En god historia är en fröjd att ta till sig och en glädje att få dela med sig av. Om den sedan är i form av bilder, en film, en text, kanske rent av berättad, det spelar inte någon roll. Alla formaten har sina för och nackdelar, valet är en personlig sak. Jag håller på att avsluta en utbildning inom fotografi där jag lite undersökt olika sätt att berätta mina historier.

Min utbildningen på HDK-Valand närmar sig slutet. 29/4-22/5 har vi vår examensutställning på Röda Sten konsthall i Göteborg. Då avslutar jag min master i fotografi, en tvåårig utbildning. Min ambition med utbildningen var att verkligen få gräva ned mig inom fotograferandet, att få utveckla alla momenten som ingår i att skapa en bild, att få utforska olika sätt att berätta mina historier. HDK-Valand har oerhört fina faciliteter i form av analoga verkstäder, olika fotostudios, en digital bildverkstad samt en mängd olika verkstäder.

Mina berättelser har tidigare till största delen varit skrivna, eller en kombination av bild och text. Nu var ambitionen att kanske prova på renodlade bildberättelser, möjligen med bilder av en annan karaktär än tidigare bilder från mig. Under utbildningen har jag för egen del kämpat med formatet, och kanske mest vilket innehåll som passar för mina historier. Det har varit ett stort steg att ta. Från att ha jobbat med ett strikt dokumentärt förhållande till bilden skulle jag nog säga. Ett berättande som det helst inte går att tolka på fler än ett sätt (om det är optimalt), till en form som är relativt fri för tolkning. Det har varit oerhört svårt att lämna över tolkningen till betraktaren, det kan bli helt annat än jag kanske önskat.

Sammanhanget är avgörande

Beroende på vad för sammanhang och vad för historia som skall berättas kan valet av bilder vara helt avgörande. En ren bilberättelse löper helt uppenbart större risk att tolkas på olika sätt. Vår egna bakgrund och historia sätter i mångt och mycket regelverket för hur vi tolkar bilder, för den del hur vi tolkar det mesta i vår omgivning. 

Med detta i åtanke är valet av bilder viktigt. Är syftet med historien att informera om en händelse som verkligen skett, en dokumentation. Då är valet av bilder redan på förhand ganska givet. Är däremot syftet att skapa intresse, väcka uppmärksamhet, kanske rent av skapa opinion, då kan valet vidgat väsentligt. 

För min del har iscensatta bilder var lite av en kul grej, fint så, men det går att göra mer än så med dem.  

Formatet är viktigt

Utbildningen är inte enbar ett skapande av bilder, det ingår också moment med skrivande, till viss del analyserande. Skriva lite PM, någon essä och kanske en kortare artikel. Jag har alltid haft lite bekymmer med att ett resultat till allt för stor del definieras i form av en mängd text, ett givet antal sidor. Inom naturvetenskap, som jag är skolad inom, är kortare och precisare bättre. Kan något formuleras på ett kort koncist sätt utan att misstolkas, kanske en sida, då skall det inte vara 2 sidor.

Inom utbildningen jag går nu får vi till exempel en uppgift att kanske på 4 sidor beskriva något. Varför skall det vara 4 sidor undrar jag då? Jag kan utan problem fylla 4 sidor, men det blir allt som oftast en oerhörd redundans, onödiga upprepningar eller tomgångs analyser. Vad är poängen med det kan man fråga sig? Det känns utan att raljera ofta lite som navelskådning, leta efter saker som kanske inte ens finns.

Ett utforskande

Inom utbildningen pratar man om att utforska, eller som de valt att kalla det ”artistic research”. Lite diffust vad detta i detalj innebär, men ett slags utforskande på ens väg, möjligen mot ett mål, eller bara som en arbetsprocess som man jobbar med. Så kan det vara, vägen framåt är inte given, men när man börjar prata om att ge svar blir jag ofta väldigt frågande och skeptisk. Vad är det man svarar på, undrar jag då? Vad är frågan? Jag har verkligen försökt att gå in i momenten och situationerna med öppna ögon och försökt se det som ett oskrivet vitt blad. Det fungerar så där kan jag nu säga. Väldigt mycket är redan förutbestämt, är det inte av mig så är det ofta av andra. Rutiner och mönster sitter djupare än man tror.

Det är ju inte heller Jeopardy vi sysslar med här. En någorlunda tydlig problemformulering är i min värld rätt bra att ha. Om en problemformulering saknas, och en fråga inte existerar, då finns ju inte heller svar. Det blir lite som liftarens guide till galaxen, där det hela mynnar ut i ett tal, men vad illustrerar talet?

Ett ifrågasättande

Jag har alltid utgått mer från att konst skall vara ifrågasättande och mer ställa frågor än försöka ge svar. Konst kommer att aldrig att kunna ge entydiga svar, jag anser inte heller det vara dess syfte.

Mina rena bildberättelser är illustrationer som är mer öppna för tolkning, så ser jag på det i vart fall.