Kategoriarkiv: Teknik

Tekniken bakom en bild

Publicerat av
1

Digital fotografering har definitivt drivits på av den tekniska utveckligen, aldrig någonsin har det varit så smidigt och enkelt att  fotografera. Det är idag synnerligen enkelt att få en bild som i tekniska termer är välgjord, tänker då på exponering, skärpa, färgtemperatur med mera. Något som med film i kameran inte var lika enkelt. Många som fotograferar analogt har en åsikt att det digitala blir för mycket prat om skärpa, dynamiskt omfång…; en massa tekniska termer och prat som tar fokus från bildens innehåll. 

Jag följer en del grupper på nätet, flera av dessa handlar om analoga kameror, analoga processer, mörkrumsarbetet, äldre tekniker helt enkelt. Där finns fler, ganska många faktiskt, som påstår sig vara trötta på alla diskussioner om den perfekta skärpan, ett dynamiskt omfång i bilden som är superstort. Prat som mer handlar om hur bilden tas, hur utrustningen presterar, än vad bilden innehåller.

Om detta stämmer vad diskuterar man då i dessa andra grupper, dessa med analogt fotograferande i fokus, jo teknik! Det är samma vissa i dessa forum, ungefär. Det är vilken film som har minst korn, har bäst svärta, tonskalor på fotopapper, filter på objektiven. Vilken framkallare som ger bäst resultat med just denna filmen, formen på kornet eller kanske bäst omfång i svärtan. Det är vilken kamera som har skarpast optik, vilka objektiv som är ljusstarka, med mera. Sällan diskuteras bildinnehåll. Det är med andra ord en teknikdiskussion, men med lite modifierade termer.

Är det fel med tekniksnack?

Är det då fel med tekniksnack, absolut inte, men man kanske inte skall kasta sten i glashus, att påstå att digitala fotografer, den digitala fotograferingen är en massa prat om teknik. Det må så vara att det kan vara fallet. Det är dock ungefär likadant inom det analoga, men med lite andra termer, istället för sensor så är det film, istället för filter för färgtemperatur är det vitbalans, manuell fokus som idag är autofokus, olika ord för samma saker.

Jag tror helt enkelt att många är intresserade av prylarna lika mycket som bilderna. Jag är själv intresserad av prylarna, till en viss gräns. Det blir bara lite konstigt resonemang när man i ena sekunden är trött på diskussioner om det tekniska som rör det digital, i andra sekunden kan ha utläggningar om kornet på filmen, hur skarpt Leica eller Hasselblad objekten är eller vilket format filmen skall ha. 

Tekniksnack förekommer med andra ord överallt, bara med lite modifierade termer.

 

Nu är det nog för skarpt, eller?

Publicerat av
Svara

Kan en bild bli för skarp? Jag menar, verkligen bli FÖR skarp? Det jag kan säga är att fotografier, TV och  film  nuförtiden upplevs så skarpt att det känns skarpare än verkligheten. Kanske är det då för skarpt? Det är ju trots allt inte så vi ser verkligheten.

I somras (juni 2018) var jag några dagar hos min syster i Stockholm. Vi satt då och kikade på något TV-program och jag noterade med viss olust bildens kontraster och skärpa. Det var på tok för skarpt, betydligt skarpare än vad jag var van vid. Jag kunde inte låta bli att mer notera hur skarp jag upplevde bilden, alla detaljer som framträdde, det stal fokus från själva filmens innehåll och handling. 

Så här är det med i stort sett all ny optisk utrustning, det är inte själva optiken eller skärmen som är så remarkabelt bra, det är framför allt det digitala och bearbetningen av informationen som gör att det upplevs så skarpt. 

Äldre kameror, bilder, filmer på TV, med mera de upplevs i jämförelse lite mjuka. Är det så, är de helt enkelt oskarpare? Nej, visserligen har dagens optik fått nya glassorter, och framför allt har ytbehandlingen av linser blivit mycket bättre. Den moderna optiken är bättre, men hur mycket bättre? Den stora skillnaden är inte i själva objektiven, eller den mekaniska kameran, det är elektroniken och dagens mjukvara (dataprogram). Med hjälp av programmet kan man ändra kontraster och övergångar mellan ljust-mörkt. Det här får vårt öga och hjärna att uppfatta det som en högre skärpa, det är så man kan ”öka skärpan” i en annars lite mjuk och kanske även oskarp bild. 

