Vad har hänt på 35 år?

För att kunna relatera till historien på ett personligt sätt så krävs att man har åldrats, upplevt, fått lite perspektiv på saker och ting. Det är först då man verkligen kan säga ”Det var bättre förr”. Just den meningen är ju annars något man verkligen inte vill bli förknippad med, en lite butter bakåtsträvare. Så frågan är rent objektiv, vad har hänt under de senaste 35 åren och var det i så fall bättre förr? Jag tänker framför allt här på geografiska områden som jag växte upp i. Bergslagen, skogarna i trakterna från Fagersta ned till Mälaren och lite västerut mot Örebro och österut till Västerås. Det var där jag spenderade min ungdom.  

Tanken är, eller kanske mer korrekt var, att besöka dessa områden med kameran, och skildra i text och bild vad jag observerar. Att sedan försöka relatera dessa observationer till hur jag minns det, det var min idé. Dessa tankar har funnits med mig ett slag, och de blev mer konkretiserade under 2020, det blev dock malpåse av det. Det kom en vår med corona, därefter en sommar med lättnader för att återigen bli restriktioner på resandet, alla uppmanade att inte resa långt, helst inte alls. Det blev helt enkelt svårt att genomföra detta. Bor sedan länge i Skåne, vilket är många timmars resa från Bergslagen. Idag då jag nu skriver detta är det 2022 och Corona finns fortfarande med oss, men är inte det som allt cirkulerar kring, även om det har sin plats i var mans liv.

Tiderna har ändrats en hel del sedan jag började skriva detta och planerade att genomföra detta projekt. Idag jobbar jag med fast anställning, studerar på HDK-Valand och har betydligt mindre med tid till ett sånt här projekt. Det hade dock varit spännande och kul att göra denna resa, att se vad som hänt under de 35 år som gått sedan jag vistades i markerna. Fiskade, vandrade, cyklade, badade, skådade fågel. Har det blivit bättre, har det blivit sämre? Vad har hänt med alla dessa ställen?

Vad har hänt på 40 år?

Det går ju att göra resan i huvudet, virtuellt och fritt resonera kring det. Under dessa knappa 40 år som passerat, har bland annat mobiltelefonen gjort sitt intåg. En pryl som den stora majoriteten idag har. Internet, även det en smärre revolution, idag är internet en så viktig del av grundläggande verksamheter att samhället inte skulle fungera utan det. 

Vi har kunnat se hur fossila bränslen gått från att ha varit ofarliga (brist på bredare kunskap) till att vara det moderna samhällets värsta fiende. Klimatförändringen har visat sig vara något som berör alla, något som mänskligheten måste lösa och åtgärda. Småskaligheten är på väg bort, det gäller ju faktiskt det mesta, jordbruk, tillverknings industri, varuhus, med mera.

Vi ser även idag ett industrisamhälle som alltmer övergått till ett informationssamhälle, här kommer mina minnen och tankar kring detta in. Områden som jag beskrev i början är områden med många mindre industriorter. Orter som idag har en tuff tid att ställa om för att anpassa sig. Industrierna har alltmer automatiserats, eller flyttat produktionen till länder med lägre löner. Vissa industrier är helt och hållet nedlagda, tänker exempelvis på Kolsva järnverk. Andra som sängtillverkaren Hästens, har gått mot strömmen. De har  flyttat tillbaka allt till ursprunget, deras produktion är idag återigen förlagd till Köping.

Mycket har förändrats

Jag flyttade från Köping 1986, idag 36 år sedan och för mig var det definitivt. Jag har inte återvänt mycket efter det. Klippte många av mina band till orten. Mina föräldrar flyttade, vilket givetvis bidrog till att jag inte besökte staden så ofta. Sommaren 2020, så var jag dock där, min mamma har flyttat tillbaka på äldre dar. Av stadens 4 biografer återstår idag en, vilket i sig är positivt, en är ju otroligt mycket mer än ingen alls. Centrum är idag en spillra av hur det var. Banker är ett bra exempel, för 35 år sedan fanns alla större banker representerade, Sparbanken, SEB, Handelsbanken, säkert 4-5 kontor, idag finns ett kontor kvar. Matvaruhus, fanns på den tiden 3, eller om det var 4, idag finns ett kvar.

Ha i åtanke att just mat behövs av alla, och befolkningen är trots allt knappa 20 000, man undrar hur det kan bli så här? Järnaffärer, fanns då jag bodde där, åtm. 3 st. Idag, ingen. Sportaffär, här räknar jag in cykelhandlare med mera, idag finns en Intersport butik, cykelhandlare, det vet jag faktiskt inte om det finns någon.

