Väl hemkomna från semestern som vi var på för någon vecka sedan så väntade ett paket på DHLs paketutlämning, det var dessvärre en summa att betala kopplad till paketet. Tullen kunde inte hålla sina långa fingrar i styr och hade felaktigt belagt det med tull och moms. Ett par telefonsamtal löste det hela och fakturan ströks.
30 rullar Tmax 400 från Kodak. Tackar!
Paketet innehöll 30 nya rullar med Tmax 400 för de som jag köpt och som var felaktiga. Fin present.
Kodak har varit ute på tunn is rent ekonomiskt, tom så tunn att isen brast, det är helt klart. Ett anrikt och gammalt företag som startades av George Eastman under 1880-talet. Det var sedan framgångssaga fram till intåget av digitala kameran, där började Kodak sin krokiga väg utför, för att 2012 genomgå en omstrukturering och rekonstruktion och heter idag Kodakalaris. Film som var synonymt med Kodak har återigen funnit sina anhängare och försäljningen pekar uppåt. Kodak går återigen med vinst.
Att fotografera med film idag kan och får gärna anses som mossigt, men i så fall är det även mossigt att kika på TV, tänker på tablåTV, köra bil med bensin i, ha en manuell växellåda i bilen, läsa papperstidning, skriva med papper och penna, mm. Det finns dock anhängare av alla dessa nämnda inslag i vår vardag. Det har dessutom visat sig att vissa av dessa till synes mossiga saker var riktigt bra och ”kanske rätt väg”! Film för stillbild och även för rörlig film har ökat i försäljning under det senaste året(en). Jag hade för egen del ett uppehåll under kanske 10 år då jag endast fotograferade med digitala kameror, men har nu återigen delvis återgått till att använda film i kamerorna. Faktum är att flera av mina arbetsprojekt idag är med film och lite äldre kameror. De som läst denna blog tidigare vet detta, och då även att jag gillar film och gamla kameror och objektiv. För rörligt media är det flera stora filmskapare som återfallit till film, Tarrantino, Lucas, m.fl. har sina senaste produktioner på film. Det digitala är väldigt avslöjande, det upplevs av vissa lite för detaljerat och tar då med oväsentligheter.
Nu var denna text var inte tänkt som en hyllningssång till film, snarare ett glädjerop för tillverkare som tar sitt ansvar för saker och ting. Egentligen alla som tar ett ansvar är värda ett hyllande, idag är det annars något självförverkligande som gäller för så många, det är det egna jaget som är i centrum, omgivningen är inte så relevant och viktig. Hur som helst, jag drabbades dock av felaktiga filmer härom dagen och även vid ett flertal tillfällen i vintras. Jag noterade detta i vintras men gjorde då inte något mer med det, blev lite störd och besviken på resultatet, men gick vidare.
Köpte nyligen en liten kamera (egentligen fysiskt ganska stor), kanske mer att betrakta som en leksak, men bilder tar den och bilder blir det. Var ute och exponerade och for hem som ett barn inför julklapparna, framkallade ivrigt för att se hur det blev. Blev oerhört besviken då dessa eländiga negativ dök upp igen med inpräntade siffror och bokstäver som inte skall vara där. Se ett par bilder nedan, kikar du ordentligt så kan man i himlen på bild 1 se 8 och KODAK, detsamma på bild 2, där det syns siffror och text lite överallt på bilden. Detta hör inte hemma i bilderna. Sitter nu med 30 oexeponerade rullar som är så här, vad annat att göra än leka lite med dessa rullar. Bilderna i sig är annars rätt mediokra och tagna med kameran som är helt och hållet i TRÄ, det kommer en historia om den inom kort.
Bild 1, landskapet genom ett mycket litet hål, 0.20mm.
Vilket fall så skrev jag till Kodak efter den senaste incidenten med dessa siffror på negativen. De svarade till en början lite plikttroget och var kanske inte helt ärliga, men då jag skrev att jag var väldigt missnöjd då jag insåg att detta var ett känt fel från KODAK så blev det ett annat ljud. Jag fick ersättning för alla felaktiga filmer som jag köpt av den batchen och den tillverkningsemulsionen, vilket för min del var 40 rullar. De skickar detta utan kostnad till mig, sånt gör en människa glad. Felet borde med facit i hand inte ha fått denna omfattning, då felet uppdagats så borde dessa batcher ha dragits tillbaka av Kodak. Vilket nu inte gjordes. Det finns dock lite hopp trots allt, vanligt är ju annars att skylla över problemen på användaren, så som så ofta banker gör, likaså är mitt webbhotell av den typen.
