Det var en gång ett träd

Träd, en alm

Den gamla almen på Revingefältet har nu rasat, det var till slut  en storm som fick den på fall.

För cirka 200 år sedan, kanske mer, landade ett litet frö från en Alm på marken ute på Revingefältet. Det var kanske inte ett öppet fält på den tiden, det var kanske en skog, mängder av träd, kanske något annat. Försvarsmakten höll definitivt inte sina övningar på fältet. Inte gick det heller 1500 kossor och betade på markerna omkring. 

Fröet kunde vilket fall gro och upp växte ett ståtligt träd. Trädet växte sig allt större, det blev en hel värld för andra växter, lavar och svampar som alla levde på och i det. Insekter åt på trädet, fåglar byggde sina bon på trädets grenar. Ålder och alla angrepp gjorde trädet svagare, det dog sakta men säkert. För ganska många år sedan så dog det dock helt, barken trillade successivt av och innanmätet bröts ned av svampar och olika insekter som levde i trädet.  Kvar blev en ståtlig siluett mot himlen. 

Träd, om de får leva och stå oförstörda, bär ofta på en lång historia, de kan leva över många mänskliga generationer. Vad har egentligen skett i omgivningarna, hur såg det ut i dessa områden då trädet växte upp? Ett träd som detta har varit med om så mycket. Tänk om det kunde berätta vad som hänt genom åren. Resligt som det är så har det säkert en fantastisk utsikt från toppen. 

Träd, en gammal Alm på Revingefältet

Almen på Revingefältet, augusti 2017

Nu är det slut på det. De senaste stormarna som kom in över Skåne under oktober 2017 fick till slut trädet på fall. Trädet var sedan länge hårt anfrätt och angripet. De flesta grenarna var av och endast ett par av de grövre grenarna högst upp trädet var kvar. Det låg många grenar på marken, mer eller mindre förmultnade. Här fick naturens kretslopp sköta det hela.

Alm på RevingefältetLite vemodigt att åka förbi det gamla trädet, det kommer nu sannolikt att förmultna snabbt. 

Ett fallet träd, en gammal Alm.

Den gamla Almen togs av höststormarna.

 

Läs gärna min andra sida Vakthunden.

Kåseberga på en av årets sista dagar

Stormen Urd har bedarrat, kvar är nu endast minnet. Det blev inte några svårare skador, de fysiska spåren är nu i stort sett borta, till och med den gamla sjön har lagt sig. Kåseberga är tomt, en och annan lokalt boende, rastande sin jycke, eller kanske spanande efter fågel. Där är dock precis som jag, några som kommer utifrån. Den lokala fiskaren kommer in med mager fångst, allt ryms i en liten ynka låda.

 

Jag fick i mellandagarna på posten en fantastisk bok. Hittade den på ett antikvariat i Kalmar, Lennart Olsons – FotografierLennart Olson var en konstfotograf, kanske mest känd för sina Brobilder. Han har dock gjort mer än så, han har kanske framför allt producerat en mängd filmer till SVT. Lennart Olson var en av fotograferna i Tio fotografer

dsc_0968-01

Jag minns så väl en utställning på Fotograficentrum i Örebro med Lennart Olson och hans fantastiska brobilder. Det var några år sedan, någon gång under 80-talet. Lennart var en mästare på flera hantverksmässiga processer för att ta fram bilder, bland annat gummitryck. Hans ofta väldigt grafiska och formstarka bilder, de blev tredimensionella med gummitrycket, desto djupare svärta desto tjockare lager med gummi. En fantastisk inspirationskälla för det egna fotograferandet. Hade även gärna haft en av hans foton på väggen. 

Efter att ha bläddrat i den boken så infann sig en hunger på att ge sig ut, fotografera, kanske framför allt att vara ute och besöka spännande nya platser. Att fotografera just broar kanske inte är vad man skall ägna sig åt. Skåne har dock så mycket annat att besöka så det är inte där begränsningarna finns. Bara att ge sig ut.

