Det digitala kornet

Förr sade man att bilder kunde vara korniga, i dagens digitala kameror kallas motsvarigheten för brus, det är det digitala kornet. Korn är idag mer ett menyalternativ i redigeringsprogrammet. Detta är saker som konsumenter idag ställs inför vid kameraköp, en massa onödiga bekymmer. Det diskuteras idag brusegenskaper, sensorstorlek, skärpa, spegellös kamera med mera.  Hjälpen är ofta inte hjälp, snarare förvirrande.

En för de allra flesta fullständigt meningslös och onödig diskussion verkar förekomma överallt, på forum, olika sidor på nätet och hos fotohandlare. Det är dels hur brusfria bilder man kan ta med kameran, framför allt på högre ISO. Tydligen skall alla ha kameror som ger så lågt brus som möjligt på så högt ISO som möjligt. Det är i vart fall sånt som handlare säger till sina kunder, utan att ens fråga vad man skall ha kameran till. 

Blir en bild bättre med lägre brus? Självklart är det inte så. Brus är lite som gamla tiders korn i bilderna. Kornet ökade då med högre ISO värden på filmen, bruset ökar med ökat ISO.  Skulle det vara fallet att brus gör bilder sämre, ja då kan man ju förkasta alla äldre bilder, bilder som tog på tiden bilder fastnade på film, bilder som togs med tidigare digitala kameror. De var ofta korniga och de hade mycket brus, men likväl var de bra! Sedan är det ju vissa typer av bilder som gör sig synnerligen bra utan ett grovt korn eller som är fria från brus.

Jag gillar personligen för det mesta kornet i bilder. Kornet ger en annan känsla, i vissa bilder tillför det något som hör hemma i bilden. 

Storleken på sensorn i kameran

En annan detalj som diskuteras är storleken på sensorn i kameran, fullstor (24mmx36mm), dvs. lika stor som gamla tiders filmruta. Det vanligaste alternativet är APS-C, ungefär halva den storleken (24×18). Det finns fler storlekar än dessa, men dessa är de vanligaste i systemkameror. Här står ofta handlare och pratar om saker som för många är både onödiga och obegripliga. Kunden ser ut som en fågelholk och undrar över vilket språk säljaren pratar, det är fullständigt nonsens, obegripligt. 

Återigen borde säljaren fråga vad man tänkte ha sin kamera till, först därefter argumentera för och nackdelar för de olika kamerorna. Så är sällan fallet idag, det pratas om brus och sensorns storlek, antal pixlar, hur skarpa objektiven är. För det mesta helt utan anknytning till verkligheten.

Varför skriver jag allt detta? Jag får ofta frågan från kompisar/bekanta som kanske skall köpa en ny kamera. Vad för kamera, vilken typ av kamera skall man köpa? 

Film är ersatt med sensor

Dagens sensor i kameran motsvarar gårdagens film. Sensorn i kameran läser av ljuset som släpps in och lagrar det som bilder på ett minneskort. Tidigare så var det en film, silverkorn på en bit plast, dessa reagerade på ljuset som släpptes in och det blev en bild. Olika filmer hade olika egenskaper. Idag är sensorn monterad permanent i kameran, utvecklar man en ny sensor så är det en ny kameramodell. 

Dagens kameror är tekniska små underverk, det är idag otroligt mycket enklare än tidigare att ta bilder som rent tekniskt blir bra. Det är ju i stort sett en dator som sitter i kameran, en dator som sköter allt om man så önskar, frånsett att rikta kameran mot objektet. Knäppa på avtryckaren får man också oftast själv sköta, men inte alltid.

Dagens kameror är överlag bra. De bästa kamerorna, de är så bra att det är mycket få som verkligen nyttjar vad de presterar. Bildfilerna från dessa moderna riktigt högupplösta kameror blir enorma, lagring blir ett problem. Läs gärna min tidigare artikel om framtidens problem med lagring.

