Östra skåne, för de flesta Österlen

Försök till att resa en julgran i 15-20 sekundmeters blåst.

Försök till att resa en julgran i 15-20 sekundmeters blåst.

Sedan några månader tillbaka är den ena av våra två bilar ur funktion. Den lilla Fiaten vi har vill inte starta då den blir varm. Lite jobbigt om man skall åka lite längre, det går då inte att stanna och starta inom 3-4 timmar. Den står nu fint parkerad hemmavid och vänta på att lämnas in till en reparatör.

Det här medför att det kan bli lite konkurrens om bilen som fungerar. Denna helg var vår andra bil dock tillgänglig och jag åkte österut i skåne. Det blåste rejält och i vindbyarna var det 15-20 meter per sekund. Sånt avskräcker dock inte, i vart fall inte mig. Åkte nu alltså mot Brantevik och Simrishamn. Tänkte kika på några av de hällristningar som finns där, kanske promenera utmed stranden om det gavs bra läge. Kika på någon fin liten hamn. 

För att ta sig till Simrishamnstrakten enklast och närmast så passeras bland annat Gärsnäs, ett ställe som det var snubblande nära att vi köpte oss ett hus som var till salu för cirka 15 år sedan. Kanske lika bra att det inte blev något med det, så här med facit i hand. Två hus är i vart fall ett för mycket, om det ena inte ligger intill en älv och har fiskerätt!

517_r3_hbl_602-redigera

Gärsnäs

Östra skåne, Österlen

Österlen åker hela familjen till lite då och då, men sällan till trakterna runt Brantevik och Simrishamn. Lite därför så valde jag att åka till detta område idag. 

517_r4_hbl600-redigera

Brantevik/Simrishamn

Österlen blommar upp under sommaren, vintern är det desto ödsligare. I många byar är det bommade hus som stor tomma under vintern. 

517_r4_hbl_601-redigera

Hamnen i Brantevik

Fotoutflykter

Varje gång man skall ut för att fotografera så åker alla ryggsäckar med, det är en för storformats kameran, en för pinhåls kameran och en för Hasselbladaren, till detta kommer stativet och oftast den lilla väskan med Panoramakameran. Ett otroligt släpande med grejor. 

dsc_0872-01

Hällristning utanför Simrishamn

Landade i Brantevik till slut och åkte ned till hamnen, där var det en rejäl vind. Helt öde till en början. Det fylldes dock på med medlemmar från den lokala båt- eller hamnföreningen, de skulle resa årets gran. Inte en helt enkel uppgift i den starka blåsten.

dsc_0867-01

Hällristningarna var ju ett av målen med resan, så de stannade jag naturligtvis till för att kika på. Tog ett par bilder på dessa.

Jag skrev tidigare om att sätta iordning en webbplats med olika ställen i skåne. Det blev inte något av med det. Jag köpte en domän och plats på ett webbhotell. Webbhotellet var direkt dåligt, ett av de sämre jag provat och mina planer rann lite ut i sanden. Så det får istället bli på denna sida som mina turer i skåne får publiceras.  Hur mycket det blir framöver visar sig.

Österlen är vilket fall stort och det finns så mycket fina platser att besöka.

 

Sydkusten, Svarte

Skånsk vinter,  kan  ibland upplevas som tortyr. Regn, blåst, fuktigt, kallt och mörkt. Denna helg var lite åt det hållet, regn och kanske 2-3 grader varmt, mörkt, jo mest hela dagen. Hemskt väder. En kort sväng ned till sydkusten med kameran laddad. Bra förhållanden för dystra svart-vita bilder, vädret inbjuder inte till något annat.

Det var i helgen som gick 10-11 december utlovat trist väder, det stämde väl. Det var grått, regnigt och rätt eländigt. Den planerade fototuren ned till sydkusten var med andra ord som gjord för svart-vit fotografering och gärna även lite diffusa bilder, det regnade och blåste lite. 

