Digitala eran, dödar den kreativiteten?

Det sägs att nuförtiden har alla likvärdiga möjligheter att skapa bilder, filmer, kostnaden är liten och kameran finns alltid med i telefonen. Det sägs även att detta främjar kreativiteten, där är det dock delade meningar. Tittar man på den stora mängden bilder som läggs ut så är det förbluffande hur mycket som är lika. Är det så att det digitala formatet istället för att främja kreativitet, kanske hämmar den?

Till att börja med så har större delen av alla människor på jorden INTE tillgång till en telefon, de har faktiskt inte ens elektricitet. Så det där med att det är demokratiskt, är inte helt sant. Vad gäller kreativiteten så kanske det inte har så mycket med en ”smartphone” att göra. Wim Wenders tar det så långt att han anser att det digitala har dödat fotografin. I en intervju för BBC så säger han att det digitala har dödat fotografin och kreativiteten. Programmen och prylarna får göra jobbet. Han säger vidare: ”ju mer begränsad utrustning och budget, desto mer kreativ behöver man vara för att genomföra sitt arbete”

Det är bara som exempel att kika på på Dogma 95 projektet inom film. Ett projekt startat av bland annat Lars von Trier med flera andra. Projektet satt upp en mängd regler som måste följas för att få en film att ingå i projektet. Att begränsa  behöver nödvändigtvis inte innebära att det handlar om materiella ting, det kan vara andra begränsningar. Det är ju annars numera mycket tal om att man har alla materiella förutsättningar. Vilket alltså inte leder till att det skapas bättre bilder, filmer med mera, kanske bara just MER av allt.

Selfies skapar märkliga ideal

Då vi har nästintill obegränsade möjligheter att ta bilder och dessutom nå ut till en stor massa så medför det vissa fördelar, men helt naturligt även nackdelar. Se på alla selfies som haglar ned över en, bilder som ibland är sanningen, ibland väldigt långt ifrån sanningen. Bilder på konstgjorda, förskönade ideal. Efter en tid så kan detta bli normen, en märklig bild av verkligheten. 

Det har idag gått så långt att selfies som tas ofta har pålagda filter. Det är bilder som vi i olika sociala medier matas med, bilder som blir förebilder för många barn och ungdomar, förebilder som är långt från sanningen. Stora ögon, symmetriska ansikten, avsaknad av personliga drag, skavanker och/eller personliga drag är borttagna.

Skapade och pålagda egenskaper som det visat sig är vad många som genomgår olika former av ingrepp har som förebilder.

Med alla filter och appar som finns att tillgå och manipulera bilder med så är det ofta man ställer sig frågan.
– Undrar lite vilken app eller vilket filter som använts på den bilden.

– Vad är äkta och var har fotografen gjort sitt och vad är inte äkta? 

Jag har tröttnat lite på det snabba, digitala, flera med mig har gjort detsamma. På en kurs som jag läser på Akademi Valand har faktiskt en stor del av kursdeltagarna återgått till att fotografera med analoga kameror. Att säga att det är ett trendbrott är  nog lite drastiskt, men att flera reagerat visar dock ändå på något. Det är ett slags ”ställningstagande” att fotografi är något mer än högteknologi, dynamik, megapixlar, färgdjup i bilder med mera.

En lite äldre kamera (kanske så man skulle säga att en kamera ser ut) och en modern, en smartphone.

 

Från idé till resultat

Vissa anser nog att de blir mer kreativa med dagens högteknologiska verktyg. Det går nu enkelt att testa och skapa bilder. Så är onekligen fallet, det är idag en kort väg från idé till resultat. Blir det då bättre idag än innan den digitala eran slog igenom? Vad lägger man in i uttrycket bättre är ju lite avgörande? Innehållet i bilden påverkas ju inte av kameran nämnvärt. Kanske går det inte att komma fram till ett slutgiltigt svar på denna fråga och diskussion, men det är hur som helst tankeväckande att läsa vad Wim Wenders säger. Han har dels varit med ett tag och har fantastiska produktioner bakom sig. Vissa vill nog oavsett det få honom till lite mossig och gammalmodig. Det är också sånt som hör till i sådana här diskussioner. En sak som dock inte går att komma ifrån är att utvecklingen har gått rasande fort, dagens teknologi utvecklas hela tiden och i en hastighet som saknar motstycke. Oavsett vad vi pysslar med så görs alltmer framför en dator.

Vi förlitar oss alltmer på vad en dator kan göra, begränsningarna har med andra ord bara förflyttats till en annan punkt i kedjan från idé till resultat. Vissa saker blir betydligt enklare att göra än tidigare. Det blir dock inte samma utrymme för misstag och det gör att saker och ting tenderar att bli alltmer lika varandra. Kanske är det trist, eller?