Slutligen skärpan hos de nya objektiven, den är otroligt bra. Objektiv idag har oftast autofokus, vilken är snabb och precis. Till det så har många objektiv en antiskakfunktion inbyggd. Antiskakfunktionen är ett slags gyro inne i objektivet som reagerar mycket snabbt och parerar  rörelser, skakningar som fotografen orsakar.

Digitala kameror som kanske har knappa 10 på nacken, de är fortfarande bra, riktigt bra. Att byta kamera bara för att det kommer en ny, det är bortkastade pengar. Det är annars lite symptomatiskt i dagens samhälle, köp nytt, släng det gamla. Skrev även en text om detta tidigare.

Mitt förslag

Mitt förslag, köp en kamera som är liten, smidig och lätt att använda. Den tar man med, den är lätt att använda.

Min bästa kamera bland alla jag har är en Ricoh GR digital III, den är sedan länge utgången och ersatt av Ricoh GR ii. Passa kanske inte alla, den har en fast brännvid, vilken motsvara 28mm, en vidvinkel. Oavsett, denna storlek, denna typ av kamera är liten nog att ha i fickan, den tar otroligt bra bilder. 

Alternativet är ju mobilkameran, vilken kanske är den smidigaste av alla. Som sagt, valet beror till största delen vad man vill ta för bilder.

Läs gärna mina andra sidor Vakthunden och Velocipeter, mer om annat, mindre om fotografi och bilder.

Vinylskivan upplever en renässans

Vinylskivan är tillbaka! Att trender, nycker och nu även teknologier går i vågor kan vi vara säkra på. LP-skivan, vinylen, 78-varvare, genom historien har skivor haft många namn och teknologier. Vinyl var då jag växte upp det rådande formatet, LP, EP, Singel, Maxi-singel, all ny musik gavs ut på vinyl. CD-skivans intåg tog stora delar av försäljningen och vinyl blev en marginalprodukt. Men nu är den tillbaka i större skala med alltmer stigande försäljningssiffror.

Sony en av världens största och mäktigast inom musikindustrin startar upp sin vinyl produktion åter igen. 30 år efter att de slog igen sin sista vinylfabrik, ja då öppnar de en ny igen. The Guardian skriver, ”Sony startar vinylproduktion igen efter 30 år”. Detta visar hur svårt det är att förutsäga framtiden. Jag och många med mig gav aldrig upp vinylskivan. Flera bekanta köper LP, EP, Maxi, mer än någonsin. CD skivan är en opersonlig och trist produkt, idag säljer CD skivan väldigt lite. Samlare köper vinyl, yngre köper vinyl,  musik kan man lyssna på i streamat format, så varför köpa en CDs-kiva. Den låter inte bättre än vare sig en vinylskiva eller en streamad tjänst med mycket hög kvalitet. CD-skivan är död! Faktum är att det är fallande siffror även för nedladdade musikformat, det som säljer bäst och ökar mest är just vinylförsäljningen.

Sony producerar vinylskivor igen

Sony startar sin produktion av vinylskivor för att kunna tillgodose efterfrågan, vad som kommer att ges ut av just Sony är väl lite osäkert, men min personliga gissning är att det kommer att bli fler skivbolag som öppnar upp för produktion av vinylskivor igen, de har ju trots allt som mål att tjäna pengar på detta. Ökad försäljning ger ökad omsättning och vinst. 

Ny eller bättre teknologi är inte alltid vinnaren 

Det finns många exempel genom historien där bättre och nya teknologier inte går segrande ur en ”strid” och blir den gällande standarden. Video är ett exempel, där det var 3 olika teknologier som fanns, säkert fler, men 3 som var lite större. Betamax (Sony), VHS(JVC) och Video 2000 (Philips), här blev standarden VHS. Läs mer om detta videokrig. Video var det som gällde tills den digitala DVD-skivan introducerades på marknaden och då var videoformatet dött. 