Bild 2. Porträt med Camera obscura.
Ett exempel på en aktör som inte tar sitt ansvar är webbhotellet (Citynetwork) som jag har mina sidor på. Sidorna laddar otroligt långsamt och varje gång jag skriver till support om problemet tar det allt längre tid att få ett svar, svaret blir som så ofta att felet är hos mig, aldrig fel hos dem. Vilket inte är fallet! Jag har följt de uppmaningar som givits för att förbättra prestanda, felet är helt enkelt inte hos mig. Jag driver inte ett webbhotell, jag har inte en egen server, jag köper en tjänst som förväntas fungera. Jag skulle inte rekomendera detta webbhotell som dessa sidor ligger på idag (20160726). Varför byter jag då inte kan någon tycka, problemet är att det är en rätt komplicerad process att flytta hela materialet till en ny operatör, det är många sidor, databaskopplingar och annat som skall till för att få det att fungera. Har gjort det ett par gånger och det var mycket jobb och tog mycket tid i anspråk.
Däremot så blir jag väldigt glad när ett företag, visserligen med viss tvekan, men då man i klartext skriver att detta är ett problem, ja då hjälper de till och löser problemet. Är det inte så det skall vara? Jag fick dessutom på köpet svar från marknadschefen på Kodakalaris, känns lite som om man tar det på allvar om en person med den positionen svarar en fotograf i lilla Sverige, ett till synes litet problem kan tyckas, vilket det naturligtvis inte är då bilder blivit förstörda och fler skulle blivit det om alla filmer exponerats.
Är på ett strålande humör, känner att det finns hopp. Svårigheter, besvär, negativa saker får just nu inte min uppmärksamhet.
Jag har fått två nya vänner, vi blev kompisar omedelbart.
Har ni inte varit med om det där att det stämmer omedelbart! Man träffas och kanske börjar prata och det visar sig att man har massor gemensamt, bekanta, intressen, historia, ja det kan vara nästan vad som helst.
Andra gillar man, men det tar en stund. Det kan vara en person som kanske inte är så talförd, mer en betraktare. Det går dock att ana vissa nyanser och och drag, sånt som man själv gillar eller anser vara viktigt eller bra.
Dessa kompisar har jag känt till länge, dock inte som kompisar, mer som avlägset, lite trånande har de betraktats.
Vi träffades hur som helst ganska nyligen och det känns som om vi kommer rätt bra överens. De kan nog utvecklas till en lång och bestående vänskap.
Vänskapsrelationer kan anta lite olika skepnader, dåliga som bra, frekventa, mera sällan, man har arbetskompisar, fiskekompisar, träningskompisar. Hur man umgås är högst individuellt. Likaså har livet lite olika skeden, vilket ger lite olika former av av vänskap och hur man umgås.
Sedan finns kompisar, som det bara funkar med, här kan det utvecklas till en livslång vänskap.
Jag tror att mina två nya vänner Victor och Carl, de kan bli en bestående vänskap. De är inte sådana som sviker en, de är pålitliga och trogna!
Mina nya vänner är väldigt fina också, det vill jag poängtera på en gång. De är en fröjd för ögat med sin lyster, de har en historia och lite patina. Det är inte bara jag som gillar dem, de gillar att vara tillsammans, och tillsammans kan de göra stordåd!
Vi har hunnit med att vara ute en hel del i naturen, vi har besökt andra i byn och familjen har fått träffa dem.
Faktum är att vi är ungefär jämngamla, bra årgångar på den tiden!
Jag har lagt med ett par bilder så ni få se mina kompisar.
I förgrunden, lite blank i sin finish Carl Zeiss Planar 80/2.8, intill bakom Victor Hasselblad 500C
För tydlighetens skull så visar jag namnbrickan.
Vi var ut en sväng i helgen (8 februari 2015), en tur till Långa bryggan i Bjärred. Våraning i luften, med en strålande sol, men en rätt kall och hård vind. Vi fick bl.a. med oss hem det som kan ses nedan
