Kostnaden för analog fotografi blir dess död

Jag skrev för en tid sedan ett inlägg som handlade om kostnaderna för att fotografera analogt, ”Film, eller inte – en klassfråga”. Det är idag mer aktuellt än någonsin tidigare. Jag hade inte räknat med att det skulle gå så här fort och att utvecklingen skulle bli så här.

Idag är det dels svårt att få fatt på film, i synnerhet färgfilm. Affärerna som säljer film har ofta slut i lager. Priset är ett annat bekymmer, såg precis en lycksökare på nätet som ville sälja sitt egna lager, 250 kr/rullen för 35mm 36 bilders. Vad är det för pris, 250 kr rullen!!!!

Jag fotograferar till 99% analogt, färg är för mig en liten del jämfört med svartvitt. Svartvitt har även det ökat i pris. Jag kommer inte att betala 250 kr/rullen, det är helt uteslutet. För de enklare filmerna, Kodak Gold, kostar även de idag en bit över 100 kr/rullen. Såg på nätet att Kodak ColorPlus, den enklaste av filmer kostar 149 kr/rullen, makalöst. Den är dessutom rätt kass, kornig, och har dåliga färger.

Skrev nyligen även ett inlägg om den nya 120 film lanseringen av Kentmere, en svartvit film för 120 formatet. Den är dyrare än Ilfords filmer, HP5+ och FP4+, även Delta 400 och 100. Vad är det för märklig strategi? En enkel film som är sämre än andra filmer från samma företag. Ett försökt till strategi att lura användare, fotografer?

Kodak har redan sedan en tid tillbaka höjt sina priser, rejält! Har själv bytt från att endast ha fotograferat med först Tri-X, sedan med Tmax, men det blev för dyrt.

Jag vill inget hellre än fortsätta fotografera analogt, med film. Nu när kanske Pentax tar upp tillverkningen igen av analoga kameror, kändes det som en ljusning. Men tyvärr, det känns mest tragiskt att priserna på materialet verkligen skjuter i höjden.

Kikade på nytt papper för att göra printar i mörkrummet, små 13×18 baryt papper, betalade för något år sedan ca 300, idag kostar det 550 kr för en likadan ask.

Döden för analoga fotografin

Som jag skrev i ett av de tidigare inläggen, det analoga fotograferande kommer att bli en rikemans syssla. Som utvecklingen ser ut idag, så är min profetia snart ett faktum. Jag kommer inte fotografera med film med en fortsatt utveckling av priser som nu, jag vet inte om jag kommer att fotografera alls!

Det känns som om alla hakar på tåget med rejäla prishöjningar nu när de ser sin chans. Prishöjningarna är inte i paritet med inflationen, de är 50-100%, vilket är helt galet.

Analoga kameror, nu tas tillverkningen upp

Pentax, eller är det Ricoh? Går ut med ett pressmeddelande att de tar upp tillverkningen av analoga kameror igen. Det är verkligen glädjande. De har insett att det finns en växande marknad för analoga kameror. Framför allt så har de insett att behovet för reservdelar, behovet för reparationer och behovet för att skapa bilder på ett traditionellt sätt finns kvar och växer.

I videon nedan så kan man höra lite om hur de tänker, jag håller dock inte helt med i alla avseenden, men gläds åt att det tar steget att återigen börja tillverka kameror. Däremot är deras första modell (om det stämmer med bilden jag hittade) inte något som man kan hetsa upp sig över, en rosa kompaktkamera, det kändes helt enkelt inte seriöst. Blir även lite misstänksam då han i början av videon pratar om ”kameran”. Singularis, är det en kamera, denna kamera, då är detta kejsarens nya kläder.

Behovet av service, av nya kameror finns

Analoga kameror behövs, däremot är jag rätt övertygad om att färgglada kompaktkameror inte är är vad marknaden ropar efter. Inte heller som jag skrev i ett tidigare inlägg Ny(gammal) kamera om hur Leica tagit upp tillverkningen av sin modell M6. I min värld lika trist som en färgglad  kompaktkamera. 