Inom musikbranchen så var det vinylskivor som var standarden, kassettband var något som industrin jobbade mot, det var ju kopiering av musik, men med en bristande kvalitet och en livslängd som kunde vara väldigt kort så var kassetten aldrig ett hot. Några format som passerat är CD-skivan som var digital, DAT-kassetten, med flera, läs om en mängd format genom tiderna. CD-skivan tog till slut över, nästintill helt, men bara nästintill. Vinylskivor fortsatte att produceras, om än i mycket obetydlig omfattning. Att diskutera vad som låter bäst ger jag mig inte in i här. Jag kan tillägga att jag tvekade in i det längsta med att köpa CD-spelare. Ljud är ju analoga till sin natur, analoga inspelningar är inte exakta kopior av varandra, varje liten skiva är på så sätt lite unik, om än kanske mer i teorin. Digitalt ljud är väldigt rent, lite för opersonligt enligt många, lite stelt och utan några nyanser. Ett analogt ljud uppfattas som lite varmare och mjukare. 

All musik och ljud är ju naturligtvis analoga, det är hur det lagras och samplas som skiljer sig.

Känslan!

Att hålla och äga en LP skiva är något helt annat än streamad musik och även CD-skivor. Omslagen kan vara i metall (som i bilden ovan, ”Metal box” med PIL), det kan vara med struktur på, omslag som går att ändra (klä av en person, skala en banan, med mera). Det finns bildvinyl. CDn är rätt trist i sin utformning, ett förfärligt omslag, det som var i plast gick ju i princip alltid sönder. Det är dessutom omöjligt att göra ”bildCD”. CD.skivor lagrar ju informationen i ett reflekterande material som gropar och kullar, det går då inte att lägga in en bild på Kalle Anka, en torr blomma eller ens en svartvit bild.

Att lägga en skiva på skivspelare, lyssna först på ena sidan, den tar slut, vänder då på skivan och lyssnar på andra sidan. Alla låtar kommer i en given turordning, som man givetvis kan efter några lyssningar. ”Shuffle”, det existerar inte på en LPskiva.

 

Färgfilm, ett test, äntligen!

Har alltid intalat mig att det är krångligare att framkalla färgfilm än svart/vitt. Det kräver i allmänhet högre temperatur och är betydligt känsligare för temperaturvariation. Dessutom gillar jag ju svart/vita bilder mer, så varför fotografera och framkalla med färgfilm? 

Jerker på besök i ett hav av vitsippor. Dock inte så mycket till färg, vilket jag styrt det till. Det är som man kan ana eller se, ett hav av vitsippor i en grön undervegetation.

Har köpt och sålt ett flertal kameror och objektiv det sista året och köpte för något drygt halvår sedan ett par äldre Nikon-kameror, en Nikon F100 och en FM2. Bra och trevliga kameror, båda för film. Den ena helt mekanisk, outslitlig och fungerar i alla situationer, den andra helt elektronisk med autofokus, helt oanvändbar utan batterier. Med dessa kameror följde ett 20-tal färgfilmer vilka blev liggande då det inte kändes så lockande med färgfilm just då.

Har under en längre tid från och till funderat på att prova att framkalla färgfilm, men det har alltid känts lite omständigt och lite för krångligt. Tycker även att färg inte tilltalar mig riktigt, stör mest.

Tetenals lilla kit för att framkalla färgfilm. Räcker till 14-16 filmer.

Då var det dags för färgfilm

Nu var det verkligen läge för framkallning av färgfilm, bara att beställa hem kemikalier. Beställde hem ett kit från Tetenal för att testa (se bild ovan). Det kunde dock ha börjat bättre, de tre första rullarna  blev helt blanka, tomma, Det visade sig att jag lyckats blanda kemikalierna fel. Bara att slänga och börja om.

Häromdagen i slutet på april var det dags igen, hade då två rullar som var exponerade. Det gick bra, riktigt bra, och resultatet blev faktiskt över förväntan. Färgfilmer, negativ färgfilm framkallas i de allra flesta fallen i en process som kallas C-41, diafilm som var populärt tidigare använder en process som heter E-6. Mina filmer framkallades i C-41. Ett problem, det stora problemet som jag ser det är den höga temperaturen som krävs, 38 grader celsius. Det ger en väldigt kort framkallningstid, 3 minuter och 45 sekunder.  Jag höll mig inte till den temperaturen, jag höll mig lite drygt på 21-22 grader, vilket ju verkar fungera. 