Känns inte som ett stort problem, men något har gått lite snett. Tidigare då var det en våt dröm för många fotografer att få äga en Leica och deras fantastiska objektiv, eller kanske en Hasselblad med deras anpassade Zeiss optik. Det var så skarpt det kunde bli. Skillnaden mot billigare märken var dock inte så dramatisk som man kan tro, prisskillnaden avskräckte dock de flesta. Det fanns en gräns för skärpa, upplösning och detaljrikedom. Många strävade mot den denna ”magiska skärpa”, vilket de uppräknade märkena ovan stod för. Det var skarpt men inte overkligt skarpt.

Idag kan man ta bilder som för ögat ser galet skarpa ut. Bilder som tas med en mobiltelefon som kostade några hundralappar. Vad har hänt?  Idag pratar man exempelvis inom  film om 4K, till och med 8K, otroliga upplösningar.

Färg och ljusomfånget är också digitalt manipulerat

En annan sak som det pratas om är det dynamiska omfånget. Vad är det säger säkert flera? Dynamiskt omfång är hur stor del av ljuset som filmen (i gamla tiders film) eller sensorn (dagens digitala kameror) kan registrera. Från det svagaste till det starkaste. Film har en begränsad förmåga att registrera omfånget, lite beroende på vilken film som används så är omfånget från kanske 5 steg till 10 steg, ungefär. Det mänskliga ögat har ett omfång på ca 20 steg, vilket är väldigt mycket. De digitala kamerorna har i bästa fall runt 12-14 steg. Steg är alltså tänkta steg med ökat ljus från absolut svart till det vitaste vitt (i termer av svart/vit film).

Grejen här är dock att det mänskliga ögat inte kan registrera mer än ca. knappa hälften av sitt max på en och samma gång, så runt 10 steg är vad ögat kan se samtidigt. 

Det är dock precis med dynamiska omfånget som med  skärpan i det mänskliga ögat en fantastiskt realtidsbehandling, ögat ställer om sig hela tiden, det görs utan att man tänker på det. Det ljusaste och det mörkaste ett öga kan se har en spännvid på ca. 20 steg, vilket inte kan ses på en och samma gång. Då ögat och hjärnan är så sinnrikt konstruerade så ställer de om sig hela tiden, vilket gör att man uppfattar hela omfånget. Precis som med skärpan, fokuspunkten flyttas runt i realtid och vi tänker inte på att det är oskarpt runt om.

Blir en bild bra eller bättre med allt detta? 

De digitala kamerorna klarar alltså av ett väldigt stort omfång. Det går även att kombinera ihop bilder med olika exponering till ytterligare större omfång. Dessa bilder upplevs dock ofta som syntetiska. En bild med ett omfång som är större än vad det mänskliga ögat klarar av på en och samma gång ser ju inte ut som vi uppfattar den.

Jag säger inte att bilden blir vare sig sämre eller bättre med dessa nya tekniker, de ser dock lite manipulerade ut. Vilket i vissa fall är helt i sin ordning, men att se detta hela tiden gör i vart falla mig trött, det känns bara konstlat.

En teknikutveckling som mycket sällan efterfrågas

Teknikutvecklingen drivs inte på av efterfrågan, det är ofta den mänskliga nyfikenheten snarare än behoven. Vad gäller fotografi har verktygen, det vill säga kameror och objektiv sedan länge blivit så avancerade att det idag inte finns behov av något mer avancerat för de allra flesta. En liten spillra nyttjar de mest avancerade bitarna. Inte sällan är det just vetenskap och militär som verkligen kan säga sig dra nytta av det yttersta och mest avancerade.

Alltid en känslig fråga att diskutera, vem är jag som kan påstå något sådant? Finns verktygen så nyttjar naturligtvis många det. Det tenderar dock att bli osakliga argument och situationer för många med detaljfrågor om just det som texten handlar om, man pratar om teknologin bakom bilden, istället för innehållet.

