Tekniken bakom en bild

Digital fotografering har definitivt drivits på av den tekniska utveckligen, aldrig någonsin har det varit så smidigt och enkelt att  fotografera. Det är idag synnerligen enkelt att få en bild som i tekniska termer är välgjord, tänker då på exponering, skärpa, färgtemperatur med mera. Något som med film i kameran inte var lika enkelt. Många som fotograferar analogt har en åsikt att det digitala blir för mycket prat om skärpa, dynamiskt omfång…; en massa tekniska termer och prat som tar fokus från bildens innehåll. 

Jag följer en del grupper på nätet, flera av dessa handlar om analoga kameror, analoga processer, mörkrumsarbetet, äldre tekniker helt enkelt. Där finns fler, ganska många faktiskt, som påstår sig vara trötta på alla diskussioner om den perfekta skärpan, ett dynamiskt omfång i bilden som är superstort. Prat som mer handlar om hur bilden tas, hur utrustningen presterar, än vad bilden innehåller.

Om detta stämmer vad diskuterar man då i dessa andra grupper, dessa med analogt fotograferande i fokus, jo teknik! Det är samma vissa i dessa forum, ungefär. Det är vilken film som har minst korn, har bäst svärta, tonskalor på fotopapper, filter på objektiven. Vilken framkallare som ger bäst resultat med just denna filmen, formen på kornet eller kanske bäst omfång i svärtan. Det är vilken kamera som har skarpast optik, vilka objektiv som är ljusstarka, med mera. Sällan diskuteras bildinnehåll. Det är med andra ord en teknikdiskussion, men med lite modifierade termer.

Är det fel med tekniksnack?

Är det då fel med tekniksnack, absolut inte, men man kanske inte skall kasta sten i glashus, att påstå att digitala fotografer, den digitala fotograferingen är en massa prat om teknik. Det må så vara att det kan vara fallet. Det är dock ungefär likadant inom det analoga, men med lite andra termer, istället för sensor så är det film, istället för filter för färgtemperatur är det vitbalans, manuell fokus som idag är autofokus, olika ord för samma saker.

Jag tror helt enkelt att många är intresserade av prylarna lika mycket som bilderna. Jag är själv intresserad av prylarna, till en viss gräns. Det blir bara lite konstigt resonemang när man i ena sekunden är trött på diskussioner om det tekniska som rör det digital, i andra sekunden kan ha utläggningar om kornet på filmen, hur skarpt Leica eller Hasselblad objekten är eller vilket format filmen skall ha. 

Tekniksnack förekommer med andra ord överallt, bara med lite modifierade termer.

 

I människans spår

Människan präglar allt den rör vid. Ibland nästan omärkligt lite, spåren syns nästan inte alls. Andra spår är så påtagliga att de inte kan passera obemärkt. Det är denna tvåsamhet som är lite spännande. Människan är en spännande organism, var mänskligheten än passerar händer det saker och omgivningen påverkas.

Någonstans så önskar man att människan inte skall ha det inflytande på omgivningen som den har idag, på samma gång är det människans företagsamhet som är det lockande. Både de med lyckligt utfall, men även de med en katastrofal utgång.

Var igår morse, väldigt tidigt, ned till Malmö för att försöka mig på att få en bild på Turning torso, ett i mina ögon rätt meningslöst statement som mer har som syfte att sätta Malmö på kartan och kanske förvekliga någon arkitekt. Ett direkt opraktiskt och onödigt dyrt bygge, men samtidigt rätt fräckt. Det man dock funderar över är, hade det inte gått att bygga något mer praktiskt, något som smälter in i stadsbilden, OCH samtidigt vara fräckt. Som det är idag ser det rätt malplacerat ut.

Jag tänker dock inte gå in på detta, det är vilket fall spännande när det gamla möter det nya. Jag tog några fler bilder på de gamla Kockumsvarven i förgrunden med Turning torso i bakgrunden, de är dock inte framkallade ännu. Lägger ut det så fort de är framkallade. Detta är dock ett kommande projekt, skall jobba lite med det framöver nu under hösten. 

I spåren av människan, de finns överallt, bara att ge sig ut med öppna ögon.