 

Det var både kul och gick så bra att jag kommer att prova det igen. Har säkert ett 15-tal filmrullar kvar som får bli lite test. Kunde konstatera att jag tidigare inte behövt tänka på färgtemperatur, vare sig med digitala kameran och framför allt inte med svart-vit film. Många av mina exponeringar hade färgstick. Ofta var det en blandning av glödlampsljus och dagsljus. Skall även medges att det kan bero på min framkallning, eller att filmerna är lite gamla och har ett psserat bäst före datum.

Färgfilm, digitalt, vad skall man använda?

Nu frågar sig säkert någon tråkmåns och pragmatiker varför skall man fotografera med färgfilm. Ingen rationell människa vill eller gör väl det 2017?  Nu är det mycket i livet som inte är så värst rationellt, jag är verkligen inte en rationell person i många avseenden. Detta fotograferande med film som jag håller på med  är dels mycket på grund av att jag tycker det är kul, det är gamla mekaniska kameror, det är ett fint hantverk och det blir finare bilder än de digitala om man får till det, tycker jag. Jag digitaliserar ju visserligen en hel del av bilderna också, har ett par olika Scanner (kopiator för bilder).

Det finns ju inte något rätt eller fel, ändå är det säkert en hel del som tycker att man går över ån efter vatten om man fotograferar med färgfilm i dagens digitala tidevarv.  Jag tycker personligen det är lite som att ha en sportbil. Vi har ju hastighetsbegränsningar och får inte köra fortare än som mest 120 (i undantags fall), vilket i stort sett alla bilar klarar, även de billigaste och minsta. Trots det vill vissa ha en bil som har en toppfart på kanske 300 km/h, varför? Ja, inte vet jag. Det är sannolikt lite samma sak som med min fotografering med film. Det är en känsla, en tillfredställelse, eller som i mitt fall, ett hantverk som jag verkligen uppskattar. Det går dessutom att åstadkomma saker som är helt omöjliga med en digitalkamera, kopiera bilder i ett mörkrum på silverbelagt papper!

Så jag kommer även i fortsättningen fotografera med film, även om det i längden blir lite dyrare.

Jag gillar att det är en viss osäkerhet med varje exponering, med ökad kunskap och erfarenhet så minskar den risken och osäkerheten. Det är även känslan i bilder och fotografering på film. Det går säkert att räkna upp hur många anledningar som helst.

Fujica Half, en liten pärla bland kameror

En annan kul effekt av fotograferingen med film är bland annat att jag nu kan använda en kamera som min pappa hade, en gammal Fujica Drive och även en Fujica half (som jag köpt för en hundralapp för något år sedan), två halvformats kameror. Halvformat är som namnet antyder, halva det ”vanliga bildsformatet” som majoriteten av kameror har. Halvformat är 24x18mm  mot det vanliga som är 24x36mm. Båda dessa kameror är tillverkade på 60-talet, alltså äldre än vad jag är. Båda såldes med en fin läderväska.

Fujica Half

En gammal Fujica Half, tillverkad 1964, alltså äldre än jag.

 En halvformats kamera ger på en vanligt film 72 bilder på en rulle film. Vilket för många kan vara en himla massa bilder. Det tar då tid att knäppa slut på en filmrulle.

Hanteringen av mina färgfilmer framöver kommer att ha brister, precis som jag, mina kameror, ja en hel del i ens omgivning, men sådan är världen. Därför gillar jag att jobba på detta sättet.

Ta sitt ansvar för saker och ting

Kodak har varit ute på tunn is rent ekonomiskt, tom så tunn att isen brast,  det är helt klart. Ett anrikt och gammalt företag som startades av George Eastman under 1880-talet. Det var sedan framgångssaga fram till intåget av digitala kameran, där började Kodak sin krokiga väg utför,  för att 2012 genomgå en omstrukturering och rekonstruktion och heter idag Kodakalaris. Film som var synonymt med Kodak har återigen funnit sina anhängare och försäljningen pekar uppåt. Kodak går återigen med vinst.

