Skånsk vinter i bilder

Sverige från skåne i söder till Treriksröset i norr hade i hela sin längd en kortare period med snö. Hela landet var vitt, tunt på gränsen till obefintligt i söder men snö var det. Det var dock sådär krispigt fint även i söder, det var ett lätt fluffigt lager med snö. När väl värmen sedan kom tillbaka till  Skåne så var snötäcket borta på ett par dagar.

 

 

HBL_427_326

Radhus på Revingefältet

 

Skåneland i vinterskrud.

Skåneland i vinterskrud. Kvällssol och begynnande måne.

DSC_7244-23012016-193

Blir det riktig vinter, skall man ta in cykeln? Hur länge ligger snön kvar? Dotterns lilla cykel som det dagligen trampas på till stallet. Vid vinter är det dock en promenad som gäller.

DSC_7307-23012016-193

En magisk dag i Torna Hällestad, dimma , runt -6-8 grader kallt och rimfrost på precis allting. Kranen på kyrkogården står orörd och är rimfrostig.

Som uppvuxen i Bergslagen och mellansverige så är riktiga vintrar något som i vart fall jag gillar och minns från barndomen, men i tider med klimatförändring och boende i Skåne så är normala vintrar numera snarare milda och rätt fuktiga grå tillställningar. Inget jag uppskattar, men skåne har sina poänger trots det och jag trivs väldigt bra i södra Sverige. Det är rätt trevligt när vintern och tänker då på riktig vinter kommer på besök, men faktum är att just detta år så är vi i familjen lika glada då temperaturer över 0 är tillbaka.  Vi har i år haft vattenläcka under huset vilket medfört att vår värme kopplades ur då värmesystemet sitter monterat ovanpå vattenrören, allt händer precis i samband med kylan, hemskt  så kallt det kan bli inomhus med temperaturer på -13-15 utomhus. Tur att vi har 2 eldstäder och hyfsat med ved, vi har eldat för att få temperaturer som är drägliga.

Nåväl imorgon är det februari och om max 2 månader är våren här vilket jag ser fram emot, lärkor i skyn, tofsvipor som spelar, tillsammans med en mängd andra vårfåglar.

 

Fotot är inte längre ett foto?

När slutar fotografering att vara just fotografering och övergår i bildskapande? Fotografering av idag jämfört med för 15-20 år sedan kan vara två helt skilda saker.

wpid-wp-1453792224486.jpg

Gammal klassisk tvåögd kamera, en japansk Rolleiflex kopia som ännu idag tar fantastiska foton.

 

I artikeln ”Fotografiet behöver uppfinnas på nytt” skriver Håkan Lindgren att fotot inte är vad det varit och idag är inte alltid fotograferande bilder av ögonblick. Det visar inte något som verkligen skett. Detta i sig är inte någon nyhet, det har länge gått att manipulera bilder, vilket även gjordes med fotograferande på film. Den digitala eran och digitalt fotograferande har dock medfört helt andra möjligheter att skapa bilder. Bildskapande är inte är detsamma som att fotografera.

I artikeln i SVD nämner han ett  flertal punkter i som gör att bilden man ser som ett resultat av ett tryck på på en knapp inte är fotografering. Knappen kan vara i kameran, i telefonen, eller vad det nu är man tar bilden med, det är inte ögonblicksbilder. Knapptryckningen sätter igång en massa olika skeenden, som exempel kan det exponeras 20 bilder som bakas samman till en slutlig bild, 20 olika ögonblick som blir en bild. Fler exempel tas upp i artikeln, läs den,  det är ganska talande hur vi omgärdas av så kallad hjälp. Hjälp som skall ta fram det bästa ut saker och ting! Vad nu det är, vad är det bästa och vem har bestämt att det som kommer ut är det bästa?

