Efter många års frånvaro, är jag åter i mörkrummet på riktigt igen. Innan digitala kamerorna helt tog över så stod jag mycket och jobbade med mina kopior. Då var det analoga fotograferandet och kopierandet i mörkrummet som gällde. Idag är det inte så, mörkrumsarbetet är inte många som sysslar med, inte jag heller fram till nu. Att fotografera analogt, men sedan scanna in sina negativ är en sak. Det är något helt annat att löpa linan ut och även ta fram kopior i mörkrummet. 

I och med kursen som jag nu läser på Valand vid Göteborgs universitet, Analoga fotografiska processer, så är en stor del av kursen att just ta fram sina bilder i mörkrummet. Minnena ramlar över mig, jag inser hur kul detta är, hur mycket jag uppskattar och uppskattade det på den tiden. Nu när man klivit in i mörkrummet igen och skall ta fram bilder, först då inser man hur mycket mer jobb det är. Hur hantverket med att fotografera inte riktigt finns kvar, i vart fall hantverket med att rent tekniskt ta bra och välexponerade bilder. 

Felexponerade och svåra motiv med stora kontraster eller kanske det motsatta, väldigt små kontraster, för digitala bilder löser man det ofta i datorn. I mörkrummet är det en helt annan femma. Jag strävar inte efter att förringa och dumförklara bildbehandling i datorn, absolut inte. Nej hade bara glömt hur mycket jobb det ligger bakom en fint framtagen kopia. Det är av stor vikt att redan från exponering få en tekniskt sett bra  bild. Blir det för stort fel här, då är det oftast inte  möjligt att rädda bilden, redan vid små fel ökar omfattningen av jobbet mycket.

En bild blir till

Se som exempel kopian nedan, det är en bild från bilkyrkogården i Småland. 

Bilden ovan är rätt grå. Motivet är från då jag besökte den gamla bilkyrkogården i höstas och det regnande ihärdigt, vilket präglar ljuset och ger ganska en utslätad och trist kontrast. Viket avspeglas i bilden, den är mest grå, det är inte mycket till kontrast. Det går delvis att råda bot på i mörkrummet, men kräver en hel del jobb. En annan sak är detaljer, valet av film och hur den framkallas är då helt avgörande, finkornigt eller grovkornigt. Väl exponerad med en given film, jag då är förutsättningarna givna. Detsamma gäller skärpan, en oskarp bild, den är och förblir en oskarp bild. 

Noggrannhet är och borde vara en dygd för den som fotograferar med film i kameran. Allt detta hade jag lite förträngt under de år jag fotograferade digitalt. Lite kom tillbaka då jag för några år sedan gick tillbaka till att fotografera analogt, det vill säga med film i kameran, men sedan scanna in filmen och digitalisera den. Det går ju till viss del att rädda en felexponerad bild på film, om den bara digitaliseras. 

I just detta fallet med bilden ovan hade det gått att trixa lite med olika framkallare, och även val av film för att få ett mer kontrastrikt negativ. Det går även i mörkrummet att göra något åt det, men som nu kanske framgår så är det inte lika smidigt som att klicka runt lite i Photoshop, Lightroom, eller liknande. 

Jag hade som exempel vid detta tillfället inte hårdare papper, vilket ger mer mer konstrat i bilden. Just detta är ett väldigt gammalt och otroligt fint papper från Orwo, en gammal fabrik som låg i forna DDR. Det är från 1978 och hur fint som helst fortfarande. Jag gjorde 3 olika varianter, varianter som inte har några mer avancerade grepp, bara olika exponering. Detta är inte heller som dagens ofta smidiga papper, papper med variabel hårdhet. Se nedan:

Tre olika exponering, 4,5,6 sekunder, från vänster till höger. Jag är medveten om att det kan vara svårt att se någon större skillnad på bilderna, men det är det. 

Den fysiska bilden är någon helt annat 

Att se sin bild på papper, utskriven eller kopierad i mörkrummet, det är någon helt annat än att se den på en bildskärm. Alla som tar sitt fotograferande på liter större allvar och kanske vill visa upp sina bilder för fler, de borde ta sig tid att få fysiska bilder. Bilderna blir något helt annat på papper än att se dem på en bildskärm eller mobiltelefon. 

Jag säger inte att bilder blir bättre eller sämre, det är bara att bilden blir något annat. Hantverket är dessutom något helt annat, att få en bra bild från mörkrummet är så mycket mer jobb och erfarenhet än att sitta framför datorn. Detta kan jag säga av egen erfarenhet, samma bild framtagen i mörkrummet eller inscannad och redigerad i datorn, det är väsenskilt. 

Till hösten skall jag ha en fotoutställning, jag funderar allvarligt på att ha den helt med kopior från mörkrummet. Den lilla tid jag nu spenderat under kursen, tiden i mörkrummet har verkligen inspirerat mig och fått mig att minnas. Det är kul, det är ett hantverk och det blir fantastiskt fint.  

Jag ser redan fram emot nästa tillfälle att få gå in i mörkrummet. Jag har dessutom nu seriöst börjat röja hemma för att sätta igång det egna mörkrummet fullt ut, inte som idag, lite temporärt.