Etikettarkiv: fotografering

Oplanerat – som blev bra!

Publicerat av
Svara

Ibland blir saker och ting inte som planerat, som denna  vecka. Jag skulle upp till Göteborg för studier, men det blev inget av med det. Vår lärare visade sig vara sjuk. Jag hade då jag fick reda på det redan köpt biljett, såg dessutom detta först på morgonen när jag var på väg till tåget. Bara att gå ombord och låta sig körs. Väl i på plats i Göteborg är det inte så svårt att fördriva tiden.

Jag passade på att se Hasselblad pristagaren Alfredo Jaars utställning, besökte konstmuseet och bokhandeln där. Fick vara lite i Fotolabbet, kunde skriva lite på alla texter som skall in. Framför allt fock jag tid över att besöka Hasselbladstiftelsens bibliotek, en riktig guldgruva. Har ni inte besökte det, gör det om ni har möjlighet. Länk till biblioteket Så nog fanns det att göra.

Böcker är livet

Böcker är ju något som jag gillar och besöket i biblioteket gjorde att jag köpte med mig ett par nya böcker hem. Två böcker jag är riktigt nöjd att jag köpte. Så bra. Hade det varit för 10 år sedan så hade jag inte köpt dessa böcker, men tiderna ändras, och så gör även jag. 

Båda böckerna kan sägs vara lite av retrospektiv av deras arbeten. Guy Bourdin boken är ett slags sammanfattning, skriven av hans musa Nicolle Meyer. Hon har gjort både bildurval och skrivit texter, riktigt bra bock. Guy var en banbrytande fotograf, tycker i vart fall jag. Dessvärre blev han inte så gammal.

Erwin Olaf såg jag för nu ganska många år sedan en dokumentär om, gillade redan då hans bilder, men mer blev det inte. På Hasselblads biblioteket hade de ett flertal av hans böcker, det fick mig att inse att det saknades något av honom hemma hos mig. Denna bok är en utställningskatalog, riktigt bra sådan.

Guy Bourdin – A message for you.

Erwin Olaf – Strange beauty

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blev trots en dålig början, en riktigt bra stund i Göteborg. Två böcker rikare, två böcker jag sannolikt kommer att återkomma till många gånger.

Ett besök i färglabbet

Publicerat av
Svara

För mig har mörkrumsarbete alltid varit synonymt med svart-vitt, att jobba i skenet från den orange-röda lampan. Se bilder växa fram i skålen med framkallare. Färglabb var något fjärran, svåråtkomligt. Möjligen Cibachrome som jag sett när andra labbat med. Färglabbet, färgnegativ, C-41 och RA-4, det fick någon annan pyssla med.

Jag läste i våras en fantastiskt rolig kurs på HDK Valand, GU, Analoga processer. En kurs som tar upp det mesta som är grundläggande för att kunna jobba med analog fotografering, både färg och svart-vitt.  

I början på året var jag upp och jobbade i färglabbet på Valand. För den som är van att stå i S/V labbet, exponera, skålframkalla sina bilder, fixera, skölja och slutligen torka,  då är detta lite annorlunda. Här sköts hela den kemiska biten av en maskin. Det man gör är att exponera i förstoringsapparaten, se till att färgbalansen i bilden blir som man vill. Det exponerade pappret stoppar man sedan in i en maskin, där ena änden finns i det mörka rummet. När väl pappret är instoppat går man genom ljusslussen och väntar ca 4 minuter, ute i ett upplyst rum kommer sedan den färdiga bilden ut, torr och klar, i andra änden av maskinen. Först då ser man om exponering, filtrering blivit som man vill.

Färgkopiering har inte samma möjligheter att styra kontraster, det finns inte olika hårdheter på papper som hos det svart-vita. Det kan visserligen skilja lite mellan olika papper, men en graderad skala, (1-5), det finns inte.   

Färgkopiering något annat än Svart-vitt

Att kopiera färgbilder kan till en början kännas frustrerande, det är ju ett extra moment med färgkorrigering som tidvis kan vara besvärlig. Det skiljer sig även en hel del hur olika filmer kräver olika filter-inställningar. Själva basen på filmen är färgad och den kan skilja sig en del mellan olika tillverkare. Det lönar sig ofta att använda samma filmtyp, då har man lite gratis och vet ungefär hur filtren skall ställas in. Du spar med andra ord lite tid. Det är annars inte något större bekymmer att använda olika filmer.

