När slutar fotografering att vara just fotografering och övergår i bildskapande? Fotografering av idag jämfört med för 15-20 år sedan kan vara två helt skilda saker.
Gammal klassisk tvåögd kamera, en japansk Rolleiflex kopia som ännu idag tar fantastiska foton.
I artikeln ”Fotografiet behöver uppfinnas på nytt” skriver Håkan Lindgren att fotot inte är vad det varit och idag är inte alltid fotograferande bilder av ögonblick. Det visar inte något som verkligen skett. Detta i sig är inte någon nyhet, det har länge gått att manipulera bilder, vilket även gjordes med fotograferande på film. Den digitala eran och digitalt fotograferande har dock medfört helt andra möjligheter att skapa bilder. Bildskapande är inte är detsamma som att fotografera.
I artikeln i SVD nämner han ett flertal punkter i som gör att bilden man ser som ett resultat av ett tryck på på en knapp inte är fotografering. Knappen kan vara i kameran, i telefonen, eller vad det nu är man tar bilden med, det är inte ögonblicksbilder. Knapptryckningen sätter igång en massa olika skeenden, som exempel kan det exponeras 20 bilder som bakas samman till en slutlig bild, 20 olika ögonblick som blir en bild. Fler exempel tas upp i artikeln, läs den, det är ganska talande hur vi omgärdas av så kallad hjälp. Hjälp som skall ta fram det bästa ut saker och ting! Vad nu det är, vad är det bästa och vem har bestämt att det som kommer ut är det bästa?
Jag skrev för några månader sedan om att det gamla hantverket är på väg att försvinna, det ersätts av en massa elektroniska hjälpmedel. Det är lite detta som gör att jag gärna fotograferar med film, det känns lite som om man fuskar då man fotograferar med digitala kameror, det är faktiskt enklare, det går inte att bortse från. Jag skrev ett tidigare inlägg om hantverket dör ut, läs gärna det.
Flera generationer kameror, från vänster ljusmätare som krävs för äldre kameror, Yashica MAT (6×6 kamera för film), Nikon FM ( 35mm film), Fujica Half (18x24mm för film), nedre raden Nikon 1 V1 digital systemkamera, Ricoh GR III digital kompaktkamera.
I bilden ovan så är kamerorna från 1958-2013, ett spann på 55 år. Allt har gått framåt och dagens kameror tar fantastiska bilder och är otroligt smidiga. Det gör dock inte att gamla kameror är dåliga, de är dock lite osmidiga i jämförelse med dagens små smidiga kameror.
Jag tänker inte ge mig in i någon diskussion om vad som är fotografering och vad som inte är det, men att fånga ett ögonblick är kärnan med fotografering, ett fruset ögonblick i tiden. Det är lite det som är tjusningen med att titta på gamla fotografier, tidsdokument! Bilderna som skapas idag är det bilder av ögonblick, är det tidsdokument av något som skett? Det är idag inte självklart vad bilden är, ett foto, eller något annat.
Digitala fotografier kan idag otroligt enkelt ”framkallas” i olika program på en dator, det moderna ”mörkrummet” är idag på datorn. Resultatet av ett knäpp på kameran är i stort sett momentant, på en display på kameran kan man enkelt se om det blev som önskat. Kamerorna på övre raden är alla kameror som använder film, fungerar precis lika bra idag som på den tiden de var någorlunda moderna. Filmen från dessa framkallades och kopierades, mörkrummet gjorde då skäl för namnet, just ett mörkt rum. För att få resultatet av dessa kameror så var det flera steg som krävdes, med filmen framkallad och torkad så kunde den betraktas och då först vet man om det blev bra, blundade personen, eller kanske en konstig min fastnade på filmen, bilden blev för ljus eller mörk, horisonten lutar, mm..
Bild tagen med en kamera från 1971. (Hasselblad 500 C/M)
Jag har personligen inte några problem med att manipulera bilder, det är helt på sin plats och både tillför och möjliggör saker som tidigare var mycket svåra om inte mer eller mindre omöjliga. Däremot motsätter jag mig att kalla alla dessa stora ingrepp som görs för fotograferande, att exempelvis slå ihop bilder och göra ingrep som är mer än att efterbelysa, skugga, ”cropa” dvs. att klippa ut en del av bilden, ändra kontraster, tonskalor, färger mm., det är inte fotografering, det är bildskapande. Vilket kan leda fram till fantastiska bilder, men det är ju inte fotografering.
Skall man göra det så skall det klart och tydligt framgå om någon undrar, det kan annars sluta som för den norska naturfotografen Terje Hellesø, prisbelönt och hyllad för sina naturfoton, som sedan vid granskning visade sig vara montage. Det finns vissa skolor som inte tillåter minsta lilla manipulering, man får inte ens göra ingrepp i ett motiv, dvs. kanske städa framför huvudmotivet, lägga en tröjärm till rätta, fixa håret, m.m, den strikta dokumentärfotografin har för många dessa oskrivna regler. Fotografering är det dock oavsett manipulering av motiv eller ej, det är ett knäpp och en ögonblicksbild.
Kanske är detta ett ickeproblem tycker många, men var skall man dra gränsen? Jag vill personligen gärna veta om en bild är ett fotografi och en ögonblicksbild, om 50 år kanske alla bilder är montage, det man sitter och kikar på är några hopklipp och den sanna bilden finns inte för det man titta på är en en manipulerad bild, alla ser så vackra och flefria ut, ingen gråter, ingen har en röd näsa, ingen är tunnhårig, ingen har rosiga kinder, sådana bilder är ju fullständigt ointressanta.
Bild tagen med Yashica MAT, från 1958.
Kate Winslet har skrivit in i sina kontrakt med smink och andra kosmetiska produkter att bilderna inte får retuscheras, Cindy Crawford lät publicera ”äkta bilder på sig själv”. Vilket sjuk värld det är, bilder ljuger. De reklambilder vi idag matas med är bilder är något slags idealiserade människor, men bilderna är inte fotografier, det är något helt annat. Mycket märkliga ideal som dessa bilder förmedlar, ingen ser ut som dessa människor, men många tror det och strävar efter det.
Bild tagen med Ricoh GR III, en moderna och smidig och fantastisk trevlig kamera.
Så jag röstar för den nya fotografin, där det fotografiska ögonblicket verkligen har inträffat och fångats på någon form av media (film, minneskort, …)
