Kategoriarkiv: Uncategorized

The Cure

Publicerat av
Svara

Tittar man i backspegeln, vilken musik som betytt något i ens liv, i uppväxten, under andra delar av livet, då kan jag plocka ut en stor skara grupper, genrer och artister. En av grupperna som haft en mycket framträdande roll och plats är The Cure, Robert Smiths egensinniga röst, deras karraktäristiska basgångar, samma sak med gitarrerna, detaljer som gjort deras musik, till just deras egna musik. Ofta rätt dystra texter och melodier, men så bra!

Jag släppte The Cure under en period, efter Kiss me, kiss me, kiss me, uppstod ett glapp på ganska många år. Kan tilläggas att jag släppte ganska mycket då, musik som varit en oerhört stor del av mitt liv, fick nu steppa tillbaka och lämna plats för annat. Studier och studentliv i Lund tog nu en stor del av tiden. Med detta menar jag att jag inte lika aktivt tog del av ny musik, mer lyssnade på det som jag hade i skivsamlingen, nytt köpte jag inte, hade urusel ekonomi.

Hamnade under tidigt 2000 tal i en diskussion om livemusik och personen som jag pratade med satt The Cure på en piedestal. Förstod det inte riktigt. Hade dessutom rätt svårt att tro att det kunde vara så. Grupper som hängt med ett tag brukar normalt inte bibehålla sin storhet. Det går lite i vågor. Bra album varvas med rätt vissna saker. Jag lyssnade vilket fall igenom allt låtmaterial som jag inte lyssnat nämnvärt på. Det var Disintegration, Wish, och de efterföljande. Dessa två nämnda album visade sig vara två guldkorn, de är otroligt bra, jag har lyssnat mycket på dem.

Nytt album – Songs of a lost world

Det nya albumet släpptes idag, titeln ”Songs of a Lost World” ger inte några glada föraningar. Det är dystra texter, som exempelvis avslutningslåten ”Endsong”, eller ”And Nothing Is Forever”. En framtid som var fylld av drömmar och förhoppningar, som nu är borta. Att åldras, se tillbaka på något som nu ligger bakom en. Är väldigt dystopiskt och realistisk tolkning av vår omvärld, hur vi alla håller på att skapa något som vi inte vet vad det leder till, klimatförändringar, urholkade demokratier. Hur diktatorer, demagoger, galningar som är makthungriga förgriper sig på andra, tar sig på oerhört stort allvar och tillskansar sig makt.

Smiths röst låter som den gjorde på vilket som helst av de tidigare albumen. Basens ljusa melodiska slingor, allt känns som det gjort, så bra. Har bara hunnit lyssna lite. Det är så nytt, men ändå så bekant, och så bra!

För er som inte har koll på albumen, en länk till The Cure på Discogs

Tack Robert Smith och The Cure!

Att berätta sin historia

Publicerat av
Svara

Fotografi, att fånga ljuset. En bild som på något sätt fångar ett ögonblick i tiden och blir ett slags tidsdokument över något som inträffat. Så har jag sett på fotografi, så ser jag till stor del fortsatt på fotografi idag. Det fångade ögonblicket är dock inte vad det varit. Idag är vad många kallar fotografi lite diffusare, som jag skrev nyligen i ”Tekniken tar över inom skapande verksamheter”, nu var det inte det jag skulle skriva om, men det tål att tänkas på. Här vill jag mer skriva mitt sätt att berätta med bilder, jag länkar till en text jag skrev under 2023, ”Untold stories”, den är på engelska och tar upp min syn på hur jag utvecklats i min syn på att berätta med bilder.

Det handlar om att med bilder, kanske även till viss del även med hjälp av text berätta, väcka känslor och tankar. Läs den gärna

Ha en fortsatt fin sommar, vi har trots den otroliga värmeböljan som väller in över oss trots allt gått in i september, vilket är föraning på hösten.

På återseende

Fjärrutlösaren din hjälpreda på distans!

Publicerat av
Svara

Genom åren har jag inte använt fjärrutlösare så värst mycket, trådutlösare vilket är en kort variant på fjärrutlösare, har kommit till användning lite då och då. Fjärrutlösare, nej, det har inte riktigt varit aktuellt. Till och med ordet känns lite märkligt. Det ändrade sig dock i och med mina studier på HDK-Valand. I mina gömmor letades fram min gamla pneumatiska, långa trådutlösare.

