Etikettarkiv: fotografering

Ny(gammal) era!

Publicerat av
1

Teknikutvecklingen inom fotografi är och har inte varit så dramatisk. Det mest revolutionerade som skett skrev jag nog om i mitt inlägg Bättre förr, eller?. Övergången från det analoga, kameror med film till det digitala gick snabbt. Så snabbt att många knappt hann med det innan det var för sent. Tänker nog framför allt på tillverkare så som Leica och Hasselblad. De var sena på tåget och höll på att gå i graven.

Det jag dock tänker på i denna text är hur många fotografer valde att gå över till det digitala, medan andra fortsatte att fotografera analogt. Däremellan finns en mängd varianter, vilket jag själv kan räkna in mig som. Jag fotograferade analogt, var inte helt snabb på tåget med digital fotografi. Minns inte helt hur det började, men köpte nog en digital kompaktkamera, har för mig att det var en Canon S20 (ibörjan på 2000-2002’9, begriper inte heller helt vad planen var med den. Det var dock först med köpet av en Nikon D300 som min digitala fotografi tog fart. De gamla kamerorna Nikon F3, FM, FM2, FE2 blev liggande. Det digitala var nytt och spännande. Kunde se sina bilder omedelbart, vilket i sig var kul och givande.

Två kameror som är med i väskan. Det ena analogt, (S/V), det andra digitalt

Nystart igen

Fotografin hade funnits med hela tiden, men lite mer i bakgrunden, trots övergången till det digitala snabba, lite dokumenterande av mitt liv mer än riktade projekt. Det var lite fotograferande av barnen, kanske framför allt tjejerna med hästarna och i synnerhet Greta och då hon höll på med voltige. Vilket så här i efterhand jag nu förstår blev inkörsporten till där jag är idag. Det är dock en annan historia som inte får plats här. Jag började hur som helst på Lunds universitet och kom återigen i kontakt med det analoga fotograferandet (via en arbetskamrat). Det blev en nytändning för mig, det var här enbart svartvit fotografi. Jag började att framkalla mina filmer, jag köpte mig en scanner. Hittade kurser som jag ville läsa för att utveckla mitt fotograferande. Här fullständigt tog fotografin över mitt liv, jag gav mig in på områden som jag kanske funderat över tidigare.

Hade sedan länge sneglat åt mellanformat. Då jag började fotografera för en massa år sedan har en Hasselblad kamera varit något jag ville prova, likaså ville jag testa på storformatsfotografi, nu blev allt detta verklighet. Projekten ploppade upp i huvudet, ofta inte så väl genomtänkta eller planerade. Ofta var det projekt som Peer och jag kom på tillsammans, Peer och jag hade ett flertal utställningar tillsammans.

Två analoga kamerahus, det ena färg, det andra S/V, FM2 båda två.
Två kamerahus, analoga, det ena med färgfilm, det andra med S/V.

Färgfotografi

Färgfotografi letade sig till slut in i mitt medvetande, mycket tack vara de olika kurserna som jag läste, framför allt kanske Analoga fotografiska processer på HDK-Valand. En kurs som med facit i hand visat sig vara otroligt central och viktig för mig. Det var faktiskt den och i synnerhet Hendrik Zeitler och Lars Lindkvist som båda undervisar på den kursen som fick mig att längre fram söka till Masterprogrammet på HDK-Valand, vilket jag avslutade nu i juni i år. Deras inverkan, och framför allt positiva attityd var inspirerande och bidrog till mycket.

Färgfotografi (analog) var alltså en del i den kursen och blev för mig en ny erfarenhet. En typ av fotografi och form som jag sedan utvecklade. Studietiden på Valand har för mig nog mer varit ett utforskande av färgfotografi än utvecklande av mitt svartvita fotograferande, i varje fall om man ser till det tekniska. Bilderna jag ställer ut är fortfarande idag till största delen svartvita. Så tror jag att det kommer att vara även i framtiden. Parallellt med en utvecklad färgfotografi, har jag utvecklat hela mitt synset på mitt fotograferande. Vilket givetvis varit det stora, det dominerade under utbildningen.

Fujica half + drive
Fujica half + fujica drive, med färg, resp. s/v film i.

