Dokumentärfilm

Efter en vecka i Stockholm med en kurs i dokumentärfilm så är jag nu helt såld. Dokumentärfilm är fantastiskt kul. En veckas intensivt studerande och jobbande med produktion av en dokumentär om Skogskyrkogården. Det känns lite som om man hittat hem. Dokumentärfilm känns som framtiden.

En vecka med en grupp likasinnade och en otroligt entusiastisk lärare fick i vart fall mig att inse att dokumentärfilm är fantastiskt kul. Det kombinerar det jag annars finner så givande, skrivande och fotograferande. Det rörliga mediet ger så spännande möjligheter. 

Under kursen skulle man göra allt från start till mål. Kläcka idén, sätta samman något slags manus, samla materialet (film, intervjuer, ljud), klippa filmen och visa upp den. 

Kring allt detta är det ju en massa detaljer som skall falla på plats. Filmen skall naturligtvis säljas in till någon som vill köpa in den. Den skall finansieras, helst redan innan man startar det hela. 

Dokumentärfilmer

SVT är den kanal som i princip visar dokumentärer, det är i vart fall här man finner ett större utbud av högre kvalitet. Som igår (8 juli 2018) visades en som jag anser riktigt snygg dokumentär film om proffscykel, ”Time Trial”. En film om David Millars sista säsong i proffsklungan, vilket blev lite annorlunda än vad han och kanske även producenten förutspått. 

Klippen, ljuden och hela filmen är lite nytänkande, det är ljudupptagningar i klungan, David Millar bar mikrofon under tävlingarna och man kunde följa konversationerna mellan cyklisterna under loppet. Något jag aldrig hört förut. Det är filmat långa partier av en specialmonterad kamera på en motorcykel som de fått möjlighet att köra med i loppen. Det är olika kameror som monterats på cyklar. Mycket handhållna, lite skakiga sekvenser, närbilder som inte är så skarpa, det känns lite uppfriskande och levande.

Det blev en film som visar på en cyklist, David Millar som i stort sett redan kastat in handduken. Planen var att följa David Millar under ett år, hans planerade sista säsong som professionell cyklist. Som avslutning skulle filmen visa när han cyklade Tour de France, hans 13:e Tour, så blev det inte. Han blev inte uttagen att cykla Touren, han hade presterat för dåligt under säsongen. 

Hans prestation under säsongen var i linje med den rätt negativa attityd han visar i filmen, att prestera på topp med en så negativ inställning är nog vare sig helt lätt eller ens sannolikt.

Den går att se på SVTplay i en månad till (till 22 augusti 2018),
 Time Trial

I The Guardian går det att läsa mer om bakgrunden till filmen.
The Guardian – Time Trial
 
Se filmen, den är snygg och annorlunda för att vara en dokumentär om proffscykel.

Läs gärna mina andra sidor
Vakthunden och Velocipeter, lite andra vinklar på texter än denna sida.

Var finner vi inspiration?

Alla som inte är döda influeras av saker omkring en, inspiration från omgivningen, kan vara  konstruktiva och inspirerande men även destruktiv saker.  Jag tittar själv mycket i böcker, brukar få höra lite ironiskt, ”Du tittar bara på bilderna, du läser aldrig”. Så är det naturligtvis inte! En fotograf  som är underhållande och inspirerande är David Bailey, går alltså att både läsa och titta på bilder. 

David Bailey drar sig inte för att sticka ut sin haka och säga vad han tycker, eller kanske ibland mer för att provocera. Vissa saker är dock rätt bra måste jag säga, andra är om inte bra, så i vart fall rätt roliga.

“If an artist takes pictures then I’m interested, 
but most photographers are like Netflix. They just make that level 
and it’s very, very, very, very good rubbish” – David Bailey

Ett annat citat som är lysande är

“I’d rather be called a cocksucking bastard than dull. There’s nothing 
duller than dull” – David Bailey

Skall man inte aktivt hämta inspiration från andra?

Den här diskussionen har jag haft flera gånger och de flesta är rätt eniga och av åsikten att man hämtar inspiration i sitt skapande från andra. Genom att studera andra så får man idéer, uppslag till egna skapandet. Man skall inte kopiera, men att hämta inspiration och få idéer är inte att kopiera.

Jag har även diskuterat med de som anser att man inte skall studera andra, inte alls! De hävdar att man påverkas av detta och att man sedan kopierar. Jag anser att det är omöjligt att inte ta intryck från andra, det går inte att gå genom livet med slutna ögon och helt igenpluggade öron, eller att inte nudda något. Naturen inspirerar vissa, städer andra, havet eller vatten en tredje. Det är inte saker som är skapade av människan, men spelar det verkligen någon roll?

Hur andra gör vet jag inte, men jag är rätt övertygad om att det är så här det är för de flesta.

Läs gärna mina andra bloggar Velocipeter (mer om cykel och sport) och Vakthunden en massa annat.

Don McCullin, världen behöver mer av sådana som han

Don McCullin, en beundransvärd man, . Han Fyller i år 82 år och är fortfarande aktiv.  Hans skildringar av mänsklighetens riktigt vidriga sidor, de är gripande. Han diskuterar svårigheten i att skildra, dokumentera eller ingripa, svårigheter då han skildrar krig, konflikter, ren misär och svält. Don McCullin är en fotograf, fotojournalist, en person av den gamla skolan. Många idag har åsikter, men det han gör/gjorde är något helt annat.

