Det var en gång ett träd

Träd, en alm

Den gamla almen på Revingefältet har nu rasat, det var till slut  en storm som fick den på fall.

För cirka 200 år sedan, kanske mer, landade ett litet frö från en Alm på marken ute på Revingefältet. Det var kanske inte ett öppet fält på den tiden, det var kanske en skog, mängder av träd, kanske något annat. Försvarsmakten höll definitivt inte sina övningar på fältet. Inte gick det heller 1500 kossor och betade på markerna omkring. 

Fröet kunde vilket fall gro och upp växte ett ståtligt träd. Trädet växte sig allt större, det blev en hel värld för andra växter, lavar och svampar som alla levde på och i det. Insekter åt på trädet, fåglar byggde sina bon på trädets grenar. Ålder och alla angrepp gjorde trädet svagare, det dog sakta men säkert. För ganska många år sedan så dog det dock helt, barken trillade successivt av och innanmätet bröts ned av svampar och olika insekter som levde i trädet.  Kvar blev en ståtlig siluett mot himlen. 

Träd, om de får leva och stå oförstörda, bär ofta på en lång historia, de kan leva över många mänskliga generationer. Vad har egentligen skett i omgivningarna, hur såg det ut i dessa områden då trädet växte upp? Ett träd som detta har varit med om så mycket. Tänk om det kunde berätta vad som hänt genom åren. Resligt som det är så har det säkert en fantastisk utsikt från toppen. 

Träd, en gammal Alm på Revingefältet

Almen på Revingefältet, augusti 2017

Nu är det slut på det. De senaste stormarna som kom in över Skåne under oktober 2017 fick till slut trädet på fall. Trädet var sedan länge hårt anfrätt och angripet. De flesta grenarna var av och endast ett par av de grövre grenarna högst upp trädet var kvar. Det låg många grenar på marken, mer eller mindre förmultnade. Här fick naturens kretslopp sköta det hela.

Alm på RevingefältetLite vemodigt att åka förbi det gamla trädet, det kommer nu sannolikt att förmultna snabbt. 

Ett fallet träd, en gammal Alm.

Den gamla Almen togs av höststormarna.

 

Läs gärna mina andra sidor Vakthunden och Velocipeter

Skånsk vinter, en berg och dalbana

Skånsk vinter brukar kunna vara precis så här som det är nu, runt noll grader och lite snö liggandes i diken och på norrsidor av skogsdungar. Det är som om vädret inte riktigt kan bestämma sig, skall det vara varmt, nej kallt, soligt, nej mulet, regna, nej snöa. Idag (lördagen 14 januari) började dagen med solsken och ett par grader kallt, det mulnade på och började som ett fint regn/snöfall. Det drog ganska snabbt över,  återigen visade sig solen. Nu var det dock 1-2 grader varmt. Skånsk vinter! 

Utsikt från Björkensdal

Vy norrut från Björkensdal ut över Revingefältet. Snön faller över fälten.

Det kan vara stressigt under helgerna, dels så vill man hinna med att vara ute, dels så vill man hinna med att vara inne (vinterstudion lockar med skidåkning). Denna dag tog jag en promenad med kameran genom Björkensdal, Prästaskogen och tillbaka hem. 

Vädret hann med att gå från att vara någon grad kallt, en sol som successivt bakades in i allt tätare och mörkare moln. Ganska snart så började ett stilla snöfall, det skapar lite sämre sikt och mer dramatik. Snöfallet dog dock ut snabbt, det klarnade och precis innan det började mörkna så visade solen sig återigen. 

Överlag har denna vinter varit väldigt varm, det har inte varit många dagar med temperaturer under nollan. Vi har dock för närvarande is på de mindre vattnen, så lite kyla har det varit. 

Björkensdal – Prästaskogen

Helt naturligt blir de flesta promenaderna i omgivningarna runt Torna Hällestad. Handen på hjärtat, det kunde vara sämre, stora delar av omgivningarna är naturreservat så det är fina områden. 

 

Fotoförberedelser

Bladaren beredd

Just de områden i skogen som har dessa märkliga träd, dessa Vresbokar är unikt. Enligt inventeringar som gjordes 2006-2009 är detta Europas största bestånd av just Vresbok. Läs rapporten här. Dessa kommer mest till sin rätt i dimma, eller i vart fall under fuktiga förhållanden. Det är även enklare att se trädens knotiga grenverk under tider då träden inte bär blad. 

Genom sökaren

Genom sökaren på kameran.

