Kategoriarkiv: Böcker

Texter som handlar om böcker.

Bokcirkel i Landskrona

Publicerat av
Svara

I går var första träffen på en bokcirkel som arrangeras av Landskrona bibliotek och Landskrona foto. En cirkel som skall ges 4 gånger under hösten/vintern. Vi är i runda slängar 10 personer som deltar och alla deltagarna har fått ge förslag på böcker som skall tas upp. Leder det hela gör Helga Härenstam från HKD-Valand, Göteborg. 

 

Första träffen med temat ”Den egna historien

Till varje träff är tanken att vi skall diskutera 2-3 böcker. Böckerna som är föreslagna skall vara någorlunda möjliga att få fatt i, som lånebok eller att köpa. De bör ju inte heller vara för dyra, för att kännas rimliga. Varje träff har även ett eget tema, böcker som på ett eller annat sätt anknyter till det valda temat. Till den första träffen var det dessa böcker som vi pratade om.

Genomgående för dessa är att fotografen vänt kameran mot sig själv, sin familj, eller sin närmaste omgivning. Böcker som i just detta fallet skapat lite kontroverser, i synnerhet Sally Mann med sin bok. I den är det en hel del bilder på hennes barn, nakna, detta har upprärt många och det har debatterats intensivt. Anna Claréns bok likaså, en bok som handlar om hur en familj får lära sig hantera att få en medlem som är autistisk. Båda dessa böcker har blivit lite anklagade för att hänga ut och kanske även kränka barns integritet. Helga Härenstams bok är lite annorlunda då det är en självbiografisk bok mer än övriga. Även om den är en berättelse om hennes liv, är det just en berättelse som hon skrivit till sig själv om sig själv. Berättelsen är skriven som om hon inte skulle minnas som gammal, kanske just som en 87-åring. Bilder och texter blandas i form av fragment ur en dagbok.

Tre bra och fina böcker, men likväl rätt olika. Vi pratade en hel del om kombinationen bild och text, vilket används lite olika i dessa tre böcker. Sally Manns bok har text i början, där hon själv skrivit om bilderna och innehållet. I slutet är det sedan en efterskrift. De andra två böckerna har genomgående varvat text/bild. Där text och bild kompletterar varandra. För att få fram ett givet budskap är det sannolikt lättare att varva text och bild. Baksidan med det bli kanske att fokus inte hamnar lika mycket på de enskilda bilderna.

Berätta en historia

Alla tre böckerna har ett budskap, vilket framträder rätt tydligt. En berättelse i form av bilder, eller med bild/text. Det kan vara uppväxten, iscensatt av ens egna barn, eller den egna tiden som ung, eller hur en familj rubbas i sina rutiner med en avvikande ny medlem. Något som skiljer dessa böcker åt är hur bilder tillkommit. Sally Man och hennes barn har haft ett samarbete, där de jobbat tillsammans för att få bilderna till vad de är. Om det är för att skildra barnens uppväxt eller kanske barnens och Sally Manns uppväxt. Sally Manns uppväxt, i boken skidrad genom sina barn? Det blir en slags teaterföreställning som fotograferas. Helga Härenstams och Anna Claréns böcker är rena snapshots och inte iscensatta bilder. Inget är mer rätt eller fel än något annat, bara två skilda sätt att berätta och skapa sina bilder.

Det är givande att tillsammans bryta ned och diskutera saker, oavsett vad så är olika infallsvinklar alltid nyttigt och givande. I just detta fallet var det dock inte några större meningsskiljaktigheter, men likväl olika detaljer som kunde belysas på fler sätt än det egna.

Alla som var med hade på ett eller annat sätt en relation till fotografi, om det var yrkesverksamt, eller bara som en rolig hobby.

Samtalet stannade upp lite vid hur utlämnande böckerna var inför de som skildras. Kränks ens integritet? Ett område som inte är helt enkelt. Det är även ett område som idag fått lite väl stor uppmärksamhet, idag kränks människor till höger och vänster av till synes triviala saker som inte borde tas som kränkande.

Det har faktiskt gått så långt att så fort man visar sig med kamera och riktar den mot något på allmänna platser så är det ofta någon som reagerar, ofta blir man upplyst (helt felaktigt) att det är förbjudet att fotografera där. Det har även hänt att man bli hotad med polisanmälan, för vad kan man undra? Detta är dock en helt annan sak än vad dessa böcker handlar om, men det hänger dock ihop med detta att bli kränkt, att inkräkta på den personliga integriteten.

Ser nu fram emot nästa träff. Kanske finner jag några nya böcker att investera i?