Naturen, vadhar hänt med den?

Idag spelar naturen en viktigare roll för mig, och jag skulle nog säga för de allra flesta. Naturen ger den återhämtning som är svår att få i staden. Staden är aldrig tyst, den är inrutad på människans sätt, med hörn, vrår, gator, allt skapat av människan.

Jag åkte en kortare sväng upp i skogarna norröver, upp mot Skinnskatteberg, Riddarhyttan, Gisslarbo, Karmansbo. Kloten, Lindesberg. När jag var liten så tänkte jag på dessa områden som stora skogar, med massor av vilda djur. 

Nu när åker här, ser jag enorma områden med produktionsskog, planterade granar och tallar. Alla lika gamla, alla lika stora. Det är inte vad min minnesbild säger till mig. Jag har fått perspektiv, jag har lärt mig en massa på de år som gått. Detta är skogar som till största delen ägas av staten, de är en stor exploatör. Svea skog, de drivas av ekonomiska ramar som så många andra. Maximera vinsten, till ett pris av en krympande biologiska mångfald. 

Det är samma resonemang som gäller i staden, det döda centrum är ju vad som blir kvar om företag, banker, handlare inte får tillräcklig vinst. Då läggs det ned. Minnet har inte dessa ramar att stå efter, men det är så det ser ut idag. Minnet är kanske inte lurat, det är i vissa fall så enkelt som att, ”det var bättre förr”. Att ta sig tid att reflektera över saker och ting sätter allt i ett nytt ljus.  

 

Taket i konstvärlden är lågt!

Det instiftade Lars Vilks stipendiet delades precis ut, som första stipendiat blev det Sara Kristoffersson, professor på konstfack. Hennes ställningstagande i ankdams debatten om namnet på en sal på konstfack, den har hetat och verkar fortfarande heta ”Vita havet”. Den debatten var en av anledningarna till att hon fick priset. Linda Fagerström skrev i Sydsvenskan om det. Stipendiaten Sara Kristoffersson: ”En jobbig jävel” likt Vilks. Sara tog där ställning och kallade detta för en debatt i sandlådan, i princip. Hur som helst var argumenten för ett namnbyte helt uppåt väggarna galet, vilket Sara kritiserade. Hon fick själv ta smällen då drevet på konstfack gick mot henne, starkt av henne!  

Precis som Linda skriver, Vilks hade själv problem med konstvärlden och kanske i synnerhet den etablerade. Det är inte så högt i tak inom konstvärlden som många kanske tror, lite motsägelsefullt kan tyckas. Men som inom allt annat så förekommer det etablerade dogmer och oskrivna regler. Min egna uppfattning är att konstvärlden har minst lika svårt att ta till sig nytänkande som andra samhällsdelar.  Kanske rent av svårare! Det finns en ”skitnödighet” inom konstvärlden som är synnerligen jobbig att förhålla sig till, i synnerhet om man själv försöker vara en del av den. Rätt och fel är inget man uttalar, men mellan raderna, står det klart att rätt och fel är vad som är rätt och vad som är fel. 

Nya böcker – nya fotografer

Nya böcker är alltid kul. Nya spännande personer är ännu roligare, men det är ofta genom just böcker jag hittar dem. Den här gången är det inte en ny person, mer en person som jag till slut tog mig tid att lyssna till och läsa. Stephen Shore, en amerikansk fotograf med en lång meritlista. Tog mig äntligen tid att lyssna på hans intervjuer, kika på hans bilder och läsa hans texter.

Jag är mitt upp i en uppgift i skolan, vi skall skriva en essä. Jag har valt att skriva om att förstå en bild, undersöka om bilder kan berätta en annan historia än en text och i så fall hur? Kan bilder förändra innebörden i en text? Allt detta kanske jag inte får med, men jag hoppas komma en bit på väg.

Just Stephen Shore är i detta fallet en utomordentligt bra utgångspunkt. Han har varit med länge, han har gjort mycket och han kan och har uttryckt tankar om sina arbeten. Passande nog kom hans senaste bok, ”Modern Instances – The Craft of Photography. A Memoir” precis ut och den är just en sammanfattning av hans tankar om fotografi. Den landade precis i min brevlåda, så den ser jag fram emot att få läsa.

