Det instiftade Lars Vilks stipendiet delades precis ut, som första stipendiat blev det Sara Kristoffersson, professor på konstfack. Hennes ställningstagande i ankdams debatten om namnet på en sal på konstfack, den har hetat och verkar fortfarande heta ”Vita havet”. Den debatten var en av anledningarna till att hon fick priset. Linda Fagerström skrev i Sydsvenskan om det. Stipendiaten Sara Kristoffersson: ”En jobbig jävel” likt Vilks. Sara tog där ställning och kallade detta för en debatt i sandlådan, i princip. Hur som helst var argumenten för ett namnbyte helt uppåt väggarna galet, vilket Sara kritiserade. Hon fick själv ta smällen då drevet på konstfack gick mot henne, starkt av henne!  

Precis som Linda skriver, Vilks hade själv problem med konstvärlden och kanske i synnerhet den etablerade. Det är inte så högt i tak inom konstvärlden som många kanske tror, lite motsägelsefullt kan tyckas. Men som inom allt annat så förekommer det etablerade dogmer och oskrivna regler. Min egna uppfattning är att konstvärlden har minst lika svårt att ta till sig nytänkande som andra samhällsdelar.  Kanske rent av svårare! Det finns en ”skitnödighet” inom konstvärlden som är synnerligen jobbig att förhålla sig till, i synnerhet om man själv försöker vara en del av den. Rätt och fel är inget man uttalar, men mellan raderna, står det klart att rätt och fel är vad som är rätt och vad som är fel.