Något som man omedelbart noterar, färgfilm är väldigt finkornig. Det märker man så snart man använder kornluppen för att ställa skärpan. Det är inte mycket till kornstruktur man ser, inte ens på en uppförstoring från ett småbildsnegativ. 

Papper är inte så mycket att välja på för färgkopiering. Fuji som är en stor tillverkare, där finns lite olika ytor, jag kan för lite för att uttala mig om det finns olika varianter vad gäller andra egenskaper. Kodak har också papper, det är nog de tillverkare som finns.

Det är verkligen kul att vara i färglabbet. Trodde inte att jag skulle hamna i den här situationen med tillgång till färglabb, och fotograferade ju inte heller då färg i någon större utsträckning, aldrig, är nära sanningen. Tillgången på färglabb och kopierandet har medfört att jag gradvis börjat fotografera mer med färgfilm. Ett helt annat sätt att se på bilder och fotografera. Från att se bilder med gråskalor, toner, och till viss del mer form, ser jag nu bilder som bygger på färgerna. En bild kan alltså bestå till stor del av enbart färger.

Kul och sannolikt även nyttigt att tänka i dessa banor. Idag har jag alltså med mig minst två kameror, en med S/V film och en med färg. Beroende på motivet så väljer man det som passar bäst, färg eller S/V.

Skrev ett par olika inlägg om just färgfilm för inte så länge sedan (Dåligt med 120 film för färg, och Fuji PRO 400H läggs ned). Utbudet på färgfilm är magert och framför allt konsumentsegmentet.

Lite exempel på bilder jag tog fram i veckan, bilder från mitt projekt ”Domesticerat landskap”. En studie av människans spår i naturen. Vad människan skapar och exploaterar. Några av bilderna är analoga färgbilder. Se länken: A Domesticated Landscape

 

När saker inte blir som man tänkt sig

Publicerat av
Svara

En sak som man inte kan råda över är slumpen, oförutsedda saker. Det är ju själva grejen, om de hade varit förutsedda, då hade man ju åtgärdat det!

En sådan faktor är alla steg i det analoga fotograferandet, det kan ibland bli lite oplanerat och bli lite fel. Skrev härom dagen om direktfilm, eller som många kallar det Polaroidfilm,som jag skrev om för någon år sedan. Var igår i stallet med Marta, skulle filma hennes träning, tog då en bild på skottkärran inne i ridhuset. Blev inte riktigt som jag förväntade mig.

Mockabåren

Ridhusets skitkärra.

Någonting gick galet då bilden framkallades, vilket händer lite då och då, men ofta blir det en bild,  som denna. Jag tittade på den och undrade först om det var ångorna från skottkärran, delvis fylld med hästskit som missfärgat väggen. Så var det inte, något i framkallningen fungerade inte som det skulle, så det blev så här (bilden ovan).

Det var dock inte slut med krångel för denna dag, jag åkte ut på eftermiddagen för att ta några bilder med storformatskameran, 4×5. Var ute ett par timmar, och framkallade filmen så fort jag kom hem. Tomma filmblad! Vad är detta? Exponering och kamera fungerade, det försäkrade jag mig om. Det jag kan tänka mig är att framkallaren var dålig, kanske för gammal. Jag fotograferade på Fomapan 100, framkallade i Rodinal 1+50. Har använt denna kombination tidigare och det fungerar utmärkt, men denna gång fick jag 4 helt blanka ark. 

Sånt är livet, tur att det var idag, mitt egna projekt och bilder som jag sannolikt kan ta om en annan dag.

Direktfilm – så kul!

Publicerat av
Svara

Direktfilm, eller som det brukar kallas Polaroidfilm. Undviker det ordet då Polaroid är ett företagsnamn, ett företag som dessvärre gått i graven. Polaroid har sedan dess återuppstått då några entusiaster lyckats återskapa delar av det tidigare framgångsrika företaget. Se dokumentären om Edwin Land, Bilderna alla – doktor Land och hans kamera (kan ses till 22 juli 2022).

Jag har ett flertal olika kameror för direktbild, har skrivit om ett par av dess tidigare, se Polaroid ör kul! Hade jag fått välja, kunnat välja, då hade jag helt klart använt polaroid för det mesta, framför allt film som Fuji FP100, en film som nu dessvärre är mycket svår att få tag i. De som har film liggandes håller hårt i den, eller säljer den till riktigt högt pris. Det är på något sätt ett optimalt fotograferande, med den filmen får man både bilden och ett negativ, direkt!