Marta jobbar ganska ofta på helgerna, behövde just denna dag skjuts och släptes av i Blentarp. För egen del fortsatte jag på den vägen, Gamla lundavägen. ”Knixig väg” är nästan lite i underkant som beskrivning. Den kan få vem som helst att må illa om man inte kör själv, mycket fjärilar i magen kan det bli om det går lite för fort. Vägen börjar uppe vid Veberöd och via Ystad djurpark går den ned mot Skivarp.

img_201612111827394810.jpg

Körde även på lite vägar som jag inte kört tidigare, eller i vart fall inte åkt på väldigt länge. Passerade Ruuthsbo, och det tillhörande godset. En fin liten kyrkoruin ligger i byn, byggd på 1100-talet. Numera står endast ett lite skal kvar och mycket av ruinen är familjegraven för Ruuthsbo släkten.

Sydkusten och Svarte, inte bara för fiske

Svarte var tidigare ett av de ställen som jag ofta besökte för att fiska. Numera är det inte fiske som drar mig dit. Svarte ligger i östra kanten på Mossbystrand och dess fina badstrand. Det var havet som jag vill komma till och det är nog det absolut närmaste stället på sydkusten om man kör från Torna Hällestad.

Åker man längs sydkusten och är lite observant så kan man se lite av historia, det är en mängd gamla spaningsvärn utmed strandkanten. Dessa gjutna värn, sedan länge övergivna är nu övervuxna och visar på ett annat politiskt läge. Dessvärre känns detta återigen som om ett aktuellt problem med främmande oönskade besökare i våra skärgårdar och vatten. Numera sköts denna spaning på annat sätt, så dessa värn är för alltid igenbommande. 

521_r1_ph_609-redigera

Gammalt värn på sydkusten

img_201612111827362501.jpg

Som så ofta dessa regntunga kalla dagar är att det tar emot, det tar emot att kliva ut ur den varma bilen, ge sig ut i regn och rusk. Ett fint duggande gjorde att allt snabbt blev blött så fort man klev ut från bilen. Min Panoramakamera Horizon 202, den tog dessvärre in en del vatten, den är visserligen av plast, men det är nog inte helt bra med vatten inuti kameran.

Tanken var att ta några bilder med storformats kameran, min  Graflex. Det var dock lite väl mycket regn så det fick bli med smidigare kameror.

img_201612171427238670.jpg

Pinnhålskamera

521_r1_ph_610

Film i kameran är fortfarande det enda

Jag har kommit till insikten att använda dessa gamla kameror med film faktiskt klarar flera saker som inte går att åstadkomma med de fina digitala kamerorna. Dels så känner inte jag till någon modern panoramakamera som är digital. Att ta fler bilder och i Photoshop sedan sätta ihop dessa bilder, det är faktiskt en helt annan sak. Är det människor med på bilden så går det inte att knäppa fler bilder och sätta ihop.

Vissa effekter som dessa bilder har, ses av många som misslyckade då det inte är knivskarpa. Så är det ju inte, det skall ju vara så. Det är också svårt att åstadkomma och få att se naturligt ut med digitala manipulationer, både oskärpan och kornet som film har. Så en tur som denna då jag tog mina bilder med min bakelitkamera och en plastkamera. Faktum är att detta vanligtvis inte är något jag funderar över, men det slog mig när jag tvingades tejpa ihop min ena kamera då jag väl kom hem och torkade upp.

Vädret hade dessutom gjort att all elektronik hade mått lite dåligt, det var detta fina regn som får allt att bli genomblött inom några minuter. Elektronik måste kapslas in ordentligt.

Jag minns som exempel då jag var i Sibirien 1992, jag hade med mina två Nikon kamerahus, ett Nikon F3 och ett Nikon FM.  Jag hade inte några problem under de månader vi var i fuktigt och kyligt väder 24 timmar per dygn. Den ena kameran helt mekanisk, den andra byggd som en pansarvagn, delvis mekanisk, de fungerade oklanderligt. Däremot hade mina resekamrater problem och deras kameror slutade tidvis att fungera (jag skriver dock inte ut vilka kameror de hade) :-). Skillnaden var att ett av deras hus var fyllt med elektronik, de andra var lite sämre tätade och höll en lägre kvalitet. Batterier dras dessutom snabbare ur under kyliga förhållanden.

Lite avslutande kuriosa, Horizon 202

Som avslut länkar jag till en mer känd bild som också är tagen med en Horizon 202, en rysk simpel plastkamera. Anton Corbijn tog flera av bilderna till U2 och skivan The Johua Tree med just en sån här. Notera horisontlinjen, det är en kraftig vidvinkel och då horisonten inte är precis mitt i bild så kan det bli så här.

