Kategoriarkiv: artiklar

Kommer det analoga fotograferandet att dö ut?

Publicerat av
Svara

Det analoga fotograferandet ökar faktiskt i omfattning. Fler och fler hittar tillbaka efter att hoppat på tåget med digital fotografering. Unga som kanske aldrig provat på tidigare, vill prova. En vilja att jobba mer hantverksbetonat och kanske skapa något mer personligt kan vara faktorer som spelar in. Den mänskliga nyfikenheten visar sig.

I tidigare texter har jag tagit upp analog film som både något positivt, som för svart-vit film, med fler typer tillverkare än någonsin. Men även negativt med kraftigt stigande priser och ett minskat utbud av färgfilm. Färgfilmer försvinner, en efter en. Färglabben lägger ned det ena efter det andra.

Fortsätter trenden att fler och fler börjar eller hittar tillbaka till det analoga fotograferandet, då kommer behoven av film, labb, fotopapper, kemikalier med mer att öka och tillverkningen kan bli lönsam. En risk är dock att det blir fortsatt småskaligt och kostnaderna för produktion blir så pass höga att priser för konsumenterna blir ett hinder. Se min tidigare artikel ”Film eller inte, en klassfråga”. Kostnaderna för det analoga fotograferandet blir för höga, det blir en liten klick som har god ekonomi som kan ägna sig åt det.

Den analoga utrustningen är på sikt ett stort problem

Även om det kan bli så att tillgången på film, kemikalier, fotopapper inte blir ett problem, kan det bli för dyrt, eller kanske vissa saker kan bli en bristvara. Oavsett, är allt det ovidkommande om själva kamerautrustningen inte finns att tillgå. Idag finns det inte någon tillverkare av kamerautrustning för den breda massan. Leica verkar vara den enda av de klassiska tillverkarna som fortfarande tillverkar kamerahus för film. Detta är dock inte utrustning för vem som helst, med priser på kamerahus och objektiv på 40 000 – 50 000 eller däromkring så är marknaden synnerligen begränsad.

Två olika generationer av Nikon kameror.

Kvar finns alla gamla kamerahus och objektiv, MEN dessa saknar istället reservdelar. De slits, kräver reparation, behöver justeras. Tillverkarna har inte nytillverkning av reservdelar för kameror, för objektiv, för blixtar. Kvar är begagnatmarknaden, vilken idag ser ett uppsving, i synnerhet på vissa delar. Den är dock inte tillräcklig och kommer inte att klara av att täcka behoven och efterfrågan.

Reparatörer är nästa problem, vem kan reparera en trasig utrustning? Vem klarar av att justera en kamera eller objektiv. Inte ens tillverkarna gör det längre, om de gör det så är det endast på sin höjd den senaste modellen, som i Nikons fall Nikon F6. Andra fristående reparatörer är en krympande skara personer. Jag anlitade tidigare för egen del en äldre man som var betydligt över 70, han har nu slutat, och det andra alternativet jag hade, var en firma som hållit på sedan slutet av 60-talet, de har klappat igen. Vad finns då kvar att tillgå? Problemet syns på bland annat sociala medier, där hittar man instruktionsvideos för att reparera på egen hand. Grupper med tips och råd för reparationer. Reservdelar är ofta och till slut ett problem.

.Går det att laga även om reservdelar saknas? Tveksamt!

Priser som skjuter i höjden

Allt detta har medfört att priser på befintlig analog utrustning skjutit i höjden. Jag hann med att köpa exempelvis en hel utrustning av Hasselblad. Ett 500 C/M hus, med 3 objektiv, för detta betalade jag 6000 kr. Det var för kanske 5 år sedan. Idag får du inte ens ett kamerahus för den summan. Dessutom blir all utrustning äldre och äldre, och även mer sliten.

Händer det inte något på kamera- och objektivfronten, ja då kommer det analoga fotograferandet att gå samma öde till mötes som för veteranbils entusiasterna. De med pengar och de händiga, de kan ägna sig åt det.

Ledsamt, verkligen ledsamt, ett hantverk som inte har en ljus framtid trots en alltmer positiv och ökande skara av aktiva.

