Direktfilm – så kul!

Direktfilm, eller som det brukar kallas Polaroidfilm. Undviker det ordet då Polaroid är ett företagsnamn, ett företag som dessvärre gått i graven. Polaroid har sedan dess återuppstått då några entusiaster lyckats återskapa delar av det tidigare framgångsrika företaget. Se dokumentären om Edwin Land, Bilderna alla – doktor Land och hans kamera (kan ses till 22 juli 2022).

Jag har ett flertal olika kameror för direktbild, har skrivit om ett par av dess tidigare, se Polaroid ör kul! Hade jag fått välja, kunnat välja, då hade jag helt klart använt polaroid för det mesta, framför allt film som Fuji FP100, en film som nu dessvärre är mycket svår att få tag i. De som har film liggandes håller hårt i den, eller säljer den till riktigt högt pris. Det är på något sätt ett optimalt fotograferande, med den filmen får man både bilden och ett negativ, direkt!

Härom veckan köpte jag en av de rätt populära Fuji Instax kamerorna, en Fuji Instax mini 90 Neo. Förvånansvärt bra kamera, den har lite olika inställningsmöjligheter och enkel att använda. Instax är Fujis direktfilm och motsvarig till Polaroid.

Fuji instax mini 90

Om jag skall nämna något negativt så är bilderna lite väl små, det finns andra Instax kameror som har lite större format. Kanske blir det en sådan som får ersätta denna längre fram. Under tiden så är denna en kompis som följer med på de dagliga promenaderna. Kameran blir lite som en dagbok, bilddagbok. Jag skriver ofta datum och ibland även plats, person eller annat som kan vara bra för minnet. 

Bilder för framtiden

Jag är osäker på hur hållbarheten är på dessa bilder. Jag hittade häromdagen gamla polaroid bilder på mig själv, jag kan har varit kanske 14-15 år. Bilderna var faktiskt över förväntan bra. Bilderna är om min uppskattning stämmer runt 35 år gamla, eller till och med äldre. Färgerna var bibehållna, skärpan var det väl inte så mycket med, men det var en gammal Fixfocus kamera som min pappa hade och använde. Det finns alltså hopp om att bilderna även kan ses om så där 35 år.

Kan verkligen tala mig varm för detta och bara rekommendera alla att prova, det är något annat än de mobilbilder som man tar med sina telefon/mobil/kamera, den digitala. Denna fysiska bild känns faktiskt lite mer verkliga. Därmed inte sagt att mobilbilder är dåliga eller sämre, bara något annat.

Det analoga håller fast vid det analoga

I det analoga fotolabbet, mörkrummet är det mesta analogt. Ett rum för filmfotografi, där gör sig det mesta bäst i form av analoga prylar. Häromdagen kom jag över ett gammalt klassisk mörkrumsur. Visserligen i behov av lite justering, men fullt fungerande.

Ett gammalt mörkrumsurs från Junghans.

Uret är ett fint komplement till den i övrigt gamla analoga  utrustningen. Nedan är bänken med förstoringsapparater. Rummet som nu är mörkrum, var tänkt att bli en toalett och dusch, men efter lite övervägande så fick det istället bli mörkrum. Om jag får säga så är det bästa tänkbara utfall.

Förstoringsapparaterna i mörkrummet

Den gamla Beseler 45 MX för negativ upp till 4×5, kompletterad av Fujimoto G70 Dichro för alla mindre format.

Rummet är inte stort så noggrann planering och konstruktion har gjort det till ett kompakt mörkrum, lagom för en person. Två personer hade nog fungerat, i undantagsfall. 

Fortfarande är det vissa saker som saknas, en bra skölj, lite större skålar, bra fungerande avmaskningsramar, fler negativhållare till Beseler apparaten. Om du som läser detta har något av detta och kan tänka dig att sälja av lite, då kanske jag är en köpare?  

En lekplats

Läste härom dagen i Sydsvenskan att de boende i Björnstorp ville ha en anlagd lekplats i byn. Kände mest att de var fel på det. Lite bortskämda, eller är det ett tidens tecken? De bor i en by helt omgiven av en lekplats, naturen. Om det inte duger, fixa något eget.

Lekplatsen i Torna Hällestad,#graflex,#4×5,#storformat, #fomapan