Utvecklingen kommer dock säkert att fortsätta, men blir kanske innehållet lidande, lite som för min del då jag tittade på filmen. Vad handlade den om, egentligen? Jag minns inte, däremot minns jag att det var väldigt skarpt! 

Prylar, kanske i synnerhet kameror

Publicerat av
Svara

Jag har med åren blivit allt mer ointresserad av prylar, de jag har fungerar och behovet av att byta till något nytt infinner sig inte, i vart fall allt mer sällan. Jag har dock svårt att inte köpa gamla kameror, de är sällan dyra, de är nästan alltid omoderna. Igår gjordes dock ett undantag, jag köpte en supermodern, MEN gammaldags kamera. Låter det märkligt, läs då vidare?   

Finns det sådana kameror, supermoderna, men gammaldags, ja faktiskt gör det det. Nikon är enda tillverkaren som fortfarande nytillverkar analoga kameror, kameror som är hypermoderna. Leica har också fortfarande någon modell ( Leica MP, ä dock ej modern, bara en ny modell på ett gammalt koncept). Det går alltså idag, 2019 fortfarande att köpa nytillverkade kameror för film, Nikons kamera heter Nikon F6. En mycket dyr och avancerad kamera som sannolikt inte säljer många per år. Den kostar (kollade upp det idag) 26 000 SEK, det är för enbart kamerahuset. För det så får man i princip en mycket modern kamera för film, men med samma egenskaper som en digital systemkamera. 

Detta är ju så långt från det jag brukar kika på som det går att komma, den kräver batterier, den har AF, den har delar i plast, den är ohemult dyr. Jag har sedan tidigare en Nikon F100, som är en mycket fin AF kamera för film, jag använder dock inte AF funktionen på den och kameran är mest liggande, den är för övrigt till salu då den inte används. 

Blocket och andra begagnadmarknader

Vanan trogen så kikade jag på morgonen på blocket och fann just denna morgon en Nikon F6 till salu. Priset var lågt, under 50% av vad dessa brukar ligga ute till försäljning för. Hörde av mig omedelbart, först via e-post, sedan ringde jag (klockan var ju bara 07.20), till slut skickade jag ett SMS. Efter en timma så hörde försäljaren av sig. Vi pratades vid, han s att det var en massa som hade hört av sig. Då det inte var så långt att åka så sa jag att ja köper den och kan komma och hämta den nu på momanget, så blev det och jag blev alltså ägare till världens mest avancerade 35mm kamera för film, till ett pris som jag kan gratulera mig själv till. 

Nu när jag är ägare till den så känner jag faktiskt mig mätt på kameror. Tog en rulle igår och den framkallade jag på kvällen, knivskarpt och välexponerat. Jag har nu så många olika kameror att jag faktiskt inte skall kika efter fler, inte aktivt i vart fall. Springer jag in i en gammal fin kamera på en loppis, visst den kan nog slinka med och köpas, men för övrigt så är det nog rätt mättat nu. Känns skönt.

Egentligen inte något att skriva om, men i min vardag en lite udda dag. Skall nu ut och ta liter mer bilder med den. Denna gång och även det för ovanligheten, en färgfilm är laddad i kameran.

En skruv lös -reparera en gammal kamera

Publicerat av
Svara

Kameror för film nytillverkas inte sedan länge.  Ett problem med det är att reservdelar blir allt svårare att få fatt i, likaså är det med reparatörer. En till synes svår ekvation att få ihop. Faktum är att problemet inte löser sig bara för man har en digital kamera, reparatörer finns det, men många tillverkare slutar serva även digitala kameror som är ett par generationer tillbaka i tiden. 

Jag har ett flertal äldre kameror, de flesta helt mekaniska. Flera av dessa börjar bli slitna och skulle behöva en ordentlig genomgång.  Allt åldras, mekanik likväl som elektronik. Jag köpte nyligen ett knippe gamla kameror, de är tillverkade någonstans mellan 1946 – 1960, den äldsta är en Zeiss Ikon Nettar, se bild nedan, tillverkad under perioden 1946-1951. Den fungerar helt klanderfritt, klara linser och inte så värst sliten till det yttre, inga ljusläckage. 

