Med snön som faller, infinner sig även tystnaden. Avlägsna ljud försvinner, det blir märkligt tyst. 

Vaktmästaren  hade varit ute tidigt, det var skottade gångar på kyrkogården.

Vinter och kyla kändes mest som ett besvär, i Skåne brukar inte det inte vara vita och krispiga vintrar. Då man vaknade idag möttes man av ett solupplyst vitt landskap. Fantastiskt fint! Jag gick till bussen då jag varit korkad nog att skjuta upp däckbytet hela tiden, idag var det definitivt vinterväglag och att köra med sommardäck var nog inte att rekommendera. Bussen dök dock aldrig upp, jag hade då gott om tid att se på alla fåglar som for omkring i luften. Sidensvansarna har kommit, det är uppenbarligen kallare norröver. Koltrastar for runt, flockar med olika trastar, mest björktrast flög mellan rönnar. Alla råkor var lite upptagna med något som jag inte helt säkert vet vad det var.

Det var frånsett fåglarna väldigt tyst. Snölandskapet och att det var så lugnt och tyst inverkade lugnande på mitt vanligtvis ganska hetsiga humör, jag höll mig lugn. Att en buss inte dyker upp skulle kunna få mig att brusa upp, i synnerhet som det inträffar lite för ofta. Fick nu promenera hem igen och ringa till skånetrafiken för att höra om det skulle komma en buss en timma senare. Det gjorde det.

Snögubben framför universitetshuset

Det hade även kommit lite snö inne i Lund. Några studenter hade tillverkat en snörektor! Han poserade villigt framför sitt kontor, till en början, men med solens värmande strålar så sjönk han ihop alltmer.

Det var annars skönt att få något annat att tänka på än att USA hade fått en clown till president. Clowner vet vi alltför väl sedan denna höst att de inte behöver vara särskilt skoj.