En ny bok

Publicerat av
Svara

Fick i veckan som gick hem en efterlängtad bok. The Photographer’s Master Printing Course, av Tim Rudman. En bok som gör att jag kan ta ett steg till i arbetet mot den färdiga bilden. Från att bilden tas, med någon slags kamera, den får ett råformat, antingen i digital form, eller på ett negativ. Det framkallas, behandlas och man får till slut en ”print”, i form av silver eller en utskrift. Där avslutas kedjan, den färdiga bilden är på plats.

I analogt fotograferande så är stegen lite fler och det är lättare att begå misstag som inte kan avhjälpas på vägen till den färdiga bilden. Exponering, framkallning av negativ (eller positiv för dia), kopiering, framkallning av kopia, färdig kopia. Kopieringen är en stor och viktig del i bildens framtoning. Det är där denna boken kommer att bidra och hjälpa mig, hoppas jag. Ser verkligen fram emot att få testa lite av det som beskrivs i boken. Från enkla saker som arkivering, kontaktkopior till lite mer avancerade saker som lith-kopiering och multiexponering.

Har legat och bläddrat i boken och den verkar och känns som den kan bidra på ett bra sätt. Ser verkligen fram emot att få sätta tänderna i detta och jobba med att få fina, bättre kopior framöver. 

Something personal – om Avedon

Publicerat av
Svara

”Something personal”,  kanske någon förleds att tro att detta är ett extra personligt inlägg. Så är det inte, Something personal är titeln på boken om Richard Avedon. Boken som hans sekreterare,  hans högra (eller vänstra) hand, Norma Stevens, skrev efter hans död. En bok som faktiskt kastar ett lite för mig annorlunda sken över en fotograf jag verkligen satt på pedestal. Sannolikt mycket beroende på min okunskap, ovetskap om honom. Hur som helst är det en 700 sidor tjock bok som handlar om Richard Avedons liv, från födsel till hans död 2004.

Richard Avedon är oavsett av vem, vad eller hur man ser på det en av den moderna fotografins största och mest inflytelserika fotografer. Hans porträtt mot den vita bakgrunden, hans modebilder, hans långa karriär, Hasselbladsprisvinnaren 1991, allt detta har lämnat spår och påverkat mängder av fotografer. En sökning på Youtube med orden Richard Avedon ger mängder av träffar. Både om honom, och hans sätt att fotografera. Det är otaliga videos som försöker förklara hans ljussättning, vilken kamera han använder, hur han var som person, hur han var som fotograf, hur han tar sina bilder. Den här boken kastar ett ljus och över vissa av dessa frågor. 

Something personal

Something personal, biografin över Richard Avedon, en i mängden kanske man skall tillägga.

En av de riktigt stora

Richard Avedon var samtida med en av de andra riktigt stora porträttfotograferna, Irving Penn. Två helt skilda stilar, två helt skilda sätt att jobba, två helt väsens-skilda personer. Vem man föredrar är inte så väsentligt. De har på var sitt sätt påverkat mängder av fotografer. Jag har nog mer föredragit Penns bilder, men samtidigt gillat Avedons porträtt. Båda synnerligen enkla, Penn med sin grova pressening och ”hörnet”, Avedon med den vita bakgrunden. Avskalat och rent. I Sverige har vi Hans Gedda som en liknande fotograf, om än lite senare, men Hans Gedda har även han haft sammas syn på porträttet, det avskalade och enkla. Inga onödiga attribut. 

Biografin eller den skrivna historien

Norma Stevens, Avedons sekreterare fram till hans död 2004, jobbade för honom under 30 år. Någon gång, redan under det första eller kanske första åren som hans sekreterare  påtalade Richard Avedon att hon skulle samla på anekdoter och detaljer till boken. Han sa även att inte sålla bort det som kunde framställa honom i dålig dager. Hon var rätt oförstående till en början, som hon själv uttryckte det, ”jag hade inte några planer på att skriva en bok, eller någons memoarer”. Men tiden gick och det blev till slut många små anekdoter och detaljer som hon var med om att uppleva under dessa 3 decennier. Boken som kom ut för någon år sedan, 2019, 15 år efter Avedons död, är i mångt och mycket inte så mycket om hans fotograferande.

Den som köper boken för att få en inblick i hur Avedon fotograferade rent tekniskt, den blir besviken, det finns inte något sånt. Flera, rätt många faktiskt, av kapitlen är om hans privatliv. En påtaglig penninghunger och ett liv i flärd återspeglas rätt tydligt. Avedons privatliv kan för vissa vara intressant, men för min del så är han inte en spännande privatperson, mer en spännande fotograf.

