Det var en gång ett träd

Träd, en alm

Den gamla almen på Revingefältet har nu rasat, det var till slut  en storm som fick den på fall.

För cirka 200 år sedan, kanske mer, landade ett litet frö från en Alm på marken ute på Revingefältet. Det var kanske inte ett öppet fält på den tiden, det var kanske en skog, mängder av träd, kanske något annat. Försvarsmakten höll definitivt inte sina övningar på fältet. Inte gick det heller 1500 kossor och betade på markerna omkring. 

Fröet kunde vilket fall gro och upp växte ett ståtligt träd. Trädet växte sig allt större, det blev en hel värld för andra växter, lavar och svampar som alla levde på och i det. Insekter åt på trädet, fåglar byggde sina bon på trädets grenar. Ålder och alla angrepp gjorde trädet svagare, det dog sakta men säkert. För ganska många år sedan så dog det dock helt, barken trillade successivt av och innanmätet bröts ned av svampar och olika insekter som levde i trädet.  Kvar blev en ståtlig siluett mot himlen. 

Träd, om de får leva och stå oförstörda, bär ofta på en lång historia, de kan leva över många mänskliga generationer. Vad har egentligen skett i omgivningarna, hur såg det ut i dessa områden då trädet växte upp? Ett träd som detta har varit med om så mycket. Tänk om det kunde berätta vad som hänt genom åren. Resligt som det är så har det säkert en fantastisk utsikt från toppen. 

Träd, en gammal Alm på Revingefältet

Almen på Revingefältet, augusti 2017

Nu är det slut på det. De senaste stormarna som kom in över Skåne under oktober 2017 fick till slut trädet på fall. Trädet var sedan länge hårt anfrätt och angripet. De flesta grenarna var av och endast ett par av de grövre grenarna högst upp trädet var kvar. Det låg många grenar på marken, mer eller mindre förmultnade. Här fick naturens kretslopp sköta det hela.

Alm på RevingefältetLite vemodigt att åka förbi det gamla trädet, det kommer nu sannolikt att förmultna snabbt. 

Ett fallet träd, en gammal Alm.

Den gamla Almen togs av höststormarna.

 

Läs gärna mina andra sidor Vakthunden och Velocipeter

Revingefältet som en gammal västernfilm

DSC_6023-20102015-172

Revingefältet ett ganska unikt fält i Skåne och möjligen även i Sverige. Fältet är relativt stort och omgärdar bl.a. Krankesjön, sträcker sig även ut mot Vombsjön (dock ej ända ut till sjön), nuddar Revinge, Harlösa och Torna Hällestad. Ett fält där flora och till viss del även fauna är beroende av att växtligheten hålls i schack, dvs. den får inte växa sig för hög och ”buska igen ytorna”. Fälten skall hållas öppna och det sköts av de ca. 1500 kossor som går ute på fältet året runt och betar, och dels av militären som har fältet som ett övningsfält där det under övningar körs med pansarfordon, jeepar, mm.

Det är rätt häftigt när man korsar en färist med bilen (färist=ett slags hinder för djur, förhindrar så de att inte kan ta sig ut från ett område via bilvägar). Inne på området kan man möta koflockar på flera hundra djur, djur som är vana med människor och inte är rädda, snarare tvärt om nyfikna och närmar sig om man blir stillastående.

DSC_6031-20102015-172

Jag skulle ut för att försöka få lite bilder till en kommande utställning, jag hade pratat med Carl-Axel, som är den som driver KC-Ranch och av honom fått information om vad som skulle ske, det var ett par olika kogrupper som skulle flyttas mellan områden. Den ena var från södra änden på Krankesjön där de betat i några dagar, de skulle nu flyttas mot Södra Sandby och områden runt ”Svarta hål”. Det var närmare 600 kossor som i sakta mak i ett långt led vandrade. Sakta mak är kanske inte helt rätt, det går tidvis rätt fort och korna löser flaskhalsar rätt smidigt, i grindöppningar så blir det automatiskt att de ökar farten lite och tar sig igenom. Den andra gruppen skulle flyttas från Silvåkra till området öster om Torna Hällestad. Passande så var vädret lite regntungt och mulet, vilket ger en passande lite dyster stämning.

De var 3 personer som gjorde jobbet, bilden nedan är från vägen mellan Stensoffa och Silvåkra. Leder det hela gör Carl-Axel Dahlgren, ägaren av KC-Ranch, ridandes i mitten omgärdad av sina medhjälpare.

DSC_6850-20102015-173

Fotograferandet var inte helt enkelt, dels så vill man som fotograf inte störa och blanda sig i arbetet, det gjorde i detta fallet att det blev lite stora avstånd. Kossorna är otroligt nyfikna och står man så de kan få syn på en så är det stor sannolikhet att det kommer mot en.

Att hänga med gående är svårt om inte mer eller mindre omöjligt, fältet är inte precis som ett salsgolv, det är ett snubblande och vinglande, blött halt gräs, allt detta med kameran i skjutläge. Det var till att följa det hela med bil och försöka genskjuta på passande små vägar.

För mig personligen var detta lite av det roligare jag gjort och fotograferat på ganska länge, nu blev det kanske inte några superbilder, det krävs lite att man har mer koll på hur och var det kommer hända saker. Jag fick lite uppslag och idéer på bilder, så kanske längre fram kan dessa bilder bli verklighet. Kanske framför allt var det kul att få se detta i verkligheten, kändes lite som om man var med i en film med ”Cowboys” som driver kossor, trots att jag satt mycket av tiden i en liten Fiat Punto.

