Tomt på Stora gråbrödersgatan

Passerade ner på Stora Gråbrödersgatan häromdagen och såg då att Lengertz antikvariat nu var helt utrymt. En epok går nu definitivt i graven, jag skrev tidigare i vintras om Lengertz antikvariat, i och med Kjell-Åke Askagårdens dödsfall.

Lengertz antikvariat är nu helt borta, skylten är nedplockad och borta. Gatan känns lite tom!

Lengertz antikvariat är nu helt borta, kunde konstatera att skylten nu definitivt är nedplockad och borta. Gatan känns nu lite tom! Det är trots bortfallet antikvariattätaste gatan i Lund med 2 st kvar.

Pratade om antikvariat överlag härom dagen och de blir dessvärre allt färre. Jag uppskattar inte på samma sätt att läsa en bok på en läsplatta eller att bläddra bland bilder eller i konst-, fotoböcker på en läsplatta. Ordet ”kaffebordsbok” får en lite annorlunda innebörd!

Får vara glad för den tid som antikvariatet fanns. Kan dessvärre inte finna bilderna jag tagit på skylten över entrén, det var en klassisk fin skylt som även dessa blir alltmer sällsynta med alla moderna skyltar som har upplyst text mm. Låter nu som en gammal bitter gubbe, men det skiter jag i. Gammalt kan vara bättre!

Kjell-Åke Askagården, Lengertz

Kjell-Åke Askagården, Lengertz antikvariat

End of party…

R0014210-18042015-84

När jag finner lämningar som dessa så börjar jag alltid fundera på vad som orsakade att just detta ligger här. Kan det vara en badgäst som i alla hast inte fick med sig sin sko? Var det kanske en berusad man som inte noterade att ena skon blev kvar på sandhammaren, linkandes hemåt genom sommarnatten i strumplästen på ena foten? Var skon rent av trasig så ägaren bara lät den ligga kvar?

Vem vet, kanske får ägaren syn på just denna bild och känner igen sin sko? Den ligger i så fall bland sandhammarens dynor.

Naturen tar tillbaka sitt kommando med tiden. Ger man den bara tillräckligt med tid så suddas människans spår ut. Mänskligheten och dess spår är förgängliga!

 

When I find remains like these, I always start to think about what caused this, was there any bathing guest who did not get his shoe with him in a hurry? Was it perhaps a drunken man who did not notice that one shoe was left on the dunes at Sandhammaren, linking home through the summer night in the stockings on one foot? Was the shoe possibly broken so the owner just left it?

Who knows, maybe the owner will see this picture and recognize his shoe? In that case, it is located among the sand dunes of Sandhammaren, Skåne.

Nature takes back its command with time, if you give it just enough time, human traces will be erased. Mankind and its traces are perishable!

Våren är här, så även konstrundan

Idag visade sig våren på riktigt! Verkligen passande med Konstrundor och ledighet. Greta och jag promenerade ner till stallet och tog med ponnyn på en lite promenad i Björkens dal.

_0014467-03042015-77


Helle Christens Hjort

Helle Christens Hjort höll öppet och visade sina fina konstverk, vi passade på att kika in. Gör det om ni inte varit här, både fina konstverk och en väldigt fin trädgård, beläget precis på gränsen in till naturreservatet och Björkensdal.



Byn visar sig verkligen från sin bästa sida vid sådan här tillfällen, den fantastiska omgivningen med revingefältet och de stora öppna vidderna åt ena hållet, åsen som skyddar byn från den förhärskande västvinden och trollskogen med sina knotiga vresbokar åt andra hållet.


Kan inte bo så mycket bättre!

Vi träffade även Lotta och hunden Strimma på strövtåg i Björkensdal.
_0014473-03042015-77


Yashica MAT Jag fick knäppa en rulle med min gamla Yashica MAT laddat med Tri-X till en början, men den byttes mot en Ilford HP4+ senare. Fantastiskt kul att fota med dessa gamla kameror, denna saknar ljusmätare, men med 16-metoden så funkar det ganska bra en sådan här dag. Nu har jag visserligen lite fusk med och har en externa ljusmätare i fickan, den kommer fram vid lite trixigare ljussituationer som inomhus.


Greta rastade lilla B Siwgr som var pigg och glad idag, hon drog ideligen för att komma åt det gröna gräset. De rastade och mös lite i sluttningen ner mot revinge fältet. B Siwgr är en fantastiskt liten häst som nu skall gå i någon form av pension, Greta och har haft bästa tänkbara lilla ponnyn att lära sig allt om hoppning, hantering av häst, mm.

_0014474-03042015-77

Sånglärkor som drillar i skyn, starar som gnisslar och sjunger på hustaken, gässen betar på åkrar, tranor som trumpetar i sina plogar på väg norröver. Livet är fantastiskt sådan här dagar.

Alla är fotografer!

Idag är alla fotografer, alla som vill är fotografer!
Det är dock bara en mycket liten skara som kan försörja sig på fotografi, det stoppar dock inte där, även journalister, skribenter, med fler klassiska yrken får allt svårare att försörja sig på sitt hantverk.

