Födelsedag och ettårs jubileum

20 maj är lite speciell, då har Laban sin födelsedag och Greta firar ett år med Laban. Laban, Gretas lilla ponny fyller i år 17 år. Greta firar på samma dag ett år med Laban. Greta har bakat och grejat med massa godsaker som hon tagit med till stallet. Jag följde med en tur på kvällen då de skrittade ut en kort runda i Björkensdal.

Det tog några dagar att få bilderna klara då filmen måste framkallas. Hade endast med en kamera med färgfilm (se tidigare inlägg). Jag följde vilket fall med Laban och Greta på en kort runda in i Björkensdal i den finna kvällen. Till en kör av Gransångare, Lövsångare, Gök, Svarthätta, Ringduva, med flera promenerade vi runt bland ekar och i en blommande hage. 

Laban och Greta på födelsedagen

Greta och Laban 20 maj, en dag att fira.

Både Greta och Laban verkligen mös i den fina kvällen. De har verkligen funnit varandra och är som två bra kompisar. Jag har för länge sedan kapitulerat och insett att tjejernas hästintresse är något som ger mycket tillbaka. 

De träffas varje dag och känner varandra väl. Undrar just hur många timmar som de träffas under ett år. Inom många idrotter eller för den delen andra intressen så tränar, övar man många timmar per år. Undrar dock vilket intresse som man varje dag lägger säkert 2-3 timmar. En stor del av tiden är rutin, göra rent i boxen, byta halm, fixa mat till kvällen och nästföljande dag, borsta och tvätta hästen, se så de mår bra. En massa jobb för att kanske rida 45 minuter. 

Laban är en ponny,  Greta växer och en dag kommer hon att växa ur Laban. Det är inte en dag att se fram emot, det blir svårt för Greta att leta efter en ny större häst och kommer det att bli lika bra som de haft det tillsammans? Laban är en fantastisk liten kompis. 

Forskare – vägen är målet

Jag har ett fotoprojekt som löper på kontinuerligt, det finns idag inte en deadline eller ett slut på det. Vägen är målet! En förhoppning med det är att det skall mynna ut i en bok tids nog.

Projektet är vilket fall att porträttera forskare. Forskarmiljön är en miljö som många inte får en inblick i och den är lite främmande för de flesta. Jag har precis fotograferat min tidigare handledare, Per Lundberg. En inspirerande och glad person. Jag minns när jag var student och helt bespetsad på att jobba med fåglar. Just fåglar var nog enda kravet. Jag hade lärt  känna en mängd  personer genom mitt arbete på flera olika fågelstationer, projekt med fåglar som centralt innehåll. Allt som behövdes verkade finnas i Lund så att studera i Lund kändes självskrivet.

Per föreläste på en kurs i teoretiskt ekologi, han var precis nedflyttad till Lund från Umeå. Jag minns inte exakt vad hans föreläsning handlade om, men det var underhållande och han travade fram och tillbaka i en stor rock framme vid tavlan minns jag. Det verkade spännande, biologi men med en massa matematik och man använde datorer. Datorer där man hade sin biologi i ettor och nollor, digitaliserad biologi i form av datorprogram. Kunde inte bli bättre, just då. Att Per var väldigt entusiastisk gjorde det inte sämre.

Per blev min handledare i 5 år. Jag gjorde först mitt examensarbete och kunde slutföra mina biologistudier, och fortsatte sedan med forskarstudier.  En tid som var mycket lärorik och kul. Den lilla korridoren vi satt i fylldes ofta av en massa skratt, lukten av kaffe, ibland bränt sådant. Pers rum var som en liten grotta, mörk och full med allehanda böcker, bord, papper och annat, det var skumt därinne, alltid med gardinerna neddragna. Ett hem för en troglodyt. Hans rum var sig likt kunde jag konstaterar då jag kom dit, lite konserverat, precis som för snart 15 år sedan, tror jag. Jag var upp till honom för ett par veckor sedan och tog lite bilder.

 

Professor Per Lundberg

Per Lundberg, författare till ett flertal böcker och professor i teoretisk ekologi vid Lunds universitet.

 

Fotograferade Håkan Wallander i går, en regntung eftermiddag. Regnet hängde i luften och det var så mättat att det föll lite fint regn. Jag hade jagat fatt Håkan för att ta några bilder en fredagkväll. Letade febrilt efter en upplöjd åker, det fanns inte någon kunde vi konstatera efter flitigt letande. Alla var höstsådda, släta fina fält, de flesta med en fin späd gröda som tittade upp ur den mörka blöta myllan. Så var det inte förr, då var det en hel del vårsådda åkrar, de kunde ses under hösten som knöliga fält som var plöjda.  Jag ville helst ha ett sådant för att fotografera Håkan, tyckte det kopplade an bra till hans tidigare bok Jord: funderingar kring grunden för vår tillvaro, men även den nya boken som han medverkar i Trädgårdsboken om jord. Den första boken fick för övrigt pris som 2013 års bästa trädgårdsbok. Så är du trädgårdsintresserad har du nu fått två tips på bra böcker.

