Kategoriarkiv: konst

Att berätta sin historia

Publicerat av
Svara

Fotografi, att fånga ljuset. En bild som på något sätt fångar ett ögonblick i tiden och blir ett slags tidsdokument över något som inträffat. Så har jag sett på fotografi, så ser jag till stor del fortsatt på fotografi idag. Det fångade ögonblicket är dock inte vad det varit. Idag är vad många kallar fotografi lite diffusare, som jag skrev nyligen i ”Tekniken tar över inom skapande verksamheter”, nu var det inte det jag skulle skriva om, men det tål att tänkas på. Här vill jag mer skriva mitt sätt att berätta med bilder, jag länkar till en text jag skrev under 2023, ”Untold stories”, den är på engelska och tar upp min syn på hur jag utvecklats i min syn på att berätta med bilder.

Det handlar om att med bilder, kanske även till viss del även med hjälp av text berätta, väcka känslor och tankar. Läs den gärna

Ha en fortsatt fin sommar, vi har trots den otroliga värmeböljan som väller in över oss trots allt gått in i september, vilket är föraning på hösten.

På återseende

Fotograf Elisabeth Ohlson

Publicerat av
1

Läste precis om Elisabeth Ohlson, och inte bara hennes senaste utan också sista projekt, ”Döden”. Det var ett inslag i Min sanning som jag såg detta. Det var starkt och gripande att se henne prata om att hon själv skall vara den sista bilden i projektet. Ett projekt som handlar om just döden, där hon fotograferat döda människor, begravningar, saker som har med döden att göra. Hon har själv fått besked att hon lider av en obotlig form av cancer och har en kort tid kvar. Som en del i och med detta besked ville hon själv bli en del av sitt projekt. Den sista och slutliga bilden som hon vill ha med är ett självporträtt på dödsbädden.

Jag kan inte föreställa mig hur det är att resonera och prata kring sin egen död, inte när man sitter med vetskapen att det är kort tid kvar. Att prata om sin död när den inte känns så närvarande och när man inte vet när den inträffar, det är något helt annat.

Hennes projekt har ofta väckt uppmärksamhet, Ecce Homo blev väldigt omskriven, detta hennes sista projekt kan även de bli en omskriven sak. Jag funderade när jag hörde henne prata om de, vem som skall välja sista bilden? Om hon nu lyckas ta den sista bilden för egen hand, vem skall välja ut (om det nu blir fler bilder att välja mellan)? Såg ifjol (2023) en utställning med henne på Falsrerbo konsthall – ”Porträtt av en fotograf”. Ett spel med ord, där utställningen är ett porträtt av Elisabeth Ohlson, som i sin tur visar upp just porträtt hon tagit. En fin uställning av en spännande fotograf.

Vi får se hur detta slutar, hoppas att hon kan få så mycket tid som möjligt, en tid utan smärtor och lidanden. Det är under alla omständigheter ledsamt att höra sånt här, cancer är skit och hemskt. Det kan slå ned var och när som helst, på vem som helst.

Vad är en bra bild, hur tar jag den?

Publicerat av
Svara

Ofta  får jag höra funderingar kring ”Vilken kamera man skall ha för att ta bra bilder?” Tänker man efter, så inser man att frågan är lite märkligt ställd, och den är i princip omöjlig att svara på. Det där med prylar kommer alltid att vara en del av problemet. Inom fotografi, inom idrott, och mycket annat, där den tekniska utvecklingen är påtaglig. Se till exempel på cykelsport, friidrott, fotboll,  där är det en konstant utveckling, något som tvingar fram regeländringar.  Inom fotografi är det likadant, nya kameror dyker upp hela tiden, alla lite förbättrade. Men för att vara helt ärlig, utrustningen är verktyget och för idrott så är det endast avgörande för de allra bästa. Inom fotografi skulle jag säga att det har väldigt liten betydelse. 

Så hur tar man då en bra bild var frågan? Vad är en bra bild? Jag kan inte ge ett generellt svar dessa frågor. Vad tycker du är en bra bild brukar jag fråga tillbaka. En sak som är påtaglig är att de flesta vill fotografera det som är vackert, de vill ha skärpa i sina bilder. Det som är fult det fotograferas inte i samma utsträckning.

De flesta har varit där, famlat i mörkret efter svar på hur vi skall göra för att få till bra bilder.  Att fundera på vad för bilder man gillar och vill ta, är en bra början. Hur tar man sedan den bilden? Det är ju viktigare än vilken kamera man har. Vad krävs för att ta just den bilden? 

Kunskap är alltid bra att ha. Kunskap får man genom att öva, fotografera mycket, ta många bilder, studera bilder. Titta gärna på fotografer som man själv gillar, fundera på hur de tar sina bilder. 