Något som med glasklar tydlighet framgår i boken är att han levde sitt liv med fotografin och sitt fotograferande. Hans liv var fotografi. Något som är påtagligt bland de flesta storheter, oavsett genre, yrke eller inriktning, jobbet och livet är ett och detsamma. Vilket egentligen bara visar att det krävs jobb, enormt mycket jobb för att nå framgång. Detta gäller ju allt, alla inriktningar, kultur såväl som sport och näringsliv. Vill du bli rik, ja då får du bli kriminell eller jobba hårt. Vill du nå framgång inom målning, fotografi, skrivande, ja jobba på, jobba, jobba. Jobbar man på kan framgången komma, dock inte någon garanti att det blir fallet trots hårt slit.

Avedons assistenter

Avedon var verksam under en hiskeligt lång tid. En tid som det passerat mängder av assistenter, en del stannade länge, andra packade inte ens upp sin väska. Av alla assistenter har valts ut ett gäng som bidragit med anekdoter it boken. En lite rolig är Tim Walker, idag en etablerad och känd, välrenommerad fotograf. Hans berättelse bli lite kul länsning, då han var en av de få i boken som blev uppsagd, han var för långsam. Han skrattade gott åt det själv och det är kanske inte hela sanningen man får läsa här. Andra som passerat är Hiro, men av Avedon ansedd som lite för duktig, vilket gjorde att han inte blev kvar. 

Sådana där anekdoter är det många av och det kan vara lite lättsam och rolig läsning, men som sagt boken är 700 sidor och det kan bli lite mycket av det.

Skulle jag då rekommendera boken för andra att läsa? Helt klart läsvärd i vissa avseenden, men lite väl lång och i min smak lite för mycket av personliga saker som inte riktigt intresserar mig.  Boken dock läsvärd för alla som vill veta mer om Avedon och hand liv.

Fåglar – en bok

Publicerat av
Svara

Pentti Sammallahti, en fantastisk fotograf, hans ögonblicksbilder av omgivningen är små guldkorn. Jag upptäckte honom på Landskronafotofestival för ett par-tre år sedan. Där visades en samling med duktiga finska fotografer. Dock stack Pentti Sammallahti ut från mängden, jag lade hans namn på minnet, han hade passerat mig obemärkt.

Hans böcker är något som man bara vill ha och få sitta och bläddra i. Böcker som dessvärre är slutsålda sedan länge, kvar finns antikvariaten och där får man betala en ansenlig summa för dessa, om de dyker upp vill säga. Priserna är betydligt över min budget för bokköp. I år 2018 kom det dock en ny bok från denne finske fotograf, ”Des Oiseaux”.  

Som titeln antyder så är det bilder på fåglar, lite personliga porträtt på fåglar skulle man kunna säga. Mitt exemplar är tyvärr på franska, vilket gör texten helt obegriplig för mig. Bilder behöver dock inte ett skrivet språk för att kunna beskådas. Som tur är! Det blev en julklapp till mig själv. 

Precis som i hans tidigare böcker är det ögonblick som fångats, situationer som är så där vardagliga, så vardagliga att man kanske passar dem osedda. De finns där, fångade på bild blir det något annat, de framträder på ett annat sätt. Han har i denna bok fångat situationer där fåglar är med, de är dock inte på något sätt centrala för innehållet. De är som en naturlig del av innehållet i bilden, men samtidigt något som ögat automatiskt dras till, eller som i vissa bilder, man verkligen får leta efter för att finna.

Till detta så kommer de fina svartvita kopiorna. Jag vet inte om han fotograferar med digitala kameror, bilderna känns dock lite analoga. Han blandar formaten på sina bilder, de är stående, liggande, kvadratiska, eller så är de i panorama format. I just dessa panoramabilder antyds att det är en ”Swing lens kamera” som han använder, vilket är en kamera med film. Bilderna är inte så där kliniskt detaljerade med skärpa in i minsta näshår på fågeln, men samtidigt är det mängder med detaljer. En tilltalande form och bilder med en mjukhet i tonskalan.  Allt i svart/vitt och i en svag tonad nyans.

Med denna bok är han i gott sällskap där det finns många andra böcker om fåglar, hundar, katter med mera. Hans bilder har ofta med hundar, både i denna bok, men även i hans tidigare böcker. En annan duktig fotograf som skildrat just hundar är Elliott Erwitt, på sitt lite personliga humoristiska sätt. Dock är det få fågelböcker som skildrat fåglar som i denna bok. De känns som om de är viktiga på något sätt, viktiga för själva innehållet. De övervakar, sköter om, eller så. De är små kontrollanter, poliser, eller kanske aktörer.

En bok som jag kommer att plocka fram då och då för att titta i.