Kentmere 120 film, till och för vem?

Kentmere, ägd av Harman technology, som även äger Ilford. De släppte häromdagen en ny film Kentmere 120-film. Tidigare har den funnits i 35mm och varit en billig och pålitlig film. Nu har den kommit för 120 format, marknadsförd som en billig och pålitlig film. Jag blev väldigt glad och hade stora förväntningar på detta släpp. Har använt den filmen sedan länge för småbild, 35mm. Både Kentmere 400 och 100. Blir bara så förvånad och besviken då jag letar på nätet efter återförsläjare. Hittar ett par i Tyskland. Konstaterar då att priset är i paritet med Ilford Delta 400, eller till och med högre.

Lånad bild från Ilfords hemsida.

Förstår faktist inte till vem detta släpp är tänkt ? En helt OK film, men inte mer än så. Delta 400 är en vass film, HP5 eller FP4 båda klassiker kostar en euro mindre än denna nya film. Delta 400 eller 100 har ungefär samma pris, jag kommer inte att köpa en film som jag anser lite sämre än en billigare riktigt bra film.

Jag trodde att det skulle vara en film som var billig och vände sig till prismedvetna om inte annat. Men, nej så verkar inte vara fallet.

Märkligt är det!

Utställning

I början på maj ställde jag och de andra studenterna på Masterprogrammet i fotografi ut på ett par av de lokala gallerierna som finns på skolan. ”MA1 Springshow” var titeln. En liten fingervisning vad vi jobbat med under vårt första år på utbildningen.

Det blev en fin utbildning där de flesta hade något spännande att visa. Mitt syfte med just denna utställning var att prova lite nya grepp. Det var lite ”work in progress”, inget av det som visas är att betrakta som färdigt. Ett syfte med utställningar är givetvis att visa sin saker, men även att få respons på arbetet. Vi är annars väl införstådda med varandras projekt och arbete. Nu ges det möjlighet att visa det för en nya krets av människor.

Mitt arbete är ”A human landscape”, bilder över människans spår i vår omvärld. Nedanför är en bild från mitt projekt.

Något nytt

Skapa något nytt, behöver inte vara att ge sig iväg, ge sig ut för att göra något helt nytt. Nej, det kan vara att blicka bakåt, se in i historien. I mitt fall att gå igenom gamla negativ. Det är något jag gör lite för sällan. Jag har dessutom inte gjort det så värst lätt för mig heller, jag gör numera inte kontaktkopior. Det borde jag göra!

Det händer, som nu, att jag sätter mig och kikar igenom gamla negativ. Hittar ofta något nytt som legat orört. En bild som nu fått mening, innehåll, något som jag inte sett förut. 

Hittade denna gång en bild som inte är så gammal, men aldrig använd på något sätt. Gjorde den häromveckan när jag letade efter bilder som hade kopplingen människa natur. Då dök denna bild upp.

Kanske är det långsökt att koppla ihop denna bild som människa natur. Men jag gillar långsökta saker så det blev så.

När felet uppdagas

Skrev häromdagen om en del krångel med det analoga fotograferandet. Det är då extra skönt när man övervinner problemen och kan konstatera vad som gått snett. Jag skrev att jag hade problem med framkallning av 4×5 svartvit film. Det var Fomapan 100 som ajg brukar framkalla i Rodinal, det gick inte så bra den gången. Kunde igår konstatera att det var Rodinalen som var problemet, den var sannolikt för gammal och hade dött, blivit oduglig. Framkallade igår nya blad, men denna gång med en helt ny förpackning av Rodinal.

Blev precis så som jag ville den skulle bli, skönt!

Vad drar jag för slutsats från detta? Jo, se till att ha fräscha kemikalier till ditt analoga fotograferande.

Det var en gång ett träd

Träd, en alm

Den gamla almen på Revingefältet har nu rasat, det var till slut  en storm som fick den på fall.

För cirka 200 år sedan, kanske mer, landade ett litet frö från en Alm på marken ute på Revingefältet. Det var kanske inte ett öppet fält på den tiden, det var kanske en skog, mängder av träd, kanske något annat. Försvarsmakten höll definitivt inte sina övningar på fältet. Inte gick det heller 1500 kossor och betade på markerna omkring. 

Fröet kunde vilket fall gro och upp växte ett ståtligt träd. Trädet växte sig allt större, det blev en hel värld för andra växter, lavar och svampar som alla levde på och i det. Insekter åt på trädet, fåglar byggde sina bon på trädets grenar. Ålder och alla angrepp gjorde trädet svagare, det dog sakta men säkert. För ganska många år sedan så dog det dock helt, barken trillade successivt av och innanmätet bröts ned av svampar och olika insekter som levde i trädet.  Kvar blev en ståtlig siluett mot himlen. 

Träd, om de får leva och stå oförstörda, bär ofta på en lång historia, de kan leva över många mänskliga generationer. Vad har egentligen skett i omgivningarna, hur såg det ut i dessa områden då trädet växte upp? Ett träd som detta har varit med om så mycket. Tänk om det kunde berätta vad som hänt genom åren. Resligt som det är så har det säkert en fantastisk utsikt från toppen. 

Träd, en gammal Alm på Revingefältet

Almen på Revingefältet, augusti 2017

Nu är det slut på det. De senaste stormarna som kom in över Skåne under oktober 2017 fick till slut trädet på fall. Trädet var sedan länge hårt anfrätt och angripet. De flesta grenarna var av och endast ett par av de grövre grenarna högst upp trädet var kvar. Det låg många grenar på marken, mer eller mindre förmultnade. Här fick naturens kretslopp sköta det hela.

Alm på RevingefältetLite vemodigt att åka förbi det gamla trädet, det kommer nu sannolikt att förmultna snabbt. 

Ett fallet träd, en gammal Alm.

Den gamla Almen togs av höststormarna.

 

Läs gärna min andra sida Vakthunden.