Naturreservatet med dessa Vresbokar och även omkringliggande områden är popoulära strövområden. Lunds kommun nämner gärna dessa områden då de stolt presenterar vad som finns. Med all rätt, det är fantastiskt fina områden. 

Prästaskogens trollskog. Vresbokar

Prästaskogens märkliga trollska miljö. Träden ser ut att ha ont och verkligen kämpa sig upp mot ljuset.

Prästaskogen - Trollskogen i Torna Hällestad

Prästaskogen – Trollskogen i Torna Hällestad

Bilderna ovan är tagna med mobiltelefonen, bilderna som togs med Hasselbladaren är under framkallning. Alla dessa bilder och även övriga bilder som jag tagit finns att se och är alla till salu. Just nu jobbar jag med att ta kontakt med ett eller flera agenter för att kunna ha bilder att kika på och kunna sälja. Mer om det längre fram. 

Ha en fin fortsättning på vintern. Vi har nu idag fått 11 minuter tidigare soluppgång och 35 minuter senare solnedgång jämfört med årets mörkaste dag. Sammantaget så får vi 46 minuter mer sol på oss jämfört med midvintersolståndet, det är på en knapp månad, så trevligt!

Kåseberga på en av årets sista dagar

Stormen Urd har bedarrat, kvar är nu endast minnet. Det blev inte några svårare skador, de fysiska spåren är nu i stort sett borta, till och med den gamla sjön har lagt sig. Kåseberga är tomt, en och annan lokalt boende, rastande sin jycke, eller kanske spanande efter fågel. Där är dock precis som jag, några som kommer utifrån. Den lokala fiskaren kommer in med mager fångst, allt ryms i en liten ynka låda.

 

Jag fick i mellandagarna på posten en fantastisk bok. Hittade den på ett antikvariat i Kalmar, Lennart Olsons – FotografierLennart Olson var en konstfotograf, kanske mest känd för sina Brobilder. Han har dock gjort mer än så, han har kanske framför allt producerat en mängd filmer till SVT. Lennart Olson var en av fotograferna i Tio fotografer

dsc_0968-01

Jag minns så väl en utställning på Fotograficentrum i Örebro med Lennart Olson och hans fantastiska brobilder. Det var några år sedan, någon gång under 80-talet. Lennart var en mästare på flera hantverksmässiga processer för att ta fram bilder, bland annat gummitryck. Hans ofta väldigt grafiska och formstarka bilder, de blev tredimensionella med gummitrycket, desto djupare svärta desto tjockare lager med gummi. En fantastisk inspirationskälla för det egna fotograferandet. Hade även gärna haft en av hans foton på väggen. 

Efter att ha bläddrat i den boken så infann sig en hunger på att ge sig ut, fotografera, kanske framför allt att vara ute och besöka spännande nya platser. Att fotografera just broar kanske inte är vad man skall ägna sig åt. Skåne har dock så mycket annat att besöka så det är inte där begränsningarna finns. Bara att ge sig ut.

Kåseberga

Kåseberga på sommaren och Kåseberga på vintern är två helt skilda platser. Den lille hummern med skylten som den har hängande runt halsen, mest för att skydda sig själv är undanställd, kommer fram lagom till våren/försommaren. Sommaren, fullt med turister. Vintern i stort sett tomt.

wp-image-193695902jpeg.jpg

Har besökt Kåseberga ett par gånger nu under den senaste veckan. Dels under en av de sista dagarna på 2016, då var det endast en kort visit till hamnen.  I hamnen var det i stort sett folktomt, frånsett en fågelskådare som spenderade runt 350 dagar om året räknande fågel i området runt Kåseberga. Jag kunde utan kikare konstatera Ängspiplärka, Havsörn (subadult), Sidensvasar ca. 40 st, utöver dessa var det en mängd olika änder som flög runt ute över det öppna havet.

dsc_0974-01

Det andra besöket var i  början på det nya året, 3:e januari. Rätt trist väder under dagen, som dock började fint med frostnupen morgon, vilket övergick till mulet och sutligen regn. Denna gång besökte jag Ale stenar, fritt från både turister, och får som annars betar på platån där Ale stenar ligger. Har försökt att få till bra bilder på stensättningen, det är inte helt enkelt. Förra gången jag var här, i fjol vår så hade jag en ide om att släpa med mig en liten stege. Det blev i vart fall inte så denna gången, får se framöver om det kanske åker med en stege.

dsc_0970-01