 

Att fotografera med film idag kan och får gärna anses som mossigt, men i så fall är det även mossigt att kika på TV, tänker på tablåTV, köra bil med bensin i, ha en manuell växellåda i bilen, läsa papperstidning, skriva med papper och penna, mm. Det finns dock anhängare av alla dessa nämnda inslag i vår vardag. Det har dessutom visat sig att vissa av dessa till synes mossiga saker var riktigt bra och ”kanske rätt väg”!  Film för stillbild och även för rörlig film har ökat i försäljning under det senaste året(en). Jag hade för egen del ett uppehåll under kanske 10 år då jag endast fotograferade med digitala kameror, men har nu återigen delvis återgått till att använda film i kamerorna. Faktum är att flera av mina arbetsprojekt idag är med film och lite äldre kameror. De som läst denna blog tidigare vet detta, och då även att jag gillar film och gamla kameror och objektiv. För rörligt media är det flera stora filmskapare som återfallit till film, Tarrantino, Lucas, m.fl. har sina senaste produktioner på film. Det digitala är väldigt avslöjande, det upplevs av vissa lite för detaljerat och tar då med oväsentligheter.

Nu var denna text var inte tänkt som en hyllningssång till film, snarare ett glädjerop för tillverkare som tar sitt ansvar för saker och ting. Egentligen alla som tar ett ansvar är värda ett hyllande, idag är det annars något självförverkligande som gäller för så många, det är det egna jaget som är i centrum, omgivningen är inte så relevant och viktig. Hur som helst, jag drabbades dock av felaktiga filmer härom dagen och även vid ett flertal tillfällen i vintras. Jag noterade detta i vintras men gjorde då inte något mer med det, blev lite störd och besviken på resultatet, men gick vidare.

Köpte nyligen en liten kamera (egentligen fysiskt ganska stor), kanske mer att betrakta som en leksak, men bilder tar den och bilder blir det. Var ute och exponerade och for hem som ett barn inför julklapparna, framkallade ivrigt för att se hur det blev. Blev oerhört besviken då dessa eländiga negativ dök upp igen med inpräntade siffror och bokstäver som inte skall vara där. Se ett par bilder nedan, kikar du ordentligt så kan man i himlen på bild 1 se 8 och KODAK, detsamma  på bild 2, där det syns siffror och text lite överallt på bilden. Detta hör inte hemma i bilderna. Sitter nu med 30 oexeponerade rullar som är så här, vad annat att göra än leka lite med dessa rullar. Bilderna i sig är annars rätt mediokra och tagna med kameran som är helt och hållet i TRÄ, det kommer en historia om den inom kort.

466_PH__433

Bild 1, landskapet genom ett mycket litet hål, 0.20mm.

Vilket fall så skrev jag till Kodak efter den senaste incidenten med dessa siffror på negativen. De svarade till en början lite plikttroget och var kanske inte helt ärliga, men då jag skrev att jag var väldigt missnöjd då jag insåg att detta var ett känt fel från KODAK så blev det ett annat ljud. Jag fick ersättning för alla felaktiga filmer som jag köpt av den batchen och den tillverkningsemulsionen, vilket för min del var 40 rullar. De skickar detta utan kostnad till mig, sånt gör en människa glad. Felet borde med facit i hand inte ha fått denna omfattning, då felet uppdagats så borde dessa batcher ha dragits tillbaka av Kodak. Vilket nu inte gjordes. Det finns dock lite hopp trots allt, vanligt är ju annars att skylla över problemen på användaren, så som så ofta  banker gör, likaså är mitt webbhotell av den typen.

Bild 2. Porträt med Camera obscura.

Bild 2. Porträt med Camera obscura.

