Världspremiär för ”Decisive moments” ett nytt fotozine

För någon vecka sedan hämtade jag första numret av Decisive moments. Ett fotozine som jag planerar skall komma ut 3- 5 gånger om året. Detta nummer heter ”Transitions”, det är bilder som på ett eller annat sätt skildrar händelser, saker som övergår från ett stadium till något annat. Livet är fyllt av dessa händelser, varje dag, varje sekund sker dessa små, eller stora händelser.

”Transitions” visar några av dessa som passerat mig under detta året, och som jag dokumenterat. 

Fanzinet kan köpas på Malmö konsthall, eller genom mig. Jag kommer att informera om fler ställen längre fram. Tanken är att dessa skall komma ut med någon form av regelbundenhet, ca 4 ggr/år.

Det finns mer att läsa om det på mina hemsida (Peter Frodin).

Revingefältet har nu tystnat!

I augusti 2024 försvann den sista kossan från Revingefältet. Efter 30 år läggs nu boskapsskötsel och även biotopvårdande åtgärder med betande djur ned. Sydsvenskan skrev om detta  ifjol. Det är en rätt märklig känsla att åka över fältet, inte ett djur ser man, helt tomt, öde. Stängsel är nedplockade, ljudet av framför allt gäss är det som bryter tystnaden.

Jag skrev om verksamheten för några år sedan. ”Revingefältet som en gammal västernfilm”. Har förstått att det är militären som inte vill ha andra på fältet, de vill nu kunna styra och ställa över det utan att ta mer hänsyn till andra. Det märks tydligt att fältet brukas på ett annat sätt än vad det gjorts under de senare åren. Det är nu väldigt ofta man möts av skyltar att fältet är avstängt för övning.

Biologiska mångfalden

Jag noterade då jag passera Sjöstorps ängar för några dagar sedan, staketen är borta. Jag undrar hur är det tänkt att fältet skall hållas öppet, inte tillåtas växa igen? Betar inga djur så kommer det att snabbt förvandlas till högvuxna ängsmarker till en början. Efter hand kommer även buskar att få fäste och fältet kommer att växla karaktär från ett öppet fält till ett fält som har högvuxna gräs, sedan kommer buskar och fälten kommer att se väldigt annorlunda ut. Många arter som kräver hävd, de kommer att då det mycket svårt att överleva.

Finns det en realistisk plan för hur detta skall motverkas? Skall det motverkas? Igenväxningen startar så snart hävden försvinner, inom några få år kommer fältet att ha ändra karaktär till ett mer igenvuxet fält. Det kommer inte att räcka med något hundratal kossor som betar. Det är vad jag hört är vad som skulle ersätta de 1700 kossor som slussades runt på fältet och höll det öppet genom sin betning. 

Jag tycker detta är sorgligt och känner ett stort vemod över att militären får mer utrymme. Biotopvård och natur nedprioriteras och får mindre utrymme. Militären har fått för stor makt, inte bara i Sverige, i hela världen. Det är dessvärre en synnerligen trist utveckling med krig, militära insatser och galningar som använder militära metoder att tillskansa sig landvinningar och makt.

Jag känner även en tomhet över att fältet nu blir betydligt mer öde. Fåglar och djur kommer givetvis att stanna kvar, men de betande korna präglade området. De gick på Reveingefältet året runt, även på vintern. KC-ranch som drivit djurhållningen tvingas nu flytta, ja rent av lägga ned sin verksamhet. Hur allt detta gått till är lite oklart, men att KC-ranch med syskonen Dahlgren inte skall driva djurhållningen är vilket fall helt klart.

Lunds kommun verkar ha ett finger med i spelet och Lunds kommuns Björn Abelson har en lite märklig syn på det, vilket framgår i Sydsvenskans artikel, bara kommentaren ”Vem som driver Revingefältet är inte det viktiga för Lunds kommun”, det må så vara, påståendet är dock lite besynnerligt. Ett rätt tråkigt synsätt skulle jag vilja säga, och rätt onödigt sätt att föra fram det på. Nu är inte Lunds kommun så värst bra på att hantera ärenden som dessa eller skötsel av grönytor och vägar heller, kanske helt i linje med deras trista syn på denna typ av frågor. Hur som helst, vem har samma möjligheter som en redan inarbetet och smord verksamhet, finns med största säkerhet inte någon som kan steppa in bara så där och hålla fältet öppet? Finns det inte något värde i att de som drivit det och fått det att fungera skall kunna fortsätta? För fältets del och för aktörens del. Att samordna fler aktörer som ersättning ter sig helt ohanterbart, så att fältet kommer att växa igen kan vi vara säkra på.

The Cure

Tittar man i backspegeln, vilken musik som betytt något i ens liv, i uppväxten, under andra delar av livet, då kan jag plocka ut en stor skara grupper, genrer och artister. En av grupperna som haft en mycket framträdande roll och plats är The Cure, Robert Smiths egensinniga röst, deras karraktäristiska basgångar, samma sak med gitarrerna, detaljer som gjort deras musik, till just deras egna musik. Ofta rätt dystra texter och melodier, men så bra!

Jag släppte The Cure under en period, efter Kiss me, kiss me, kiss me, uppstod ett glapp på ganska många år. Kan tilläggas att jag släppte ganska mycket då, musik som varit en oerhört stor del av mitt liv, fick nu steppa tillbaka och lämna plats för annat. Studier och studentliv i Lund tog nu en stor del av tiden. Med detta menar jag att jag inte lika aktivt tog del av ny musik, mer lyssnade på det som jag hade i skivsamlingen, nytt köpte jag inte, hade urusel ekonomi.