Härom veckan köpte jag en av de rätt populära Fuji Instax kamerorna, en Fuji Instax mini 90 Neo. Förvånansvärt bra kamera, den har lite olika inställningsmöjligheter och enkel att använda. Instax är Fujis direktfilm och motsvarig till Polaroid.

Fuji instax mini 90

Om jag skall nämna något negativt så är bilderna lite väl små, det finns andra Instax kameror som har lite större format. Kanske blir det en sådan som får ersätta denna längre fram. Under tiden så är denna en kompis som följer med på de dagliga promenaderna. Kameran blir lite som en dagbok, bilddagbok. Jag skriver ofta datum och ibland även plats, person eller annat som kan vara bra för minnet. 

Bilder för framtiden

Jag är osäker på hur hållbarheten är på dessa bilder. Jag hittade häromdagen gamla polaroid bilder på mig själv, jag kan har varit kanske 14-15 år. Bilderna var faktiskt över förväntan bra. Bilderna är om min uppskattning stämmer runt 35 år gamla, eller till och med äldre. Färgerna var bibehållna, skärpan var det väl inte så mycket med, men det var en gammal Fixfocus kamera som min pappa hade och använde. Det finns alltså hopp om att bilderna även kan ses om så där 35 år.

Kan verkligen tala mig varm för detta och bara rekommendera alla att prova, det är något annat än de mobilbilder som man tar med sina telefon/mobil/kamera, den digitala. Denna fysiska bild känns faktiskt lite mer verkliga. Därmed inte sagt att mobilbilder är dåliga eller sämre, bara något annat.

Färgfilm för 120 format

Publicerat av
Svara

Var är all färgfilm? Var är alla analoga fotografer? Relevanta frågor i dag. Finns det ett behov för färgfilm att fylla idag? Ja, skulle jag svara på den frågan. Sedan ett par tre år är det en stadigt ökande andel som fotograferar analogt igen. Dessvärre har frånvaron, behovet av film fram till för ett par år sedan minskat. Vilket medfört att utbudet på färgfilm minskat.

Ett påtagligt hål att fylla är för färgfilm och mellanformat (120 film). Här finns idag inte en enda mer prisvänlig film som är tillägnad den vanlige konsumenten. De filmer som finns kvar är Kodaks Porta och Ektar, Fuji som tidigare hade fler, har idag en variant kvar. Utöver dessa så är det Lomography filmerna, som vare sig är billigare, bättre eller vänder sig till normalkonsumenten. Det finns även Cinestill, och ett par tillverkare till. Inte heller de är billigare och de är även lite speciella. Totalt 15 olika filmer, detta är på en av de mest välsorterade handlare som går att uppbringa. I Sverige saknas ofta alla förutom Kodaks filmer.

Det är med andra ord en stor brist på film för mellanformat.Jag hade personligen och glatt fotograferat med Kodak Gold 200 för 120 film, eller Fuji Superia 200. Filmer som idag inte tillverkas.

Kan vi hoppas på att dessa kommer tillbaka? Tveksamt skulle jag nog säga, men man vet ju aldrig.

Gamla filmer kommer tillbaka?

Kan vi överhuvudtaget hoppas på att det äldre varianter av film kommer tillbaka, eller kanske att det rent av utvecklas nya? Ektachrome kom tillbaka, vilket i min värld är en synnerligen smal nisch, dyr som bara den och idag är det inte många som visar bilder med projektor som man gjorde tidigare. Jag skulle nog då säga att negativ färgfilm är en bättre säljande produkt än diafilm. Här får man det som många efterfrågar, bilder som är fysiska, kan sättas i album, kan ramas in och hängas på väggen.

Den kritiske kanske då säger, ”det kan du ju få på andra sätt”. Enklast är väl idag att via något av de företag som finns skicka in sina bilder via nätet. Jovisst är det så, men likväl är det något annat med just att få den egna filmen framkallad och se sina egna bilder. Mellanformat har inte mycket till val av film. Så jag håller tummarna att det skall komma lite Kodak Gold, Fuji Superia till 120 filmformatet. Under tiden får man väl hålla till godo med det som finns och kanske då vara lite snålare med exponeringarna.