 

 

En annan bild som jag tog med just denna Horizon 202, en bild från då jag och barnen var till Kåseberga på sommarlovet 2015.

cropped-Scan265-1.jpg

Jerker – vinden

Göra byn som Mr Walker

Ibland ger man sig ut bland människorna i byn, lite som Mr Walker.  Helgen och veckoslutet som gick var ett sådant tillfälle, tog en promenad i byn och spanade in vad som var på gång.

Nedan finns lite bilder som jag tog då jag promenerade runt i Torna Hällestad.

Byn är omgiven av stora sädesfällt.

Byn är omgiven av stora sädesfällt.

Okänd dörr

Var leder denna dörr? Är det dörren till dödsriket ned i gångarna?  Kanske är det till Narnia, eller möjligen en parkeringsplats för gräsklipparen? Vem kan svara?

Promenaden leder vidare, in mot kärnan av byn. Här är det fullt av liv.

Baksidan av Råk-kolonin är ett riktigt "skitområde".

Baksidan av Råk-kolonin är ett riktigt ”skitområde”.

 

Större delen av ungfåglar dör under sitt första år, denna Råka blev inte gammal.

Större delen av ungfåglar dör under sitt första år, denna Råka blev inte gammal.

 

Punktering!

Punktering! En bil står lämnad åt sitt öde, naturen tar tillbaka kommandot och tar över.

Här bor herr och fru blåsmes med sin barnaskara. Ett synnerligen personligt litet hus

Här bor herr och fru blåmes med sin barnaskara. Ett synnerligen personligt litet hus.

 

 

Fotot är inte längre ett foto?

När slutar fotografering att vara just fotografering och övergår i bildskapande? Fotografering av idag jämfört med för 15-20 år sedan kan vara två helt skilda saker.

wpid-wp-1453792224486.jpg

Gammal klassisk tvåögd kamera, en japansk Rolleiflex kopia som ännu idag tar fantastiska foton.

 

I artikeln ”Fotografiet behöver uppfinnas på nytt” skriver Håkan Lindgren att fotot inte är vad det varit och idag är inte alltid fotograferande bilder av ögonblick. Det visar inte något som verkligen skett. Detta i sig är inte någon nyhet, det har länge gått att manipulera bilder, vilket även gjordes med fotograferande på film. Den digitala eran och digitalt fotograferande har dock medfört helt andra möjligheter att skapa bilder. Bildskapande är inte är detsamma som att fotografera.

I artikeln i SVD nämner han ett  flertal punkter i som gör att bilden man ser som ett resultat av ett tryck på på en knapp inte är fotografering. Knappen kan vara i kameran, i telefonen, eller vad det nu är man tar bilden med, det är inte ögonblicksbilder. Knapptryckningen sätter igång en massa olika skeenden, som exempel kan det exponeras 20 bilder som bakas samman till en slutlig bild, 20 olika ögonblick som blir en bild. Fler exempel tas upp i artikeln, läs den,  det är ganska talande hur vi omgärdas av så kallad hjälp. Hjälp som skall ta fram det bästa ut saker och ting! Vad nu det är, vad är det bästa och vem har bestämt att det som kommer ut är det bästa?

Jag skrev för några månader sedan om att det gamla hantverket är på väg att försvinna, det ersätts av en massa elektroniska hjälpmedel. Det är lite detta som gör att jag gärna fotograferar med film, det känns lite som om man fuskar då man fotograferar med digitala kameror, det är faktiskt enklare, det går inte att bortse från. Jag skrev ett tidigare inlägg om hantverket dör ut, läs gärna det.

wpid-wp-1453890212489.jpg

Flera generationer kameror, från vänster ljusmätare som krävs för äldre kameror, Yashica MAT (6×6 kamera för film), Nikon FM ( 35mm film), Fujica Half (18x24mm för film), nedre raden Nikon 1 V1 digital systemkamera, Ricoh GR III digital kompaktkamera.

I bilden ovan så är kamerorna från 1958-2013, ett spann på 55 år. Allt har gått framåt och dagens kameror tar fantastiska bilder och är otroligt smidiga. Det gör dock inte att gamla kameror är dåliga, de är dock lite osmidiga i jämförelse med dagens små smidiga kameror.

