Månadsarkiv: oktober 2021

När felet uppdagas

Publicerat av
Svara

Skrev häromdagen om en del krångel med det analoga fotograferandet. Det är då extra skönt när man övervinner problemen och kan konstatera vad som gått snett. Jag skrev att jag hade problem med framkallning av 4×5 svartvit film. Det var Fomapan 100 som ajg brukar framkalla i Rodinal, det gick inte så bra den gången. Kunde igår konstatera att det var Rodinalen som var problemet, den var sannolikt för gammal och hade dött, blivit oduglig. Framkallade igår nya blad, men denna gång med en helt ny förpackning av Rodinal.

Blev precis så som jag ville den skulle bli, skönt!

Vad drar jag för slutsats från detta? Jo, se till att ha fräscha kemikalier till ditt analoga fotograferande.

När saker inte blir som man tänkt sig

Publicerat av
Svara

En sak som man inte kan råda över är slumpen, oförutsedda saker. Det är ju själva grejen, om de hade varit förutsedda, då hade man ju åtgärdat det!

En sådan faktor är alla steg i det analoga fotograferandet, det kan ibland bli lite oplanerat och bli lite fel. Skrev härom dagen om direktfilm, eller som många kallar det Polaroidfilm,som jag skrev om för någon år sedan. Var igår i stallet med Marta, skulle filma hennes träning, tog då en bild på skottkärran inne i ridhuset. Blev inte riktigt som jag förväntade mig.

Mockabåren

Ridhusets skitkärra.

Någonting gick galet då bilden framkallades, vilket händer lite då och då, men ofta blir det en bild,  som denna. Jag tittade på den och undrade först om det var ångorna från skottkärran, delvis fylld med hästskit som missfärgat väggen. Så var det inte, något i framkallningen fungerade inte som det skulle, så det blev så här (bilden ovan).

Det var dock inte slut med krångel för denna dag, jag åkte ut på eftermiddagen för att ta några bilder med storformatskameran, 4×5. Var ute ett par timmar, och framkallade filmen så fort jag kom hem. Tomma filmblad! Vad är detta? Exponering och kamera fungerade, det försäkrade jag mig om. Det jag kan tänka mig är att framkallaren var dålig, kanske för gammal. Jag fotograferade på Fomapan 100, framkallade i Rodinal 1+50. Har använt denna kombination tidigare och det fungerar utmärkt, men denna gång fick jag 4 helt blanka ark. 

Sånt är livet, tur att det var idag, mitt egna projekt och bilder som jag sannolikt kan ta om en annan dag.

Fotobokspriset

Publicerat av
Svara

Lunchade med en kompis och tidigare arbetskamrat på Skissernas museum här om dagen. Som alltid pratade vi mycket fotografi, lite skvaller och åt en god lunch. Just detta fotoprat gör att vi ofta äter utan annat sällskap. De flesta som följer med tröttnar på detta lite enahanda prat. Just denna dag en hel del om just fotoböcker, passande nog.

Skissernas museum har just nu vandringsutställningen med alla inskickade bidrag till Fotobokspriset 2021, 104 bidrag närmare bestämt. Väl värt ett besök tycker jag. Jag försökte verkligen att titta igenom alla bidrag, en del grundligare, andra kanske bara omslaget (nej, jag öppnade faktiskt alla böcker). Sånt här ger inspiration, uppslag till formgivning, layout. Givetvis blir man även lite avskräckt av vissa bidrag, tänker mest på hur tråkigt formgivna de är, innehållet är ju mer det personliga intresset som avgör. Den klassiska boken är fortfarande gångbar, men även den kan ju få ha lite nytänkande. 

Jämför jag med fjolårets så tycker jag personligen att det var fler roliga bidrag i fjol, lite handgjorda böcker, lite annat utförande, i stort sett inte något sånt i år. 

Hur som helst, väl värt ett besök, både fotoboksutställningen, men även Skissernas museum, ett museum som är helt unikt i sitt slag. 

