En livsstil utan tid över för historien

Har vi idag så packat schema att vi inte hinner besöka våra förfäder, de som inte är i livet? Är det kanske idag inte något som man fäster så stor vikt vid? Jag bor vid en kyrkogård och kan av egen erfarenhet säga att besökarna har en rätt hög medelåder, ofta över eller i pensionsålder. Antalet gravar på kyrkogården som inte har skötsel är i majoritet.

 

Återlämnad

Jag vare sig kan undvika att promenera förbi kyrkogården hemmavid, eller vill undvika det. Kyrkor och kyrkogårdar inger alltid ett visst lugn, de är ofta  små oaser i stadsmiljöer. I mitt fall är det inte någon stadsmiljö, dock en liten oas med grönska, ett lugn och en massa välskötta grusgångar. Jag är otroligt sällan själv på en kyrkogård för att se till en grav, sanningen är den att jag aldrig har vårdat en grav. Däremot är jag ofta på kyrkogårdar, i synnerhet den som vi bor granne med.  Den är för övrigt genvägen till vår lilla lanthandel och tidigare även närmsta vägen till barnens skola och dagis.

 

 

Upprinnelsen till detta är en sak jag noterat på kyrkogården intill bostaden, men det stämmer även in på andra kyrkogårdar. Skylten på bilden ovan, den sitter på betydligt fler gravar än hälften. Återlämnad. En skylt som innebär att inte någon sköter graven längre.

Den mobila människan

En anledning till att gravar inte tas om hand eller besöks av anhöriga idag har en orsak i att vi idag är betydligt mer benägna att röra på oss, vi flyttar oftare och avsevärt längre sträckor än tidigare i historien. Gravar blir då inte besökta på samma sätt som tidigare. Släkten är inte alltid i närheten, föräldrar bor kanske inte anslutning till det egna boendet.

Jag frågade en av kyrkogårdens vaktmästare och även prästen, de sa båda samma sak att majoriteten idag valde att begravas i en minneslund, utan sten och andra saker som kräver skötsel. En på tio begravs i en vanlig grav, i runda slängar.  

På kyrkogården hemmavid finnar man då skylten som på bilden intill.

I fallet med gravstenen på bilden intill så syns ”återlämnatskylten” betydligt bättre än själva stenen. Stenen är övervuxen och det går med nöd och näppe att se namnet på stenen. Jag har samlat på mig mängder med bilder som dessa. Passerade häromveckan en av kyrkogårdarna inne i Lund och där var trenden likadan, skillnaden var att det inte var skyltar med text, istället var det färgkodade pluppar på små pinnar intill stenarna som avslöjade om graven hade skötsel eller ej.

Jag tror även att den moderna människan har fullt upp med så mycket mer än att vårda en grav. I en tid då ett förverkligande av sig själv, resande och familjeliv med råge fyller en dag, en vecka, en månad, ja då är gravvård kanske inte det som prioriteras högst. Kanske räcker det med att minnas, kanske är en minneslund rent av en bättre lösning rent generellt?

Begränsad tid

Allt har dock ett slut och det definitiva slutet är när själva stenen plockas ned.

En kyrkogård för gravstenar!

De gamla gravstenarna samlas ihop, läggs på hög, faller i glömska, de återvinns inte eller tas om hand på något sätt. Faktum är dock att just en gravsten är vår éntretrappa, vems stenen var en gång i tiden vet jag dock inte, namnet är nedåt. Stenen är galet tung och jag klarar inte av att vända den för att se efter vems den varit en gång i tiden. Just den stenen har alltså fått en annan funktion efter tiden som gravsten. 

Kyrkogård för gravstenar

Allt har sålunda ett slut, till och med en gravsten. Minnet, det bär vi dock med oss och det behöver inte finnas en fysisk plats för att vi skall minnas. 

Porträtt av en ko!

Bild

Poserande är nog inte vad kossor sysslar med, eller ens gillar. Att då få en koflock att stå still, det är på förhand dömt att misslyckas. 

