Kodak, ni förlorade just en trogen kund!

Vad händer Kodak? Misstagen radas upp, det ena efter det andra. Produkter som är felaktiga, kommunikation som inte finns. Priser, som skjuter i höjden. Vad är tanken och planen med alla dessa märkliga incidenter? Jag har nu gett upp och överger Kodak.

Sedan jag för snart 40 år sedan började fotografera mer på allvar har jag använt Kodaks filmer. Det var Ektachrome och Kodachrome diafilm, det var Kodaks olika färgfilmer, men framför allt var det Kodak Tri-X. Den svart-vita klassiska filmen. Den ha hängt med under många år och har många trogna användare världen över. Den går att pressa, den har sina kontraster, ett visst framträdande korn, egenskaper som värderats på ett bra sätt.

När jag återgick till det analoga fotograferandet under 2000-talet efter en period med uteslutande digital fotografi bytte jag film till Kodak Tmax. Framför allt var det då Tmax 400, ett otroligt fint korn och en tilltalande teckning. Passade i samma veva även på att byta filmframkallare från D-76 till XTOL. Där någonstans började krånglet.

Kodak Tmax 400 var felaktig

Det hann gå en tid med Tmax, jag noterade sedan att bilderna hade skuggeffekter, det var siffror i himlen. Det stod KODAK över mina bilder. Visst kan man få göra reklam för sina produkter, men jag väljer nog helst själv när jag vill göra reklam för något. Gör jag det så vill jag ha betalt för mitt arbete som reklampelare. Nu kunde det står Kodak rätt över ett porträtt, över en himmel, eller i sädesfältet. Inte riktigt vad man önskade sig.

Jag kontaktade Kodak (Kodakalarais), fick svar att det var problem med Tmax 400. Efter lite korrespondens skickade de ny film till mig, ett 50-tal rullar som det handlade om. Jag tror det löste mitt problem, har efter det sett någon enstaka felaktig rull, men det kan vara gamla rullar som legat och skräpat. 

Kodak Xtol som är felaktig

Nästa incident är XTOL, framkallaren för svartvit film, den gav negativ som var otroligt tunna. Jag begrep inte vad som var felet med mina bilder, negativen blev nästan blanka, genomskinliga. Trodde det var min kamera som var felaktig. Då jag mestadels fotograferar med mina Hasselblad trodde jag att det var centralslutaren som gett upp. De brukar kunna tröttna och man får skicka objektivet på justering. Provade då andra kameror, med samma resultat. Vad är detta? Jag hörde efter med andra personer. Frågade om de visste ifall Kodak ändrat något i innehållet i XTOLen? Nej, det hade de inte hört något om. 

Skrev då igen till Kodak och frågade om XTOL var felaktig. Jo så var det, de hade problem med XTOL, den gav väldigt tunna negativ. Började nu bli lite trött på allt krångel med Kodak. Jag hade nu rätt många filmer som var mer eller mindre förstörda, de var otroligt tunna och innehållslösa. Problemet kvarstår idag, XTOL fungerar inte. Jag har 6 påsar XTOL som är oanvändbara. Kodak lovade i månadsskiftet december/januari att skicka nya påsar under februari. Det är nu början på maj och vare sig jag, eller någon, har sett skymten av några nya påsar med XTOL.

En kopp kaffe? Nej det är Kodak Dektol

Det är inte slut ännu. Dektol som är en av Kodaks pappersframkallare, den blev helt plötsligt brun som en kopp kaffe. Vad är detta? Den verkade fungera som den skulle, bilderna blev bra och vad jag kunde se var det inte några fel på resultaten. Däremot var det svårt att se bilderna i vätskan, en chokladbrun framkallare är inte en höjdare. Har hört av mig till Kodak, igen! Denna gång har jag inte fått något svar.

Priser som skjuter i höjden 

Som inte alla dessa problem med deras produkter var nog, priserna på Kodaks grejor stiger snabbt och mycket. Bara priset i sig är för mig ett skäl nog att se mig om efter andra alternativ. Problemet är att hitta dessa. Är man van vid en sak så är det inte helt lätt gjort att byta till något nytt. Jag har ju varit nöjd med resultaten, då allt fungerat. Priser är dock ett problem. Har skrivit om detta tidigare, i min text ”Film eller inte – en klassfråga”

Allt detta sammantaget är lite för mycket. Visst överseende kan man ha, men när det som hos Kodak radas upp fel efter fel. Priser som inte motsvarar kvaliteten, då har jag svårt att motivera mig att betala för deras grejor Jag har nu vilket fall tagit ett litet steg och har börjat utvärdera andra filmer och produkter. Vi får se var det landar, det tar tid. Det är inte bara att byta, och sedan tro att det blir tipp-topp. Som grädde på moset, Kodak är idag till stor del Kinesägt. Vet inte om jag vill stötta ett företag i ett land som är på global inköpsrunda och som har helt bedrövliga mänskliga värderingar.

