Vissa prylar får en status utöver det vanliga. De blir lite satta på piedestal. Contax T har varit en sådan kamera för mig. Varför?
Oklart, men så är det, så är det ofta med just Contax i mitt fall. Nu har jag slutligen blivit ägare till en Contax T. En svart liten skönhet som dessutom är ett utmärkt verktyg.
Contax T, en fröjd för ögat och ett utmärkt verktyg för att ta bilder.
Jag minns när denna kamera kom ut på marknaden, tidigt 80-tal. Jag tyckte det var något magiskt med just denna lilla kamera, påkostad i varje detalj, liten, diskret och snygg. Ett hölje i titan, Zeiss optik, en syntetisk röd rubin som avtryckare. Som ett citat jag fann på nätet.
It was styled by Porsche Design and made by Kyocera as a rich man’s vacation camera.
Även rika människor skall ju få ha en bra kamera, inte endast en dyr! Enda saken som inte tilltalade på den tiden var att det var en kompaktkamera, det kändes inte så seriöst. Seriöst och riktig på den tiden var en kamera som man kunde byta objektiv på. Priset var för övrigt helt utanför min budget, så det blev aldrig något köp.
Nu, idag när denna kamera slutat tillverkas, ersatt sedan länge av ett flertal modernare modeller så blev jag till slut ägare. Priset är kanske fortfarande högt, det går att få riktigt bra kameror för lägre pris. Det går också att finna betydligt dyrare, som vare sig är bättre eller snyggare.
Problem med äldre saker
Ett problem som det är lätt att förbise med äldre saker är möjligheter för reparation. Både sakerna och reparatörerna som kan detta blir äldre, de blir även färre. Vissa saker går knappt att reparera idag, inte ens enkla saker som egentligen är lite service kan göras. Vi lever verkligen i ett exploaterande. Köp nytt, kassera, och köp nytt, ett par steg har helt enkelt försvunnit. Köpa nytt, serva, reparera, helt utslitet(kassera), köp nytt. Det fina med många äldre saker är att det är mekaniska, det går ofta att reparera, just denna kamera är dock inte helt mekaniskt, håller nu tummarna att den skall hålla några år.
Ihopfälld är kameran som ett cigarett paket. I bakgrunden ligger det smakfullt designade fodralet i grå mocka som följer med kameran.
TEST: Några filmrullar
Har nu tagit ett par rullar med kameran. Första intrycket, kameran är verkligen liten, den är nästan på gränsen till för liten för mina händer.
En annan sak som jag nu kan notera är att den exponerar väldigt bra. Det är en automatiskt kamera, välj bländare och kameran ställer en passande slutartid.
Detta är en manuellt fokuserad kamera, en mätsökarkamera. Det innebär att man har en liten punkt i mitten på sökaren som får dubbelbild vid oskärpa, när dubbelbilden försvinner är skärpan rätt, det fungerar mycket bra.
Blixen som följer med har jag dock inte hunnit med att prova, får bli under den stundande semestern.
Så efter drygt 30 år blev slutligen denna lilla fina kamera min. Att den dessutom fungerar bra som just kamera är just nu lite en bonus, det var nog mer habegäret och den utsökta designen och en skarp optik som avgjorde köpet. Lite fjolligt är det nog, lite som gamla gubbar som köper en sportbil då de blir gråhåriga och skaffar skägg. Gärna en Cabriolet så man får lite rufs i det ibland befintliga håret.
Bättre sent än aldrig. Återstår nu att se om jag tar några bra bilder med den, det är ju trots allt det som är det viktigaste i slutänden.