Kategoriarkiv: årstider

Revingefältet har nu tystnat!

Publicerat av
Svara

I augusti 2024 försvann den sista kossan från Revingefältet. Efter 30 år läggs nu boskapsskötsel och även biotopvårdande åtgärder med betande djur ned. Sydsvenskan skrev om detta  ifjol. Det är en rätt märklig känsla att åka över fältet, inte ett djur ser man, helt tomt, öde. Stängsel är nedplockade, ljudet av framför allt gäss är det som bryter tystnaden.

Jag skrev om verksamheten för några år sedan. ”Revingefältet som en gammal västernfilm”. Har förstått att det är militären som inte vill ha andra på fältet, de vill nu kunna styra och ställa över det utan att ta mer hänsyn till andra. Det märks tydligt att fältet brukas på ett annat sätt än vad det gjorts under de senare åren. Det är nu väldigt ofta man möts av skyltar att fältet är avstängt för övning.

Biologiska mångfalden

Jag noterade då jag passera Sjöstorps ängar för några dagar sedan, staketen är borta. Jag undrar hur är det tänkt att fältet skall hållas öppet, inte tillåtas växa igen? Betar inga djur så kommer det att snabbt förvandlas till högvuxna ängsmarker till en början. Efter hand kommer även buskar att få fäste och fältet kommer att växla karaktär från ett öppet fält till ett fält som har högvuxna gräs, sedan kommer buskar och fälten kommer att se väldigt annorlunda ut. Många arter som kräver hävd, de kommer att då det mycket svårt att överleva.

Finns det en realistisk plan för hur detta skall motverkas? Skall det motverkas? Igenväxningen startar så snart hävden försvinner, inom några få år kommer fältet att ha ändra karaktär till ett mer igenvuxet fält. Det kommer inte att räcka med något hundratal kossor som betar. Det är vad jag hört är vad som skulle ersätta de 1700 kossor som slussades runt på fältet och höll det öppet genom sin betning. 

Jag tycker detta är sorgligt och känner ett stort vemod över att militären får mer utrymme. Biotopvård och natur nedprioriteras och får mindre utrymme. Militären har fått för stor makt, inte bara i Sverige, i hela världen. Det är dessvärre en synnerligen trist utveckling med krig, militära insatser och galningar som använder militära metoder att tillskansa sig landvinningar och makt.

Porträtt av en ko
Att få en flock kor att stå still, i synnerhet länga nog för en pinhålskamera, det är inte det enklaste. #pinhole, #analog, #blackandwhite, #istillshotfilm, #analogfilm, #ilfordHP5plus, #pinholestories

Jag känner även en tomhet över att fältet nu blir betydligt mer öde. Fåglar och djur kommer givetvis att stanna kvar, men de betande korna präglade området. De gick på Reveingefältet året runt, även på vintern. KC-ranch som drivit djurhållningen tvingas nu flytta, ja rent av lägga ned sin verksamhet. Hur allt detta gått till är lite oklart, men att KC-ranch med syskonen Dahlgren inte skall driva djurhållningen är vilket fall helt klart.

Lunds kommun verkar ha ett finger med i spelet och Lunds kommuns Björn Abelson har en lite märklig syn på det, vilket framgår i Sydsvenskans artikel, bara kommentaren ”Vem som driver Revingefältet är inte det viktiga för Lunds kommun”, det må så vara, påståendet är dock lite besynnerligt. Ett rätt tråkigt synsätt skulle jag vilja säga, och rätt onödigt sätt att föra fram det på. Nu är inte Lunds kommun så värst bra på att hantera ärenden som dessa eller skötsel av grönytor och vägar heller, kanske helt i linje med deras trista syn på denna typ av frågor. Hur som helst, vem har samma möjligheter som en redan inarbetet och smord verksamhet, finns med största säkerhet inte någon som kan steppa in bara så där och hålla fältet öppet? Finns det inte något värde i att de som drivit det och fått det att fungera skall kunna fortsätta? För fältets del och för aktörens del. Att samordna fler aktörer som ersättning ter sig helt ohanterbart, så att fältet kommer att växa igen kan vi vara säkra på.

Skånskt landskap – sommarprojekt

Publicerat av
Svara

Tidigare i somras, rent av möjligen i våras så föreslog en kompis att vi under sommaren skulle försöka få fram fem bilder på landskap till hösten. För min del blir det nog då skånska landskap. Fem bilder som man är nöjd med är inte något man snyter ut så där i ett nafs. Fem bilder på ett år är många bilder, i varat fall om man är nöjd med dem. 

Tiden har flutit på och sommaren likaså. En sommar som saknar motstycke i många avseenden, aldrig tidigare har jag varit med om ett så stabilt solsken och högtryck. Varje morgon sedan maj månads start har en sol mött en då man gläntat på  gardinen. Ofta dessutom en klarblå himmel, molnen har lyst med sin frånvaro.

Ett väder som jag inte alltid uppskattar, sol från klarblå himmel ger ett väldigt skarpt ljus. Stora kontraster och skuggor som avgränsas skarpt. För vissa bilder är detta passande, för andra är det inte lika bra. Framför allt är det lite trist att dag efter dag konstatera att förhållanden är exakta detsamma som dagen före. Himlen blir en stor enhetlig massa, allt från helt vit till mörk, allt avgörande hur man väljer att lägga sin exponering och väljer film.

Dåligt väder, för vem?

Har haft denna diskussion många gånger förut, dåligt väder är inte något som går att definiera som en vissa sorts väder. Jag gillar ju att fiska och framför allt då efter lax och havsöring, med det i åtanke så är dåligt väder en klarblå himmel. Bra väder är här molnigt, kanske framför allt ett omslag i väder, från högtryck till lågtryck. Sedan är ju regn definitivt bättre än klarblå himmel och solsken. Så solsken är bra för soldyrkaren och om man vill åka och bada. Fotografering har inte sådan preferenser, här är solsken ibland vad man vill ha, ibland är det mulet, ibland dimma, så omväxling är väl det som är bäst i längden. Så var det alltså inte denna sommar, de var verkligen samma väder varje dag, klarblå himmel och solsken.

Jag har alltså inte fotograferat så värst mycket i sommar, inte landskap i vart fall. Så mina fem bilider lyser med sin frånvaro. Vet faktiskt inte om jag har en bild ens, har ju knappt fotograferat.