Det verkar som om nytänkandet inte riktigt finns, båda dessa nu ”nya” analoga kameror är ju egentligen gamla, den ena tokdyr och ett mekaniskt mästerverket, den andra en plastkamera. Var finns det spännande nya? Däremellan är marknaden som jag ser det. Jag skulle inte personligen köpa någon av dessa. En barnkamera och en gubbkamera, jag känner mig inte hemma i något av lägren.

Pentax pratar till en början om ungdomar som vill kunna fotografera med film. Det är fint och beundransvärt. Men det blir lite som en trendspaning, något som kommer, och går. En bit in i videon så börjar det dock låta spännande, de skall tillverka en serie av kameror och som kronan på verket en avancerad mekanisk SLR. 

Jag hopps nu att detta blir mer än en massa prat och att det verkligen kommer ut en serie med kameror. Jag sålde mina gamla Ricoh kameror för väldigt länge sedan. Gick då över till Nikon, men jag  är inte sämre än att jag kan tänka mig att byta till en nytillverkad Pentax om den visar sig hålla måttet.

Kentmere 120 film, till och för vem?

Kentmere, ägd av Harman technology, som även äger Ilford. De släppte häromdagen en ny film Kentmere 120-film. Tidigare har den funnits i 35mm och varit en billig och pålitlig film. Nu har den kommit för 120 format, marknadsförd som en billig och pålitlig film. Jag blev väldigt glad och hade stora förväntningar på detta släpp. Har använt den filmen sedan länge för småbild, 35mm. Både Kentmere 400 och 100. Blir bara så förvånad och besviken då jag letar på nätet efter återförsläjare. Hittar ett par i Tyskland. Konstaterar då att priset är i paritet med Ilford Delta 400, eller till och med högre.

Lånad bild från Ilfords hemsida.

Förstår faktist inte till vem detta släpp är tänkt ? En helt OK film, men inte mer än så. Delta 400 är en vass film, HP5 eller FP4 båda klassiker kostar en euro mindre än denna nya film. Delta 400 eller 100 har ungefär samma pris, jag kommer inte att köpa en film som jag anser lite sämre än en billigare film riktigt bra film.

Jag trodde att det skulle vara en film som var billig och vände sig till prismedvetna om inte annat. Men, nej så verkar inte vara fallet.

Märkligt är det!

Ytterligare en kamera, eller kanske snarare nytt format!

Det är nu flera år sedan tillverkningen av direktbilds filmer upphörde (i folkmun polaroidfilm). Tänker nu på den som Fuji hade med sina ”peel apart” och den från Polaroid som hade ett flertal olika format. Kvar idag finns visserligen namnet Polaroid, men det är numera film som enbart passar i Polaroids kameror (finns ett fåtal nya treparts tillverkare). Fuji har idag enbart sina Instax filmer, avsedda för Fujis egna kameror. Impossible projektet (försöker ta vid där Polaroid lämnade), lyckades ta över några av Polaroids maskiner då Polaroid (företaget) slog igen. Det fanns där en tanke att tillverka dessa ”peel apart”, det är nog dessvärre just ”impossible”. Där finns möjligen new55 som försöker sig på att återskapa dessa filmer. Kvaliteten på de bilderna motsvarar inte på långa vägar priset. Bilderna är betydligt sämre än de motsvarande som Polaroid och Fuji hade i de format som Impossible projekt jobbar med 4×5, 8×10.

Jag köpte för kanske ett par år sedan en Fuji Instax mini, men ville egentligen har en kamera som tog kvadratiska bilder, en ”SQ” modell. Det var svårt att få tag på och de som tillverkades, nytillverkade de var lite väl enkla. Kameramodellerna med kvadratiskt format var få och svåra att finna på begagnat marknaden.

Ramlade dock över en Fuji instax SQ 6 häromveckan. Slog till omedelbart, en begagnad som verkade OK. Den var Ok, frånsett att jag inte fick med de färgade filtren som skall vara med, kan leva med det. Det kvadratiska formatet är i runda slängar 25-30% mer yta än det lilla, mini. Priset för filmen är detsamma som för mini. Kanske inte så mycket att orda över, men det är även just att det är kvadratiskt som tilltalar mig. 

