Några bilder från första rullen genom kameran

Ett par rullar har jag nu hunnit med att knäppa med den nya Contax T. Ett par rullar Kentmere 400, en billig film som ägs av brittiska Ilford. Billig film som jag inte är helt nöjd med, men som jag skall prova lite mer. Den är lite väl kornig och den har utfrätta högdagrar. Utfrätta högdagrar, för den som inte känner till det uttrycket, betyder att de ljusa partierna på bilderna inte blir så bra återgivna, det försvinner detaljer i dessa delar av bilden. Att kornet är lite för påtagligt kan jag dock leva med. Hade jag inte gillat korn så kan jag ju ägnat mig åt digital fotografering, där finns inte korn alls, där är det brus. Nedan är några bilder jag tagit på den lilla promenad jag har från bilens parkering till mitt kontor, en ToR blir detta i bilder, det slank med en kort avstickare genom Valvet och förbi Raoul Wallenberg monumentet.

Parkeringen vid Socialhögskolan

Parkeringen vid Socialhögskolan, fint värre!

Slaktad cykel

Vanlig syn i Lund, en slaktad cykel. Denna har två framhjul, saknar sadel och kedja. Svåra förhållanden!

Lexia bok- och pappershandel.

Numer en liten bok och pappershandel inne på gamla kirurgområdet. Mitt emot mitt kontor.

Gamla UB 3

Gamla kirurgen, forna UB 3. Här pluggade och satt jag många timmar då jag själv studerade på 90-talet.

Portvaktsstugan til gamla kirurgområdet

Portvaktsstugan in till gamla kirurgområdet. En flaskhals för många studenter som skall till de norra områdena av universitetet. Tidigare var detta ingången till det gamla sjukhusområdet.

Valvet

Valvet, numera en restaurang.

Raoul Wallenberg monumentet.

Raoul Wallenberg monumentet, hans väska. Står i parken utanför Skissernas museum.

 

Optiken på kameran är otroligt skarp och distinkt, det bästa jag testat på en sådan här typ av kamera. Riktigt kul kamera att fotografera med, min ”rikemans kamera för semestrar” funkar bra för en ”knegare på jobbet”, också!  

När träd blir till en skog

 

Gläntan

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.
Gläntan är omsluten av en skog som kväver sig själv.
Svarta stammar med lavarnas askgrå skäggstubb.
De tätt sammanskruvade träden är döda ända upp i topparna där några enstaka gröna kvistar vidrör ljuset.
Därunder: skugga som ruvar på skugga, kärret som växer.
Men på den öppna platsen är gräset underligt grönt och levande.
Här ligger stora stenar, liksom ordnade. De måste vara grundstenarna i ett hus, jag kanske tar fel.

 

Vilka levde här? Ingen kan ge upplysning om det.
Namnen finns någonstans i ett arkiv som ingen öppnar (det är bara arkiven som håller sig unga).
Den muntliga traditionen är död och därmed minnena.
Zigenarstammen minns men de skrivkunniga glömmer.
Anteckna och glöm.

 

Torpet sorlar av röster, det är världens centrum.
Men invånarna dör eller flyttar ut, krönikan upphör.
Det står öde i många år. Och torpet blir en sfinx.

Till slut är allt borta utom grundstenarna.
På något sätt har jag varit här förut, men måste gå nu.
Jag dyker in bland snåren. Det går bara att tränga sig igenom med ett steg framåt och två åt sidan,
som en schackspringare.

Så småningom glesnar det och ljusnar. Stegen blir längre. En gångstig smyger sig fram till mig.
Jag är tillbaka i kommunikationsnätet.
På den nynnande kraftledningsstolpen sitter en skalbagge i solen.
Under de glänsande sköldarna ligger flygvingarna hopvecklade lika sinnrikt som en fallskärm packad av en expert.

Tomas Tranströmer

 
HBL_418_293HBL_418_291HBL_418_290HBL_418_287HBL_416_297HBL_418_289

HBL_418_286-3 HBL_416_300

I skåne kallas ansamlingar av träd för skog, kanske inte vilka ansamlingar som helst, men är de på så där 100 träd eller fler så är det en skog.  Dalby söderskog, Sveriges äldsta nationalpark, det är en skog enligt skånska mått. Står jag på ena sidan parken, det är då  nära på möjligt att se igenom träddungen och husen på andra sidan, men en skog är det. Kommer man till Småland så är det skogar, skogar som jag definierar som skogar. Fortsätter man sedan norrut så växer områdena, skogarna blir större, nu, skall det dock medges att många av de trädbevuxna områden faktiskt är planteringar. Hur som helst, det kan vara mil efter mil utmed vägarna, träden kryper inpå en, växer ända in på vägkanten. Vad gör en knippe träd till en skog? Personligen så anser jag att det bordet vara möjligt att gå vilse i en skog, rejält vilse, kan jag tycka.

