Utställning

I början på maj ställde jag och de andra studenterna på Masterprogrammet i fotografi ut på ett par av de lokala gallerierna som finns på skolan. ”MA1 Springshow” var titeln. En liten fingervisning vad vi jobbat med under vårt första år på utbildningen.

Det blev en fin utbildning där de flesta hade något spännande att visa. Mitt syfte med just denna utställning var att prova lite nya grepp. Det var lite ”work in progress”, inget av det som visas är att betrakta som färdigt. Ett syfte med utställningar är givetvis att visa sin saker, men även att få respons på arbetet. Vi är annars väl införstådda med varandras projekt och arbete. Nu ges det möjlighet att visa det för en nya krets av människor.

Mitt arbete är ”A human landscape”, bilder över människans spår i vår omvärld. Nedanför är en bild från mitt projekt.

Motstånd – Åke Hodell

Jag skulle idag se Kim Demånes utställning på Malmö konsthall och kanske framför allt verken som tagits fram under några workshops som hållits i samband med Kims utställning. I dessa workshops har ungdomar jobbat med ”brev till framtiden”, hur de vill att världen skall se ut.

En riktigt spännande utställning, en blandning av kritik och humor. Dessvärre kikade jag inte på barnens och ungdomarnas verk, de hänger utomhus och det regnade rätt häftigt.

Åke Hodell – Motstånd, visar sig vara en helt otroligt spännande utställning. Kan inte minnas när jag blev så här överraskad och även inspirerad. Hans samhällskritik, hans engagemang, hans blandning av olika uttryckssätt. Det var en av de bättre utställningar jag sett. Jag kan medge att den är till åren kommen och det är i delar sånt vi sett tidigare, men energin i det fångade mig och att han gör konst som har ett budskap, ett slags samhälls engagemang det tilltalar mig mycket. Det är ljudverk, teater, video, texter, bilder, kollage. Han har som jag ser det budskap i allt, i de mesta är det någon form av koppling till samhället på den tiden, budskap som han för fram.

Samtidigt så säger han i ett av verken. Betraktaren gör upp med konstverket, och enbart så! Vill konstnären att andra skall göra upp med verket, dvs. tolka det som konstnären gör, få samma resultat. Då har man man gripits av hybris!

Sån är konsten, den går inte att förutsäga. Bra är väl det!

Märkt av sin ålder

Trots att utställningen är märkt av sin ålder måste jag säg att jag gillar den. Jag tror faktiskt att just att den är märkt av sin ålder gör att jag gillar den extra mycket. Det lite sjuka är ju att världen dessvärre inte ändrat sig i någon större omfattning.

Vi har idag högre teknologisk standard, vi har fler sätt att uttrycka oss. Innehållet är dock inget som försvunnit, korruption, krig, rasism, med mera, det kvarstår.

Jag har själv nog drivits av känslan av att just oroas av att mina bilder skall misstolkas. Efter detta, känns det inte lika svårt, lite av den känslan försvann. Det hör till att misstolkas, konst skall nog inte kunna tolkas på ett och endast ett sätt. Jag påstår inte med detta att jag skapar konst, bara konstaterar ett faktum. Det skulle nog bli lite trist och torrt om det var för enkelspårigt. Vetenskap strävar efter det, men det är ju sällan man roas av vetenskap så man skrattar.

https://malmokonsthall.se/utstallningar/ake-hodell-motstand/

Oplanerat – som blev bra!

Ibland blir saker och ting inte som planerat, som denna  vecka. Jag skulle upp till Göteborg för studier, men det blev inget av med det. Vår lärare visade sig vara sjuk. Jag hade då jag fick reda på det redan köpt biljett, såg dessutom detta först på morgonen när jag var på väg till tåget. Bara att gå ombord och låta sig körs. Väl i på plats i Göteborg är det inte så svårt att fördriva tiden.

Jag passade på att se Hasselblad pristagaren Alfredo Jaars utställning, besökte konstmuseet och bokhandeln där. Fick vara lite i Fotolabbet, kunde skriva lite på alla texter som skall in. Framför allt fock jag tid över att besöka Hasselbladstiftelsens bibliotek, en riktig guldgruva. Har ni inte besökte det, gör det om ni har möjlighet. Länk till biblioteket Så nog fanns det att göra.