Det blir då med det analoga fotograferandet precis som det blev för Polaroid, ett en gång blomstrande företag. Det fick dock allt större problem och framför allt med intåget av digital fotografi. Till slut gick företaget i konkurs. I fallet med analog fotografi är det brist på utrustning.

Polaroid Spectra, numera ett nedlagt format av direktbild.

I fallet med Polaroid kunde en spillra av forna utrustning köpas loss, vilket idag är vad Polaroid består av. För dagens kameratillverkare är det dock inte så, de existerar fortfarande, men har helt lagt ned tillverkning av reservdelar. De är inte intresserade av att serva en marknad som inte ger en tillräcklig ekonomisk vinst.

Återanvändning borde vara regel

Det är verkligen synd att gammal utrustning på sikt går en dyster framtid till mötes. En syssla som idag är var mans grej, tänker på alla bilder som tas, fotografering. Skall det inte i framtiden gå att ta bilder på film? Alla har någon form av relation till fotografering, till bilder. Den stora andelen bilder idag läggs ut på nätet. Så var det inte med det analoga fotografiet, det fanns inte alternativ till pappersbilden. Även här tror jag det kommer en vändning, att få en fysisk bild är något annat. Men det kan dessvärre bli så att den fysiska bilden får bli via en utskrift av en digital bild.

Framtiden beror på hur tillverkarna av kameror och reservdelar ser på det. Det är hela kedjan som är intressant, från exponeringen av film, via framkallning till kopiering av en färdig bild. Det kommer inte att bli så att det sista steget bli kvar om de föregående försvinner. Tas möjligheten bort att exponera film och framkalla den, då försvinner även kopieringen.

Låt oss hoppas att det dyker upp reservdelar, att det nytillverkas kameror och objektiv. Låt oss hoppas på en ljus framtid för det analoga fotograferandet.

Fujifilm PRO 400H läggs ned

Publicerat av
Svara

För bara en kort tid sedan skrev jag inlägget om det lite snåla utbudet på färgnegativ film. Det gällde i synnerhet för 120 format. Fuji har under flera år successivt skurit ned tillverkningen av film. För några år sedan försvann de fantastiska direktfilmerna Fuji FP100, det var sedan Superia 200, med flera. Nu kommer även Fujifilm PRO 400H att försvinna. 

Läs Fujis information (PDF), så tråkigt. Utbudet blir smalare och smalare och med det krymper även möjligheterna runtomkring hela denna process. I det förra inlägget så efterfrågade jag lite enklare och billigare film, ”konsumentfilm”, där har inte Fuji någon 120 film denna PRO 400H var en film ämnad för en avancerad amatör eller proffs. Priset var även satt därefter, ganska högt.

Använder ni just denna film, passa då på att samla på er. 120 film har redan slutat tillverkas, 35mm film slutar tillverkas januari 2021.

 

Tillbaka till mörkrummet

Publicerat av
Svara

Efter många års frånvaro från mörkrummet, det egna mörkrummet, är det nu åter igen dags. Coronaviruset medför trots allt en del positiva saker. Vi flyger mindre, vi kör mindre med bilarna, vi är helt enkelt mer på hemmaplan. Indirekt blir vi då även mer miljövänliga. För egen del så stängde min utbildning på Valand alla sina lokaler, vilket är negativt, vi blev utelåsta från mörkrummet. Det positiva, mer tid över, och all gammal mörkrumsutrustning som varit nedpackad tillgänglig. Bara att sätta upp och dra igång sitt mörkrum igen. Det har jag nu gjort. 

Jag byggde ett nytt uthus för några år sedan, rev en gammal bod/bostad om stod på tomten. Byggde sedan ett modernt och praktiskt användbart hus. Tanken då var att det skulle vara ett hus för aktiviteter. På den tiden drev jag en cykelaffär för fina Italienska cyklar, byggde hjul och servade cyklar. Affären var ungefär halva huset, andra halvan var tänkt att vara omklädnad för tjejerna med sina stallkläder, fler garderober, och ett badrum för alla som tränat. Just tränat var det tänkt som då man skulle kunna torka sina svettiga kläder enkelt utan att få höra att de hängde i vägen. Så blev det inte nu, badrummet blev aldrig inrett, det blev ett förråd.