 

Håkan Wallander, professor och författare.

Håkan Wallander, professor i biologi och författare till flera böcker, bl.a. den prisbelönta boken ”Jord”

 

Dessa två var endast ett par av de många olika forskare som jag fotograferat hittills.

En del av bilderna från detta projekt kommer att visas under kulturkvällen 5 november i Torna Hällestad. Så skriv upp 5 november 16-21, då är det kulturkväll i Torna Hällestad. Garanterat en trevlig kväll.

Mer information om detta kommer inom kort, mitten på nästa vecka är det planerat att komma ut ett färdigt program.

 

Världen genom ett litet, litet hål

Galleri

Detta galleri innehåller 4 bilder.

Stäng inte in amatören inom dig. Låt leklusten, experimenterandet få bestämma turodning och möjligheter. Erfarenhet och sunt förnuft sätter ofta gränser, tänj på dessa lite då och då. Resultat är kanske oförutsägbart, ett extra spänningsmoment som om det lyckas kan bana nya vägar. … Läs mer

Nya verktyg, onödiga kanske?

Har jag för mycket prylar? Det anser i vilket fall min familj. Kan nog hålla med att jag har mycket saker,  men är det för mycket? Möjligen är det så. Fiske- och kameraprylar finns det mycket av, men jag behöver ju alla dessa, eller?!

wpid-wp-1453792224486.jpg

Denna kamera är inte den nya, det är en kamera som jag haft i min ägo sedan många år.

Sålde vilket fall ett objektiv och köpte en kamera för pengarna, båda gamla saker och affären gick jämnt upp och var en bra affär, tycker jag. Gillar dessutom gamla saker, är det min stigande ålder som gör att jag alltmer gillar gamla saker? Nej! Gamla saker i sig har inte något egenvärde för mig, inte i de flesta fallen. Det de däremot ofta har är en hög kvalitet och en god funktionalitet (finns undantag). Denna gamla kamera jag köpte är tillverkad någon gång efter 1955, objektivet jag sålde någon gång under 60-talet, så den är ju inte stenålder på något sätt, båda dock äldre än jag. Kameran skulle kunna vara 60 år gammal, säg den kamera av dagens kameror som fungerar om 60 år, INGEN törs jag lova. Mekanik går att laga, elektronik lagar man inte, det kasseras och byts ut. Med det säger jag inte att dagens kameror tar dåliga eller sämre bilder, tvärtom de tar fantastiska bilder! Det går bara inte att reparera och de åldras på ett helt annat sätt, dessutom är allt idag beroende av batterier, vilket är ett elände. Kameran jag köpte var hur som helst en gammal Graflex Crown Graphics, det är faktiskt en gammal presskamera från 50-talet. Se bilder nedan.

_0016670-10032016-207

Ihopfälld, redo att packas ned i väskan.

Graflex Crown Graphics med ett Xenar 135/4.7.

Graflex Crown Graphics, skjutklar med ett Xenar 135/4.7.

Så här ser kameran ut, som ihopfälld och utfälld redo för att knäppa en bild. Tycker egentligen att sådant här är lite trams, visa bilder på en kamera, min kamera. Säg den snickare som visar bild på sin hammare eller kanske tumstock, borrmaskin eller dyligt. Det kommer inte att bil en vana från min sida.  Det är ju trots allt bara ett verktyg, journalister visar inte upp sin penna/dator. Tycker nu bara att kameran och även andra gamla kameror är så fina och lite snillrika i sin konstruktion, INGA BATTERIER och ett fint mekaniskt arbete.

Allt i denna kamera och många äldre kameror är mekaniskt och fungerar i vått och torrt. Tog några bilder på tjejerna med denna Graflex (se nedan), de är nog de personer som oftast hamnar framför kameran, utan knot för det mesta. De är lite av mina försökskaniner, testar lite bildidéer, ljus, mm. på dem. Hade just nu flera laddade kassetter som inte användes i Måryd då jag var där, se tidigare inlägg. Kassetter är lite som pingisrack, men med film, två sidor, en bildruta per sida. Du drar ut en lucka som skyddar filmen från dagsljus ( du byter gummi på ditt rack), exponerar och sätter tillbaka luckan/ljusskyddet. Dessa jag använder är 4×5 tum, dvs. ca. 10 x 12.5 cm.