Att få vara i labbet har alltid varit en viktig del i mitt fotograferande och skapande, att få vara med från exponeringen till den slutgiltiga bilden får växa fram, eller i vart fall exponeras på ett papper i mörkrummet för att sedan matas in i Colenta maskinen (RA-4 process) som jag gjort vid färglabbande.

Nu är mina studier avslutade och jag har nu inte tillgång till färglabbet längre. Möjligheterna att framkalla film, att framkalla C-printar i labbet har försvunnit. Kostnaden för att fotografera i färg har bilvit synnerligen kännbar. Det är inköp av filmen (som är rejält dyr), det är framkallningen av filmen, det är sedan att scanna in negativen, eller lämna in för kopiering (vilket jag aldrig gör).

Det digitala kommer tillbaka

Vad håller då mig kvar vid detta? Jag har idag svårt att motivera mitt färgfotograferande med film. och nu närmar vi oss kärnan i detta inlägg.

Färgfotografi har blivit en del av mitt fotograferande, även om det svartvita fortfarande känns mer naturligt. Hur går man då vidare med detta? Tre saker ser jag som väsentliga

  • Jag vill kunna jobba med att filma, vilket jag gjort på sidan om under flera år.
  • Jag vill fortfarande fotografera med mina Hasselblad, vill hålla fast vid mellanformat (120 film).
  • Jag vill och kommer att fotografera med storformat.

Har som ett led i utvecklingen testat lite olika alternativ, (digitala), bland annat Hasselblad H3D. De flesta digitala sensorer är dock oftast inte kvadratiska, (inte ens hasselblad) vilket är ett format jag föredrar. Det är dessutom i många fall äldre kameror. Ett allternativ som jag seriöst överväger är att köpa ett digitalbakstycke till mina Hasselblad. Dyrt, men bra!

Jag bestämde mig nu, nu  för att investera i en digitalkamera. Ny för mig, skall det tilläggas. Det blev en begagnad Nikon D810 som knappt var använd (dryga 5000 exponeringar). En kamera som är i stort sett likadan som de jag har sedan tidigare, min Nikon D300 och D700. Detta är dock en betydligt modernare sensor, högre upplösning, bättre egenskaper och på alla sätt och vis en moderna kamera.

Min väska som till vardags ofta innehåller två kamerahus, två st Nikon FM2, ett med färgfilm och ett med S/V. Det kunde även vara två kamerahus Fujica half, både med fjädermotor och manuell framdragning, där det ena hade färgfilm och det andra svartvit. 

Valet av en Nikon D810 är inte något väldigt välplanerat och genomtänkt. Det är en kamera som har 6-7 år på nacken, men som jag inledde denna text med. Det händer inte galet mycket nytt på den digitala fronten nu. Alla kameror blir bättre, idag är det spegellösa kameror som gäller, upplösningen på sensorer har stabiliserats och de 36 megapixel som denna kamera har står sig väldigt bra, Så jag ser det som en utvärdering, samt en kamera som väl passar in bland mina redan befintliga kameror. Jag kan använda all optik som jag har, jag är van och bekväm med kamerans reglage. Den var inte heller så dyr.

Den nya färgkameran

Det är altså denna kamera, mina Nikon D810 som numera primärt är min färgkamera. 

Hur ser då innehållet i mina väska ut nuförtiden?

Den har då dels detta Nikon D810 kamera hus, för det svartvita har jag nu ofta med mig något av de analoga husen, Nikon FM2, men ofta är det faktiskt ett Nikon F6 hus. Ett supermodernt kamerahus för film. Vi får nu se hur detta utvecklar sig. Som alltid med nya grejor så kommer lite inspiration, eller i vart fall lusten att få test och vara ute och fotografera. 

Att berätta sin historia

Publicerat av
Svara

En god historia är en fröjd att ta till sig och en glädje att få dela med sig av. Om den sedan är i form av bilder, en film, en text, kanske rent av berättad, det spelar inte någon roll. Alla formaten har sina för och nackdelar, valet är en personlig sak. Jag håller på att avsluta en utbildning inom fotografi där jag lite undersökt olika sätt att berätta mina historier.

