Digital fotografering har definitivt drivits på av den tekniska utveckligen, aldrig någonsin har det varit så smidigt och enkelt att fotografera. Det är idag synnerligen enkelt att få en bild som i tekniska termer är välgjord, tänker då på exponering, skärpa, färgtemperatur med mera. Något som med film i kameran inte var lika enkelt. Många som fotograferar analogt har en åsikt att det digitala blir för mycket prat om skärpa, dynamiskt omfång…; en massa tekniska termer och prat som tar fokus från bildens innehåll.
Jag följer en del grupper på nätet, flera av dessa handlar om analoga kameror, analoga processer, mörkrumsarbetet, äldre tekniker helt enkelt. Där finns fler, ganska många faktiskt, som påstår sig vara trötta på alla diskussioner om den perfekta skärpan, ett dynamiskt omfång i bilden som är superstort. Prat som mer handlar om hur bilden tas, hur utrustningen presterar, än vad bilden innehåller.
Om detta stämmer vad diskuterar man då i dessa andra grupper, dessa med analogt fotograferande i fokus, jo teknik! Det är samma vissa i dessa forum, ungefär. Det är vilken film som har minst korn, har bäst svärta, tonskalor på fotopapper, filter på objektiven. Vilken framkallare som ger bäst resultat med just denna filmen, formen på kornet eller kanske bäst omfång i svärtan. Det är vilken kamera som har skarpast optik, vilka objektiv som är ljusstarka, med mera. Sällan diskuteras bildinnehåll. Det är med andra ord en teknikdiskussion, men med lite modifierade termer.
Är det fel med tekniksnack?
Är det då fel med tekniksnack, absolut inte, men man kanske inte skall kasta sten i glashus, att påstå att digitala fotografer, den digitala fotograferingen är en massa prat om teknik. Det må så vara att det kan vara fallet. Det är dock ungefär likadant inom det analoga, men med lite andra termer, istället för sensor så är det film, istället för filter för färgtemperatur är det vitbalans, manuell fokus som idag är autofokus, olika ord för samma saker.
Jag tror helt enkelt att många är intresserade av prylarna lika mycket som bilderna. Jag är själv intresserad av prylarna, till en viss gräns. Det blir bara lite konstigt resonemang när man i ena sekunden är trött på diskussioner om det tekniska som rör det digital, i andra sekunden kan ha utläggningar om kornet på filmen, hur skarpt Leica eller Hasselblad objekten är eller vilket format filmen skall ha.
Tekniksnack förekommer med andra ord överallt, bara med lite modifierade termer.
Jag brukar fnissa till lite när folk orerar som i citatet ovan, för jag har tänkt på samma saker som du skriver om ovan.
Om en verkligen vill ta de analoga teknikdiskussionerna till sin spets kan en börja pyssla med storformat. Även om du pysslar med våtplåt är teknik (och kemi) sjukt viktigt, och om du håller på med vanlig bladfilm har du alla andra praktiska saker (kolla att magasinen sitter helt plant i hållaren, mäta slutare…) att lära dig, mäta, hantera osv.
Jag vill tänka mig att delar av anledningen till att det digitala anses vara för fokuserat på finlir är för att folk inte förstår det, men tycker sig förstå det analoga. Det digitala ger sig även lättare för väldigt petiga jämförelser (hej dynamisk räckvidd!) medan det analoga är mycket mer arbetskrävande att mäta på samma sätt, så ingen orkar.