 

 

Det analoga håller fast vid det analoga

I det analoga fotolabbet, mörkrummet är det mesta analogt. Ett rum för filmfotografi, där gör sig det mesta bäst i form av analoga prylar. Häromdagen kom jag över ett gammalt klassisk mörkrumsur. Visserligen i behov av lite justering, men fullt fungerande.

Ett gammalt mörkrumsurs från Junghans.

Uret är ett fint komplement till den i övrigt gamla analoga  utrustningen. Nedan är bänken med förstoringsapparater. Rummet som nu är mörkrum, var tänkt att bli en toalett och dusch, men efter lite övervägande så fick det istället bli mörkrum. Om jag får säga så är det bästa tänkbara utfall.

Förstoringsapparaterna i mörkrummet

Den gamla Beseler 45 MX för negativ upp till 4×5, kompletterad av Fujimoto G70 Dichro för alla mindre format.

Rummet är inte stort så noggrann planering och konstruktion har gjort det till ett kompakt mörkrum, lagom för en person. Två personer hade nog fungerat, i undantagsfall. 

Fortfarande är det vissa saker som saknas, en bra skölj, lite större skålar, bra fungerande avmaskningsramar, fler negativhållare till Beseler apparaten. Om du som läser detta har något av detta och kan tänka dig att sälja av lite, då kanske jag är en köpare?  

Inspirationen tryter, vad gör man?

Alla som jobber med kreativa saker vet att det i perioder är trögt att skapa. Finns det några bra trix att använda för att ta sig ur den kreativa svackan? Droger är något som många hävdat är gångbart. Disciplin och struktur en annan. Miljöombyte brukar ju inte vara fel. Det känns inte som om det finns något generellt recept som fungerar på alla. Inspirationen tryter med viss återkommande frekvens, så är det nog.

För egen del vet jag att släppa det man gör och är frustrerad över för en stund, det är ofta bra. Att under den tiden dessutom träna något, det är kanske inte lösningen. Det är däremot alltid bra för humöret, frustrationen verkar svettas ut. Vad man gör tror jag inte är så viktigt, däremot är jag rätt övertygad om att ansträngningen måste vara så pass hög att du tvingas fokusera på att fortsätta, att ta dig samman för att utföra träningen. Tvingas släppa tankarna på det som känns tungt, det är tungt nog att ta sig igenom träningen. Fungerar nog alltid för min del. 

Söka nya vägar

Att ta en paus från det som känns jobbigt är sannolikt ofta en bra idé. Att kanske söka nya vägar för inspiration. Söka inom helt nya banor, inom områden som kanske är helt skilda från det man sysslar med. Varför inte naturen, den är nog det sista och enda som i långa loppet kan sägas vara bestående och ge ro. 

Det finns nog inte någon generell lösning, men har du/ni något tips. Hör av er, skriv i kommentarsfältet, dela med dig av ditt sätt att ta dig ur svackan.

Kommer det analoga fotograferandet att dö ut?

Det analoga fotograferandet ökar faktiskt i omfattning. Fler och fler hittar tillbaka efter att hoppat på tåget med digital fotografering. Unga som kanske aldrig provat på tidigare, vill prova. En vilja att jobba mer hantverksbetonat och kanske skapa något mer personligt kan vara faktorer som spelar in. Den mänskliga nyfikenheten visar sig.

I tidigare texter har jag tagit upp analog film som både något positivt, som för svart-vit film, med fler typer tillverkare än någonsin. Men även negativt med kraftigt stigande priser och ett minskat utbud av färgfilm. Färgfilmer försvinner, en efter en. Färglabben lägger ned det ena efter det andra.

Fortsätter trenden att fler och fler börjar eller hittar tillbaka till det analoga fotograferandet, då kommer behoven av film, labb, fotopapper, kemikalier med mer att öka och tillverkningen kan bli lönsam. En risk är dock att det blir fortsatt småskaligt och kostnaderna för produktion blir så pass höga att priser för konsumenterna blir ett hinder. Se min tidigare artikel ”Film eller inte, en klassfråga”. Kostnaderna för det analoga fotograferandet blir för höga, det blir en liten klick som har god ekonomi som kan ägna sig åt det.

Den analoga utrustningen är på sikt ett stort problem

Även om det kan bli så att tillgången på film, kemikalier, fotopapper inte blir ett problem, kan det bli för dyrt, eller kanske vissa saker kan bli en bristvara. Oavsett, är allt det ovidkommande om själva kamerautrustningen inte finns att tillgå. Idag finns det inte någon tillverkare av kamerautrustning för den breda massan. Leica verkar vara den enda av de klassiska tillverkarna som fortfarande tillverkar kamerahus för film. Detta är dock inte utrustning för vem som helst, med priser på kamerahus och objektiv på 40 000 – 50 000 eller däromkring så är marknaden synnerligen begränsad.