Min utbildningen på HDK-Valand närmar sig slutet. 29/4-22/5 har vi vår examensutställning på Röda Sten konsthall i Göteborg. Då avslutar jag min master i fotografi, en tvåårig utbildning. Min ambition med utbildningen var att verkligen få gräva ned mig inom fotograferandet, att få utveckla alla momenten som ingår i att skapa en bild, att få utforska olika sätt att berätta mina historier. HDK-Valand har oerhört fina faciliteter i form av analoga verkstäder, olika fotostudios, en digital bildverkstad samt en mängd olika verkstäder.

Mina berättelser har tidigare till största delen varit skrivna, eller en kombination av bild och text. Nu var ambitionen att kanske prova på renodlade bildberättelser, möjligen med bilder av en annan karaktär än tidigare bilder från mig. Under utbildningen har jag för egen del kämpat med formatet, och kanske mest vilket innehåll som passar för mina historier. Det har varit ett stort steg att ta. Från att ha jobbat med ett strikt dokumentärt förhållande till bilden skulle jag nog säga. Ett berättande som det helst inte går att tolka på fler än ett sätt (om det är optimalt), till en form som är relativt fri för tolkning. Det har varit oerhört svårt att lämna över tolkningen till betraktaren, det kan bli helt annat än jag kanske önskat.

Sammanhanget är avgörande

Beroende på vad för sammanhang och vad för historia som skall berättas kan valet av bilder vara helt avgörande. En ren bilberättelse löper helt uppenbart större risk att tolkas på olika sätt. Vår egna bakgrund och historia sätter i mångt och mycket regelverket för hur vi tolkar bilder, för den del hur vi tolkar det mesta i vår omgivning. 

Med detta i åtanke är valet av bilder viktigt. Är syftet med historien att informera om en händelse som verkligen skett, en dokumentation. Då är valet av bilder redan på förhand ganska givet. Är däremot syftet att skapa intresse, väcka uppmärksamhet, kanske rent av skapa opinion, då kan valet vidgat väsentligt. 

För min del har iscensatta bilder var lite av en kul grej, fint så, men det går att göra mer än så med dem.  

Formatet är viktigt

Utbildningen är inte enbar ett skapande av bilder, det ingår också moment med skrivande, till viss del analyserande. Skriva lite PM, någon essä och kanske en kortare artikel. Jag har alltid haft lite bekymmer med att ett resultat till allt för stor del definieras i form av en mängd text, ett givet antal sidor. Inom naturvetenskap, som jag är skolad inom, är kortare och precisare bättre. Kan något formuleras på ett kort koncist sätt utan att misstolkas, kanske en sida, då skall det inte vara 2 sidor.

Inom utbildningen jag går nu får vi till exempel en uppgift att kanske på 4 sidor beskriva något. Varför skall det vara 4 sidor undrar jag då? Jag kan utan problem fylla 4 sidor, men det blir allt som oftast en oerhörd redundans, onödiga upprepningar eller tomgångs analyser. Vad är poängen med det kan man fråga sig? Det känns utan att raljera ofta lite som navelskådning, leta efter saker som kanske inte ens finns.

Ett utforskande

Inom utbildningen pratar man om att utforska, eller som de valt att kalla det ”artistic research”. Lite diffust vad detta i detalj innebär, men ett slags utforskande på ens väg, möjligen mot ett mål, eller bara som en arbetsprocess som man jobbar med. Så kan det vara, vägen framåt är inte given, men när man börjar prata om att ge svar blir jag ofta väldigt frågande och skeptisk. Vad är det man svarar på, undrar jag då? Vad är frågan? Jag har verkligen försökt att gå in i momenten och situationerna med öppna ögon och försökt se det som ett oskrivet vitt blad. Det fungerar så där kan jag nu säga. Väldigt mycket är redan förutbestämt, är det inte av mig så är det ofta av andra. Rutiner och mönster sitter djupare än man tror.

Det är ju inte heller Jeopardy vi sysslar med här. En någorlunda tydlig problemformulering är i min värld rätt bra att ha. Om en problemformulering saknas, och en fråga inte existerar, då finns ju inte heller svar. Det blir lite som liftarens guide till galaxen, där det hela mynnar ut i ett tal, men vad illustrerar talet?