Moderna museet kallar rondellhunden kränkande

Publicerat av
Svara

Lars Vilks rondellhund kallas i sydsvenskan för hatisk och kränkande. Det är Moderna museets överintendent Gitte Ørskou som skriver det i en artikel. Hon anser inte att detta är så värst nydanande och bra konst.

Må så vara, det är väldigt mycket konst som i så fall hamnar i det facket. Jag tycker personligen att hon mer försöker bortförklara ett fegt och lite märkligt agerande. Att säga något annat än att Lars Vilks rondellhund skapat debatt, uppståndelse och provocerat då har man nog blundat rejält. Vad och vilket syfte han haft med det är kanske inte helt utrett, men säkert fanns det andra skäl än att enbart provocera. Är inte det en funktion som konst skall ha? Att rata ett sådant konstverk av ett museum som anser sig stå för nytänkande och vilja att bevara, visa på konst som berör, då anser jag att man nog bör tänka om. Detta konstverk har skapat debatt nationellt såväl som internationellt som få andra svenska konstverk gjort. 

Det är både fegt och lite arrogant att påstå det som Gitte Ørskou skriver anser jag, oavsett vad man sedan anser om Lars Vilks och hans konst. Rondellhunden har verkligen sin plats i historien och borde bevaras ,allt annat tycker jag är fegt.

Lars Vilks

Publicerat av
Svara

Vaknade denna morgon till nyheten att Lars Vilks omkom i en bilolycka igår. Han åkte i en civil polisbil som tydligen kommit över på fel sida vägen, vi pratar nu om E4an, en bred och extra säker väg. Lars var en konstnär som inte lämnade någon oberörd, oavsett om man gillade eller ogillade honom och hans konst. Han levde med dödshot sedan många år, just på grund av sin konst.

Jag lyssnade till en intervju med Lars Vilks i våras, eller om det var vintras. Det var Martin Wicklin som intervjuade Lars i söndagsintervjun. Lars var en konstnär som gick mot strömmen, ville gå mot  strömmen, det var inbyggt i hella hans uppenbarelse, att provocera var en del av honom. Det är detta som ligger till grund för att han berörde alla, på ett eller annat sätt. Jag personligen besökte ofta hans konstverk Nimis, ett konstverk som var byggt av drivved i ett naturreservat på Kullaberg. Förbjudet alltså, men både länsstyrelse och kommun drog nytta av detta. Det var ett slags win-win situation. Lars fick mycket uppmärksamhet, naturreservatet fick många besökare, kommunen fick många besökare. Det gav effekter som spillde över på andra verksamheter. Konstverket var en slags protest från Lars, bara det att det var förbjudet att bygga något över huvudtaget var skäl nog för Lars att bygga det. Att det sedan blev ett väldigt uppskattat konstverk är kanske inte lika väsentligt.

Lars provocerade

Lars var en provokatör, han ville provocera. Är inte det en fundamental och viktig funktion i konsten? Konst skall skava lite, det skall kännas lite obekvämt, beröra. Givetvis behöver inte konst vara på det sättet, men en funktion med konst är helt klart att provocera och skapa debatt, väcka känslor, sätta igång tankar. Här var Lars en föregångsfigur, det var inte alltid givet vad han menade med sin konst. Han fick frågan i intervjun om han hade någon agenda, något han ville uppnå, där var han dock inte benägen att ge något svar. Så kan konst också vara, det behöver inte finnas någon agenda och mål med konsten annat än att skapa i nuet, något långsiktigt behöver inte uppfyllas. Lars Vilks bortgång skapar nu ett tomrum, vad kommer att hända med Nimis? Vad kommer att hända med Ladonien, (den självständiga staten) ligger intill Nimis. Kommer hans rondellhund att få sin välförtjänta plats i konsthistorien? En hund som skapade en debatt som inte något annat konstverk skapat i Sverige tidigare.

Låt oss hoppas att olyckan var en ren och skär olyckshändelse. Otroligt tråkigt, vilket alla olyckor är. Lars konstnärskap skapar ett påtagligt tomrum.

Nimis, just detta torn har brunnit ned.