Det oansvariga webbhotellet,

Ett exempel på en aktör som inte tar sitt ansvar är webbhotellet (Citynetwork) som jag har mina sidor på. Sidorna laddar otroligt långsamt och varje gång jag skriver till support om problemet tar det allt längre tid att få ett svar, svaret blir som så ofta att felet är hos mig, aldrig fel hos dem. Vilket inte är fallet! Jag har följt de uppmaningar som givits för att förbättra prestanda,  felet är helt enkelt inte hos mig.  Jag driver inte ett webbhotell, jag har inte en egen server, jag köper en tjänst som förväntas fungera. Jag skulle inte rekomendera detta webbhotell som dessa sidor ligger på idag (20160726). Varför byter jag då inte kan någon tycka, problemet är att det är en rätt komplicerad process att flytta hela materialet till en ny operatör, det är många sidor, databaskopplingar  och annat som skall till för att få det att fungera. Har gjort det ett par gånger och det var mycket jobb och tog mycket tid i anspråk.

Kodak tar sitt ansvar

Däremot så blir jag väldigt glad när ett företag, visserligen med viss tvekan, men då man i klartext skriver att detta är ett problem, ja då hjälper de till och löser problemet. Är det inte så det skall vara? Jag fick dessutom på köpet svar från marknadschefen på Kodakalaris, känns lite som om man tar det på allvar om en person med den positionen svarar en fotograf i lilla Sverige, ett till synes litet problem kan tyckas, vilket det naturligtvis inte är då bilder blivit förstörda och fler skulle blivit det om alla filmer exponerats.

Är på ett strålande humör, känner att det finns hopp. Svårigheter, besvär, negativa saker får just nu inte min uppmärksamhet.

Fotot är inte längre ett foto?

När slutar fotografering att vara just fotografering och övergår i bildskapande? Fotografering av idag jämfört med för 15-20 år sedan kan vara två helt skilda saker.

wpid-wp-1453792224486.jpg

Gammal klassisk tvåögd kamera, en japansk Rolleiflex kopia som ännu idag tar fantastiska foton.

 

I artikeln ”Fotografiet behöver uppfinnas på nytt” skriver Håkan Lindgren att fotot inte är vad det varit och idag är inte alltid fotograferande bilder av ögonblick. Det visar inte något som verkligen skett. Detta i sig är inte någon nyhet, det har länge gått att manipulera bilder, vilket även gjordes med fotograferande på film. Den digitala eran och digitalt fotograferande har dock medfört helt andra möjligheter att skapa bilder. Bildskapande är inte är detsamma som att fotografera.

I artikeln i SVD nämner han ett  flertal punkter i som gör att bilden man ser som ett resultat av ett tryck på på en knapp inte är fotografering. Knappen kan vara i kameran, i telefonen, eller vad det nu är man tar bilden med, det är inte ögonblicksbilder. Knapptryckningen sätter igång en massa olika skeenden, som exempel kan det exponeras 20 bilder som bakas samman till en slutlig bild, 20 olika ögonblick som blir en bild. Fler exempel tas upp i artikeln, läs den,  det är ganska talande hur vi omgärdas av så kallad hjälp. Hjälp som skall ta fram det bästa ut saker och ting! Vad nu det är, vad är det bästa och vem har bestämt att det som kommer ut är det bästa?

Jag skrev för några månader sedan om att det gamla hantverket är på väg att försvinna, det ersätts av en massa elektroniska hjälpmedel. Det är lite detta som gör att jag gärna fotograferar med film, det känns lite som om man fuskar då man fotograferar med digitala kameror, det är faktiskt enklare, det går inte att bortse från. Jag skrev ett tidigare inlägg om hantverket dör ut, läs gärna det.

wpid-wp-1453890212489.jpg

Flera generationer kameror, från vänster ljusmätare som krävs för äldre kameror, Yashica MAT (6×6 kamera för film), Nikon FM ( 35mm film), Fujica Half (18x24mm för film), nedre raden Nikon 1 V1 digital systemkamera, Ricoh GR III digital kompaktkamera.

I bilden ovan så är kamerorna från 1958-2013, ett spann på 55 år. Allt har gått framåt och dagens kameror tar fantastiska bilder och är otroligt smidiga. Det gör dock inte att gamla kameror är dåliga, de är dock lite osmidiga i jämförelse med dagens små smidiga kameror.