Jag skrev för några månader sedan om att det gamla hantverket är på väg att försvinna, det ersätts av en massa elektroniska hjälpmedel. Det är lite detta som gör att jag gärna fotograferar med film, det känns lite som om man fuskar då man fotograferar med digitala kameror, det är faktiskt enklare, det går inte att bortse från. Jag skrev ett tidigare inlägg om hantverket dör ut, läs gärna det.

wpid-wp-1453890212489.jpg

Flera generationer kameror, från vänster ljusmätare som krävs för äldre kameror, Yashica MAT (6×6 kamera för film), Nikon FM ( 35mm film), Fujica Half (18x24mm för film), nedre raden Nikon 1 V1 digital systemkamera, Ricoh GR III digital kompaktkamera.

I bilden ovan så är kamerorna från 1958-2013, ett spann på 55 år. Allt har gått framåt och dagens kameror tar fantastiska bilder och är otroligt smidiga. Det gör dock inte att gamla kameror är dåliga, de är dock lite osmidiga i jämförelse med dagens små smidiga kameror.

Jag tänker inte ge mig in i någon diskussion om vad som är fotografering och vad som inte är det, men att fånga ett ögonblick är kärnan med fotografering, ett fruset ögonblick i tiden. Det är lite det som är tjusningen med att titta på gamla fotografier, tidsdokument! Bilderna som skapas idag är det bilder av ögonblick, är det tidsdokument av något som skett? Det är idag inte självklart vad bilden är, ett foto, eller något annat.

Digitala fotografier kan idag otroligt enkelt ”framkallas” i olika program på en dator, det moderna ”mörkrummet” är idag på datorn. Resultatet av ett knäpp på kameran är i stort sett momentant, på en display på kameran kan man enkelt se om det blev som önskat. Kamerorna på övre raden är alla kameror som använder film, fungerar precis lika bra idag som på den tiden de var någorlunda moderna. Filmen från dessa framkallades och kopierades, mörkrummet gjorde då skäl för namnet, just ett mörkt rum. För att få resultatet av dessa kameror så var det flera steg som krävdes, med filmen framkallad och torkad så kunde den betraktas och då först vet man om det blev bra, blundade personen, eller kanske en konstig min fastnade på filmen, bilden blev för ljus eller mörk, horisonten lutar, mm..

 

F_390_178

Bild tagen med en kamera från 1971. (Hasselblad 500 C/M)

Jag har personligen inte några problem med att manipulera bilder, det är helt på sin plats och både tillför och möjliggör saker som tidigare var mycket svåra om inte mer eller mindre omöjliga. Däremot motsätter jag mig att kalla alla dessa stora ingrepp som görs för fotograferande, att exempelvis slå ihop bilder och göra ingrep som är mer än att efterbelysa, skugga, ”cropa” dvs. att klippa ut en del av bilden,  ändra kontraster, tonskalor, färger mm.,  det är inte fotografering, det är bildskapande. Vilket kan leda fram till fantastiska bilder, men det är ju inte fotografering.

Skall man göra det så skall det klart och tydligt framgå om någon undrar, det kan annars sluta som för den norska naturfotografen Terje Hellesø, prisbelönt och hyllad för sina naturfoton, som sedan vid granskning visade sig vara montage. Det finns vissa skolor som inte tillåter minsta lilla manipulering, man får inte ens göra ingrepp i ett motiv, dvs. kanske städa framför huvudmotivet, lägga en tröjärm till rätta, fixa håret, m.m, den strikta dokumentärfotografin har för många dessa oskrivna regler. Fotografering är det dock oavsett manipulering av motiv eller ej, det är ett knäpp och en ögonblicksbild.

Kanske är detta ett ickeproblem tycker många, men var skall man dra gränsen? Jag vill personligen gärna veta om en bild är ett fotografi och en ögonblicksbild, om 50 år kanske alla bilder är montage, det man sitter och kikar på är några hopklipp och den sanna bilden finns inte för det man titta på är en en manipulerad bild, alla ser så vackra och flefria ut, ingen gråter, ingen har en röd näsa, ingen är tunnhårig, ingen har rosiga kinder, sådana bilder är ju fullständigt ointressanta.

img_361-101 (1)

Bild tagen med Yashica MAT, från 1958.

