Ganska tidigt så åkte tjejerna ned till stallet för att göra i ordning sina hästar, de ville rida ut innan värmen blir för påträngande. De vill även ha dagen och kvällen till annat, nu kan de åka till Tvedöra och bada, eller vad som står på schemat.

Tidig ridtur innebär att vakna tidigt och tidig frukost, kan vara jobbigt!

Alla är lite tagna på sängen av värmen, sover kanske lite dåligt och vill kanske inte heller sova eller gå och lägga sig så tidigt.

Jag skulle följa med på cykel var tanken, morgonen är även för mig bästa tiden. Svalt och inte så mycket vind, värme och vind gör att det är mer pollen i luften och det är inte bra.
Det får då bli en runda som jag kan följa smidigt på cykel. Vi hade redan på morgonen bestämt att vi skulle ta en tur ut på revingefältet ner mot Stensoffa, men nere i stallet så fick tjejerna för sig att det var för varmt och de vill nu rida en runda upp mot skrylle och utmed spåret mot Dalby, vilket är mer skugga. Jag fick dock styra upp det och bestämma att Revingefältet fick det bli.

Revingefältet är ett fantastiskt fält, ett fält som är ca. 7,5×7,5 km, lite oregelbundet men någonstans där i storlek.  Det är  ett fält som hålls öppet av militärens användande och övande på fältet och av de ca. 1500 kossor som strövar fritt på fältet.
På fältet är små dungar med träd insprängda i det öppna landskapet, bara sandfläckar, i form av gropar eller högre kullar. Området är ett natura 2000 område och har en hel del sällsynta fågelarter, grod- och kräldjur och insekter, och naturligtvis en hel del spännande växter.

En trist baksida med mycket djur är att värmen och djuren får bromsar att flockas, Greta fick lite eländiga bett av bromsar.

Dessa nyfikna kossor kan ibland få för sig att följa efter då man cyklar, men framför allt om man promenerar. Tjejerna hann några hundra meter innan en rätt stor flock av kossor, kanske 400-500 i en tät klunga började röra sig mot dem. Jag stanande och då stannade även kossorna, de fann mig och min kamera lite mer intressanta. Tjejerna på hästarna hann då iväg och utom den sfär för spännande saker som kossorna har.

Det är inte helt okontroversiellt med dessa kossor, det är vissa som tycker det är synd om dessa kossor, de har inte något hus att gå in i! Det var på tapeten att ägaren till kossorna tvingades bygga flera stallar som de skulle kunna gå in för att söka skydd, detta trotts att det finns flera studier som visar att dessa stallar inte fungerar som man tror, det blir upptrampat och runt dessa och kossorna blir då skitigare och samlas på en eller kanske några få platser hela tiden. Som det är idag vandrar de runt och har enorma marker att vara på, med skogsdungar för skydd mot dåligt väder, oavsett om det är sol, regn, storm eller snöfall. Vintertid får de stödfodring av enselage.

Vi har haft rejäl blåst, inte någon storm eller så, men rätt stark vind och det tillsammans med lite otur och ett trasigt hjul fick detta släp att kantra och enselagebalarna  fladdrade iväg. Nu står ekipaget parkerat utanför byn med kantrad last, hälften av balarna hade plockat upp då låg utspridda över vägen. Ett hjul saknas och jag gissar att det måste på plats innan vagnen kan åka hem.

Vilket fall så var ridturen klar vid 10-tiden och vi åkte hem för att fika.