Jag tog en nyårspromenad genom Björkensdal och Trollskogen, vilket alltså får räknas till en skog, ett område i anslutning till Torna Hällestad. Björkensdal, Trollskogen och områdena runt dessa är fantastiska områden, har ni inte varit där så är det definitivt värt ett besök. Fylls året runt av människor som vill åka pulka, håva insekter, plocka svamp, eller kanske bara strosa runt i trollsk skog.

Trollen höll sig på avstånd.

 

En kväll i kulturens tecken

En kväll i kulturens tecken

wpid-shot_1446315525387.jpg

Inga psalmer idag, spar det till en annan dag.

Fantastiskt kväll!

Kunde inte riktigt ana att det skulle komma så mycket människor, det blev en makalös kväll i kyrkan i Torna Hällestad. Mycket folk och en massa positiva kommentarer, vilket stärker en och naturligtvis är kul att få. Lasse bidrog mycket till en fantastiskt stämning med sitt gitarrspel. Alla helgons dag blev en dag med positiva vibrationer och toner, skall det inte vara så?! Det kan vara en stund för eftertanke, en tanke som leder i positiv riktning måste väl ändå vara bättre än det motsatta.

Vid 19-tiden blev det ett naturligt lite avbrott för en kortare konsert med flöjt, vilket även det gjorde en fin inramning av kvällen. Kyrkan är mycket gammal och musikstycken för flöjt brukar sällan vara ny så det passade bra.

För de som inte kom och kunde se utställningen så finns en länk till mina bilder längst ned i texten, Peers bilder finns inte med här och det är lite synd då utställningen i mångt och mycket byggde på just konstraster och icke kontraster, vi hängde bilder parvis.
DSC_3380-16042015-80 (1)

Ställning för bilder

Peer och jag snickrade ihop 6 ställningar om vardera 260cm som vi satte utmed gången in i kyrkan, 3 st på vardera sida. Ställningarna såg ut som mindre fotbollsmål vilka vi klädde med vitt tyg. Köpte några billiga lampor på IKEA som placerades i gången och hängde bilderna i fiskelinor. Blev riktigt bra, efter förhållandena i vart fall. Det var dock tidvis lite trångt och svårt att både se på bilderna och ta sig fram i korridoren.

Här finner man en länk till mina utställningsbilder

Ytterligare lite roligt är att jag pratade med Stadsbiblioteket i Lund och Caféet där, fick klartecken att utställningen skall få hänga där i augusti 2016. Riktigt kul. Det blir då en utställning som får hänga en månad och fler får då möjlighet att se den.

Smolket i bägaren för min del var att jag förberett många av mina bilder i kvadratiskt format, men utskrivna blev de i rektangulärt och stående format, inte helt bra. Utskrifterna klippte bilderna på ett sätt som jag inte var helt nöjd med, men överlag så funkade det trots detta missöde.

Lunchgalopp på Jägersro

Det är ju populärt att fotografera vad man äter, ser mer eller mindre dagligen foton på mackor, sallader, eller vad det nu kan vara. Vanligt är ju också att skriva att man cyklar, springer, ja man tränar någonting! Fotona däremot brukar oftast visa någon eller en klunga (ofta män i trikåer) sittandes lugnt tillbakalutade med en kopp kaffe och käka på en macka, smarrigt wienerbröd eller dyligt, det där med att träna verkar ju inte så viktigt, kanske är det rent av en bluff, ser sällan bilder på svettiga trynen!

Jag är inte sån, jag fotograferar aldrig min macka, skulle ni komma på mig med det så skäll ut mig.

Denna lunch (i onsdags) bestod i galopp, tjejerna och jag var till Jägersro. För Greta var det första gången och för Marta som varit med förr, så var det nu premiär att fotografera, hon fick låna en av mina kameror. Så är det jag eller är det Marta som tagit dessa bilder undrar ni då kanske, vem vet? 🙂

Vi fick se hästvärldens Ferraris, och käkade efteråt på Burger King, ni får tro på mig och ta mig på orden, jag dokumenterade inte vår lunch!

Det var för övrigt fantastiskt väder för den stora allmänheten, jag tyckte det var på tok för mycket sol. Fotografera i detta ljus är både svårt och blir ofta inte så bra med väldiga kontraster. Vi hade det dock mysigt och kul.

DSC_6255-05082015-146

DSC_6192-05082015-146

Har ni inte titta på detta någon gång, gör det. Lunchgaloppen är gratis för alla och går just vid lunchtid på onsdagar (oftast), i vart fall på Jägersro.

DSC_4513-01042015-75-5 DSC_4441-01042015-75