Ett ifrågasättande

Jag har alltid utgått mer från att konst skall vara ifrågasättande och mer ställa frågor än försöka ge svar. Konst kommer att aldrig att kunna ge entydiga svar, jag anser inte heller det vara dess syfte.

Mina rena bildberättelser är illustrationer som är mer öppna för tolkning, så ser jag på det i vart fall.

Kostnaden för analog fotografi blir dess död

Publicerat av
Svara

Jag skrev för en tid sedan ett inlägg som handlade om kostnaderna för att fotografera analogt, ”Film, eller inte – en klassfråga”. Det är idag mer aktuellt än någonsin tidigare. Jag hade inte räknat med att det skulle gå så här fort och att utvecklingen skulle bli så här.

Idag är det dels svårt att få fatt på film, i synnerhet färgfilm. Affärerna som säljer film har ofta slut i lager. Priset är ett annat bekymmer, såg precis en lycksökare på nätet som ville sälja sitt egna lager, 250 kr/rullen för 35mm 36 bilders. Vad är det för pris, 250 kr rullen!!!!

Jag fotograferar till 99% analogt, färg är för mig en liten del jämfört med svartvitt, men svartvitt har även det ökat i pris. Jag kommer inte att betala 250 kr/rullen, det är helt uteslutet. De enklare filmerna, Kodak Gold, kostar även de idag en bit över 100 kr/rullen. Såg på nätet att Kodak ColorPlus, den enklaste av filmer kostar 149 kr/rullen, makalöst. Den är dessutom rätt kass, kornig, och har dåliga färger.

Skrev nyligen även ett inlägg om den nya 120 film lanseringen av Kentmere, en svartvit film för 120 formatet. Den är dyrare än Ilfords filmer, HP5+ och FP4+, även Delta 400 och 100. Vad är det för märklig strategi? En enkel film som är sämre än andra filmer från samma företag. Ett försökt till strategi att lura användare, fotografer?

Kodak har redan sedan en tid tillbaka höjt sina priser, rejält! Har själv bytt från att endast ha fotograferat med först Tri-X, sedan med Tmax, men det blev för dyrt.

Jag vill inget hellre än fortsätta fotografera analogt, med film. Nu när kanske Pentax tar upp tillverkningen igen av analoga kameror, kändes det som en ljusning. Men tyvärr, det känns mest tragiskt att priserna på materialet verkligen skjuter i höjden.

Kikade på nytt papper för att göra printar i mörkrummet, små 13×18 cm baryt papper, betalade för något år sedan ca 300, idag kostar det 550 kr för en likadan ask.

Döden för analoga fotografin

Som jag skrev i ett av de tidigare inläggen, det analoga fotograferande kommer att bli en rikemans syssla. Som utvecklingen ser ut idag, så är min profetia snart ett faktum. Jag kommer inte fotografera med film med en fortsatt utveckling av priser som nu, jag vet inte om jag kommer att fotografera alls!

Det känns som om alla hakar på tåget med rejäla prishöjningar nu när de ser sin chans. Prishöjningarna är inte i paritet med inflationen, de är 50-100%, vilket är helt galet.

Analoga kameror, nu tas tillverkningen upp

Publicerat av
Svara

Pentax, eller är det Ricoh? Går ut med ett pressmeddelande att de tar upp tillverkningen av analoga kameror igen. Det är verkligen glädjande. De har insett att det finns en växande marknad för analoga kameror. Framför allt så har de insett att behovet för reservdelar, behovet för reparationer och behovet för att skapa bilder på ett traditionellt sätt finns kvar och växer.

I videon nedan så kan man höra lite om hur de tänker, jag håller dock inte helt med i alla avseenden, men gläds åt att det tar steget att återigen börja tillverka analoga kameror. Däremot är deras första modell (om det stämmer med bilden jag hittade) inte något som man kan hetsa upp sig över, en rosa kompaktkamera, det kändes helt enkelt inte seriöst. Blir även lite misstänksam då han i början av videon pratar om ”kameran”. Singularis, är det en kamera, denna kamera, då är detta kejsarens nya kläder.

Behovet av service, av nya kameror finns

Analoga kameror behövs, däremot är jag rätt övertygad om att färgglada kompaktkameror inte är vad marknaden ropar efter. Inte heller som jag skrev i ett tidigare inlägg Ny(gammal) kamera om hur Leica tagit upp tillverkningen av sin modell M6. I min värld lika trist som en färgglad  kompaktkamera. 

