Det är väldigt sällan man hittar musik som man helt faller för, musik som är så där bra att man lyssnar om och om igen. Härom veckan hände det mig. Jag är rätt grinig med musik över lag.
Vet inte hur detta riktigt gick till, men i min lista fanns en låt med Chastity Belt. Kan inte helt sätt fingret på vad det är som är så bra. Enkel musik med gitarr, bas ,trummor och sång. Avskalat, enkelt, och en bra röst.
Så himla kul att hitta något som man tar tills sig så här.
Lyssna själva!
En god historia är en fröjd att ta till sig och en glädje att få dela med sig av. Om den sedan är i form av bilder, en film, en text, kanske rent av berättad, det spelar inte någon roll. Alla formaten har sina för och nackdelar, valet är en personlig sak. Jag håller på att avsluta en utbildning inom fotografi där jag lite undersökt olika sätt att berätta mina historier.
Min utbildningen på HDK-Valand närmar sig slutet. 29/4-22/5 har vi vår examensutställning på Röda Sten konsthall i Göteborg. Då avslutar jag min master i fotografi, en tvåårig utbildning. Min ambition med utbildningen var att verkligen få gräva ned mig inom fotograferandet, att få utveckla alla momenten som ingår i att skapa en bild, att få utforska olika sätt att berätta mina historier. HDK-Valand har oerhört fina faciliteter i form av analoga verkstäder, olika fotostudios, en digital bildverkstad samt en mängd olika verkstäder.
Mina berättelser har tidigare till största delen varit skrivna, eller en kombination av bild och text. Nu var ambitionen att kanske prova på renodlade bildberättelser, möjligen med bilder av en annan karaktär än tidigare bilder från mig. Under utbildningen har jag för egen del kämpat med formatet, och kanske mest vilket innehåll som passar för mina historier. Det har varit ett stort steg att ta. Från att ha jobbat med ett strikt dokumentärt förhållande till bilden skulle jag nog säga. Ett berättande som det helst inte går att tolka på fler än ett sätt (om det är optimalt), till en form som är relativt fri för tolkning. Det har varit oerhört svårt att lämna över tolkningen till betraktaren, det kan bli helt annat än jag kanske önskat.
Beroende på vad för sammanhang och vad för historia som skall berättas kan valet av bilder vara helt avgörande. En ren bilberättelse löper helt uppenbart större risk att tolkas på olika sätt. Vår egna bakgrund och historia sätter i mångt och mycket regelverket för hur vi tolkar bilder, för den del hur vi tolkar det mesta i vår omgivning.
Med detta i åtanke är valet av bilder viktigt. Är syftet med historien att informera om en händelse som verkligen skett, en dokumentation. Då är valet av bilder redan på förhand ganska givet. Är däremot syftet att skapa intresse, väcka uppmärksamhet, kanske rent av skapa opinion, då kan valet vidgat väsentligt.
För min del har iscensatta bilder var lite av en kul grej, fint så, men det går att göra mer än så med dem.
Utbildningen är inte enbar ett skapande av bilder, det ingår också moment med skrivande, till viss del analyserande. Skriva lite PM, någon essä och kanske en kortare artikel. Jag har alltid haft lite bekymmer med att ett resultat till allt för stor del definieras i form av en mängd text, ett givet antal sidor. Inom naturvetenskap, som jag är skolad inom, är kortare och precisare bättre. Kan något formuleras på ett kort koncist sätt utan att misstolkas, kanske en sida, då skall det inte vara 2 sidor.
Inom utbildningen jag går nu får vi till exempel en uppgift att kanske på 4 sidor beskriva något. Varför skall det vara 4 sidor undrar jag då? Jag kan utan problem fylla 4 sidor, men det blir allt som oftast en oerhörd redundans, onödiga upprepningar eller tomgångs analyser. Vad är poängen med det kan man fråga sig? Det känns utan att raljera ofta lite som navelskådning, leta efter saker som kanske inte ens finns.
Inom utbildningen pratar man om att utforska, eller som de valt att kalla det ”artistic research”. Lite diffust vad detta i detalj innebär, men ett slags utforskande på ens väg, möjligen mot ett mål, eller bara som en arbetsprocess som man jobbar med. Så kan det vara, vägen framåt är inte given, men när man börjar prata om att ge svar blir jag ofta väldigt frågande och skeptisk. Vad är det man svarar på, undrar jag då? Vad är frågan? Jag har verkligen försökt att gå in i momenten och situationerna med öppna ögon och försökt se det som ett oskrivet vitt blad. Det fungerar så där kan jag nu säga. Väldigt mycket är redan förutbestämt, är det inte av mig så är det ofta av andra. Rutiner och mönster sitter djupare än man tror.
Det är ju inte heller Jeopardy vi sysslar med här. En någorlunda tydlig problemformulering är i min värld rätt bra att ha. Om en problemformulering saknas, och en fråga inte existerar, då finns ju inte heller svar. Det blir lite som liftarens guide till galaxen, där det hela mynnar ut i ett tal, men vad illustrerar talet?
Jag har alltid utgått mer från att konst skall vara ifrågasättande och mer ställa frågor än försöka ge svar. Konst kommer att aldrig att kunna ge entydiga svar, jag anser inte heller det vara dess syfte.
Mina rena bildberättelser är illustrationer som är mer öppna för tolkning, så ser jag på det i vart fall.
Jag skrev för en tid sedan ett inlägg som handlade om kostnaderna för att fotografera analogt, ”Film, eller inte – en klassfråga”. Det är idag mer aktuellt än någonsin tidigare. Jag hade inte räknat med att det skulle gå så här fort och att utvecklingen skulle bli så här.