 

 

Se dokumentären, den är sevärd och skrämmande. Hans bilder är i många fall vackra, fina, samtidigt som de skildrar hemskheter, riktigt vidriga saker. Hans syn på saker är något som säkert många även idag har, det når dock inte ut på samma sätt, det drunknar i det massiva mediabruset. Vi hör inte detta, vi behöver höra detta.

 

 

Har en ny site

Jag har sedan någon månad en ny site, ”Vakthunden”. Tanken med den är att ha text och åsikts fokus. Här på denna blog är det ofta bilder som har en central funktion, men på denna nya site är det mer åsikter om saker och ting, viktiga områden i samhället. Saker som jag personligen brinner för, anser viktiga, eller bara kanske vill ta upp i största allmänhet.

Läs den gärna, den senast publicerade texten är om den svenska välfärden som monteras ned, bit för bit.

shot_1448210679277.jpg

Lugnet lägger sig över Lund

Lund ändrar skepnad. Det är juni och terminsavslut, vilket  innebär att Lunds gator töms på studenter.  Studenter på cyklar eller till fots byts ut mot en mängd bussar med turister, turister till fots ofta i grupp som vandrar runt inne på lunds gator.  Många av besökarna har siktet inställt  på ett besök till Domkyrkan, andra kanske vill besöka staden där de studerade som unga.

 

Lunda lunch, går även den in dvala under sommaren.

”Lunda lunch”, arvtagaren till ”Hemma hos greken”, går även den in dvala under sommaren. Billig lunch restaurang.

Lund är i många avseenden lite udda jämfört med andra svenska städer i samma storlek. Lund byter lite skepnad under sommaren, staden töms på studenter, vilka ersätts av turister. Det infinner sig ett lugn, nästan en viss tomhet under sommaren i Lund. Många ställen klappar igen, lite som ett sommarlov för ägarna.  I gengäld så blommar andra ställen upp undersommaren, turismen är leverbrödet och det är som intensivast under sommaren.

Studenter i alla ära, de präglar staden och livar upp den. Lund skulle vara rätt mossigt utan dem.  På samma gång är det skönt när de lämnar staden och lugnet infinner sig. Lite som Visby, men precis tvärt om,  i Visby är det turisterna som lämnar staden och den övergår i sitt lugna tempo.

Lunds kommun är faktiskt en otroligt mossig och riktigt trist inrättning. Lund som stad är fantastiskt och utan alla studenter hade staden inte varit vad den är idag. Detta till trots alla sin fina sevärdheter och långa historia. Jag träffar kommunanställda och politiker lite då och då både i jobbet och privat. Det är anmärkningsvärt hur man kan förlita sig på gamla meriter, slå sig för bröstet och anse sig vara en metropol. Lund försökte tom.  för 7-8 år sedan att att bli kulturhuvudstad, så blev inte fallet. Det var ju bra att det fanns någon med sans och förnuft i behåll och insåg att det var ett luftslott som Lund kommunpolitiker presenterade.

Det har dock funnits ett stort kulturutbud i Lund, då jag flyttade ner till Lund -91 så var Lund en stad med mycket kultur, till skillnad från dåtida Malmö. Idag är det en spillra av det forna utbudet.  Det är annars idag precis tvärt om, Malmö har blommat ut och här finns idag kulturen, Lund däremot är som ett ålderdomshem, dagens höjdpunkt, ja vad är det? Kanske när man testar flyglarmet första måndagen i varje månad! Det är dagen då kommunens politiker och ansvariga går till fönstret och spanar upp i luften.

LUGNA DAGAR I LUND

Jag har alltid uppskattat sommarens lugna dagar i Lund, oavsett tiden som student eller som nu arbetande.  I samband med att studenter får ledigt, så försvinner även många av de som är anställda på universitetet på sin ledighet. Även andra verksamheter har sins stora kundkrets i dessa människor, så ofta möts man av meddelandet som på bild 2 och 3, se nedan.

dsc_0326-01.jpeg

Bild 2

Det finns dock studenter kvar, det är de som bedriver sin forskning och där finns forskarstudenterna. Träffade bl.a. dessa 4 deltagare på konferensen LHCP 2016 (se bild 4). Partikelfysiker som besökte en konferens på AF borgen, vilka bodde och jobbade i Cern, Schweiz vid den gigantiska partikelacceleratorn LHC (Large Hadron Collider).  Jag fick dessutom hjälpa en av dem till ett tryckeri då dennes poster inte var helt klar och måste printas på nytt. Dagens goda gärning.

I fint väder är det toppen att strosa runt, köpa en glass, avnjuta den på en parkbänk någonstans, smita in på biblioteket eller kanske på något av stadens antikvariat. Ja det finns ett par kvar, det jag besökte oftast klappade dessvärre igen för ett par år sedan, skrev om det i ett inlägg om som kan läsas här.

dsc_0322.jpg

Bild 3

dsc_0327-01.jpeg

Bild 4: Ett gäng från LHC i Cern käkar sin lunch på en bänk i Lundagård.

Precis sånt här är det som jag uppskattar med Lund. Det är en stor genomströmning av människor och det är massor av unga hungriga människor, människor som kommer från alla delar av Sverige, alla delar av världen. De söker sig hit för att studera.

Universitetshuset i Lund

Universitetshuset i Lund. Lugnet har lagt sig och utanför universitetshuset är det under sommaren mest poserande turister, fladdrande med kameror i högsta hugg.

Har ni vägarna förbi Lund, besök då staden den är värd ett besök. För den historieintresserade finns det massor. Jag fortsätter mina lugna promenader i staden och inleder snart några nya projekt, mer om dessa kommer framöver.

Ha en bra sommar.