Gulhämplingarna gnisslar i gryningen, accompanjerade av grönfinkar, gransångare, tornseglare, steglits, hämpling, svarthättor och svart rödstjärt. Häger brukar flyga över lite då och då och sedan är det några läten jag inte kan pricka in, är lite ringrostig på dessa fåglar. Ungefär så var första morgonen väl inne i Österrike. Han dessvärre inte få upp kikaren då jag spanade in några större seglare, som jag uppfattade det. Alpseglare kanske?
Efter det korta stoppet i Tyskland fortsatte resan ned mot Italien och Gardasjön, men med utvikning till Kötschach-Mauthen, Alpencamp i Österrike. Vi hade läst om denna camping att det skulle vara en fin och trevlig camping. Den var fin, ren och låg väldigt fint, men trots det var det inte riktigt vår typ av ställe. Campingen var fylld av barnfamiljer och för dessa passade den utmärkt, det var otroligt rent och fint, ordning helt enkelt. Lite som en man från Kanada som vi träffade uttryckte det, ”Österrikare verkar gilla ordning och reda!” Skall inte tas för negativt, men det är väldigt mycket ordning och reda på allt, lite för ”klämkäckt”, ägaren tassade runt i lederhosen och blå scoutskjorta och underhöll barnen. :-). Det fanns TV och omgivningarna var fantastiska. Jag kunde här följa TTTpå Touren, vilket kanske inte var så otroligt spännande. Eurosport är helkass på att producera tempo och lagtempo, man får inte några mellantider och det är lite si och så med filmandet. Eurosport är för övrigt en skitkanal, vilket jag redan bedyrat mitt missnöje över tidigare.
Innan vi kom fram till Alpencamp som beskrivs ovan, så tvingades vi till ytterligare en övernattning, den gjorde vi i Mittensil i Österrike på den minsta camping jag besökt någonsin. 10 tält och den hade varit full. En gammal man drev denna camping på sin tomt, standarden var inte på topp, det fanns visserligen vatten och dusch, men det var rätt sunkigt, toan luktade direkt illa. Vilket fall så ligger denna lilla by på norra gränsen in till den stora glaciären Grossglockner och till nationalparken Hohe Tauern. Otroligt vackert landskap här, dramatiskt och snöklädda toppar på över 3000m omger vägarna. Vi passerade ganska snabbt igenom området, det var söndag och mycket var stängt. Nationalparken stoltserade på sina informationstavlor med Lammgam, bergsget, mm., hade varit trevligt med ett stopp här och haft med cykeln och kikare för att ta sig upp till lite mer otillgängliga platser och samtidigt få lite cykeltid och träning och spana efter djur! 🙂
Fossiliserat trä som man kan se utmed en av de Geotrails som finns, denna är i Laas.
Vi stannade på den andra campingen i Österike 2 nätter och det finns en massa spännande saker att göra i omgivningen. Det finns i området ett flertal arrangerade rutter, som de kallar för Geotrails, (Fossil world GEOPARK, Karnishe Alpen). Vi besökte bl.a. ett ställe bara ett par km från campingen med flera fossiliserade träd, en kortare runda på ca. 3km i byn Laas. Här låg även ett otroligt vackert beläget sjukhus från sekelskiftet, ett sjukhus som använts för att andas alpluft, ett sanatorium, förmodligen för de med TBC eller liknande åkommor. Vi gjorde även ett försök att besöka Nassfeldt passet, försöka så till vida att det var högt upp, dimmigt och regn, passet ligger på ca. 1550 möh på gränsen mellan Österrike-Italien, där var fossiliserade växter, svavelkällor mm., vädret fick oss dock att avstå. En fika var dock passande.
Vi promenerade även upp till en av restaurangerna som under vintern ligger en bra bit upp i backen, ”Ödenhutten”, en restarang som drevs av en familj, maten var god men har sällan väntat så länge på mat som här, likaså beställde vi in vatten 3ggr innan det kom. Vi fick vår mat så sent att promenaden hem uppifrån restaurangen, ca. 3.5km gjordes i kolmörker. Vid kontroll hemma i Sverige så visade sig dessa 3.5km vara 5.2km, vilket är en helt annan sak, det går konstant uppför, eller utför så det var med facit i hand imponerande av barnen att i värmen gneta sig upp för denna sluttning, i synnerhet Greta.
Träffade ett trevligt par som var ute på en 6 månader lång cykelfärd genom Europa. Deras blog kan läsas här. De hade startat i Turkiet i april, och skulle avsluta resan i oktober i Malaga, Spanien. En resa på 10 000km.
Sällskap om 5 husvagnar dragna av öppna gamla traktorer. Vi mötte dessa under en promenad.
Har nu varit ifrån Touren i några dagar frånsett ett kort inhopp under TTT som kördes för ett par dagar sedan, har sedan varit en vilodag och nu är det dags för bergsetapper, det är nu det kommer att hända lite saker, så säger man ju i vart fall. Stämmer rätt dåligt i år, det har redan hänt en hel del, vurpor, punkteringar, mm. Det är inte alls så som man kunde vänta sig, Nibali ligger en bit ned och Quintana är inte heller med och tampas i toppen, men det är ju inte några dramatiska tidsdifferenser.
Vi åker nu vidare mot Gardasjön i Italien.
More to come…