Ett oinrett badrum är som gjort för att att inreda ett mörkrum, vatten, avlopp och sånt som behövs för ett mörkrum var ju förberett.

Har nu rivit ut allt som var lagrat där och inrett det, och håller fortfarande på med att inreda det. Bänk för förstoringsapparater, våtbänk, bänk med ljusbord och ”torra sysslor”. Skåp för att torka film som framkallats. Snart är det färdigt.

Förstoringsapparaterna i mörkrummet.
Det lilla mörkrummet med dess två förstoringdapparater. En Fujimoto G70 och en Beseler 45MXT.

Utrustningen fanns ju redan

All gammal utrustning från mörkrummet i Örebro har legat nedpackad och förvarad sedan början på 90-talet då det lades ned. Labbet var igång under andra halvan av 80-talet och en bit in på 90-talet, vi var då några som hyrde en lokal på Hertigkarls allé. Ett i mina ögon fint labb med ett rum för själva kopierandet och ett rum med ljusbord, soffor, kylskåp, kaffebryggare, med mera. Där spenderade jag väldigt mycket tid. Nu skall utrustningen få se dagens ljus igen. Förstoringsapparaten var en Fujimoto G70 Color Dicro, som kan ta negativ upp till 6x7cm. All annan nödvändig utrustning är också med där, som kornlupp, avmaskningsramar, framkallningsbaljor, termometrar, mörkrumstimer.

Sedan jag återgick till att fotografera med film, för så där 6-7 år sedan så har jag alltmer fotograferat med lite större format, 6×6, 6×7, 6×9, 9×12, 4×5, 8×10. Då jag köpte en Graflex kamera för några år sedan så köpte jag även med ett par förstoringsapparater, bland annat en Beseler 45 MXT, vilken tar upp till 4×5 (tum) negativ. Dessvärre är apparaten amerikansk och de går ju på 110V. Det går dock att lösa, kanske inte helt enkelt och smidigt, i synnerhet då lampor som är till dessa inte är de lättaste att få tag i.

Egentligen så behöver mörkrummet inte vara utrustat med tip topp grejor, men väl praktiskt inrett är att föredra. Hade jag fått välja så hade rummet fått vara lite större, det är som det ser ut idag i minsta laget. Framför allt hade jag önskat en längre våtbänk, denna klarar nog inte av 50×60 kopior utan rätt mycket besvär, men det är ju inte heller så ofta man gör det, om ens någonsin.

Grejorna från Örebro landar i skåne

Förstoringsapparaten en Fujimoto och en del andra tillbehör har nu funnit sin plats i mörkrummet. Fujimoton fungerade visade det sig. Var lite tveksam till att den skulle lysa efter så många år i ett dammigt, kanske lite fuktigt förråd. Det tog dock inte mer än 5-6 exponeringar innan lampan smällde. Tur att det går att få fatt i nya lampor.

Halogenlampa till förstoringsapparat.

Beställde omedelbart en ny från Photax. Däremot var det lite bekymmersamt att konstatera att det endast var negativhållare för småbild. På den tiden då apparaten användes så fotograferade jag endast 24×36. Det var ju ett riktigt avbräck. Googlade lite och det såg inte ut att bli lätt att få fatt i för större format. Lade hur som helst ut en annons efter 6×6 och 6×7 till Fujimoto G70 på Facebook, lite på vinst och förlust. Fick ganska omgående napp, en person hörde av sig och hade precis just detta. Så var det bekymret löst.

Inser även att grejor för lite större kopior saknas, gjorde uppenbarligen inte stora kopior på den tiden. Så en avmaskningsram för åtminstone 30×40, kanske rent av 40×50, och likadant med skålar för framkallningen. Oavsett detta så går det nu att sätta igång och kopiera.

