Skånsk vinter,  kan  ibland upplevas som tortyr. Regn, blåst, fuktigt, kallt och mörkt. Denna helg var lite åt det hållet, regn och kanske 2-3 grader varmt, mörkt, jo mest hela dagen. Hemskt väder. En kort sväng ned till sydkusten med kameran laddad. Bra förhållanden för dystra svart-vita bilder, vädret inbjuder inte till något annat.

Det var i helgen som gick 10-11 december utlovat trist väder, det stämde väl. Det var grått, regnigt och rätt eländigt. Den planerade fototuren ned till sydkusten var med andra ord som gjord för svart-vit fotografering och gärna även lite diffusa bilder, det regnade och blåste lite. 

Marta jobbar ganska ofta på helgerna, behövde just denna dag skjuts och släptes av i Blentarp. För egen del fortsatte jag på den vägen, Gamla lundavägen. ”Knixig väg” är nästan lite i underkant som beskrivning. Den kan få vem som helst att må illa om man inte kör själv, mycket fjärilar i magen kan det bli om det går lite för fort. Vägen börjar uppe vid Veberöd och via Ystad djurpark går den ned mot Skivarp.

Körde även på lite vägar som jag inte kört tidigare, eller i vart fall inte åkt på väldigt länge. Passerade Ruuthsbo, och det tillhörande godset. En fin liten kyrkoruin ligger i byn, byggd på 1100-talet. Numera står endast ett lite skal kvar och mycket av ruinen är familjegraven för Ruuthsbo släkten.

Sydkusten och Svarte, inte bara för fiske

Svarte var tidigare ett av de ställen som jag ofta besökte för att fiska. Numera är det inte fiske som drar mig dit. Svarte ligger i östra kanten på Mossbystrand och dess fina badstrand. Det var havet som jag vill komma till och det är nog det absolut närmaste stället på sydkusten om man kör från Torna Hällestad.

Åker man längs sydkusten och är lite observant så kan man se lite av historia, det är en mängd gamla spaningsvärn utmed strandkanten. Dessa gjutna värn, sedan länge övergivna är nu övervuxna och visar på ett annat politiskt läge. Dessvärre känns detta återigen som om ett aktuellt problem med främmande oönskade besökare i våra skärgårdar och vatten. Numera sköts denna spaning på annat sätt, så dessa värn är för alltid igenbommande. 

Gammalt värn på sydkusten

Som så ofta dessa regntunga kalla dagar är att det tar emot, det tar emot att kliva ut ur den varma bilen, ge sig ut i regn och rusk. Ett fint duggande gjorde att allt snabbt blev blött så fort man klev ut från bilen. Min Panoramakamera Horizon 202, den tog dessvärre in en del vatten, den är visserligen av plast, men det är nog inte helt bra med vatten inuti kameran.

Tanken var att ta några bilder med storformats kameran, min  Graflex. Det var dock lite väl mycket regn så det fick bli med smidigare kameror.

Pinnhålskamera

Film i kameran är fortfarande det enda

Jag har kommit till insikten att använda dessa gamla kameror med film faktiskt klarar flera saker som inte går att åstadkomma med de fina digitala kamerorna. Dels så känner inte jag till någon modern panoramakamera som är digital. Att ta fler bilder och i Photoshop sedan sätta ihop dessa bilder, det är faktiskt en helt annan sak. Är det människor med på bilden så går det inte att knäppa fler bilder och sätta ihop.

Vissa effekter som dessa bilder har, ses av många som misslyckade då det inte är knivskarpa. Så är det ju inte, det skall ju vara så. Det är också svårt att åstadkomma och få att se naturligt ut med digitala manipulationer, både oskärpan och kornet som film har. Så en tur som denna då jag tog mina bilder med min bakelitkamera och en plastkamera. Faktum är att detta vanligtvis inte är något jag funderar över, men det slog mig när jag tvingades tejpa ihop min ena kamera då jag väl kom hem och torkade upp.

Vädret hade dessutom gjort att all elektronik hade mått lite dåligt, det var detta fina regn som får allt att bli genomblött inom några minuter. Elektronik måste kapslas in ordentligt.

Jag minns som exempel då jag var i Sibirien 1992, jag hade med mina två Nikon kamerahus, ett Nikon F3 och ett Nikon FM.  Jag hade inte några problem under de månader vi var i fuktigt och kyligt väder 24 timmar per dygn. Den ena kameran helt mekanisk, den andra byggd som en pansarvagn, delvis mekanisk, de fungerade oklanderligt. Däremot hade mina resekamrater problem och deras kameror slutade tidvis att fungera (jag skriver dock inte ut vilka kameror de hade) :-). Skillnaden var att ett av deras hus var fyllt med elektronik, de andra var lite sämre tätade och höll en lägre kvalitet. Batterier dras dessutom snabbare ur under kyliga förhållanden.

Lite avslutande kuriosa, Horizon 202

Som avslut länkar jag till en mer känd bild som också är tagen med en Horizon 202, en rysk simpel plastkamera. Anton Corbijn tog flera av bilderna till U2 och skivan The Johua Tree med just en sån här. Notera horisontlinjen, det är en kraftig vidvinkel och då horisonten inte är precis mitt i bild så kan det bli så här.

En annan bild som jag tog med just denna Horizon 202, en bild från då jag och barnen var till Kåseberga på sommarlovet 2015.

Jerker – vinden