Två olika generationer av Nikon kameror.

Kvar finns alla gamla kamerahus och objektiv, MEN dessa saknar istället reservdelar. De slits, kräver reparation, behöver justeras. Tillverkarna har inte nytillverkning av reservdelar för kameror, för objektiv, för blixtar. Kvar är begagnatmarknaden, vilken idag ser ett uppsving, i synnerhet på vissa delar. Den är dock inte tillräcklig och kommer inte att klara av att täcka behoven och efterfrågan.

Reparatörer är nästa problem, vem kan reparera en trasig utrustning? Vem klarar av att justera en kamera eller objektiv. Inte ens tillverkarna gör det längre, om de gör det så är det endast på sin höjd den senaste modellen, som i Nikons fall Nikon F6. Andra fristående reparatörer är en krympande skara personer. Jag anlitade tidigare för egen del en äldre man som var betydligt över 70, han har nu slutat, och det andra alternativet jag hade, var en firma som hållit på sedan slutet av 60-talet, de har klappat igen. Vad finns då kvar att tillgå? Problemet syns på bland annat sociala medier, där hittar man instruktionsvideos för att reparera på egen hand. Grupper med tips och råd för reparationer. Reservdelar är ofta och till slut ett problem.

.Går det att laga även om reservdelar saknas? Tveksamt!

Priser som skjuter i höjden

Allt detta har medfört att priser på befintlig analog utrustning skjutit i höjden. Jag hann med att köpa exempelvis en hel utrustning av Hasselblad. Ett 500 C/M hus, med 3 objektiv, för detta betalade jag 6000 kr. Det var för kanske 5 år sedan. Idag får du inte ens ett kamerahus för den summan. Dessutom blir all utrustning äldre och äldre, och även mer sliten.

Händer det inte något på kamera- och objektivfronten, ja då kommer det analoga fotograferandet att gå samma öde till mötes som för veteranbils entusiasterna. De med pengar och de händiga, de kan ägna sig åt det.

Ledsamt, verkligen ledsamt, ett hantverk som inte har en ljus framtid trots en alltmer positiv och ökande skara av aktiva.

Det blir då med det analoga fotograferandet precis som det blev för Polaroid, ett en gång blomstrande företag. Det fick dock allt större problem och framför allt med intåget av digital fotografi. Till slut gick företaget i konkurs. I fallet med analog fotografi är det brist på utrustning.

Polaroid Spectra, numera ett nedlagt format av direktbild.

I fallet med Polaroid kunde en spillra av forna utrustning köpas loss, vilket idag är vad Polaroid består av. För dagens kameratillverkare är det dock inte så, de existerar fortfarande, men har helt lagt ned tillverkning av reservdelar. De är inte intresserade av att serva en marknad som inte ger en tillräcklig ekonomisk vinst.

Återanvändning borde vara regel

Det är verkligen synd att gammal utrustning på sikt går en dyster framtid till mötes. En syssla som idag är var mans grej, tänker på alla bilder som tas, fotografering. Skall det inte i framtiden gå att ta bilder på film? Alla har någon form av relation till fotografering, till bilder. Den stora andelen bilder idag läggs ut på nätet. Så var det inte med det analoga fotografiet, det fanns inte alternativ till pappersbilden. Även här tror jag det kommer en vändning, att få en fysisk bild är något annat. Men det kan dessvärre bli så att den fysiska bilden får bli via en utskrift av en digital bild.

Framtiden beror på hur tillverkarna av kameror och reservdelar ser på det. Det är hela kedjan som är intressant, från exponeringen av film, via framkallning till kopiering av en färdig bild. Det kommer inte att bli så att det sista steget bli kvar om de föregående försvinner. Tas möjligheten bort att exponera film och framkalla den, då försvinner även kopieringen.

Låt oss hoppas att det dyker upp reservdelar, att det nytillverkas kameror och objektiv. Låt oss hoppas på en ljus framtid för det analoga fotograferandet.

Fujifilm PRO 400H läggs ned

För bara en kort tid sedan skrev jag inlägget om det lite snåla utbudet på färgnegativ film. Det gällde i synnerhet för 120 format. Fuji har under flera år successivt skurit ned tillverkningen av film. För några år sedan försvann de fantastiska direktfilmerna Fuji FP100, det var sedan Superia 200, med flera. Nu kommer även Fujifilm PRO 400H att försvinna. 

Läs Fujis information (PDF), så tråkigt. Utbudet blir smalare och smalare och med det krymper även möjligheterna runtomkring hela denna process. I det förra inlägget så efterfrågade jag lite enklare och billigare film, ”konsumentfilm”, där har inte Fuji någon 120 film denna PRO 400H var en film ämnad för en avancerad amatör eller proffs. Priset var även satt därefter, ganska högt.

Använder ni just denna film, passa då på att samla på er. 120 film har redan slutat tillverkas, 35mm film slutar tillverkas januari 2021.