Planering & utformning

Vis av erfarenhet från tidigare och även från skolans smarta och välförsedda labb är det nu enklare att planera sitt egna labb för optimalt utnyttjande. Då det är en begränsad yta så måste det planeras väl, minsta lilla skrymsle skall användas på ett smart sätt. En kul inspiration är ”Last one out”. Det är ett projekt där fotografen Richard Nicholson har dokumenterat eldsjälar inom analog teknik och deras mörkrum.

Något som jag inte lagt så stor vikt vid tidigare är nog hur objektiv och skiva/avmaskningsram är justerade i förhållande till varandra. kikade nu på det och det behövde faktiskt justeras. För små kopior är detta inte ett problem, men väl för större kopior, där kommer det att synas. Det är ju en enkel sak att med vattenpass kontrollera, men även med en kornlupp, ställ in skärpan på kopian i mitten, kontrollera sedan skärpan i kanterna, stämmer den? Då är det ju bra fint, är det oskärpa i kanten, då är apparaten inte justerad på ett bra sätt. En annan sak som kan vara jobbig är att skärpan ”poppar ur”, det händer då värmen får negativet att bukta sig. Det är bara en bra hållare som kan åtgärda det, och då oftast med glas, dessvärre. Glas tenderar att kunna samla damm och även försämra det optiska.

Kvar är våtbänken och en vettig skölj. Med det på plats är det sedan fullfjädrat.

Mystiken kring en väska

Publicerat av
Svara

Det finns mängder av historier och mystiska händelser kring väskor. Det är ju lite inbyggt i hela väskans existens. En väska döljer något, man kanske låser den, den kan ha dolda fack, men den kan även bara vara en enkel behållare för att transportera något i. Det finns historiskt några väskor som åtnjutit lite mer uppmärksamhet och intresse. Jag tänker här speciellt på ett par väskor, de kan ses som en ”god väska” och den andra en ”ond väska”. 

Den goda väskan

Raoul Wallenbergs väska har tilldragit sig en hel del uppmärksamhet. Det har skrivits, det har talats om den och den har avbildats. Raoul Wallenberg är i sig en person utöver det vanliga, var han försvann under kriget är ju fortfarande idag ett mysterium, vad hände med honom?

 

Raoul Wallenberg monumentet, hans väska. Står bland annat i parken utanför Skissernas museum i Lund där jag jobbar ett par dagar i veckan. Kikar man på Wikipedia, eller någon annan text om Raoul Wallenberg och som i detta fallet hans väska. Då kan man läsa om ett flertal platser som har väskan som en symbol för fred, ett gott hjärta och humanism. En väska som sannolikt fraktat handlingar för att hjälpa mängder av människor, människor som han räddat från nazisternas arbetsläger.

 

Onda väskan – eller väskan med dåligt innehåll

Tänker här på den väska som i stort sett fällde hela det finska skidlandslaget. En mystiskt väska som en person fann på en bensinmack och lämnade in till polisen. Vid närmare granskning så var väskan full av blodpåsar, kanyler, och annan utrustning för medicinskt ändamål. Verkade var en väska som tillhörde en läkare. Så var ju dock inte fallet, det var ju inte för några medicinska ändamål, det var dock inte en läkares väska, det var den finske förbundskaptenen i längdskidor som glömt sin väska på en bensinmack. I väskan fanns alla bevis man kunde önska för att fälla i stort sett alla inblandade. Det finska landslaget visade sig ha fyllt på i systemet med mängder av prestandahöjande substanser. 

Väskan som fällde det finska skidlandslaget. (Bilden är lånad från internet, okänd fotograf)

 

Digitala eran, dödar den kreativiteten?

Publicerat av
Svara

Det sägs att nuförtiden har alla likvärdiga möjligheter att skapa bilder, filmer, kostnaden är liten och kameran finns alltid med i telefonen. Det sägs även att detta främjar kreativiteten, där är det dock delade meningar. Tittar man på den stora mängden bilder som läggs ut så är det förbluffande hur mycket som är lika. Är det så att det digitala formatet istället för att främja kreativitet, kanske hämmar den?

