Läste härom dagen i Sydsvenskan att de boende i Björnstorp ville ha en anlagd lekplats i byn. Kände mest att de var fel på det. Lite bortskämda, eller är det ett tidens tecken? De bor i en by helt omgiven av en lekplats, naturen. Om det inte duger, fixa något eget.
Lekplatsen i Torna Hällestad,#graflex,#4×5,#storformat, #fomapan
Har jag för mycket prylar? Det anser i vilket fall min familj. Kan nog hålla med att jag har mycket saker, men är det för mycket? Möjligen är det så. Fiske- och kameraprylar finns det mycket av, men jag behöver ju alla dessa, eller?!
Denna kamera är inte den nya, det är en kamera som jag haft i min ägo sedan många år.
Sålde vilket fall ett objektiv och köpte en kamera för pengarna, båda gamla saker och affären gick jämnt upp och var en bra affär, tycker jag. Gillar dessutom gamla saker, är det min stigande ålder som gör att jag alltmer gillar gamla saker? Nej! Gamla saker i sig har inte något egenvärde för mig, inte i de flesta fallen. Det de däremot ofta har är en hög kvalitet och en god funktionalitet (finns undantag). Denna gamla kamera jag köpte är tillverkad någon gång efter 1955, objektivet jag sålde någon gång under 60-talet, så den är ju inte stenålder på något sätt, båda dock äldre än jag. Kameran skulle kunna vara 60 år gammal, säg den kamera av dagens kameror som fungerar om 60 år, INGEN törs jag lova. Mekanik går att laga, elektronik lagar man inte, det kasseras och byts ut. Med det säger jag inte att dagens kameror tar dåliga eller sämre bilder, tvärtom de tar fantastiska bilder! Det går bara inte att reparera och de åldras på ett helt annat sätt, dessutom är allt idag beroende av batterier, vilket är ett elände. Kameran jag köpte var hur som helst en gammal Graflex Crown Graphics, det är faktiskt en gammal presskamera från 50-talet. Se bilder nedan.
Ihopfälld, redo att packas ned i väskan.
Graflex Crown Graphics, skjutklar med ett Xenar 135/4.7.
Så här ser kameran ut, som ihopfälld och utfälld redo för att knäppa en bild. Tycker egentligen att sådant här är lite trams, visa bilder på en kamera, min kamera. Säg den snickare som visar bild på sin hammare eller kanske tumstock, borrmaskin eller dyligt. Det kommer inte att bil en vana från min sida. Det är ju trots allt bara ett verktyg, journalister visar inte upp sin penna/dator. Tycker nu bara att kameran och även andra gamla kameror är så fina och lite snillrika i sin konstruktion, INGA BATTERIER och ett fint mekaniskt arbete.
Allt i denna kamera och många äldre kameror är mekaniskt och fungerar i vått och torrt. Tog några bilder på tjejerna med denna Graflex (se nedan), de är nog de personer som oftast hamnar framför kameran, utan knot för det mesta. De är lite av mina försökskaniner, testar lite bildidéer, ljus, mm. på dem. Hade just nu flera laddade kassetter som inte användes i Måryd då jag var där, se tidigare inlägg. Kassetter är lite som pingisrack, men med film, två sidor, en bildruta per sida. Du drar ut en lucka som skyddar filmen från dagsljus ( du byter gummi på ditt rack), exponerar och sätter tillbaka luckan/ljusskyddet. Dessa jag använder är 4×5 tum, dvs. ca. 10 x 12.5 cm.
Vildsvin med äpple
Kameran är ett verktyg som gör det möjligt att fånga ett kort (eller långt) ögonblick. Hur den gör det är inte väsentligt, bilden fastnar på en film, en glasplåt eller kanske lagras i ett minne. Det är lite magiskt, eller kanske inte.
Fotograferar gör man av lite olika anledning, en del gillar det tekniska mer än det bildmässiga innehållet, en del gillar både och, en del bryr sig inte alls om det tekniska. Sedan finns det ju kombinationer av dessa av olika grad. Vanligast är nog att man vill dokumentera något, för att minnas. Semesterbilder, när barn växer upp, på olika evenemang, mm. Stundens ingivelse styr vad som fastnar. Alla (mer eller mindre) har idag även en kamera med sig, vilket gör att det är lätt att fånga ögonblick. Kameran har dock inte något direkt egenvärde i sig, för de allra flesta i vart fall.
Förr så kunde man fotografera med sin telefon, idag kan man prata i sin kamera!
Kameror idag är otroligt bra rent teknisk, det har aldrig varit enklare att få bilder än idag, är ljuset bara tillräckligt så tar faktiskt mobilkamerorna hyfsade bilder. Det har heller aldrig tidigare tagits så mycket bilder och publicerats (sociala medier och internet) så mycket bilder.