Kåseberga

Kåseberga på sommaren och Kåseberga på vintern är två helt skilda platser. Den lille hummern med skylten som den har hängande runt halsen, mest för att skydda sig själv är undanställd, kommer fram lagom till våren/försommaren. Sommaren, fullt med turister. Vintern i stort sett tomt.

wp-image-193695902jpeg.jpg

Har besökt Kåseberga ett par gånger nu under den senaste veckan. Dels under en av de sista dagarna på 2016, då var det endast en kort visit till hamnen.  I hamnen var det i stort sett folktomt, frånsett en fågelskådare som spenderade runt 350 dagar om året räknande fågel i området runt Kåseberga. Jag kunde utan kikare konstatera Ängspiplärka, Havsörn (subadult), Sidensvasar ca. 40 st, utöver dessa var det en mängd olika änder som flög runt ute över det öppna havet.

dsc_0974-01

Det andra besöket var i  början på det nya året, 3:e januari. Rätt trist väder under dagen, som dock började fint med frostnupen morgon, vilket övergick till mulet och sutligen regn. Denna gång besökte jag Ale stenar, fritt från både turister, och får som annars betar på platån där Ale stenar ligger. Har försökt att få till bra bilder på stensättningen, det är inte helt enkelt. Förra gången jag var här, i fjol vår så hade jag en ide om att släpa med mig en liten stege. Det blev i vart fall inte så denna gången, får se framöver om det kanske åker med en stege.

dsc_0970-01

 

Urd på film – nästan

Stormen Urd drar in över landet och SMHI går ut med varningar över sydvästra Sverige. Mitt i den värsta resehelgen över hela året så skall det komma in en storm. Så lägligt!

dsc_0912-26122016-258-redigera

Tillsammans med en mängd andra resenärer så åkte vi söderut i Sverige under gårdagen, julhelgens annandag. Stormen Urd drog in över landet och gjorde helt onödigt och ofrivilligt resan ned till skåne lite mer dramatisk än vad vi önskade. SMHI hade gått ut med varningar och vi såg framför oss en förfärlig bilresa, mängder av andra resenärer på vägarna, en stark västlig vind, nederbörd i form av snö och regn. Usch! 

dsc_0950-01

Vi sträckte på benen vid Brahe hus, knappt halvvägs till skåne. Jag tog då några bilder på den gamla borgen i dramatiskt ljus. Här började det torna upp sig ordentligt, snö började yra i luften, vinden var upp vid borgen väldigt stark. Hade oavsett väder planerat att stanna här på vägen ned, kamerorna låg fint packade och enkla att plocka fram, det var dock ett sånt skitväder och en sådan stark blåst att de fick bli kvar i bilen.  Hade planerat ett foto för 4×5 och storformatskameran. Hade aldrig funkat i denna blåst.

Nu blev det instället några bilder med betydligt mindre och smidiga kameror. Jag fick alltså inte Urd på film. En annan  gång! Nu lär väl aldrig Urd dyka upp igen, men kanske blir det Verdandi, eller Skuld, kanske kan det bli på film. Det blev nu dock digitala bilder denna gång, lite fusk!

Vi landade i skåne helskinnade, mörkret hade lagt sig och blåsten höll på att nå ned till skåne och paradiset i Torna Hällestad.

Som man brukar säga borta bra, men hemma bäst!

dsc_0917-26122016-258-redigera

Får mig att tänka på Batman.

Upp

Brahe hus lockar alltid lite, hänger nog i sedan barnsben då sommarsemestrar ofta passerade denna gamla borg, Gränna och det stora trollet i Jönköping/Husqvarna. De ligger som ett pärlband utmed Vätterns östra sida. 

dsc_0948-02

Denna bild togs på vägen upp, det var precis i skymningen och jag blev lite glassugen!

Upptäcker skåne

I och med återfallet till att fotografera med film och framför allt då mellanformat med Hasselbladaren så är landskapsfotografering kul igen. Det är svårt!

Hamlad pilallé Igelösa, skåne
Ofta blir man besviken med resultatet när man sitter hemma för att ta fram någon bild, så där såg det inte alls ut. Platta och tråkiga bilder är ofta resultatet av trampande runt för att få bilder. Det är nu vilket fall dubbelt spännande då man dels inte ser resultat förrän filmen är framkallad och eventuellt inskannad.
Jag har dock upptäckt Michael Kenna och hans avskalade och fina bilder. Har då fått lite nytt sätt att se på landskapsfotograferande, dels så ser jag numera bilder då jag åker genom landskapet, dels så fotograferar jag numera endast kväll eller tidig morgon, eller tom. i rejält mörker.

Tidigare så var dia ofta laddat i kameran, nu är det uteslutande S/V film av olika slag.

En km lång pil-allé Igelösa, skåne

Pilallé Igelösa, skåne