Det verkar som om nytänkandet inte riktigt finns, båda dessa nu ”nya” analoga kameror är ju egentligen gamla, den ena tokdyr och ett mekaniskt mästerverket, den andra en plastkamera. Var finns det spännande nya? Däremellan är marknaden som jag ser det. Jag skulle inte personligen köpa någon av dessa. En barnkamera och en gubbkamera, jag känner mig inte hemma i något av lägren.

Pentax pratar till en början om ungdomar som vill kunna fotografera med film. Det är fint och beundransvärt. Men det blir lite som en trendspaning, något som kommer, och går. En bit in i videon så börjar det dock låta spännande, de skall tillverka en serie av kameror och som kronan på verket en avancerad mekanisk SLR. 

Jag hopps nu att detta blir mer än en massa prat och att det verkligen kommer ut en serie med kameror. Jag sålde mina gamla Ricoh kameror för väldigt länge sedan. Gick då över till Nikon, men jag  är inte sämre än att jag kan tänka mig att byta till en nytillverkad Pentax om den visar sig hålla måttet.

Ny(gammal) analog kamera

Publicerat av
1

Analoga kameror som nytillverkas är idag en bristvara. Bortsett från Leica MP och kanske någon annan modell är det bara hipster kameror som tillverkas idag. Holga, och lite andra plastkameror, vilka definitivt har sin plats, men kanske inte skall jämföras med andra kameror. Det är fen ör liten marknad och det är då även för låg förtjänst för tillverkaren. Leica har hittat melodin, de säljer sina hus för skyhöga summor, då behöver de inte sälja så många. De gör dem i små utgåvor som samlare vill ha.

Nu har det innovativa företaget kommit på idén att börja tillverka sin modell M6 igen. Jag blir lite häpen, en ganska enkel och rätt medioker kamera (sett med dagens ögon) börjar tillverkas igen. Den har de absolut enklaste och mest fundamentala funktionerna, den skall sedan ha det fina priset € 4,500, som hittat. Den kan då inte nyttja lite avancerade blixtfunktioner, den har inte AF, den har visserligen ljusmätning men enbart centrumvägd, den har 1/1000 som snabbaste slutartid. Med andra ord som vilken kamera som helst som tillverkades på 80-talet och framåt.

Leica M kameran är visserligen en tung, gedigen sak, den håller, det är en fin kamera. Jag undrar bara, vem är villig att betala detta pris för en så gammal och idag föråldrad, men nu nytillverkad? Min gissning, det är en man. Mannen gillar prylar. Vill gärna visa upp sin kamera på bröstet och gärna prata om den. Säkert en medelålders man med stadig inkomst.

Priset är avskräckande

Summan som denna nytillverkade kamera kostar får man en hel hög med bra kameror för, jag köpte exempelvis min Nikon F6 för det futila priset 4 500 KR, visserligen begagnad, men jag hade med andra ord fått 10 st Nikon F6 för samma pris. Med min F6 har jag tillgång till alla objektiv som Nikon har, jag har AF, jag har en uppsjö av avancerade möjligheter till ljusmätning, blixtfotografering mm.

Lite tråkigt att det är så här, Leica är en bra kamera, men det är en gubbkamera. Jag äger och använder faktiskt hellre en Nikon FM2. Nu råkar jag äga en Leica, en M3, den är bra, den är tung, den är verkligen gedigen, men då jag skall ut och fotografera, då tar jag en annan kamera, t.ex. min FM2.

Tyvärr har Leica lite kört i diket och tappat sin briljans, de släpper modeller som har bladguld, det är röda kameror, det är militär kamouflerade kameror, det är kameror som designats av Lenny Krawitz. Det är som i detta fallet, en gammal omodern kamera, en M6. Allt blir lite jippobetonat för min smak. Vill man ha en manuell, gedigen kamera, då finns det mängder av andra att välja på som kostar en bråkdel av priset på en nytillverkad M6. En gång i tiden var Leica innovativa, vad gäller funktioner. Idag är de innovativa vad gäller att sälja på gubbar nya kameror som är svettigt dyra.