När saker inte blir som man tänkt sig

En sak som man inte kan råda över är slumpen, oförutsedda saker. Det är ju själva grejen, om de hade varit förutsedda, då hade man ju åtgärdat det!

En sådan faktor är alla steg i det analoga fotograferandet, det kan ibland bli lite oplanerat och bli lite fel. Skrev härom dagen om direktfilm, eller som många kallar det Polaroidfilm,som jag skrev om för någon år sedan. Var igår i stallet med Marta, skulle filma hennes träning, tog då en bild på skottkärran inne i ridhuset. Blev inte riktigt som jag förväntade mig.

Mockabåren

Ridhusets skitkärra.

Någonting gick galet då bilden framkallades, vilket händer lite då och då, men ofta blir det en bild,  som denna. Jag tittade på den och undrade först om det var ångorna från skottkärran, delvis fylld med hästskit som missfärgat väggen. Så var det inte, något i framkallningen fungerade inte som det skulle, så det blev så här (bilden ovan).

Det var dock inte slut med krångel för denna dag, jag åkte ut på eftermiddagen för att ta några bilder med storformatskameran, 4×5. Var ute ett par timmar, och framkallade filmen så fort jag kom hem. Tomma filmblad! Vad är detta? Exponering och kamera fungerade, det försäkrade jag mig om. Det jag kan tänka mig är att framkallaren var dålig, kanske för gammal. Jag fotograferade på Fomapan 100, framkallade i Rodinal 1+50. Har använt denna kombination tidigare och det fungerar utmärkt, men denna gång fick jag 4 helt blanka ark. 

Sånt är livet, tur att det var idag, mitt egna projekt och bilder som jag sannolikt kan ta om en annan dag.

Fotobokspriset

Lunchade med en kompis och tidigare arbetskamrat på Skissernas museum här om dagen. Som alltid pratade vi mycket fotografi, lite skvaller och åt en god lunch. Just detta fotoprat gör att vi ofta äter utan annat sällskap. De flesta som följer med tröttnar på detta lite enahanda prat. Just denna dag en hel del om just fotoböcker, passande nog.

Skissernas museum har just nu vandringsutställningen med alla inskickade bidrag till Fotobokspriset 2021, 104 bidrag närmare bestämt. Väl värt ett besök tycker jag. Jag försökte verkligen att titta igenom alla bidrag, en del grundligare, andra kanske bara omslaget (nej, jag öppnade faktiskt alla böcker). Sånt här ger inspiration, uppslag till formgivning, layout. Givetvis blir man även lite avskräckt av vissa bidrag, tänker mest på hur tråkigt formgivna de är, innehållet är ju mer det personliga intresset som avgör. Den klassiska boken är fortfarande gångbar, men även den kan ju få ha lite nytänkande. 

Jämför jag med fjolårets så tycker jag personligen att det var fler roliga bidrag i fjol, lite handgjorda böcker, lite annat utförande, i stort sett inte något sånt i år. 

Hur som helst, väl värt ett besök, både fotoboksutställningen, men även Skissernas museum, ett museum som är helt unikt i sitt slag. 

Direktfilm – så kul!

Direktfilm, eller som det brukar kallas Polaroidfilm. Undviker det ordet då Polaroid är ett företagsnamn, ett företag som dessvärre gått i graven. Polaroid har sedan dess återuppstått då några entusiaster lyckats återskapa delar av det tidigare framgångsrika företaget. Se dokumentären om Edwin Land, Bilderna alla – doktor Land och hans kamera (kan ses till 22 juli 2022).

Jag har ett flertal olika kameror för direktbild, har skrivit om ett par av dess tidigare, se Polaroid ör kul! Hade jag fått välja, kunnat välja, då hade jag helt klart använt polaroid för det mesta, framför allt film som Fuji FP100, en film som nu dessvärre är mycket svår att få tag i. De som har film liggandes håller hårt i den, eller säljer den till riktigt högt pris. Det är på något sätt ett optimalt fotograferande, med den filmen får man både bilden och ett negativ, direkt!

