När felet uppdagas

Skrev häromdagen om en del krångel med det analoga fotograferandet. Det är då extra skönt när man övervinner problemen och kan konstatera vad som gått snett. Jag skrev att jag hade problem med framkallning av 4×5 svartvit film. Det var Fomapan 100 som ajg brukar framkalla i Rodinal, det gick inte så bra den gången. Kunde igår konstatera att det var Rodinalen som var problemet, den var sannolikt för gammal och hade dött, blivit oduglig. Framkallade igår nya blad, men denna gång med en helt ny förpackning av Rodinal.

Blev precis så som jag ville den skulle bli, skönt!

Vad drar jag för slutsats från detta? Jo, se till att ha fräscha kemikalier till ditt analoga fotograferande.

Lars Vilks

Vaknade denna morgon till nyheten att Lars Vilks omkom i en bilolycka igår. Han åkte i en civil polisbil som tydligen kommit över på fel sida vägen, vi pratar nu om E4an, en bred och extra säker väg. Lars var en konstnär som inte lämnade någon oberörd, oavsett om man gillade eller ogillade honom och hans konst. Han levde med dödshot sedan många år, just på grund av sin konst.

Jag lyssnade till en intervju med Lars Vilks i våras, eller om det var vintras. Det var Martin Wicklin som intervjuade Lars i söndagsintervjun. Lars var en konstnär som gick mot strömmen, ville gå mot  strömmen, det var inbyggt i hella hans uppenbarelse, att provocera var en del av honom. Det är detta som ligger till grund för att han berörde alla, på ett eller annat sätt. Jag personligen besökte ofta hans konstverk Nimis, ett konstverk som var byggt av drivved i ett naturreservat på Kullaberg. Förbjudet alltså, men både länsstyrelse och kommun drog nytta av detta. Det var ett slags win-win situation. Lars fick mycket uppmärksamhet, naturreservatet fick många besökare, kommunen fick många besökare. Det gav effekter som spillde över på andra verksamheter. Konstverket var en slags protest från Lars, bara det att det var förbjudet att bygga något över huvudtaget var skäl nog för Lars att bygga det. Att det sedan blev ett väldigt uppskattat konstverk är kanske inte lika väsentligt.

Lars provocerade

Lars var en provokatör, han ville provocera. Är inte det en fundamental och viktig funktion i konsten? Konst skall skava lite, det skall kännas lite obekvämt, beröra. Givetvis behöver inte konst vara på det sättet, men en funktion med konst är helt klart att provocera och skapa debatt, väcka känslor, sätta igång tankar. Här var Lars en föregångsfigur, det var inte alltid givet vad han menade med sin konst. Han fick frågan i intervjun om han hade någon agenda, något han ville uppnå, där var han dock inte benägen att ge något svar. Så kan konst också vara, det behöver inte finnas någon agenda och mål med konsten annat än att skapa i nuet, något långsiktigt behöver inte uppfyllas. Lars Vilks bortgång skapar nu ett tomrum, vad kommer att hända med Nimis? Vad kommer att hända med Ladonien, (den självständiga staten) ligger intill Nimis. Kommer hans rondellhund att få sin välförtjänta plats i konsthistorien? En hund som skapade en debatt som inte något annat konstverk skapat i Sverige tidigare.

Låt oss hoppas att olyckan var en ren och skär olyckshändelse. Otroligt tråkigt, vilket alla olyckor är. Lars konstnärskap skapar ett påtagligt tomrum.

Nimis, just detta torn har brunnit ned.

En fest, ett bröllop

Att gå på fest, det är kul. Att gå på bröllop, det är kul, bröllop, ja det är fest! Går dock inte så ofta på det, jag ser dock ofta bröllopstillställningar, då jag bor intill en kyrka. Att fotografera ett bröllop, det är något som jag aldrig gjort. Verkar ju förvisso vara en hel del pengar i det, men är det kul? Känns som ett sjukt ansvar med i min värld besynnerliga premisser? Bröllopsfotografi har blivit en stor sak för många, det är en genre av fotografi som kan sägas vara just det, i min värld inte så lockande. Att föreviga högtidliga tillställningar är inte något nytt, det har gjorts sedan fotografins begynnelse. Familjetillställningar, födelsedagar, dop, och just bröllop, där finns alltid någon med kamera. 

Jag blev med kort varsel tillfrågad om jag kunde ta lite bilder på en kompis bröllop. Första tanken var, NEJ, absolut inte. Det övergick sedan i en viss tvekan, det beror på. Sedan tänkte jag, OK, men då skall det vara bilder som är mer på mina villkor. Inte sådana där bilder med par i solnedgången som ser sådär sjukt lyckliga ut, kanske ett lite lite stelt leende, eller ett par som lite seriöst, men med någon märklig blick ser in i kameran. Inte sånt!  Det nu inte vad de ville ha heller, så jag sa att jag kunde ta lite bilder. 

Sagt och gjort, jag tog lite bilder och fick vara med på en kul fest! 

En fest är alltid en fest, ett bröllop, det är en fest

Blir det några mer bröllops fotograferingar? Vem vet vad framtiden har att erbjuda?

William Eggleston

William Eggleston, en färgklick inom fotografin. En färgstark fotograf på många sätt. Hans färgbilder med det otroligt smakfulla och färgsprakande trycket var lite av lite banbrytande, men även hans personlighet, en person som är väldigt rätt fram.

Jag upptäckte hans bilder rätt sent, kikade tidigare i hans böcker och fann hans bilder ganska intetsägande. Det var mycket färger, men motiv som inte sa något till mig. För mig är han en fotograf som jag lärt mig uppskatta med tiden. Hans bilder är enkla, det är vardagliga saker som avbildas. Ibland känns hans bilder riggade, men jag vet faktiskt inte hur det står till med det.

Vid en intervju så fick han frågan vad han fotograferade.

”Jag är en demokratisk fotograf”, mer sa han inte. Inte vad för bilder han tagit, på vad, hur, när eller varför.

Han verkar inte vara en man som pratar i onödan.

Jag är glad att jag fortsatte kika i hans böcker, det är böcker som jag numera önskar jag ägde. De är numera ganska svåra att få tag på och går de att köpa så är de ofta dyra. Jag fortsätter min jakt på dessa böcker.

Teknikintresse

Jag tror att många som fotograferar när någon form av teknikintresse, absolut inte alla, men många. Definitivt är det så i flera av grupperna jag är med i på Facebook. Tycker även att de med Leicor verkar nära detta mer än andra.

Ett exempel är från idag där teknikintresset eller prylintresset uppenbarligen är mer intressant än bilderna, både för fotograf och för betraktare som kommenterat :

Undrar lite över de 30 bilderna, kanske kommer de senare?