Då jag studerade foto på Valand så var det en komponent som var väsentlig och extra viktig i mitt arbete. Att få med människan i bilderna. Jag ville skildra de känslor jag hade över människans exploaterande av vår omgivning, miljön. Tanken var att det skulle komma med och illustreras med människor i bilden. Nu blev det inte riktigt så som jag tänkte mig från början. Initialt var tanken var att jag skulle ha med mig personer ut och dessa skulle jag regissera in på platser och poser i bilderna. Det slutade oftast med att jag själv var med på bilderna, exponerade med just en pneumatisk fjärrutlösare. Att det blev jag som var människan i bilderna var alltså mer eller mindre en slump, men samtidigt helt naturligt. Det visade sig vara svårt att få med personer ut på dagarna. Jag var ju alltid med ut, så det föll sig så att jag fick vara människan i bilderna.  

Flera som kikar på mina bilder har noterat att det syns att jag använt en trådutlösare. Jag fotograferar som ni kanske redan anat analogt. Tråden är synlig och jag har inte försökt att redigera bort den. Ser inte helt poängen med det då det är jag som är på bilderna, dessa fjärrutlösare som är pneumatiska fungerar väldigt bra så länge det inte är längre avstånd än dessa max 12-13 meter.

Elektronisk fjärrutlösare

Har nu även börjat använda en elektronisk, både kamera och fjärrutlösare. Till på köpet är den dessutom trådlös och ger helt andra möjligheter. Räkvidden är betydligt längre än de 12-15 meter som den pneumatiska har. Den syns inte heller. Det är nu så otroligt mycket enklare att kontrollera resultatet, kan se om det ser OK ut på plats. Tidigare, med det analoga var det mer av en chansning, där krävdes framkallning innan man helt kunde se resultatet. Vilket i och för sig hade sin tjusning, ofta blev det OK.

Exempel på trådutlösare
Tre exempel på trådutlösare. Från vänster, en trådutlösare ca. 40 cm, mitten, en pneumatisk ca 10m , till höger en trådlös elektronisk med räckvidd på 50-100 m.

Fotograf Elisabeth Ohlson

Publicerat av
1

Läste precis om Elisabeth Ohlson, och inte bara hennes senaste utan också sista projekt, ”Döden”. Det var ett inslag i Min sanning som jag såg detta. Det var starkt och gripande att se henne prata om att hon själv skall vara den sista bilden i projektet. Ett projekt som handlar om just döden, där hon fotograferat döda människor, begravningar, saker som har med döden att göra. Hon har själv fått besked att hon lider av en obotlig form av cancer och har en kort tid kvar. Som en del i och med detta besked ville hon själv bli en del av sitt projekt. Den sista och slutliga bilden som hon vill ha med är ett självporträtt på dödsbädden.

Jag kan inte föreställa mig hur det är att resonera och prata kring sin egen död, inte när man sitter med vetskapen att det är kort tid kvar. Att prata om sin död när den inte känns så närvarande och när man inte vet när den inträffar, det är något helt annat.

Hennes projekt har ofta väckt uppmärksamhet, Ecce Homo blev väldigt omskriven, detta hennes sista projekt kan även de bli en omskriven sak. Jag funderade när jag hörde henne prata om de, vem som skall välja sista bilden? Om hon nu lyckas ta den sista bilden för egen hand, vem skall välja ut (om det nu blir fler bilder att välja mellan)? Såg ifjol (2023) en utställning med henne på Falsrerbo konsthall – ”Porträtt av en fotograf”. Ett spel med ord, där utställningen är ett porträtt av Elisabeth Ohlson, som i sin tur visar upp just porträtt hon tagit. En fin uställning av en spännande fotograf.

Vi får se hur detta slutar, hoppas att hon kan få så mycket tid som möjligt, en tid utan smärtor och lidanden. Det är under alla omständigheter ledsamt att höra sånt här, cancer är skit och hemskt. Det kan slå ned var och när som helst, på vem som helst.

Ny musik – Chastity belt

Publicerat av
Svara

Det är väldigt sällan man hittar musik som man helt faller för, musik som är så där bra att man lyssnar om och om igen. Härom veckan hände det mig. Jag är rätt grinig med musik över lag.

Vet inte hur detta riktigt gick till, men i min lista fanns en låt med Chastity Belt. Kan inte helt sätt fingret på vad det är som är så bra. Enkel musik med gitarr, bas ,trummor och sång. Avskalat, enkelt, och en bra röst.

Så himla kul att hitta något som man tar tills sig så här.

Lyssna själva!