Zeiss Ikon 'nettar

Zeiss Ikon Nettar, tillverkad ca 1950.

En annan var en Agfa Isolette II, påminner i stora drag om Zeiss Ikon kameran ovan, något modernare. Dessvärre är fokusskruven väldigt trög och jag är där osäker på om fokuseringen fungerar, har inte hunnit med att prova kameran med film. En tredje kamera i detta senaste inköp var en Zeiss Ikon Ikoflex, en TLR (Twin Lens Reflex), en ”tvåögd” kamera . Väldigt populära och bra kameror, mest känd är nog Rolleiflex kamerorna. Just denna kamera är nog den mindre kända av flera olika tillverkare av TLR kameror, lite förbisedd och kanske underskattad. Det är ju Zeiss optik och ett fint mekaniskt arbete bakom denna kamera. Det var lite typiskt och oturligt nog den kamera i den nyinköpta samlingen som jag helst villa ha, dessvärre fungerade inte slutaren.

Reparation om det går?

Jag har nu plockat isär min Zeiss Ikon Ikoflex i ett försök att få igång den låsta slutaren. Detta är robusta saker och personer som inte är fullständigt opraktiska kan med lite vägledning ta isär och förhoppningsvis sätta ihop sådana här saker. Internet är i dessa fall en makalös hjälp. Efter lite sökande så fann jag ett par sidor med bra beskrivningar på liknande fel, med hjälp av dessa hoppas jag kunna fixa slutaren. Det är dessvärre ett mekaniskt, mänskligt handhavande som är orsaken. En eller ett par små metallstift är krökta, de har blivit det av  för våldsamt hanterande. Hade det funnits reservdelar så hade det varit enklaste sak i världen att byta ut dessa. Nu är kameran närmare 60 år gammal och reservdelar har inte tillverkats på väldigt länge. 

Zeiss Ikon TLR

Zeiss Ikon Ikoflex Ic, här med linserna bortplockade och hela slutarmekanismen frilagd. 

Sannolikt kommer inte slutaren att gå att reparera helt. Det är små marginaler och det är finmekanik, men får jag den att fungera en period, kanske några år så är jag rätt nöjd. 

Verket för slutartider, ett litet paket med kugghjul, armar och fjädrar.

Skall köpa en ny lite mindre tång som kan bocka till de krökta stiften, sedan är det bara att montera ihop det igen. Hoppas det skall fungera.

 

Det digitala kornet

Publicerat av
Svara

Förr sade man att bilder kunde vara korniga, i dagens digitala kameror kallas motsvarigheten för brus, det är det digitala kornet. Korn är idag mer ett menyalternativ i redigeringsprogrammet. Detta är saker som konsumenter idag ställs inför vid kameraköp, en massa onödiga bekymmer. Det diskuteras idag brusegenskaper, sensorstorlek, skärpa, spegellös kamera med mera.  Hjälpen är ofta inte hjälp, snarare förvirrande.

En för de allra flesta fullständigt meningslös och onödig diskussion verkar förekomma överallt, på forum, olika sidor på nätet och hos fotohandlare. Det är dels hur brusfria bilder man kan ta med kameran, framför allt på högre ISO (vad är ISO undrar du kanske? ISO är ett sätt att ange hur känslig filmen eller sensorns är för ljus, högre ISO ljuskänsligare, lägre ISO = behöver mer ljus). Tydligen skall alla ha kameror som ger så lågt brus som möjligt på så högt ISO som möjligt. Det är i vart fall sånt som handlare säger till sina kunder, utan att ens fråga vad man skall ha kameran till. 

Blir en bild bättre med lägre brus? Självklart är det inte så. Brus är lite som gamla tiders korn i bilderna. Kornet ökade då med högre ISO värden på filmen, bruset ökar med ökat ISO.  Skulle det vara fallet att brus gör bilder sämre, ja då kan man ju förkasta alla äldre bilder, bilder som tog på tiden bilder fastnade på film, bilder som togs med tidigare digitala kameror. De var ofta korniga och de hade mycket brus, men likväl var de bra! Sedan är det ju vissa typer av bilder som gör sig synnerligen bra utan ett grovt korn eller som är fria från brus.

