Gläntan

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.
Gläntan är omsluten av en skog som kväver sig själv.
Svarta stammar med lavarnas askgrå skäggstubb.
De tätt sammanskruvade träden är döda ända upp i topparna där några enstaka gröna kvistar vidrör ljuset.
Därunder: skugga som ruvar på skugga, kärret som växer.
Men på den öppna platsen är gräset underligt grönt och levande.
Här ligger stora stenar, liksom ordnade. De måste vara grundstenarna i ett hus, jag kanske tar fel.

 

Vilka levde här? Ingen kan ge upplysning om det.
Namnen finns någonstans i ett arkiv som ingen öppnar (det är bara arkiven som håller sig unga).
Den muntliga traditionen är död och därmed minnena.
Zigenarstammen minns men de skrivkunniga glömmer.
Anteckna och glöm.

 

Torpet sorlar av röster, det är världens centrum.
Men invånarna dör eller flyttar ut, krönikan upphör.
Det står öde i många år. Och torpet blir en sfinx.

Till slut är allt borta utom grundstenarna.
På något sätt har jag varit här förut, men måste gå nu.
Jag dyker in bland snåren. Det går bara att tränga sig igenom med ett steg framåt och två åt sidan,
som en schackspringare.

Så småningom glesnar det och ljusnar. Stegen blir längre. En gångstig smyger sig fram till mig.
Jag är tillbaka i kommunikationsnätet.
På den nynnande kraftledningsstolpen sitter en skalbagge i solen.
Under de glänsande sköldarna ligger flygvingarna hopvecklade lika sinnrikt som en fallskärm packad av en expert.

Tomas Tranströmer

I skåne kallas ansamlingar av träd för skog, kanske inte vilka ansamlingar som helst, men är de på så där 100 träd eller fler så är det en skog.  Dalby söderskog, Sveriges äldsta nationalpark, det är en skog enligt skånska mått. Står jag på ena sidan parken, det är då  nära på möjligt att se igenom träddungen och husen på andra sidan, men en skog är det. Kommer man till Småland så är det skogar, skogar som jag definierar som skogar. Fortsätter man sedan norrut så växer områdena, skogarna blir större, nu, skall det dock medges att många av de trädbevuxna områden faktiskt är planteringar. Hur som helst, det kan vara mil efter mil utmed vägarna, träden kryper inpå en, växer ända in på vägkanten. Vad gör en knippe träd till en skog? Personligen så anser jag att det bordet vara möjligt att gå vilse i en skog, rejält vilse, kan jag tycka.

Jag tog en nyårspromenad genom Björkensdal och Trollskogen, vilket alltså får räknas till en skog, ett område i anslutning till Torna Hällestad. Björkensdal, Trollskogen och områdena runt dessa är fantastiska områden, har ni inte varit där så är det definitivt värt ett besök. Fylls året runt av människor som vill åka pulka, håva insekter, plocka svamp, eller kanske bara strosa runt i trollsk skog.

Trollen höll sig på avstånd.