Böcker är livet

Böcker är ju något som jag gillar och besöket i biblioteket gjorde att jag köpte med mig ett par nya böcker hem. Två böcker jag är riktigt nöjd att jag köpte. Så bra. Hade det varit för 10 år sedan så hade jag inte köpt dessa böcker, men tiderna ändras, och så gör även jag. 

Båda böckerna kan sägs vara lite av retrospektiv av deras arbeten. Guy Bourdin boken är ett slags sammanfattning, skriven av hans musa Nicolle Meyer. Hon har gjort både bildurval och skrivit texter, riktigt bra bock. Guy var en banbrytande fotograf, tycker i vart fall jag. Dessvärre blev han inte så gammal.

Erwin Olaf såg jag för nu ganska många år sedan en dokumentär om, gillade redan då hans bilder, men mer blev det inte. På Hasselblads biblioteket hade de ett flertal av hans böcker, det fick mig att inse att det saknades något av honom hemma hos mig. Denna bok är en utställningskatalog, riktigt bra sådan.

Guy Bourdin – A message for you.

Erwin Olaf – Strange beauty

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blev trots en dålig början, en riktigt bra stund i Göteborg. Två böcker rikare, två böcker jag sannolikt kommer att återkomma till många gånger.

Fotobokspriset

Lunchade med en kompis och tidigare arbetskamrat på Skissernas museum här om dagen. Som alltid pratade vi mycket fotografi, lite skvaller och åt en god lunch. Just detta fotoprat gör att vi ofta äter utan annat sällskap. De flesta som följer med tröttnar på detta lite enahanda prat. Just denna dag en hel del om just fotoböcker, passande nog.

Skissernas museum har just nu vandringsutställningen med alla inskickade bidrag till Fotobokspriset 2021, 104 bidrag närmare bestämt. Väl värt ett besök tycker jag. Jag försökte verkligen att titta igenom alla bidrag, en del grundligare, andra kanske bara omslaget (nej, jag öppnade faktiskt alla böcker). Sånt här ger inspiration, uppslag till formgivning, layout. Givetvis blir man även lite avskräckt av vissa bidrag, tänker mest på hur tråkigt formgivna de är, innehållet är ju mer det personliga intresset som avgör. Den klassiska boken är fortfarande gångbar, men även den kan ju få ha lite nytänkande. 

Jämför jag med fjolårets så tycker jag personligen att det var fler roliga bidrag i fjol, lite handgjorda böcker, lite annat utförande, i stort sett inte något sånt i år. 

Hur som helst, väl värt ett besök, både fotoboksutställningen, men även Skissernas museum, ett museum som är helt unikt i sitt slag. 

Moderna museet kallar rondellhunden kränkande

Lars Vilks rondellhund kallas i sydsvenskan för hatisk och kränkande. Det är Moderna museets överintendent Gitte Ørskou som skriver det i en artikel. Hon anser inte att detta är så värst nydanande och bra konst.

Må så vara, det är väldigt mycket konst som i så fall hamnar i det facket. Jag tycker personligen att hon mer försöker bortförklara ett fegt och lite märkligt agerande. Att säga något annat än att Lars Vilks rondellhund skapat debatt, uppståndelse och provocerat då har man nog blundat rejält. Vad och vilket syfte han haft med det är kanske inte helt utrett, men säkert fanns det andra skäl än att enbart provocera. Är inte det en funktion som konst skall ha? Att rata ett sådant konstverk av ett museum som anser sig stå för nytänkande och vilja att bevara, visa på konst som berör, då anser jag att man nog bör tänka om. Detta konstverk har skapat debatt nationellt såväl som internationellt som få andra svenska konstverk gjort. 

Det är både fegt och lite arrogant att påstå det som Gitte Ørskou skriver anser jag, oavsett vad man sedan anser om Lars Vilks och hans konst. Rondellhunden har verkligen sin plats i historien och borde bevaras ,allt annat tycker jag är fegt.