Läs gärna mina  andra sidor Vakthunden och Velocipeter

 

Ett ljus i mörkret – Vollsjö hembageri

November är i min värld en skitmånad. Det har lite kommit på skam detta året, ett november med värme och inte så där eländigt trist väder. Åkte idag ut en sväng för att fota till mitt projekt ”Skåne i bilder”, ett projekt som löper över många år, fotar platser, saker, personer som inte är turistmagneter. Idag gick turen mot Vollsjö, trots en berömd och känd författare som växte upp här, Fritiof Nilsson Piraten, så är det inte en plats som lever värst mycket. Ett öde som dessvärre drabbat många mindre platser i Skåne, såväl som resten av Sverige.

Resan från hemmet gick via Harlösa med en massa andra småställen som passerades, bland annat Östraby, Starrarp, med flera andra. Väl framme i Vollsjö så kunde jag efter ett års frånvaro konstatera att konditorit ”Vollsjö hembageri” är öppet igen. Den fantastiska inredningen och atmosfären är återigen möjlig att besöka. Ett yngre par har tagit över det hela och driver konditorit. De har öppet 5 dagar i veckan, det är verkligen värt ett besök. Se mitt tidigare inlägg om detta. Det har inte blivit sämre, snarare tvärt om.  

Kan bara rekommenderas, besök det.

För min del så kommer det att bli fler besök.

Läs gärna mina andra sidor Vakthunden och Velocipeter

AI förbättrar dina bilder!

Det verkar inte finnas någon som helst måtta på uppfinningsreikedomen inom fotografi. Kameror, objektiv och annat som hör till själva utrustningen blir allt mer högteknologisk och avancerad. Det stannar inte där, mjukvaran för redigering av bilder bygger på  Artificiell Intelligens (AI), med det blir även den intelligent. Snart behöver vi inte ens knäppa på avtryckaren.

”Med hjälp av artificiell intelligens kan nu bildredigeringsmjukvaran Luminar 2018 förbättra himlen i dina bilder i en ny gratis uppdatering.”

Sug på den!

Jag begriper inte hur mjukvaran kan veta hur jag vill ha min himmel, men det måste den ju veta. Det står ju där att den förbättrar himlen. Rätt fantastiskt, eller hur! 

Källa: Kamera och Bild , se denna länk

UCP idag och imorgon

Union Carbide Productions (UCP) har den senaste tiden fått mycket uppmärksamhet. De släpper en ny-(gammal) skiva, de återförenas för ett par spelningar, idag på Liseberg, och om en vecka på Gröna Lund. Det är 30-års jubileum för deras spelning i USA på CBGB. Låter dagens konsert som de gjorde under 80-talet, eller kanske rent av bättre, de har ju blivit bättre musiker, ja då är det garanterat en strålande konsert. 

Ebbot har med säkerhet svårt att hålla låda som han gjorde vid spelningarna under 80-talet. Det var helvilt, han har idag säkert 30-40 kilo mer kroppsmassa att dra runt med på scenen.

Jag fick en fråga från UCP för ett par veckor sedan om de kunde få lägga ut några av mina bilder från deras spelning på Rockmagasinet i Örebro 23/3 1988. Självklart kunde de det!

Då det begav sig på 80-talet och inför första spelningen så kände jag knappt till dem, eller snarare, jag kände inte till dem. Lyssnade lite på dem innan jag gick på  konserten, det var tungt, brötigt, skråligt och energiskt. Helt enkelet jäkligt bra. Publiken var dock gles, 5-10 personer hade letat sig dit. De som inte var där missade något bra. Lite bilder från konserten kan ses nedan. 

Lite kuriosa är att jag fotograferade åt Örebro kuriren på den tiden. Bilderna från denna konsert kommer från EN rulle Tri-X där det var 36 exponerade rutor av vilka 6 stycken var på en katt som jag tagit innan konserten, alltså 30 bilder totalt från en konsert. Det var lite även med dåtidens mått, men att komma tillbaks från en konsert med 30 exponerade rutor idag, det finns bara inte. Det är vad många exponerar under de första 10 sekunderna.  Jag säger verkligen inte att alla de 30 bilder som var på rullen var bra, sannerligen inte. Det är dock en milsvid skillnad att fotografera idag jämfört med för 30 år sedan. Se på skärpan på dessa bilder, idag sitter skärpan på någon millisekund, du kan exponera med 2000-3000, eller ännu mer på ISO skalan, dt ger slutartider som fryser rörelser. Kanske inte alls bättre, men faktum är att det är så mycket enklare idag. Är det då bättre kan man ju fråga sig? Tycke och smak skiljer sig åt, jag anser inte att en knivskarp, högkontrast bild från idag är bättre. Känslan sitter inte i just det.

Hade inte lyssnat på detta på många år, lade på en av de gamla vinylen på skivspelaren, fortfarande så bra!

 

Läs gärna mina andra sidor Vakthunden och Velocipeter