Hamnade under tidigt 2000 tal i en diskussion om livemusik och personen som jag pratade med satt The Cure på en piedestal. Förstod det inte riktigt. Hade dessutom rätt svårt att tro att det kunde vara så. Grupper som hängt med ett tag brukar normalt inte bibehålla sin storhet. Det går lite i vågor. Bra album varvas med rätt vissna saker. Jag lyssnade vilket fall igenom allt låtmaterial som jag inte lyssnat nämnvärt på. Det var Disintegration, Wish, och de efterföljande. Dessa två nämnda album visade sig vara två guldkorn, de är otroligt bra, jag har lyssnat mycket på dem.

Nytt album – Songs of a lost world

Det nya albumet släpptes idag, titeln ”Songs of a Lost World” ger inte några glada föraningar. Det är dystra texter, som exempelvis avslutningslåten ”Endsong”, eller ”And Nothing Is Forever”. En framtid som var fylld av drömmar och förhoppningar, som nu är borta. Att åldras, se tillbaka på något som nu ligger bakom en. Är väldigt dystopiskt och realistisk tolkning av vår omvärld, hur vi alla håller på att skapa något som vi inte vet vad det leder till, klimatförändringar, urholkade demokratier. Hur diktatorer, demagoger, galningar som är makthungriga förgriper sig på andra, tar sig på oerhört stort allvar och tillskansar sig makt.

Smiths röst låter som den gjorde på vilket som helst av de tidigare albumen. Basens ljusa melodiska slingor, allt känns som det gjort, så bra. Har bara hunnit lyssna lite. Det är så nytt, men ändå så bekant, och så bra!

För er som inte har koll på albumen, en länk till The Cure på Discogs

Tack Robert Smith och The Cure!

Att berätta sin historia

Fotografi, att fånga ljuset. En bild som på något sätt fångar ett ögonblick i tiden och blir ett slags tidsdokument över något som inträffat. Så har jag sett på fotografi, så ser jag till stor del fortsatt på fotografi idag. Det fångade ögonblicket är dock inte vad det varit. Idag är vad många kallar fotografi lite diffusare, som jag skrev nyligen i ”Tekniken tar över inom skapande verksamheter”, nu var det inte det jag skulle skriva om, men det tål att tänkas på. Här vill jag mer skriva mitt sätt att berätta med bilder, jag länkar till en text jag skrev under 2023, ”Untold stories”, den är på engelska och tar upp min syn på hur jag utvecklats i min syn på att berätta med bilder.

Det handlar om att med bilder, kanske även till viss del även med hjälp av text berätta, väcka känslor och tankar. Läs den gärna

Ha en fortsatt fin sommar, vi har trots den otroliga värmeböljan som väller in över oss trots allt gått in i september, vilket är föraning på hösten.

På återseende

Fjärrutlösaren din hjälpreda på distans!

Genom åren har jag inte använt fjärrutlösare så värst mycket, trådutlösare vilket är en kort variant på fjärrutlösare, har kommit till användning lite då och då. Fjärrutlösare, nej, det har inte riktigt varit aktuellt. Till och med ordet känns lite märkligt. Det ändrade sig dock i och med mina studier på HDK-Valand. I mina gömmor letades fram min gamla pneumatiska, långa trådutlösare.

Då jag studerade foto på Valand så var det en komponent som var väsentlig och extra viktig i mitt arbete. Att få med människan i bilderna. Jag ville skildra de känslor jag hade över människans exploaterande av vår omgivning, miljön. Tanken var att det skulle komma med och illustreras med människor i bilden. Nu blev det inte riktigt så som jag tänkte mig från början. Initialt var tanken var att jag skulle ha med mig personer ut och dessa skulle jag regissera in på platser och poser i bilderna. Det slutade oftast med att jag själv var med på bilderna, exponerade med just en pneumatisk fjärrutlösare. Att det blev jag som var människan i bilderna var alltså mer eller mindre en slump, men samtidigt helt naturligt. Det visade sig vara svårt att få med personer ut på dagarna. Jag var ju alltid med ut, så det föll sig så att jag fick vara människan i bilderna.  

Flera som kikar på mina bilder har noterat att det syns att jag använt en trådutlösare. Jag fotograferar som ni kanske redan anat analogt. Tråden är synlig och jag har inte försökt att redigera bort den. Ser inte helt poängen med det då det är jag som är på bilderna, dessa fjärrutlösare som är pneumatiska fungerar väldigt bra så länge det inte är längre avstånd än dessa max 12-13 meter.

Elektronisk fjärrutlösare

Har nu även börjat använda en elektronisk, både kamera och fjärrutlösare. Till på köpet är den dessutom trådlös och ger helt andra möjligheter. Räkvidden är betydligt längre än de 12-15 meter som den pneumatiska har. Den syns inte heller. Det är nu så otroligt mycket enklare att kontrollera resultatet, kan se om det ser OK ut på plats. Tidigare, med det analoga var det mer av en chansning, där krävdes framkallning innan man helt kunde se resultatet. Vilket i och för sig hade sin tjusning, ofta blev det OK.

Exempel på trådutlösare
Tre exempel på trådutlösare. Från vänster, en trådutlösare ca. 40 cm, mitten, en pneumatisk ca 10m , till höger en trådlös elektronisk med räckvidd på 50-100 m.