Idag är det dels svårt att få fatt på film, i synnerhet färgfilm. Affärerna som säljer film har ofta slut i lager. Priset är ett annat bekymmer, såg precis en lycksökare på nätet som ville sälja sitt egna lager, 250 kr/rullen för 35mm 36 bilders. Vad är det för pris, 250 kr rullen!!!!
Jag fotograferar till 99% analogt, färg är för mig en liten del jämfört med svartvitt, men svartvitt har även det ökat i pris. Jag kommer inte att betala 250 kr/rullen, det är helt uteslutet. De enklare filmerna, Kodak Gold, kostar även de idag en bit över 100 kr/rullen. Såg på nätet att Kodak ColorPlus, den enklaste av filmer kostar 149 kr/rullen, makalöst. Den är dessutom rätt kass, kornig, och har dåliga färger.
Skrev nyligen även ett inlägg om den nya 120 film lanseringen av Kentmere, en svartvit film för 120 formatet. Den är dyrare än Ilfords filmer, HP5+ och FP4+, även Delta 400 och 100. Vad är det för märklig strategi? En enkel film som är sämre än andra filmer från samma företag. Ett försökt till strategi att lura användare, fotografer?
Kodak har redan sedan en tid tillbaka höjt sina priser, rejält! Har själv bytt från att endast ha fotograferat med först Tri-X, sedan med Tmax, men det blev för dyrt.
Jag vill inget hellre än fortsätta fotografera analogt, med film. Nu när kanske Pentax tar upp tillverkningen igen av analoga kameror, kändes det som en ljusning. Men tyvärr, det känns mest tragiskt att priserna på materialet verkligen skjuter i höjden.
Kikade på nytt papper för att göra printar i mörkrummet, små 13×18 cm baryt papper, betalade för något år sedan ca 300, idag kostar det 550 kr för en likadan ask.
Som jag skrev i ett av de tidigare inläggen, det analoga fotograferande kommer att bli en rikemans syssla. Som utvecklingen ser ut idag, så är min profetia snart ett faktum. Jag kommer inte fotografera med film med en fortsatt utveckling av priser som nu, jag vet inte om jag kommer att fotografera alls!
Det känns som om alla hakar på tåget med rejäla prishöjningar nu när de ser sin chans. Prishöjningarna är inte i paritet med inflationen, de är 50-100%, vilket är helt galet.
Pentax, eller är det Ricoh? Går ut med ett pressmeddelande att de tar upp tillverkningen av analoga kameror igen. Det är verkligen glädjande. De har insett att det finns en växande marknad för analoga kameror. Framför allt så har de insett att behovet för reservdelar, behovet för reparationer och behovet för att skapa bilder på ett traditionellt sätt finns kvar och växer.
I videon nedan så kan man höra lite om hur de tänker, jag håller dock inte helt med i alla avseenden, men gläds åt att det tar steget att återigen börja tillverka analoga kameror. Däremot är deras första modell (om det stämmer med bilden jag hittade) inte något som man kan hetsa upp sig över, en rosa kompaktkamera, det kändes helt enkelt inte seriöst. Blir även lite misstänksam då han i början av videon pratar om ”kameran”. Singularis, är det en kamera, denna kamera, då är detta kejsarens nya kläder.
Analoga kameror behövs, däremot är jag rätt övertygad om att färgglada kompaktkameror inte är vad marknaden ropar efter. Inte heller som jag skrev i ett tidigare inlägg Ny(gammal) kamera om hur Leica tagit upp tillverkningen av sin modell M6. I min värld lika trist som en färgglad kompaktkamera.
Det verkar som om nytänkandet inte riktigt finns, båda dessa nu ”nya” analoga kameror är ju egentligen gamla, den ena tokdyr och ett mekaniskt mästerverket, den andra en plastkamera. Var finns det spännande nya? Däremellan är marknaden som jag ser det. Jag skulle inte personligen köpa någon av dessa. En barnkamera och en gubbkamera, jag känner mig inte hemma i något av lägren.
Pentax pratar till en början om ungdomar som vill kunna fotografera med film. Det är fint och beundransvärt. Men det blir lite som en trendspaning, något som kommer, och går. En bit in i videon så börjar det dock låta spännande, de skall tillverka en serie av kameror och som kronan på verket en avancerad mekanisk SLR.
Jag hopps nu att detta blir mer än en massa prat och att det verkligen kommer ut en serie med kameror. Jag sålde mina gamla Ricoh kameror för väldigt länge sedan. Gick då över till Nikon, men jag är inte sämre än att jag kan tänka mig att byta till en nytillverkad Pentax om den visar sig hålla måttet.
Kentmere, ägd av Harman technology, som även äger Ilford. De släppte häromdagen en ny film Kentmere 120-film. Tidigare har den funnits i 35mm och varit en billig och pålitlig film. Nu har den kommit för 120 format, marknadsförd som en billig och pålitlig film. Jag blev väldigt glad och hade stora förväntningar på detta släpp. Har använt den filmen sedan länge för småbild, 35mm. Både Kentmere 400 och 100. Blir bara så förvånad och besviken då jag letar på nätet efter återförsläjare. Hittar ett par i Tyskland. Konstaterar då att priset är i paritet med Ilford Delta 400, eller till och med högre.
Förstår faktist inte till vem detta släpp är tänkt ? En helt OK film, men inte mer än så. Delta 400 är en vass film, HP5 eller FP4 båda klassiker kostar en euro mindre än denna nya film. Delta 400 eller 100 har ungefär samma pris, jag kommer inte att köpa en film som jag anser lite sämre än en billigare riktigt bra film.
Jag trodde att det skulle vara en film som var billig och vände sig till prismedvetna om inte annat. Men, nej så verkar inte vara fallet.
Märkligt är det!