Härom veckan köpte jag en av de rätt populära Fuji Instax kamerorna, en Fuji Instax mini 90 Neo. Förvånansvärt bra kamera, den har lite olika inställningsmöjligheter och enkel att använda. Instax är Fujis direktfilm och motsvarig till Polaroid.

Fuji instax mini 90

Om jag skall nämna något negativt så är bilderna lite väl små, det finns andra Instax kameror som har lite större format. Kanske blir det en sådan som får ersätta denna längre fram. Under tiden så är denna en kompis som följer med på de dagliga promenaderna. Kameran blir lite som en dagbok, bilddagbok. Jag skriver ofta datum och ibland även plats, person eller annat som kan vara bra för minnet. 

Bilder för framtiden

Jag är osäker på hur hållbarheten är på dessa bilder. Jag hittade häromdagen gamla polaroid bilder på mig själv, jag kan har varit kanske 14-15 år. Bilderna var faktiskt över förväntan bra. Bilderna är om min uppskattning stämmer runt 35 år gamla, eller till och med äldre. Färgerna var bibehållna, skärpan var det väl inte så mycket med, men det var en gammal Fixfocus kamera som min pappa hade och använde. Det finns alltså hopp om att bilderna även kan ses om så där 35 år.

Kan verkligen tala mig varm för detta och bara rekommendera alla att prova, det är något annat än de mobilbilder som man tar med sina telefon/mobil/kamera, den digitala. Denna fysiska bild känns faktiskt lite mer verkliga. Därmed inte sagt att mobilbilder är dåliga eller sämre, bara något annat.

Det analoga håller fast vid det analoga

I det analoga fotolabbet, mörkrummet är det mesta analogt. Ett rum för filmfotografi, där gör sig det mesta bäst i form av analoga prylar. Häromdagen kom jag över ett gammalt klassisk mörkrumsur. Visserligen i behov av lite justering, men fullt fungerande.

Ett gammalt mörkrumsurs från Junghans.

Uret är ett fint komplement till den i övrigt gamla analoga  utrustningen. Nedan är bänken med förstoringsapparater. Rummet som nu är mörkrum, var tänkt att bli en toalett och dusch, men efter lite övervägande så fick det istället bli mörkrum. Om jag får säga så är det bästa tänkbara utfall.

Förstoringsapparaterna i mörkrummet

Den gamla Beseler 45 MX för negativ upp till 4×5, kompletterad av Fujimoto G70 Dichro för alla mindre format.

Rummet är inte stort så noggrann planering och konstruktion har gjort det till ett kompakt mörkrum, lagom för en person. Två personer hade nog fungerat, i undantagsfall. 

Fortfarande är det vissa saker som saknas, en bra skölj, lite större skålar, bra fungerande avmaskningsramar, fler negativhållare till Beseler apparaten. Om du som läser detta har något av detta och kan tänka dig att sälja av lite, då kanske jag är en köpare?  

Fujifilm PRO 400H läggs ned

För bara en kort tid sedan skrev jag inlägget om det lite snåla utbudet på färgnegativ film. Det gällde i synnerhet för 120 format. Fuji har under flera år successivt skurit ned tillverkningen av film. För några år sedan försvann de fantastiska direktfilmerna Fuji FP100, det var sedan Superia 200, med flera. Nu kommer även Fujifilm PRO 400H att försvinna. 

Läs Fujis information (PDF), så tråkigt. Utbudet blir smalare och smalare och med det krymper även möjligheterna runtomkring hela denna process. I det förra inlägget så efterfrågade jag lite enklare och billigare film, ”konsumentfilm”, där har inte Fuji någon 120 film denna PRO 400H var en film ämnad för en avancerad amatör eller proffs. Priset var även satt därefter, ganska högt.

Använder ni just denna film, passa då på att samla på er. 120 film har redan slutat tillverkas, 35mm film slutar tillverkas januari 2021.