Jag tänker inte ge mig in i någon diskussion om vad som är fotografering och vad som inte är det, men att fånga ett ögonblick är kärnan med fotografering, ett fruset ögonblick i tiden. Det är lite det som är tjusningen med att titta på gamla fotografier, tidsdokument! Bilderna som skapas idag är det bilder av ögonblick, är det tidsdokument av något som skett? Det är idag inte självklart vad bilden är, ett foto, eller något annat.

Digitala fotografier kan idag otroligt enkelt ”framkallas” i olika program på en dator, det moderna ”mörkrummet” är idag på datorn. Resultatet av ett knäpp på kameran är i stort sett momentant, på en display på kameran kan man enkelt se om det blev som önskat. Kamerorna på övre raden är alla kameror som använder film, fungerar precis lika bra idag som på den tiden de var någorlunda moderna. Filmen från dessa framkallades och kopierades, mörkrummet gjorde då skäl för namnet, just ett mörkt rum. För att få resultatet av dessa kameror så var det flera steg som krävdes, med filmen framkallad och torkad så kunde den betraktas och då först vet man om det blev bra, blundade personen, eller kanske en konstig min fastnade på filmen, bilden blev för ljus eller mörk, horisonten lutar, mm..

 

F_390_178

Bild tagen med en kamera från 1971. (Hasselblad 500 C/M)

Jag har personligen inte några problem med att manipulera bilder, det är helt på sin plats och både tillför och möjliggör saker som tidigare var mycket svåra om inte mer eller mindre omöjliga. Däremot motsätter jag mig att kalla alla dessa stora ingrepp som görs för fotograferande, att exempelvis slå ihop bilder och göra ingrep som är mer än att efterbelysa, skugga, ”cropa” dvs. att klippa ut en del av bilden,  ändra kontraster, tonskalor, färger mm.,  det är inte fotografering, det är bildskapande. Vilket kan leda fram till fantastiska bilder, men det är ju inte fotografering.

Skall man göra det så skall det klart och tydligt framgå om någon undrar, det kan annars sluta som för den norska naturfotografen Terje Hellesø, prisbelönt och hyllad för sina naturfoton, som sedan vid granskning visade sig vara montage. Det finns vissa skolor som inte tillåter minsta lilla manipulering, man får inte ens göra ingrepp i ett motiv, dvs. kanske städa framför huvudmotivet, lägga en tröjärm till rätta, fixa håret, m.m, den strikta dokumentärfotografin har för många dessa oskrivna regler. Fotografering är det dock oavsett manipulering av motiv eller ej, det är ett knäpp och en ögonblicksbild.

Kanske är detta ett ickeproblem tycker många, men var skall man dra gränsen? Jag vill personligen gärna veta om en bild är ett fotografi och en ögonblicksbild, om 50 år kanske alla bilder är montage, det man sitter och kikar på är några hopklipp och den sanna bilden finns inte för det man titta på är en en manipulerad bild, alla ser så vackra och flefria ut, ingen gråter, ingen har en röd näsa, ingen är tunnhårig, ingen har rosiga kinder, sådana bilder är ju fullständigt ointressanta.

img_361-101 (1)

Bild tagen med Yashica MAT, från 1958.

Kate Winslet har skrivit in i sina kontrakt med smink och andra kosmetiska produkter att bilderna inte får retuscheras, Cindy Crawford lät publicera ”äkta bilder på sig själv”. Vilket sjuk värld det är, bilder ljuger. De reklambilder vi idag matas med är bilder är något slags idealiserade människor, men bilderna är inte fotografier, det är något helt annat. Mycket märkliga ideal som dessa bilder förmedlar, ingen ser ut som dessa människor, men många tror det och strävar efter det.

 

R0014210-18042015-84

Bild tagen med Ricoh GR III, en moderna och smidig och fantastisk trevlig kamera.

Så jag röstar för den nya fotografin, där det fotografiska ögonblicket verkligen har inträffat och fångats på någon form av media (film, minneskort, …)