Stäng inte in amatören inom dig. Låt leklusten, experimenterandet få bestämma turodning och möjligheter. Erfarenhet och sunt förnuft sätter ofta gränser, tänj på dessa lite då och då. Resultat är kanske oförutsägbart, ett extra spänningsmoment som om det lyckas kan bana nya vägar. Vem vet var det kan leda?

Albert Einstein lär ha sagt att sunt förnuft är fördomar (något elände) som man samlar på sig upp till ca. 18 års ålder och som sedan riskerar sätter gränser för resten av livet. Att behålla den glade amatören och lekfullheten inom sig är utvecklande och stimulerande har jag hört många säga, behåll den och släpp fram den, men vem gör det när det kommer till kritan?

Litet fiskeläge i Bråviken, Nävekvarn. Här torkande ålryssjor.

Att få jobba med det man tycker är väldigt kul och kanske brinner för är ju en ynnest och fantastisk förmån, ett första steg och kanske något som stimulerar att släppa fram den lille glade amatören. Jag försöker att få ekonomi i mitt fotograferande och skrivande, jag tar det seriöst, men som i så mycket annat jag sysslar med och som jag gillar vill jag gärna tänja på gränser och prova nya vägar, mina vägar, det ekonomiska finns kanske inte alltid i första rummet.

Många som jag kommit i kontakt under mitt liv  har delat in sin vardag i jobbet och fritiden, vilket för andra som jag mött istället glider ihop i en enda enhet. Hur man själv vill ha det är det i de flesta fall bara en själv som kan styra och påverka. Det är lite förmätet att säga att det är att tänja på gränser då jag fotograferar med en ”Camera obscura”, faktum är att de första kameror som fanns var något som detta. Jag tänker dock på de egna satta gränserna, inte något annat.

Bild 1: Pinhåls kamera, ger bilder i 6×6 format och har en bländare på ca. f/150

Leksakskamera

Jag kunde inte låta bli att lägga ett bud på en fin ”Pinhålskamera”, en ”Camera Obscura”, se bild 1. Den såg fin ut, handgjord, och verkade vara ett gott hantverk.  Den blev nu inte dyr så jag vann budgivningen, kameror som dessa skall inte vara dyra heller, det är ju det som är lite av tanken med att ta bilder med en så här enkel konstruktion. Det är endast ett litet hål som släpper in ljuset som träffar filmen, pappret, eller vad det är för material som ger en slutgiltig bild. Det är en mycket enkel konstruktion som helt och hållet saknar linser, slutare mm. Bilderna blir inte skarpa, men även det är helt på sin plats. Det går dock att få bilder som är mer eller mindre skarpa, mer eller mindre med vinjettering, helst mindre med difraktion, mm. Det finns en hel del av dessa kameror till salu i en mängd olika utföranden och med en massa olika format på film. Hittade t.ex. även en panoramakamera med samma konstruktion, men den blev för dyr så den fick någon annan köpa.

Lekfullhet

Att fotografera med en så pass simpel konstruktion är väldigt spännande och verkligen lite av en lek, känns lite som om man kan ta vilka bilder som helst och det är befriande. Bilderna har inga krav på att vara perfekta och det ger väldigt mycket utrymme för att testa och skapa saker som inte blir gjorda med den mer normala utrustningen. Skärpan blir inte perfekt och det finns inte någon precis kontroll av exponeringen, inte heller bildvinkel, det blir lite att höfta till med en exponeringstid, rikta kameran så gott det går. Framkalla filmer från denna kamera är lite som att öppna julklappar eller presenter, det är ganska osäkert vad som finns på filmen (inom vissa gränser). Ganska stor skillnad mot att fotografera med Hasselbladaren som exempel, där optiken är knivskarp, det är tom. så att Hasselblad sålde ”Softar linser” (se bild nedan), just för att det inte skulle bli så skarpt. Ett set med 3 stycken softar linser som kan kombineras ihop för att få önskad effekt. Visst är det motsägelsefullt, å ena sidan tillverkar man objektiv som avslöjar varenda liten detalj, å andra sidan gör man linser som sätts på detta knivskarpa objektiv med syfte att släta ut detaljer.

Lyssnade precis (i efterskott)  på Johan Renck som var sommarvärd i P1. Delar var kanske lite pretentiösa, andra delar av programmet var riktigt tankeväckande och bra. Hans politiska kängor var bra, men dessa kan vi lämna till en annan gång. En sak som jag speciellt noterade var hans prat om att ta risker. Risker i sitt arbete, i sitt utvecklande av arbete. Jag har för egen del inte uppfattat mig som en risktagare och har inte varit det heller, men insåg att för att komma framåt, göra något som är bättre, då måste man ta risker, ge sig ut i obanad terräng, ut på lite tunnare is, utveckling innebär en risk.

”Mannen som bryter sig ut ur klippan”, fångad med pinhåls kameran.

Det lilla förrådet vid kyrkan i Torna Hällestad, fångat med pinhålskameran.

Bilderna som finns med här i texten är inte några vare sig tekniska underverk eller innehållsmässigt spännande saker. De har dessutom alla de lite störande texterna från pappret som omger en 120 film, det är från skyddspappret som sitter på baksidan av filmen och skyddar på så sätt mot ljuset från baksidan. Pappret har information om ASA, vilken filmruta man är på, tillverkare mm. Den texten kommer nu dessvärre med på alla bilder. Se tidigare inlägg om det. Att fotografera med en så här otroligt simpel pryl ger dock lite annat perspektiv till saker och ting, vilket fick mig att prova att ta lite enklare portätt med denna kamera. Det blir lite som ”i mörkret är alla vackra”,  man tar effektivt bort alla små detaljer, ger ett slags helhetsbild av människan. Se bl.a. bilden nedan, jag kom med på ett hörn själv där. Det är galet långa slutartider, för att få en tid som är rimlig för en person att stå still så måste bilden tas i direkt solsken, vilket då blir medljus, då är det ju som de flesta vet även en risk att få med sin egen skugga. Minns inte helt säkert men tror att jag försökte mig på att exponera 1/8 sekund, vad det blev i verkligheten har jag inte en aning om, det är dock mitt på dagen i starkt solsken.

Bild 2. Porträtt med Camera obscura.

Det är otroligt kul att ta bilder med denna lilla pryl, var igår till Trollskogen och har nu innan denna text läggs ut, varit på en veckas semester med familjen och denna vecka har till stor del dokumenterats med en pinhålskamera, kommer kanske något om detta längre fram.

Jag är övertygad att bilder som denna kamera tar och ger är bilder som är fullt användbara i många sammanhang. Alla bilder behöver inte vara knivskarpa och perfekta rent tekniskt. En bra bild har andra kvaliteter som skall vara uppfyllda. Jag testar just nu lite olika sätt att få bilder som jag vill få till och hoppas att det skall fungera med denna kamera och metod, billigt och enkelt. Tror mig ha funnit några områden där denna kamera mycket väl skulle kunna fungera som ett seriöst redskap och ge resultat som skulle fungera rent kommersiellt.

Vi får se framöver..