Den fysiska bilden

Detta är riktigt kul! Att få en bild i handen direkt vid fotograferingen, det är speciellt. Mina barn håller med och de uppskattar också en bild som är mer än en bild i en smartphone. Vi tar en hel del direktbilder hemma, antingen så hänger vi upp dem, eller så hamnar de i en låda som vi med jämna mellanrum kikar i.

fuji instax bilder och fuji instax SQ 6

Lite exempel på bilder från fuji instax mini och SQ. Kameran på bilden är en Fuji instax SQ 6

Jag kan inte helt släppa förlusten av de gamla ”peel apart”. Dessa filmer som gav både en positiv bild, och ett negativ som kan användas föra att göra fler kopior. Då jag fotograferar i stort sett enbart med film och vill kontrollera ljuset vid eventuella studiobilder, eller i vart fall då jag använder konstljus så är det bekymmer. En polaroid bild är enkelt att ta och ger vägledning. Detta var ofta en funktion som många studio, porträtt, mode fotografer använde just dessa filmer till. Idag med det digitala finns inte dessa behov kvar, där kan man se resultatet på skärmen omedelbart.

För min del är det själva bilden, den fysiska som är grejen. Så jag köpte alltså ytterligare en kamera, med ett format på film som jag inte hade. 

Olika format – men varför?

Jag använder en mängd olika format för mitt fotograferande. Vad som styr valet är jag inte helt säker på. I min kameraväska som jag bär med mig var jag än går varierar det lite vilka kameror som följer med. Den senaste tiden har det varit två stycket Fujica half, en med färgfilm och en med svartvitt. Till detta har jag haft min Contax T med färgfilm och en Olympus Mju med svartvitt. Det är nog det senaste halvårets konfigurering. Den senaste veckan har jag känt att jag istället vill ha med två stycken systemkameror, två Nikon FM2 med 24, 35, 50 och 85 mm objektiv.

Är rätt övertygad om att det är motivet som till stor del som styr mitt val av kamera, inte fullständigt men till övervägande del. Jag kan dock ofta bara så där, bli sugen på att använda en viss kamera.

Jag får ofta höra att jag borde renodla mitt användande av format i mina projekt. Har hört det ett flertal gånger nu under min utbildning på HDK Valand. ”Du borde bestämma dig för ett format och använda det”, säger de.

Jag har lyssnat, men kan inte riktigt förhålla mig till det. Det jag gjort då jag åker ut för att fotografera är att inte ta med alla olika kameror, det blir då inte ett bekymmer att välja.

Vad avgör ett val av kamera och format?

Läste precis en intervju av Paul Graham, den brittiske fotografen som fått Hasselbladspriset. Han nämnde precis det som jag känner. Lusten att få prova något annat, att byta format. Han hade som jag förstod det använt en mängd olika format, allt från riktigt storformat till vanligt småbild och kanske rent av mindre än det. Hur han gjorde sina val, när och varför det framkom inte. Jag blev bara glad av att läsa detta. 

Tänkte lite som att, kan han hoppa mellan olika format, då kan väl jag göra det. Givetvis kan jag göra det även utan stöd från att han gör det, men nu finns det en person att referera till och som dessutom fått ett erkännande.

Inspiration kommer från måna olika håll

För min del är det ofta fråga om lite mer inspiration, och att vissa format helt enkelt passar till vissa saker. Ett exempel Jens Olof Lasthein, en fotograf som jag gillar mycket. Han använder panoramaformatet, 35mm, Widelux kameror mycket. Martin Bogren använder halvformat till stor del. En numera bortgången fotograf som var en stor inspirations källa för mig och många andra var HG Wiktorsson. Då jag bodde i Örebro för många år sedan, var Fotograficentrum fortfarande aktivt. HG med många fler var aktiva där, och han visade mig hur han använde halvformatskameror för att ta panoramabilder. Halvformatet är stående vilket gör att ett flertal stående bilder ger en panorama. HG monterade kameran på ett stativ och hade sedan räknat fram hur många grader man skulle rotera kameran för att få en heltäckande bild. 

Valet kan tyckas vara godtyckligt, och ibland är det verkligen det. Ibland är motivet det som styr. Jag kommer sannolikt att behålla mina kameror, man vet aldrig när de plockas fram igen.   

Ett litet axplock av kameror som jag använder och som nämnts eller varit med i tidigare texter.