Det är väldigt sällan man hittar musik som man helt faller för, musik som är så där bra att man lyssnar om och om igen. Härom veckan hände det mig. Jag är rätt grinig med musik över lag.
Vet inte hur detta riktigt gick till, men i min lista fanns en låt med Chastity Belt. Kan inte helt sätt fingret på vad det är som är så bra. Enkel musik med gitarr, bas ,trummor och sång. Avskalat, enkelt, och en bra röst.
Så himla kul att hitta något som man tar tills sig så här.
Lyssna själva!
För att kunna relatera till historien på ett personligt sätt så krävs att man har åldrats, upplevt, fått lite perspektiv på saker och ting. Det är först då man verkligen kan säga ”Det var bättre förr”. Just den meningen är ju annars något man verkligen inte vill bli förknippad med, en lite butter bakåtsträvare. Så frågan är rent objektiv, vad har hänt under de senaste 35 åren och var det i så fall bättre förr? Jag tänker framför allt här på geografiska områden som jag växte upp i. Bergslagen, skogarna i trakterna från Fagersta ned till Mälaren och lite västerut mot Örebro och österut till Västerås. Det var där jag spenderade min ungdom.
Tanken är, eller kanske mer korrekt var, att besöka dessa områden med kameran, och skildra i text och bild vad jag observerar. Att sedan försöka relatera dessa observationer till hur jag minns det, det var min idé. Dessa tankar har funnits med mig ett slag, och de blev mer konkretiserade under 2020, det blev dock malpåse av det. Det kom en vår med corona, därefter en sommar med lättnader för att återigen bli restriktioner på resandet, alla uppmanade att inte resa långt, helst inte alls. Det blev helt enkelt svårt att genomföra detta. Bor sedan länge i Skåne, vilket är många timmars resa från Bergslagen. Idag då jag nu skriver detta är det 2022 och Corona finns fortfarande med oss, men är inte det som allt cirkulerar kring, även om det har sin plats i var mans liv.
Tiderna har ändrats en hel del sedan jag började skriva detta och planerade att genomföra detta projekt. Idag jobbar jag med fast anställning, studerar på HDK-Valand och har betydligt mindre med tid till ett sånt här projekt. Det hade dock varit spännande och kul att göra denna resa, att se vad som hänt under de 35 år som gått sedan jag vistades i markerna. Fiskade, vandrade, cyklade, badade, skådade fågel. Har det blivit bättre, har det blivit sämre? Vad har hänt med alla dessa ställen?
Det går ju att göra resan i huvudet, virtuellt och fritt resonera kring det. Under dessa knappa 40 år som passerat, har bland annat mobiltelefonen gjort sitt intåg. En pryl som den stora majoriteten idag har. Internet, även det en smärre revolution, idag är internet en så viktig del av grundläggande verksamheter att samhället inte skulle fungera utan det.
Vi har kunnat se hur fossila bränslen gått från att ha varit ofarliga (brist på bredare kunskap) till att vara det moderna samhällets värsta fiende. Klimatförändringen har visat sig vara något som berör alla, något som mänskligheten måste lösa och åtgärda. Småskaligheten är på väg bort, det gäller ju faktiskt det mesta, jordbruk, tillverknings industri, varuhus, med mera.
Vi ser även idag ett industrisamhälle som alltmer övergått till ett informationssamhälle, här kommer mina minnen och tankar kring detta in. Områden som jag beskrev i början är områden med många mindre industriorter. Orter som idag har en tuff tid att ställa om för att anpassa sig. Industrierna har alltmer automatiserats, eller flyttat produktionen till länder med lägre löner. Vissa industrier är helt och hållet nedlagda, tänker exempelvis på Kolsva järnverk. Andra som sängtillverkaren Hästens, har gått mot strömmen. De har flyttat tillbaka allt till ursprunget, deras produktion är idag återigen förlagd till Köping.
Jag flyttade från Köping 1986, idag 36 år sedan och för mig var det definitivt. Jag har inte återvänt mycket efter det. Klippte många av mina band till orten. Mina föräldrar flyttade, vilket givetvis bidrog till att jag inte besökte staden så ofta. Sommaren 2020, så var jag dock där, min mamma har flyttat tillbaka på äldre dar. Av stadens 4 biografer återstår idag en, vilket i sig är positivt, en är ju otroligt mycket mer än ingen alls. Centrum är idag en spillra av hur det var. Banker är ett bra exempel, för 35 år sedan fanns alla större banker representerade, Sparbanken, SEB, Handelsbanken, säkert 4-5 kontor, idag finns ett kontor kvar. Matvaruhus, fanns på den tiden 3, eller om det var 4, idag finns ett kvar.
Ha i åtanke att just mat behövs av alla, och befolkningen är trots allt knappa 20 000, man undrar hur det kan bli så här? Järnaffärer, fanns då jag bodde där, åtm. 3 st. Idag, ingen. Sportaffär, här räknar jag in cykelhandlare med mera, idag finns en Intersport butik, cykelhandlare, det vet jag faktiskt inte om det finns någon.