Jag gillar personligen för det mesta kornet i bilder. Kornet ger en annan känsla, i vissa bilder tillför det något som hör hemma i bilden. 

Storleken på sensorn i kameran

En annan detalj som diskuteras är storleken på sensorn i kameran, fullstor (24mmx36mm), dvs. lika stor som gamla tiders filmruta. Det vanligaste alternativet är APS-C, ungefär halva den storleken (24×18). Det finns fler storlekar än dessa, men dessa är de vanligaste i systemkameror. Här står ofta handlare och pratar om saker som för många är både onödiga och obegripliga. Kunden ser ut som en fågelholk och undrar över vilket språk säljaren pratar, det är fullständigt nonsens, obegripligt. 

Återigen borde säljaren fråga vad man tänkte ha sin kamera till, först därefter argumentera för och nackdelar för de olika kamerorna. Så är sällan fallet idag, det pratas om brus och sensorns storlek, antal pixlar, hur skarpa objektiven är. För det mesta helt utan anknytning till verkligheten.

Varför skriver jag allt detta? Jag får ofta frågan från kompisar/bekanta som kanske skall köpa en ny kamera. Vad för kamera, vilken typ av kamera skall man köpa? 

Film är ersatt med sensor

Dagens sensor i kameran motsvarar gårdagens film. Sensorn i kameran läser av ljuset som släpps in och lagrar det som bilder på ett minneskort. Tidigare så var det en film, silverkorn på en bit plast, dessa reagerade på ljuset som släpptes in och det blev en bild. Olika filmer hade olika egenskaper. Idag är sensorn monterad permanent i kameran, utvecklar man en ny sensor så är det en ny kameramodell. 

Dagens kameror är tekniska små underverk, det är idag otroligt mycket enklare än tidigare att ta bilder som rent tekniskt blir bra. Det är ju i stort sett en dator som sitter i kameran, en dator som sköter allt om man så önskar, frånsett att rikta kameran mot objektet. Knäppa på avtryckaren får man också oftast själv sköta, men inte alltid.

Dagens kameror är överlag bra. De bästa kamerorna, de är så bra att det är mycket få som verkligen nyttjar vad de presterar. Bildfilerna från dessa moderna riktigt högupplösta kameror blir enorma, lagring blir ett problem. Läs gärna min tidigare artikel om framtidens problem med lagring.

Slutligen skärpan hos de nya objektiven, den är otroligt bra. Objektiv idag har oftast autofokus, vilken är snabb och precis. Till det så har många objektiv en antiskakfunktion inbyggd. Antiskakfunktionen är ett slags gyro inne i objektivet som reagerar mycket snabbt och parerar  rörelser, skakningar som fotografen orsakar.

Digitala kameror som kanske har knappa 10 på nacken, de är fortfarande bra, riktigt bra. Att byta kamera bara för att det kommer en ny, det är bortkastade pengar. Det är annars lite symptomatiskt i dagens samhälle, köp nytt, släng det gamla. Skrev även en text om detta tidigare.

Mitt förslag

Skulle jag ge ett förslag, köp en kamera som är liten, smidig och enkel. Den tar man med, den är lätt att använda.

En av mina bästa kameror (digitala),  bland de jag har är en Ricoh GR digital III, den är sedan länge utgången och ersatt av Ricoh GR ii. Passar kanske inte alla, den har en fast brännvidd, vilken motsvarar 28mm, en vidvinkel. Oavsett, denna storlek, denna typ av kamera är liten nog att ha i fickan, den tar otroligt bra bilder. 

Alternativet är ju mobilkameran, vilken kanske är den smidigaste av alla. Som sagt, valet beror till största delen vad man vill ta för bilder. Vill en försäljare prompt sälja en systemkamera till dig, fundera då både en och två gånger. De är stora, rätt avancerade och det slutar ofta med att man inte tar med kameran.

Läs gärna min andra sida Vakthunden, mer om annat, mindre om fotografi och bilder.