Forskare – vägen är målet

Jag har ett fotoprojekt som löper på kontinuerligt, det finns idag inte en deadline eller ett slut på det. Vägen är målet! En förhoppning med det är att det skall mynna ut i en bok tids nog.

Projektet är vilket fall att porträttera forskare. Forskarmiljön är en miljö som många inte får en inblick i och den är lite främmande för de flesta. Jag har precis fotograferat min tidigare handledare, Per Lundberg. En inspirerande och glad person. Jag minns när jag var student och helt bespetsad på att jobba med fåglar. Just fåglar var nog enda kravet. Jag hade lärt  känna en mängd  personer genom mitt arbete på flera olika fågelstationer, projekt med fåglar som centralt innehåll. Allt som behövdes verkade finnas i Lund så att studera i Lund kändes självskrivet.

Per föreläste på en kurs i teoretiskt ekologi, han var precis nedflyttad till Lund från Umeå. Jag minns inte exakt vad hans föreläsning handlade om, men det var underhållande och han travade fram och tillbaka i en stor rock framme vid tavlan minns jag. Det verkade spännande, biologi men med en massa matematik och man använde datorer. Datorer där man hade sin biologi i ettor och nollor, digitaliserad biologi i form av datorprogram. Kunde inte bli bättre, just då. Att Per var väldigt entusiastisk gjorde det inte sämre.

Per blev min handledare i 5 år. Jag gjorde först mitt examensarbete och kunde slutföra mina biologistudier, och fortsatte sedan med forskarstudier.  En tid som var mycket lärorik och kul. Den lilla korridoren vi satt i fylldes ofta av en massa skratt, lukten av kaffe, ibland bränt sådant. Pers rum var som en liten grotta, mörk och full med allehanda böcker, bord, papper och annat, det var skumt därinne, alltid med gardinerna neddragna. Ett hem för en troglodyt. Hans rum var sig likt kunde jag konstaterar då jag kom dit, lite konserverat, precis som för snart 15 år sedan, tror jag. Jag var upp till honom för ett par veckor sedan och tog lite bilder.

 

Professor Per Lundberg

Per Lundberg, författare till ett flertal böcker och professor i teoretisk ekologi vid Lunds universitet.

 

Fotograferade Håkan Wallander i går, en regntung eftermiddag. Regnet hängde i luften och det var så mättat att det föll lite fint regn. Jag hade jagat fatt Håkan för att ta några bilder en fredagkväll. Letade febrilt efter en upplöjd åker, det fanns inte någon kunde vi konstatera efter flitigt letande. Alla var höstsådda, släta fina fält, de flesta med en fin späd gröda som tittade upp ur den mörka blöta myllan. Så var det inte förr, då var det en hel del vårsådda åkrar, de kunde ses under hösten som knöliga fält som var plöjda.  Jag ville helst ha ett sådant för att fotografera Håkan, tyckte det kopplade an bra till hans tidigare bok Jord: funderingar kring grunden för vår tillvaro, men även den nya boken som han medverkar i Trädgårdsboken om jord. Den första boken fick för övrigt pris som 2013 års bästa trädgårdsbok. Så är du trädgårdsintresserad har du nu fått två tips på bra böcker.

 

Håkan Wallander, professor och författare.

Håkan Wallander, professor i biologi och författare till flera böcker, bl.a. den prisbelönta boken ”Jord”

 

Dessa två var endast ett par av de många olika forskare som jag fotograferat hittills.

En del av bilderna från detta projekt kommer att visas under kulturkvällen 5 november i Torna Hällestad. Så skriv upp 5 november 16-21, då är det kulturkväll i Torna Hällestad. Garanterat en trevlig kväll.

Mer information om detta kommer inom kort, mitten på nästa vecka är det planerat att komma ut ett färdigt program.

 

Nya verktyg, onödiga kanske?

Har jag för mycket prylar? Det anser i vilket fall min familj. Kan nog hålla med att jag har mycket saker,  men är det för mycket? Möjligen är det så. Fiske- och kameraprylar finns det mycket av, men jag behöver ju alla dessa, eller?!

wpid-wp-1453792224486.jpg

Denna kamera är inte den nya, det är en kamera som jag haft i min ägo sedan många år.