Kate Winslet har skrivit in i sina kontrakt med smink och andra kosmetiska produkter att bilderna inte får retuscheras, Cindy Crawford lät publicera ”äkta bilder på sig själv”. Vilket sjuk värld det är, bilder ljuger. De reklambilder vi idag matas med är bilder är något slags idealiserade människor, men bilderna är inte fotografier, det är något helt annat. Mycket märkliga ideal som dessa bilder förmedlar, ingen ser ut som dessa människor, men många tror det och strävar efter det.

 

R0014210-18042015-84

Bild tagen med Ricoh GR III, en moderna och smidig och fantastisk trevlig kamera.

Så jag röstar för den nya fotografin, där det fotografiska ögonblicket verkligen har inträffat och fångats på någon form av media (film, minneskort, …)

När träd blir till en skog

 

Gläntan

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.
Gläntan är omsluten av en skog som kväver sig själv.
Svarta stammar med lavarnas askgrå skäggstubb.
De tätt sammanskruvade träden är döda ända upp i topparna där några enstaka gröna kvistar vidrör ljuset.
Därunder: skugga som ruvar på skugga, kärret som växer.
Men på den öppna platsen är gräset underligt grönt och levande.
Här ligger stora stenar, liksom ordnade. De måste vara grundstenarna i ett hus, jag kanske tar fel.

 

Vilka levde här? Ingen kan ge upplysning om det.
Namnen finns någonstans i ett arkiv som ingen öppnar (det är bara arkiven som håller sig unga).
Den muntliga traditionen är död och därmed minnena.
Zigenarstammen minns men de skrivkunniga glömmer.
Anteckna och glöm.

 

Torpet sorlar av röster, det är världens centrum.
Men invånarna dör eller flyttar ut, krönikan upphör.
Det står öde i många år. Och torpet blir en sfinx.

Till slut är allt borta utom grundstenarna.
På något sätt har jag varit här förut, men måste gå nu.
Jag dyker in bland snåren. Det går bara att tränga sig igenom med ett steg framåt och två åt sidan,
som en schackspringare.

Så småningom glesnar det och ljusnar. Stegen blir längre. En gångstig smyger sig fram till mig.
Jag är tillbaka i kommunikationsnätet.
På den nynnande kraftledningsstolpen sitter en skalbagge i solen.
Under de glänsande sköldarna ligger flygvingarna hopvecklade lika sinnrikt som en fallskärm packad av en expert.

Tomas Tranströmer

 
HBL_418_293HBL_418_291HBL_418_290HBL_418_287HBL_416_297HBL_418_289

HBL_418_286-3 HBL_416_300

I skåne kallas ansamlingar av träd för skog, kanske inte vilka ansamlingar som helst, men är de på så där 100 träd eller fler så är det en skog.  Dalby söderskog, Sveriges äldsta nationalpark, det är en skog enligt skånska mått. Står jag på ena sidan parken, det är då  nära på möjligt att se igenom träddungen och husen på andra sidan, men en skog är det. Kommer man till Småland så är det skogar, skogar som jag definierar som skogar. Fortsätter man sedan norrut så växer områdena, skogarna blir större. Det kan vara mil efter mil utmed vägarna, skogen är ända in på vägkanten. Vad gör en knippe träd till en skog? Personligen så anser jag att det bordet vara möjligt att gå vilse i en skog, rejält vilse, kan jag tycka.

Jag tog en nyårspromenad genom Björkensdal och Trollskogen, vilket alltså får räknas till en skog, ett område i anslutning till Torna Hällestad. Björkensdal, Trollskogen och områdena runt dessa är fantastiska områden, har ni inte varit där så är det definitivt värt ett besök. Fylls året runt av människor som vill åka pulka, håva insekter, plocka svamp, eller kanske bara strosa runt i trollsk skog.

Trollen höll sig på avstånd.