Jag fick även ett par bilder på Carl-Axel och någon av dessa kommer att hänga på utställningen i kyrkan 31/10. Det är nästa helg som min och Peer Eriksson utställning ”Olika, men ändå så lika” kommer att hänga i Torna Hällestad kyrka kl. 16-21. En utställning där människor i och kring Torna Hällestad skildrats, men även människor från andra världsdelar, vilka gör i mångt och mycket samma saker.

DSC_6042-20102015-172-2DSC_6008-20102015-172DSC_6013-20102015-172

Här ovan är dagens ”Cowboys” och ”Cowgirl”.

Jag som vare sig är så värst förtjust i hästar eller uppskattar att vara i dess närhet tycker trots det att det var och är riktigt häftigt, skall dock medges att jag härdats av att tillbringa rätt mycket tid i stallet med mina döttrar.

För de som passerar Revingefältet ofta är det lätt att se att dessa djur verkligen har det som en ko skall ha det. Stora öppna ytor, ytor som betas året runt. Korna är sociala och otroligt nyfikna, vilket jag tycker indikerar att de är mår bra och inte är skrämda och skygga. Skötseln av dessa fält sker utan några tillsatser och även det lite som det borde vara. Det finns flera studier som visar att mångfalden gynnas av naturligt betande och utan tillsatser av konstgödsel, det avspeglas i köttet som slutligen landar på våra tallrikar, en glad ko är nog en god ko.

DSC_6887-20102015-173

Har man inte varit på Revingefältet så är det ett trevligt utflyktsmål, gärna i kombination med att kika på fågellivet i och kring Krankesjön, där det bl.a. häckar havsörn, sommargylling, pungmes, en massa änder, doppingar, i vasshaven så finns det massor av spännande fågelarter att spana efter. Det finns vägar runt hela sjön så det går att promenera runt hela sjön. Fältet har för övrigt en massa vägar korsande i alla tänkbara riktningar, notera att vissa är avstängda för allmänheten då det är militären som nyttjar dessa.

Tack till KC-Ranch med Karl-Axel för möjligheten att se detta på nära håll.

Revingefältet på fm.

Ganska tidigt så åkte tjejerna ned till stallet för att göra i ordning sina hästar, de ville rida ut innan värmen blir för påträngande. De vill även ha dagen och kvällen till annat, nu kan de åka till Tvedöra och bada, eller vad som står på schemat.

Tidig ridtur innebär att vakna tidigt och tidig frukost, kan vara jobbigt!

_0015356-03072015-134

Alla är lite tagna på sängen av värmen, sover kanske lite dåligt och vill kanske inte heller sova eller gå och lägga sig så tidigt.

Jag skulle följa med på cykel var tanken, morgonen är även för mig bästa tiden. Svalt och inte så mycket vind, värme och vind gör att det är mer pollen i luften och det är inte bra.
Det får då bli en runda som jag kan följa smidigt på cykel. Vi hade redan på morgonen bestämt att vi skulle ta en tur ut på revingefältet ner mot Stensoffa, men nere i stallet så fick tjejerna för sig att det var för varmt och de vill nu rida en runda upp mot skrylle och utmed spåret mot Dalby, vilket är mer skugga. Jag fick dock styra upp det och bestämma att Revingefältet fick det bli.

Cyklande supporter

Revingefältet är ett fantastiskt fält, ett fält som är ca. 7,5×7,5 km, lite oregelbundet men någonstans där i storlek.  Det är  ett fält som hålls öppet av militärens användande och övande på fältet och av de ca. 1500 kossor som strövar fritt på fältet.
På fältet är små dungar med träd insprängda i det öppna landskapet, bara sandfläckar, i form av gropar eller högre kullar. Området är ett natura 2000 område och har en hel del sällsynta fågelarter, grod- och kräldjur och insekter, och naturligtvis en hel del spännande växter.

En trist baksida med mycket djur är att värmen och djuren får bromsar att flockas, Greta fick lite eländiga bett av bromsar.

Nyfikna kossor

Dessa nyfikna kossor kan ibland få för sig att följa efter då man cyklar, men framför allt om man promenerar. Tjejerna hann några hundra meter innan en rätt stor flock av kossor, kanske 400-500 i en tät klunga började röra sig mot dem. Jag stanande och då stannade även kossorna, de fann mig och min kamera lite mer intressanta. Tjejerna på hästarna hann då iväg och utom den sfär för spännande saker som kossorna har.

Det är inte helt okontroversiellt med dessa kossor, det är vissa som tycker det är synd om dessa kossor, de har inte något hus att gå in i! Det var på tapeten att ägaren till kossorna tvingades bygga flera stallar som de skulle kunna gå in för att söka skydd, detta trotts att det finns flera studier som visar att dessa stallar inte fungerar som man tror, det blir upptrampat och runt dessa och kossorna blir då skitigare och samlas på en eller kanske några få platser hela tiden. Som det är idag vandrar de runt och har enorma marker att vara på, med skogsdungar för skydd mot dåligt väder, oavsett om det är sol, regn, storm eller snöfall. Vintertid får de stödfodring av enselage.

Marta och Greta med sina hästar

 

 

haveri

Vi har haft rejäl blåst, inte någon storm eller så, men rätt stark vind och det tillsammans med lite otur och ett trasigt hjul fick detta släp att kantra och enselagebalarna  fladdrade iväg. Nu står ekipaget parkerat utanför byn med kantrad last, hälften av balarna hade plockat upp då låg utspridda över vägen. Ett hjul saknas och jag gissar att det måste på plats innan vagnen kan åka hem.

Vilket fall så var ridturen klar vid 10-tiden och vi åkte hem för att fika.