Stephen Shore Modern Instances
Stephen Shore – Modern Instances: The Craft of Photography. A Memoir

Jag passade även på att köpa en annan bok av honom som mer i bilder sammanfattar hans arbete. Boken Unkommon places – The Complete Work. Har nu som jag känner fångat några av de tunga namnen. Sedan någon månad tillbaka köpte jag Paul Grahams trilogi, hans första böcker, skerv om dem här, där kom även Chris Killip med. Kommer nu successivt att lägga till fler av samtidens och kanske dåtidens, skildrare. Böcker är utan tvekan fantastiska källor till kunskap, inspiration och nöje. Det finns ju en stor mängd spännande personer där ute, sedan tidigare har jag bland annat Robert Adams, Lee Friedlander, William Eggleston, med flera.

Stephen Shore . Uncommon places – The Complete work

Fem x Skåne en utställning

Jag ställer ut tillsammans med mina kompisar. En utställning där vi med fem olika par ögon betraktar Skåne. Fem olika sätt att se på Skåne. Jag har för min del valt att visa ställen där bussar stannar, ställen där personer kliver av, eller på bussen.

Fem x Skåne

Fem fotografer tolkar skåne

Gå gärna och se den, tider och plats finns på affischen ovan.  Min utställning heter ”Var god dröj!”,  bilder på busshållplatser från olika ställen i Skåne. 

Vad är en bra bild, hur tar jag den?

Ofta  får jag höra funderingar kring ”Vilken kamera man skall ha för att ta bra bilder?” Tänker man efter, så inser man att frågan är lite märkligt ställd, och den är i princip omöjlig att svara på. Det där med prylar kommer alltid att vara en del av problemet. Inom fotografi, inom idrott, och mycket annat, där den tekniska utvecklingen är påtaglig. Se till exempel på cykelsport, friidrott, fotboll,  där är det en konstant utveckling, något som tvingar fram regeländringar.  Inom fotografi är det likadant, nya kameror dyker upp hela tiden, alla lite förbättrade. Men för att vara helt ärlig, utrustningen är verktyget och för idrott så är det endast avgörande för de allra bästa. Inom fotografi skulle jag säga att det har väldigt liten betydelse. 

Så hur tar man då en bra bild var frågan? Vad är en bra bild? Jag kan inte ge ett generellt svar dessa frågor. Vad tycker du är en bra bild brukar jag fråga tillbaka. En sak som är påtaglig är att de flesta vill fotografera det som är vackert, de vill ha skärpa i sina bilder. Det som är fult det fotograferas inte i samma utsträckning.

De flesta har varit där, famlat i mörkret efter svar på hur vi skall göra för att få till bra bilder.  Att fundera på vad för bilder man gillar och vill ta, är en bra början. Hur tar man sedan den bilden? Det är ju viktigare än vilken kamera man har. Vad krävs för att ta just den bilden? 

Kunskap är alltid bra att ha. Kunskap får man genom att öva, fotografera mycket, ta många bilder, studera bilder. Titta gärna på fotografer som man själv gillar, fundera på hur de tar sina bilder. 

Idag är många av stegen så automatiserade att det är ofta inte är särskilt svårt att få en bild som ser rent tekniskt bra ut. Tänker på exponering, att få skärpan på plats, få skärpedjupet rätt, eller oskärpa som man vill ha det. Det finns olika program på kameran som kanske kallas sport, porträtt, landskap, och så vidare. Det blir då som någon förutbestämt att så här skall landskap fotograferas, porträtt de skall se ut så här och sport, det kräver en kort exponeringstid. 

Kanske lite tråkigt, men det blir ju bilder som normen gillar och som ofta är vad man ser. Det gör dock inte en bild bra.

Övning ger färdighet

Svaret är nog så enkelt som att fotografera, fotografera ofta och mycket. Reflektera över bilderna, vad som är bra, vad som inte är bra. Diskutera sina bilder med andra. Gör man det så blir man allt mer säker på vad för bilder man vill ta, vilka bilder man gillar. En viktig sak är att man funderar vad som gör en viss bild bra. 

Det klassiska, ”lär man sig det tekniska, då kan man sedan fokusera på innehållet”. Det ligger mycket i det. Kunskap och erfarenhet är alltid bra att ha, övning gör att vissa saker sätter sig och blir rutin, görs automatiskt. Det finns ett några bra intervjuer på Louisiana Channel, en Youtube kanal. Kring detta ämne pratar den brittiske fotografen Paul Graham. Du kan se den här ”Paul Grahams tips”. Anton Corbijns en annan fotografs tips finns också där, eller Elina Brotherus. Ta det inte bokstavligt att det står unga fotografer i beskrivningen, det är mer att tolka som ”de med mindre vana”. Se på andra klipp i den youtube kanalen, den är bra.