Idag spelar naturen en viktigare roll för mig, och jag skulle nog säga för de allra flesta. Naturen ger den återhämtning som är svår att få i staden. Staden är aldrig tyst, den är inrutad på människans sätt, med hörn, vrår, gator, allt skapat av människan.
Jag åkte en kortare sväng upp i skogarna norröver, upp mot Skinnskatteberg, Riddarhyttan, Gisslarbo, Karmansbo. Kloten, Lindesberg. När jag var liten så tänkte jag på dessa områden som stora skogar, med massor av vilda djur.
Nu när åker här, ser jag enorma områden med produktionsskog, planterade granar och tallar. Alla lika gamla, alla lika stora. Det är inte vad min minnesbild säger till mig. Jag har fått perspektiv, jag har lärt mig en massa på de år som gått. Detta är skogar som till största delen ägas av staten, de är en stor exploatör. Svea skog, de drivas av ekonomiska ramar som så många andra. Maximera vinsten, till ett pris av en krympande biologiska mångfald.
Det är samma resonemang som gäller i staden, det döda centrum är ju vad som blir kvar om företag, banker, handlare inte får tillräcklig vinst. Då läggs det ned. Minnet har inte dessa ramar att stå efter, men det är så det ser ut idag. Minnet är kanske inte lurat, det är i vissa fall så enkelt som att, ”det var bättre förr”. Att ta sig tid att reflektera över saker och ting sätter allt i ett nytt ljus.
Det instiftade Lars Vilks stipendiet delades precis ut, som första stipendiat blev det Sara Kristoffersson, professor på konstfack. Hennes ställningstagande i ankdams debatten om namnet på en sal på konstfack, den har hetat och verkar fortfarande heta ”Vita havet”. Den debatten var en av anledningarna till att hon fick priset. Linda Fagerström skrev i Sydsvenskan om det. Stipendiaten Sara Kristoffersson: ”En jobbig jävel” likt Vilks. Sara tog där ställning och kallade detta för en debatt i sandlådan, i princip. Hur som helst var argumenten för ett namnbyte helt uppåt väggarna galet, vilket Sara kritiserade. Hon fick själv ta smällen då drevet på konstfack gick mot henne, starkt av henne!
Precis som Linda skriver, Vilks hade själv problem med konstvärlden och kanske i synnerhet den etablerade. Det är inte så högt i tak inom konstvärlden som många kanske tror, lite motsägelsefullt kan tyckas. Men som inom allt annat så förekommer det etablerade dogmer och oskrivna regler. Min egna uppfattning är att konstvärlden har minst lika svårt att ta till sig nytänkande som andra samhällsdelar. Kanske rent av svårare! Det finns en ”skitnödighet” inom konstvärlden som är synnerligen jobbig att förhålla sig till, i synnerhet om man själv försöker vara en del av den. Rätt och fel är inget man uttalar, men mellan raderna, står det klart att rätt och fel är vad som är rätt och vad som är fel.
Nya böcker är alltid kul. Nya spännande personer är ännu roligare, men det är ofta genom just böcker jag hittar dem. Den här gången är det inte en ny person, mer en person som jag till slut tog mig tid att lyssna till och läsa. Stephen Shore, en amerikansk fotograf med en lång meritlista. Tog mig äntligen tid att lyssna på hans intervjuer, kika på hans bilder och läsa hans texter.
Jag är mitt upp i en uppgift i skolan, vi skall skriva en essä. Jag har valt att skriva om att förstå en bild, undersöka om bilder kan berätta en annan historia än en text och i så fall hur? Kan bilder förändra innebörden i en text? Allt detta kanske jag inte får med, men jag hoppas komma en bit på väg.
Just Stephen Shore är i detta fallet en utomordentligt bra utgångspunkt. Han har varit med länge, han har gjort mycket och han kan och har uttryckt tankar om sina arbeten. Passande nog kom hans senaste bok, ”Modern Instances – The Craft of Photography. A Memoir” precis ut och den är just en sammanfattning av hans tankar om fotografi. Den landade precis i min brevlåda, så den ser jag fram emot att få läsa.
Jag passade även på att köpa en annan bok av honom som mer i bilder sammanfattar hans arbete. Boken Unkommon places – The Complete Work. Har nu som jag känner fångat några av de tunga namnen. Sedan någon månad tillbaka köpte jag Paul Grahams trilogi, hans första böcker, skerv om dem här, där kom även Chris Killip med. Kommer nu successivt att lägga till fler av samtidens och kanske dåtidens, skildrare. Böcker är utan tvekan fantastiska källor till kunskap, inspiration och nöje. Det finns ju en stor mängd spännande personer där ute, sedan tidigare har jag bland annat Robert Adams, Lee Friedlander, William Eggleston, med flera.
Jag ställer ut tillsammans med mina kompisar. En utställning där vi med fem olika par ögon betraktar Skåne. Fem olika sätt att se på Skåne. Jag har för min del valt att visa ställen där bussar stannar, ställen där personer kliver av, eller på bussen.
Fem fotografer tolkar skåne
Gå gärna och se den, tider och plats finns på affischen ovan. Min utställning heter ”Var god dröj!”, bilder på busshållplatser från olika ställen i Skåne.