Jag tänker inte ge mig in i någon diskussion om vad som är fotografering och vad som inte är det, men att fånga ett ögonblick är kärnan med fotografering, ett fruset ögonblick i tiden. Det är lite det som är tjusningen med att titta på gamla fotografier, tidsdokument! Bilderna som skapas idag är det bilder av ögonblick, är det tidsdokument av något som skett? Det är idag inte självklart vad bilden är, ett foto, eller något annat.

Digitala fotografier kan idag otroligt enkelt ”framkallas” i olika program på en dator, det moderna ”mörkrummet” är idag på datorn. Resultatet av ett knäpp på kameran är i stort sett momentant, på en display på kameran kan man enkelt se om det blev som önskat. Kamerorna på övre raden är alla kameror som använder film, fungerar precis lika bra idag som på den tiden de var någorlunda moderna. Filmen från dessa framkallades och kopierades, mörkrummet gjorde då skäl för namnet, just ett mörkt rum. För att få resultatet av dessa kameror så var det flera steg som krävdes, med filmen framkallad och torkad så kunde den betraktas och då först vet man om det blev bra, blundade personen, eller kanske en konstig min fastnade på filmen, bilden blev för ljus eller mörk, horisonten lutar, mm..

 

F_390_178

Bild tagen med en kamera från 1971. (Hasselblad 500 C/M)

Jag har personligen inte några problem med att manipulera bilder, det är helt på sin plats och både tillför och möjliggör saker som tidigare var mycket svåra om inte mer eller mindre omöjliga. Däremot motsätter jag mig att kalla alla dessa stora ingrepp som görs för fotograferande, att exempelvis slå ihop bilder och göra ingrep som är mer än att efterbelysa, skugga, ”cropa” dvs. att klippa ut en del av bilden,  ändra kontraster, tonskalor, färger mm.,  det är inte fotografering, det är bildskapande. Vilket kan leda fram till fantastiska bilder, men det är ju inte fotografering.

Skall man göra det så skall det klart och tydligt framgå om någon undrar, det kan annars sluta som för den norska naturfotografen Terje Hellesø, prisbelönt och hyllad för sina naturfoton, som sedan vid granskning visade sig vara montage. Det finns vissa skolor som inte tillåter minsta lilla manipulering, man får inte ens göra ingrepp i ett motiv, dvs. kanske städa framför huvudmotivet, lägga en tröjärm till rätta, fixa håret, m.m, den strikta dokumentärfotografin har för många dessa oskrivna regler. Fotografering är det dock oavsett manipulering av motiv eller ej, det är ett knäpp och en ögonblicksbild.

Kanske är detta ett ickeproblem tycker många, men var skall man dra gränsen? Jag vill personligen gärna veta om en bild är ett fotografi och en ögonblicksbild, om 50 år kanske alla bilder är montage, det man sitter och kikar på är några hopklipp och den sanna bilden finns inte för det man titta på är en en manipulerad bild, alla ser så vackra och flefria ut, ingen gråter, ingen har en röd näsa, ingen är tunnhårig, ingen har rosiga kinder, sådana bilder är ju fullständigt ointressanta.

img_361-101 (1)

Bild tagen med Yashica MAT, från 1958.

Kate Winslet har skrivit in i sina kontrakt med smink och andra kosmetiska produkter att bilderna inte får retuscheras, Cindy Crawford lät publicera ”äkta bilder på sig själv”. Vilket sjuk värld det är, bilder ljuger. De reklambilder vi idag matas med är bilder är något slags idealiserade människor, men bilderna är inte fotografier, det är något helt annat. Mycket märkliga ideal som dessa bilder förmedlar, ingen ser ut som dessa människor, men många tror det och strävar efter det.

 

R0014210-18042015-84

Bild tagen med Ricoh GR III, en moderna och smidig och fantastisk trevlig kamera.

Så jag röstar för den nya fotografin, där det fotografiska ögonblicket verkligen har inträffat och fångats på någon form av media (film, minneskort, …)

Hörte brygga

En av de de stora förtjänsterna med skåne, och byn där vi bor är att det omgärdat av hav. Ja vi pratar inte strandtomt, men det är kust inom räckhåll och ca. 20-25 minuters bilfärd bort. Fiske efter havsöring, stor havsöring, bad i havet och vackert. Världsrekord!

Innan detta snöfall så var jag ned en sväng till Hörte brygga. Fick med lite bilder hem som jag skannade in ikväll.