Porträtt av en ko

Att få en flock kor att stå still, i synnerhet länge nog för en pinhålskamera, det är inte det enklaste. Exponeringen var nog 2 sekunder. Det fanns dock en linslus.
#pinhole, #analog, #blackandwhite, #istillshootfilm, #analogfilm, #ilfordHP5plus, #pinholestories, #pinholecamera

På kornet

Jag har tidigare inte brytt mig så mycket om kornet i film, naturligtvis är det något som man alltid varit medveten om och ibland velat få att framträda alternativt helst inte synas alls. Det har dock inte varit något som prioriterats. Filmval var tidigare till stor del baserad på med utgångspunkt i hur smidig filmen var att använda, exponeringstolerans, hur den fungerade med framkallare, pris och till viss del korn. Nu är motivval och typ av fotografering något om inverkar och lite avgör vad för film man väljer. Vill och strävar man i sitt fotograferande av att få fram detaljer så är en lågkänslig film med litet korn att föredra, viss typ av fotografering strävar i motsats efter att få ett tydligt korn.

Nu då jag återfallit till att fotografera med film igen och numera framför allt med mellanformat (framför allt 6×6), skannar ganska ofta in negativen så har jag mer noterat detta med korn.

Jag fotograferar då jag använder film oftast en gammal Hasselblad 500 C/M men även med en gammal Yashica TLR 6×6. Kommer även att fotografera med en 4×5 kamera och då även scanna in dessa negativ. 35mm och småbild används numera inte så flitigt, mest i en panoramakamera som jag har.

img_358-083img_361-102

Bilderna ovan är, den översta är Kodak Tri-X (400asa) och de två nedre, de på tjejerna i stallet är Ilford FP4+ (125 asa), inte helt lätt att se på skärmen och dessa små bilder, men det är skillnad i korn mellan dessa bilder.Ni får ta mig på ordet, det går att ana lite i himlen på den övre bilden, i den andra bilden är det svårt att se då det är väldigt mycket svarta partier i bilden, partier utan kontrast. För bilder till nätet så är det svårt att se skillnad, även på ytterligheter som är större än dessa jag visar här.

Har laborerat och testat med lite olika skanners, men framför allt mellan olika filmer i 120 format.

Tri-X har ett ganska mycket påtagligare korn, har jämfört med Ilford FP4+, Kodak Tmax 100, Fomapan 100. Alla 100 asa har ett betydligt mindre korn, vilket naturligtvis är helt i sin ordning.

Blev dock lite förvånad att jag skulle upptäcka detta nu och på detta sätt.

För bilder som inte ”printas”, dvs. endast läggs ut på nätet så är detta inte något som märks, jag har nu bestämt mig för att böja printa ut lite bilder och skall även köpa mig en fotoprinter, tänkte mig en printer som klarar till A3 storlek, eller som det nu är A3+.

Funderar även framåt mot hösten då jag planerar att ställa ut lite bilder, dessa måste ju skrivas ut. Är då lite fundersam på hur det kommer att se ut. Har tidigare lämnat iväg allt till proffs, vilket inte alltid har fungerar så bra. Utskrifterna blev bra, men man tappar lite kontroll och jag upplevde att mina utskrifter blev lite väl mörka. Mina utskrifter kommer till största delen vara S/V, så en skrivare som är bra på att skriva ut S/V är vad jag letar efter. Har någon som läser detta bra tips på en bra skrivare, hör då gärna av er/dig.

Tidigare då alla bilder som jag tog fram var silverprintar, dvs. kopierade i mörkrum. Hade gärna haft det idag också, hur som helst så upplevde jag aldrig kornet som något problem, eller något som jag noterade överhuvudtaget. Jag tror minsann att jag påverkats lite av all den hysteri kring upplösning och hets över detaljskärpa som jag finner överallt. Inte bra, har ju skrivit lite negativt om detta och skall framöver försöka bortse från detta. Innehållet är det viktiga, inte tekniska detaljer, visst är det väl så.

img_361-101 (1)

Jag tror även att upplösning, både total och relativ är något som jag omedvetet tagit med i mina tankegångar, detta är något som ofta tas upp i samband med jämförelse av skanner. Jag har provat mig igenom flera och försökt att hitta något bra alternativ. Har just nu några olika och viktigt är att framför allt kunna scanna in lite större negativ, 6×6, 6×7, 6×9, 4×5 och tom. 8×10. Det finns ju prylar som kostar en årslön, men det är inte något som jag strävar efter.

Skall nu ut och fotografera Greta då hon tränar dressyr. Var ute med henne igår på en ridtur, jag cyklandes bredvid och fick årets allergireaktion. Är det lika mycket skitpollen från gräs i luften idag så kommer min dag att bli rätt jobbig. Lite att andas som genom ett sugrör och titta utan simglasögon under vatten, dessutom med en näsa som mer är som en vattenkran.