Till att börja med så har större delen av alla människor på jorden INTE tillgång till en telefon, de har faktiskt inte ens elektricitet. Så det där med att det är demokratiskt, är inte helt sant. Vad gäller kreativiteten så kanske det inte har så mycket med en ”smartphone” att göra. Wim Wenders tar det så långt att han anser att det digitala har dödat fotografin. I en intervju för BBC så säger han att det digitala har dödat fotografin och kreativiteten. Programmen och prylarna får göra jobbet. Han säger vidare: ”ju mer begränsad utrustning och budget, desto mer kreativ behöver man vara för att genomföra sitt arbete”. 

Det är bara som exempel att kika på på Dogma 95 projektet inom film. Ett projekt startat av bland annat Lars von Trier med flera andra. Projektet satt upp en mängd regler som måste följas för att få en film att ingå i projektet. Att begränsa  behöver nödvändigtvis inte innebära att det handlar om materiella ting, det kan vara andra begränsningar. Det är ju annars numera mycket tal om att man har alla materiella förutsättningar. Vilket alltså inte leder till att det skapas bättre bilder, filmer med mera, kanske bara just MER av allt.

Selfies skapar märkliga ideal

Då vi har nästintill obegränsade möjligheter att ta bilder och dessutom nå ut till en stor massa så medför det vissa fördelar, men helt naturligt även nackdelar. Se på alla selfies som haglar ned över en, bilder som ibland är sanningen, ibland väldigt långt ifrån sanningen. Bilder på konstgjorda, förskönade ideal. Efter en tid så kan detta bli normen, en märklig bild av verkligheten. 

Det har idag gått så långt att selfies som tas ofta har pålagda filter. Det är bilder som vi i olika sociala medier matas med, bilder som blir förebilder för många barn och ungdomar, förebilder som är långt från sanningen. Stora ögon, symmetriska ansikten, avsaknad av personliga drag, skavanker och/eller personliga drag är borttagna.

Skapade och pålagda egenskaper som det visat sig är vad många som genomgår olika former av ingrepp har som förebilder.

Med alla filter och appar som finns att tillgå och manipulera bilder med så är det ofta man ställer sig frågan.
– Undrar lite vilken app eller vilket filter som använts på den bilden.

– Vad är äkta och var har fotografen gjort sitt och vad är inte äkta? 

Jag har tröttnat lite på det snabba, digitala, flera med mig har gjort detsamma. På en kurs som jag läser på Akademi Valand har faktiskt en stor del av kursdeltagarna återgått till att fotografera med analoga kameror. Att säga att det är ett trendbrott är  nog lite drastiskt, men att flera reagerat visar dock ändå på något. Det är ett slags ”ställningstagande” att fotografi är något mer än högteknologi, dynamik, megapixlar, färgdjup i bilder med mera.

En lite äldre kamera (kanske så man skulle säga att en kamera ser ut) och en modern, en smartphone.

 

Från idé till resultat

Vissa anser nog att de blir mer kreativa med dagens högteknologiska verktyg. Det går nu enkelt att testa och skapa bilder. Så är onekligen fallet, det är idag en kort väg från idé till resultat. Blir det då bättre idag än innan den digitala eran slog igenom? Vad lägger man in i uttrycket bättre är ju lite avgörande? Innehållet i bilden påverkas ju inte av kameran nämnvärt. Kanske går det inte att komma fram till ett slutgiltigt svar på denna fråga och diskussion, men det är hur som helst tankeväckande att läsa vad Wim Wenders säger. Han har dels varit med ett tag och har fantastiska produktioner bakom sig. Vissa vill nog oavsett det få honom till lite mossig och gammalmodig. Det är också sånt som hör till i sådana här diskussioner. En sak som dock inte går att komma ifrån är att utvecklingen har gått rasande fort, dagens teknologi utvecklas hela tiden och i en hastighet som saknar motstycke. Oavsett vad vi pysslar med så görs alltmer framför en dator.

Vi förlitar oss alltmer på vad en dator kan göra, begränsningarna har med andra ord bara förflyttats till en annan punkt i kedjan från idé till resultat. Vissa saker blir betydligt enklare att göra än tidigare. Det blir dock inte samma utrymme för misstag och det gör att saker och ting tenderar att bli alltmer lika varandra. Kanske är det trist, eller?

Läs gärna mina  andra sidor Vakthunden