Konsthandel ger avsmak

Såg nyligen den Amerikanska dokumentären ”The Price of Everything” på SVT,  en inte helt angenäm stund. Det var en hel del vettiga, sunda människor, det var dock några som fick väldigt mycket plats som fick mig att bli äcklad. Människor som var otroligt ytliga och ansåg sig för lite mer än andra. Jag hade faktiskt stunder då jag stängde av och gick därifrån, för att några minuter senare slå på det igen. 

Konst är, ja vad är konst? Konst är för många en ren investering, en penningplacering. För andra är det konsten som sådan som är det centrala, skapandet, det kreativa, det tankeväckande. Konst har kanske ett djupare budskap, man vill kanske berätta något. Kanske bara vara vacker, eller ställa saker på sin spets.
Självklart är detta inte en svart-vit värld, mellan den rena investeraren och konstnären  finns det självklart också människor.
Mitt bestående intryck från dokumentären var dock mest avsmak!

Auktionsverken och de stora galleristerna är rätt vidriga aktörer, där är det ”money talks”. De vill och försökte även få det till att konstens kvalitet är hårt kopplad till priset, bra konst – dyr konst, sämre konst – billigare konst.

Vem är personen att göra den bedömningen?!  Kan i så fall konst bli både bättre och sämre, priset kan ju variera väldigt.

Jeff Koons var med en hel del, det sades i inslaget att han var den mest/högst värderade konstnären i världen, ändå är det ju faktiskt gränsfall till kitsch. Han driver en fabrik för massproduktion. Så har det kanske inte alltid varit, men det är sannerligen lätt att bli förblindad av pengar. Han har självfallet verk som är fascinerande,  men filmen från hans ateljé känns rätt märklig, han målar inte själv, han går och kikar på alla sina anställda som målar. En anledning till att han inte gör det är att han inte skulle hinna med att göra så många ”verk” om han målade själv. När blev det ett självändamål att göra många verk?!

Likheter mellan design och konst

Att design och konst har likheter får inte så många att höja på ögonbrynen, design har även det i den sjuka världen ett strävande hos många att vara dyr, nobel, snobbig, exklusiv, medan det i själva verket handlar om något helt annat. Konst känns ofta likadant.

En konsthandlare sa, bli inte en konstnär om du inte absolut, absolut, ABSOLUT måste. 99,999% av alla konstnärer är fattiga och har det kämpigt ekonomiskt. Nu är det ju inte det som avspeglar ett livs kvalitet, hur mycket man tjänar alltså, som tur är. 

Finns det ett självändamål i att konst skall vara dyr, exklusiv, snobbig? För vissa är det helt klart så.

Modeindustrin och konst delar värderingar

Som en konstkritiker så bra säger det i filmen, många konstnärer vill synas på de fina ställena, bland societet, vara exklusiv. Det är extremt få förunnat att tjäna stora pengar på sin konst, att hamna i finrummet, vara exklusiv, men de finns. Jeff Koons med sina koncept, ett blått klot som han placerar lite varstans, blankpolerade ballonger, plastgrisar, ja en massa ”kitsch” i min värld. Dessa köps och säljs för fantasisummor.

En annan smått märklig sak i denna dokumentär är diskussioner av priser på saker, de säger exempelvis 50 (femti), det är då underförstått, miljoner i vissa fall, tusen i andra, …. 

Ingenting av det som tas upp i dokumentären  är särskilt viktigt, det är egentligen inte ens problem, möjligen ett I-lands problem. Det visar snarare på vår välds, mänsklighetens synnerligen skeva uppfattning om vad värde på saker och ting är. Man kan vara villig att betala 50 miljoner dollar för en tavla, men anser att en påse socker som kostar 1 dollar är dyrt. Att donera pengar till fattiga, miljöorganisationer, till kultur i övrigt, det gör man inte! Allt är naturligtvis relativt, men likväl, det är en smula sjukt.  

Löparshortsen som var en robot

Hörde på vetenskapsradion igår om robotshortsen, shorts med AI och som alltså är en robot. SvD skrev om dessa idag.

Jag kom annars mer att tänka på Wallace och Gromit – Wrong trousers. Såg framför mig att mina shorts blir hackade och får ett eget liv, kanske får användaren att göra besynnerliga saker. Klampa in genom skyltfönster, får för sig att jag är en kvinna och går in i damernas, vill bada! Håller mig nog till mina vanliga shorts. Vill du se Wallace och Gromits erfarenheter av robotbyxor så finns länken till den nedan.