 

Fotografi och fotograferande är idag tillgänglig på ett helt annat sätt i och med det digitala. I en intervju så får Michael Kenna frågan om vad han tycker om dagens fotografi.
Läs intervjun här. (Den verkar vara bortplockad, eller tillfälligt nere).

Jag är benägen att hålla med honom att det idag inte går att lita på vad man ser, med Photoshop och andra verktyg går det att åstadkomma i stort sett vad som helst, så det som tidigare var en sanning, en bild ljuger aldrig, det är idag en illusion. Det var givetvis inte helt sant tidigare heller, bilder talar inte sanning, men det var ofta rätt uppenbart vad som var manipulerade bilder. Tekniska kunskaper är inte så nödvändiga idag, kostnaden att göra fel är ju i stort sett obefintlig. Vem vet hur exponering fungerar idag? Skärpedjupet, vad är det? Likaså mörkrumsarbetet, det finns ju inte kvar idag. Photoshop är verktyget med stort V för digitalfotografen, det är dessutom mer eller mindre automatiserat med alla applikationer som finns på telefonerna. Blir bilderna bättre då? Rent tekniskt så kanske de är bättre, korn, skärpa, mm., känslan i bilderna kan man dock inte ersätta hur som helst. Jag blir otroligt uttråkad av alla knivskarpa och ofta rätt konstlade bilder, HDR är en sådan grej, det är kul någon enstaka bild, sedan blir det bara trist och platt. Alla överskärpta bilder, där skärpan är helt otrolig, det förtar ofta känslan i bilden. För att inte tala om alla bilder där personen dessutom är redigerad efter något märkligt ideal som är mer eller mindre omänskligt.

Som Michael Kenna säger:

The media and TV and magazines can take photographs from anybody, because the technology has got to the point where you can snap a button on your phone and probably get a technologically better quality photograph than I get with my old Hasselblads and film. It’s changed the whole profession.

 Kenna är ”old school” och kopierar forfarande allt i mörkrummet.

Tyvärr är detta en trend inom alla hantverksyrken, de är utdöende! Fotografering är både ett hantverk och en konst. Kanske kommer delar av de gamla hantverken tillbaka och får ett uppsving igen, kvalitet och känsla är inte synonymt med teknologiskt fulländat.

Ungefär samma resonemang har Anton Corbijn. Han säger i någon intervju, minns inte exakt var, men innehållet är: ”Inom ett analogt fotograferande finns fortfarande möjligheter att göra misstagen, du har inte facit förrän bilden är framkallad och kopierad. Den mänskliga faktorn har fortfarande en plats i det hela, med det digitala är det utrymmet reducerat till något helt annat. Tryck av och det kommer sedan ut en bild, om det är det man vill.

Kompisar från förr

Jag har fått två nya vänner, vi blev kompisar omedelbart.

Har ni inte varit med om det där att det stämmer omedelbart! Man träffas och kanske börjar prata och det visar sig att man har massor gemensamt, bekanta, intressen, historia, ja det kan vara nästan vad som helst.

Andra gillar man, men det tar en stund. Det kan vara en person som kanske inte är så talförd, mer en betraktare. Det går dock att ana vissa nyanser och och drag, sånt som man själv gillar eller anser vara viktigt eller bra.

Dessa kompisar har jag känt till länge, dock inte som kompisar, mer som avlägset, lite trånande har de betraktats.

Vi träffades hur som helst ganska nyligen och det känns som om vi kommer rätt bra överens. De kan nog utvecklas till en lång och bestående vänskap.

Vänskapsrelationer kan anta lite olika skepnader, dåliga som bra, frekventa, mera sällan, man har arbetskompisar, fiskekompisar, träningskompisar. Hur man umgås är högst individuellt. Likaså har livet lite olika skeden, vilket ger lite olika former av av vänskap och hur man umgås.

Sedan finns kompisar, som det bara funkar med, här kan det utvecklas till en livslång vänskap.

Jag tror att mina två nya vänner Victor och Carl, de kan bli en bestående vänskap. De är inte sådana som sviker en, de är pålitliga och trogna!

Mina nya vänner är väldigt fina också, det vill jag poängtera på en gång. De är en fröjd för ögat med sin lyster, de har en historia och lite patina. Det är inte bara jag som gillar dem, de gillar att vara tillsammans, och tillsammans kan de göra stordåd!

Vi har hunnit med att vara ute en hel del i naturen, vi har besökt andra i byn och familjen har fått träffa dem.

Faktum är att vi är ungefär jämngamla, bra årgångar på den tiden!

Jag har lagt med ett par bilder så ni få se mina kompisar.

I förgrunden, lite blank i sin finish Carl Zeiss Planar 80/2.8, intill bakom Victor Hasselblad 500C

I förgrunden, lite blank i sin finish Carl Zeiss Planar 80/2.8, intill bakom Victor Hasselblad 500C

För tydlighetens skull så visar jag namnbrickan.

Närbild på Viktor Hasselblad 500C

Vi var ut en sväng i helgen (8 februari 2015), en tur till Långa bryggan i Bjärred. Våraning i luften, med en strålande sol, men en rätt kall och hård vind. Vi fick bl.a. med oss hem det som kan ses nedan