Jag skrev vilket fall i ett tidigare inlägg om att hantverksyrken är en tynande skara yrken, till dessa räknar i vart fall jag gamla tiders fotograferande och sysslor runt detta som hör ihop med fotografering, så som ljussättning, mätning av exponering, mörkrumsarbete, mm. De moderna kamerorna sköter det mesta, knäpp och bilden är i hamn. Mörkrumsarbetet är idag ersatt med sittande framför datorn och ”framkalla bilden”, inte att förringa men knappast ett hantverk på samma sätt. Därmed inte sagt att en bild blir bra med dagens alla tekniska hjälpmedel, inte heller att det blev bättre förr.
Det som behövs för storformats fotografering, det som saknas på bilden är ett bra stativ
Jag tror i många fall så kommer nymodigheter, de försvinner sedan ut bakvägen igen, det gäller så mycket. Vem minns inte bakmaskinen, den var årets julkapp för en massa år sedan, ser aldrig någon idag som använder den. Eller har jag kanske bara missat det? Likaså fjolårets tramsiga ”aktivitetsarmbandet”, enligt mig en helt onödigt pryl! Stressande, batteriberoende och vad säger det egentligen? Det är väl inte så svårt att konstatera att man rört på sig, sovit, suttit still, mm. . Armbandet är ju inte precis någon som ställer diagnoser, det är ju stora felkällor med dessa prylar.
Tänker nu även på alla dessa ”smartwatches”, jag fattar faktiskt inte vad dessa är till för, de går ju inte att prata i och de visar ju knappt tiden utan en massa märkligheter, vad för tomrum fyller dessa? Skall jag ge min profetia över deras framtid, de är borta om några år.
Jag personligen blir väldigt trött på allt som är beroende av batterier, vi har hur mycket grejor som helst hemma som behöver batterier för att fungera, fjärrkontroller, klockor, små lampor. Ett armbandsur som laddar upp sig själv (finns olika lösningar) är väl optimalt. Det visar dessutom tiden utan en massa spruckna displayer och knapptryckningar, strålande! Dessa gamla kameror som var mekaniska och faktiskt kunde lagas då de gick/går sönder, I like!
Hur som helst, mycket text för att komma till det jag tänkte från början. Jag har fått låna en storformatskamera, se bild nedan. Det är verkligen ett väldans massa pysslande innan en bild exponeras, bli tagen och för att inte tala om innan bilden kan betraktas.
Bildens detaljrikedom är makalös och bilderna blir väldigt fina i sina toner, jag fotograferar till 99% svartvitt och då är gråskalan det man syftar till, den är ljuvlig. Jag provade kameran och knäppte två bilder, de finns en nedan och en överst. Negativen är 4×5 tum, dvs. 4st av dessa täcker ett A4 papper.
Jag ville prova detta av flera skäl, dels så ville jag verkligen lära mig hantverket och få prova att fotografera med dessa stora kameror som ser gammaldags ut, de saknar allt vad tekniska finesser heter, eller gör de verkligen det? Faktum är att de saknar batterier, MEN de har saker som inte någon av dagens digitala kameror har, de kan svängas, böjas och förställas i alla tänkbara leder. De används dessutom av många fotografer även idag, Paolo Roversi, Sally Mann, Mark Seliger, Gregory Heisler, Hans Gedda, för att nämna någora, men även mindre kända som Thron Ullberg, m.fl..Optiken till dessa kameror är otroligt enkla och skarpa.
Att fotografera med dessa prylar är lite meditativt för vissa, för andra är det helt enkelt ett redskap som ger precis det som önskas. Det ger oavsett anledning makalöst bra kvalitet, om man gör rätt, dvs. om man kan hantverket! Ingen anledning till val av utrustning eller tillvägagångssätt är väl mer giltig eller mer rätt än någon annan, att det är mer hantverk över det är dock ett faktum. Det är dessutom väldigt roligt! Bilderna kommer inte till sin rätt på en webbsida, dessa negativ kan förstoras upp mycket och ger detaljrika fina bilder, här har faktiskt inte det digitala mediet något att sätta emot, digitala kameror med någon slags motsvarande upplösning är även idag omöjliga att jobba med för de allra flesta, bilderna blir så ofantligt stora att normala dator, ej ens rätt kraftfulla maskiner klarar av att bearbeta bilden. De är för övrigt VÄLDIGT DYRA.
Kommer dessa stora ganska otympliga kameror att försvinna, nej det tror jag inte. De kommer heller aldrig att bli vanliga. Digitalkameror har kommit för att stanna, hur dessa sedan utvecklas, ja det är svårt att sia om.
Jag har förstått att det på senare tid har blivit ett litet uppsving med analogt fotograferande, men det kanske är som med hippsters och deras prylar, lite coolt i vissa kretsar. Eller så kanske det är som med mycket annat, fler och fler inser att det finns poänger med att fotografera analogt med film.
Json