Sålde vilket fall ett objektiv och köpte en kamera för pengarna, båda gamla saker och affären gick jämnt upp och var en bra affär, tycker jag. Gillar dessutom gamla saker, är det min stigande ålder som gör att jag alltmer gillar gamla saker? Nej! Gamla saker i sig har inte något egenvärde för mig, inte i de flesta fallen. Det de däremot ofta har är en hög kvalitet och en god funktionalitet (finns undantag). Denna gamla kamera jag köpte är tillverkad någon gång efter 1955, objektivet jag sålde någon gång under 60-talet, så den är ju inte stenålder på något sätt, båda dock äldre än jag. Kameran skulle kunna vara 60 år gammal, säg den kamera av dagens kameror som fungerar om 60 år, INGEN törs jag lova. Mekanik går att laga, elektronik lagar man inte, det kasseras och byts ut. Med det säger jag inte att dagens kameror tar dåliga eller sämre bilder, tvärtom de tar fantastiska bilder! Det går bara inte att reparera och de åldras på ett helt annat sätt, dessutom är allt idag beroende av batterier, vilket är ett elände. Kameran jag köpte var hur som helst en gammal Graflex Crown Graphics, det är faktiskt en gammal presskamera från 50-talet. Se bilder nedan.

_0016670-10032016-207

Ihopfälld, redo att packas ned i väskan.

Graflex Crown Graphics med ett Xenar 135/4.7.

Graflex Crown Graphics, skjutklar med ett Xenar 135/4.7.

Så här ser kameran ut, som ihopfälld och utfälld redo för att knäppa en bild. Tycker egentligen att sådant här är lite trams, visa bilder på en kamera, min kamera. Säg den snickare som visar bild på sin hammare eller kanske tumstock, borrmaskin eller dyligt. Det kommer inte att bil en vana från min sida.  Det är ju trots allt bara ett verktyg, journalister visar inte upp sin penna/dator. Tycker nu bara att kameran och även andra gamla kameror är så fina och lite snillrika i sin konstruktion, INGA BATTERIER och ett fint mekaniskt arbete.

Allt i denna kamera och många äldre kameror är mekaniskt och fungerar i vått och torrt. Tog några bilder på tjejerna med denna Graflex (se nedan), de är nog de personer som oftast hamnar framför kameran, utan knot för det mesta. De är lite av mina försökskaniner, testar lite bildidéer, ljus, mm. på dem. Hade just nu flera laddade kassetter som inte användes i Måryd då jag var där, se tidigare inlägg. Kassetter är lite som pingisrack, men med film, två sidor, en bildruta per sida. Du drar ut en lucka som skyddar filmen från dagsljus ( du byter gummi på ditt rack), exponerar och sätter tillbaka luckan/ljusskyddet. Dessa jag använder är 4×5 tum, dvs. ca. 10 x 12.5 cm.

 

Fram med storformatskameran

Ny idé, eller kanske inte…
Fotografera alla i familjen en gång om året, kanske inte så ny idé i sig, men lite kul. För någon månad sedan så tänkte jag att jag skall försöka fotografera alla i familjen på födelsedagen, så alla blir förevigade minst en gång om året i vart fall. Tyvärr kom jag på detta lite sent, hade ju varit kul att få igång detta från tidig ålder, i vart fall med barnen. Har ju visserligen massor av bilder på barnen, men inte systematiskt tagna och många är med odokumentade datum. Digitala bilder får man ju detta på köpet bara man ställer in rätt datum på kameran. Film däremot är inte lika lätt alltid, barnen som blåser ut ljusen på tårtan är ju annars enkelt att datera, men alla bilder är ju inte av den typen.

Testade lite på tjejerna igår. Så nu är snart Marta på tur med sin födelsedag, skall jaga Jerker och få någon bild på honom, och kanske även Lotta. Har nu äntligen fått ordning på värmen i rummet där jag framkallar filmen, det har varit en stadigt sjunkande temperatur, och innan jag tvingades ringa rörmokare så var temperaturen nere på 16 grader.

För att framkalla film vill jag helst ha 19-20 grader eller uppåt, och helst inte heller över 22 grader. Nu är det fixat så igår tog vi lite bilder som jag framkallade medan tjejerna kikade på ”Fångarna på fortet”. Hade kunnat göra något annat, det programmet har väl överlevt sig själv! Nu blev det vilket fall framkallning av film.

SF_8_4_340 SF_8_2_338 SF_8_1_339

 

Nya idéer

Det står lite still med fotograferandet och rastlösheten slår till. Fick lite nya idéer då jag var i Stockholm för ett par veckor sedan och en ny idé igår. Greta är ofta lite av försökskanin, bilderna jag tog blev dock inte som jag ville så jag och Greta måste jobba lite mer med det. Snart är det jullov och då har vi lite mer tid. Det är ett projekt med storformatskameran, den ger massor med möjligheter.

Bildidén skall jag dock inte avslöja nu, den kommer när bilderna blir som jag förväntar mig att de skall bli, testbilden syns nedan, mest för ljussättning.

_SF_GF_259

När jag höll på med dessa så hittade jag denna från Kivik då vi var på äpplets dag i höstas.

HBL_F_406_248-3