ÖVERNATTNING I NÄRHETEN AV CELLE, TYSKLAND
Vi hade bestämt att vi skulle åka söderut denna sommar, campa i europa. Vi brukar nästan varje år campa, i vart fall en kortare tur, med tält, sova i sovsäck, laga mat på primus/trangia och allt vad det innebär med friluftsliv. Vi vuxna gillar det och barnen gillar det, redan första året för Jerker så tältade vi på Öland, det gick väldigt bra, han var då bara 8månader, sedan dess har det blivit många turer med tältet.
I år enades vi om att åka söderut och målet var Gardasjön i Italien. Det är dryga 1500 km ned till Gardasjön, vilket är långt att sträckköra. Vi tittade ut några tänkbara stopp i Tyskland längs vägen söderut och sedan skulle vi även stanna till i Österrike. Göttingen där bl.a. Gauss, en av alla tider främsta matematiker levde sitt liv var ett delmål, vi kom dock aldrig så lång utan stannade till i närheten av Celle. Då vi närmade oss det så körde vi längs mindre vägar och passerade en by som hette Bergen-Belsen, kan det vara här det gamla koncentrationslägret låg, tänkte vi då vi körde igenom. Visst var det så, där var nu ett modernt minnescenter byggt och som endast för några år sedan invigdes, hela lägret är bevarat till ytan och har en stor utställning och en välbevarad park. I princip allt av de ursprungliga var dock borta, det brändes ganska omgående av britterna då de kom dit 1945. Detta för att förhindra sjukdomsspridning från det gamla lägret, lägret hade varit på samma plats under många år (tidigt 1940-tal) och från början var det ett fångläger för ryska krigsfångar som tyskland tog i kriget österut, lägret övergick sedan till koncentrationsläger(1943-1945) med allt vidrigt som det innebar.
Greta utanför ingången till koncentrationslägret Bergen-Belsen, numera ett historiskt monument som drivs av en stiftelse.
Lägret kändes stort till ytan, men med tanke på hur mycket människor som hölls fångna här så är det kanske snarare en liten yta. Besöket här var inte planerat, men nu efteråt är jag verkligen glad att vi besökte det, framför allt tillsammans med barnen, ja om man nu kan vara glad för något sådant här. Vilket fall hade besöket och upplevelsen av att vandra runt inne på området en väldigt start inverkan på mig och övriga familjen. Utställningen är välgjord och mycket informativ med bilder, texter, och uppbyggda modeller av området.
Monument över döda som britterna fann då de erövrade tyskarna och befriade fångarna i lägret. Ett av flera monument.
Generationen som upplevde kriget och dessa vidrigheter är nu så pass gammal att de är på väg att försvinna, de som föddes under kriget är idag dryga 70 år och inom en 20 års period är inte många kvar med riktiga minnen. Det berättas om detta i skolan, men det är en helt annan sak att på plats se och ta intryck av hur vidrigt det var med denna omänskliga hantering av liv. Det är något som aldrig får glömmas och aldrig upprepas. Trots det så är det idag på fler håll precis vad som återigen sker, förföljelse av minoriteter och oliktänkande. Det finns obegripligt nog även människor som förnekar att detta har inträffat på riktigt, de påstår att det är fabulerat.
Greta besöker bokbytar kiosken. Dessvärre var det dåligt med böcker som passade henne.
Campingplatsen som vi valde var rätt trevlig, en liten campingplats med en lite rolig gammal telefonkiosk som numera var bibliotek, eller snarare ”ge Å ta” bytesstation. Den heter Campingplatz Winzen an der Aller, ”Auf der Hude” var vad byfolket kallade den och vad som står på skyltarna. Vi var nu inte någon längre stund på campingen, då vi kom på kvällen ock åkte rätt tidigt på morgonen dagen därpå. Den låg vilket fall utmed en floden som lämpligt och passande nog hette just Aller. Glömde dessvärre att notera hur långt det var hit från vår startpunkt hemma. Skulle gissa på någonstans 50 mil, eller så.
För den hästintresserade så är närheten till Celle ett Mekka, deras uppfödning av hästar är världskänd och härifrån kommer många av hästar som sedan tävlat och tillhört det absoluta toppskiktet inom dressyr, kanske det även vara hoppning, men det överlåter jag åt andra att avgöra.
Minnesstenar över de som hålls fångna i detta läger och tillbringade sina sista dagar i livet här. Namn och nummer stod inristat på stenarna.
Branddammen i lägret, en damm som skulle utgöra reservoar ifall en brand uppstod. Denna damm var i slutskedet det enda vatten som fångarna i lägret hade att dricka.
Välkommen åter då jag skriver mer om kommande dagar.