Idag är många av stegen så automatiserade att det är ofta inte är särskilt svårt att få en bild som ser rent tekniskt bra ut. Tänker på exponering, att få skärpan på plats, få skärpedjupet rätt, eller oskärpa som man vill ha det. Det finns olika program på kameran som kanske kallas sport, porträtt, landskap, och så vidare. Det blir då som någon förutbestämt att så här skall landskap fotograferas, porträtt de skall se ut så här och sport, det kräver en kort exponeringstid. 

Kanske lite tråkigt, men det blir ju bilder som normen gillar och som ofta är vad man ser. Det gör dock inte en bild bra.

Övning ger färdighet

Svaret är nog så enkelt som att fotografera, fotografera ofta och mycket. Reflektera över bilderna, vad som är bra, vad som inte är bra. Diskutera sina bilder med andra. Gör man det så blir man allt mer säker på vad för bilder man vill ta, vilka bilder man gillar. En viktig sak är att man funderar vad som gör en viss bild bra. 

Det klassiska, ”lär man sig det tekniska, då kan man sedan fokusera på innehållet”. Det ligger mycket i det. Kunskap och erfarenhet är alltid bra att ha, övning gör att vissa saker sätter sig och blir rutin, görs automatiskt. Det finns ett några bra intervjuer på Louisiana Channel, en Youtube kanal. Kring detta ämne pratar den brittiske fotografen Paul Graham. Du kan se den här ”Paul Grahams tips”. Anton Corbijns en annan fotografs tips finns också där, eller Elina Brotherus. Ta det inte bokstavligt att det står unga fotografer i beskrivningen, det är mer att tolka som ”de med mindre vana”. Se på andra klipp i den youtube kanalen, den är bra.

Utställning

Publicerat av
Svara

I början på maj ställde jag och de andra studenterna på Masterprogrammet i fotografi ut på ett par av de lokala gallerierna som finns på skolan. ”MA1 Springshow” var titeln. En liten fingervisning vad vi jobbat med under vårt första år på utbildningen.

Det blev en fin utbildning där de flesta hade något spännande att visa. Mitt syfte med just denna utställning var att prova lite nya grepp. Det var lite ”work in progress”, inget av det som visas är att betrakta som färdigt. Ett syfte med utställningar är givetvis att visa sin saker, men även att få respons på arbetet. Vi är annars väl införstådda med varandras projekt och arbete. Nu ges det möjlighet att visa det för en nya krets av människor.

Mitt arbete är ”A human landscape”, bilder över människans spår i vår omvärld. Nedanför är en bild från mitt projekt.

Delförstoring av bilden i mitten
Titel: Fågelskyddsområde

Motstånd – Åke Hodell

Publicerat av
Svara

Jag skulle idag se Kim Demånes utställning på Malmö konsthall och kanske framför allt verken som tagits fram under några workshops som hållits i samband med Kims utställning. I dessa workshops har ungdomar jobbat med ”brev till framtiden”, hur de vill att världen skall se ut.

En riktigt spännande utställning, en blandning av kritik och humor. Dessvärre kikade jag inte på barnens och ungdomarnas verk, de hänger utomhus och det regnade rätt häftigt.

Åke Hodell – Motstånd, visar sig vara en helt otroligt spännande utställning. Kan inte minnas när jag blev så här överraskad och även inspirerad. Hans samhällskritik, hans engagemang, hans blandning av olika uttryckssätt. Det var en av de bättre utställningar jag sett. Jag kan medge att den är till åren kommen och det är i delar sånt vi sett tidigare, men energin i det fångade mig och att han gör konst som har ett budskap, ett slags samhälls engagemang det tilltalar mig mycket. Det är ljudverk, teater, video, texter, bilder, kollage. Han har som jag ser det budskap i allt, i de mesta är det någon form av koppling till samhället på den tiden, budskap som han för fram.

Samtidigt så säger han i ett av verken. Betraktaren gör upp med konstverket, och enbart så! Vill konstnären att andra skall göra upp med verket, dvs. tolka det som konstnären gör, få samma resultat. Då har man man gripits av hybris!

Sån är konsten, den går inte att förutsäga. Bra är väl det!

Märkt av sin ålder

Trots att utställningen är märkt av sin ålder måste jag säg att jag gillar den. Jag tror faktiskt att just att den är märkt av sin ålder gör att jag gillar den extra mycket. Det lite sjuka är ju att världen dessvärre inte ändrat sig i någon större omfattning.

Vi har idag högre teknologisk standard, vi har fler sätt att uttrycka oss. Innehållet är dock inget som försvunnit, korruption, krig, rasism, med mera, det kvarstår.

Jag har själv nog drivits av känslan av att just oroas av att mina bilder skall misstolkas. Efter detta, känns det inte lika svårt, lite av den känslan försvann. Det hör till att misstolkas, konst skall nog inte kunna tolkas på ett och endast ett sätt. Jag påstår inte med detta att jag skapar konst, bara konstaterar ett faktum. Det skulle nog bli lite trist och torrt om det var för enkelspårigt. Vetenskap strävar efter det, men det är ju sällan man roas av vetenskap så man skrattar.

https://malmokonsthall.se/utstallningar/ake-hodell-motstand/