Dokumentärfilm

Efter en vecka i Stockholm med en kurs i dokumentärfilm så är jag nu helt såld. Dokumentärfilm är fantastiskt kul. En veckas intensivt studerande och jobbande med produktion av en dokumentärer. Det känns som om man hittat hem. Dokumentärfilm känns som framtiden.

En vecka med en grupp likasinnade och en otroligt entusiastisk lärare fick i vart fall mig att inse att dokumentärfilm är så j-a kul. Det kombinerar det jag annars finner så givande, skrivande och fotograferande. Det rörliga mediet ger så spännande möjligheter. 

Under kursen skulle man göra allt från start till mål. Kläcka idén, sätta samman något slags manus, samla materialet (film, intervjuer), klippa filmen och visa upp den. 

Kring allt detta är det ju en massa detaljer som skall falla på plats. Filmen skall naturligtvis säljas in till någon som vill köpa in den. Den skall finansieras, helst redan innan man startar det hela. 

Dokumentärfilmer

SVT är den kanal som i princip visar dokumentärer, det är i vart fall här man finner ett större utbud av högre kvalitet. Som igår (8 juli 2018) visades en som jag anser riktigt snygg dokumentär film om proffscykel, ”Time Trial”. En film om David Millars sista säsong i proffsklungan, vilket blev lite annorlunda än vad han och kanske även producenten förutspått. 

Klippen, ljuden och hela filmen är lite nytänkande, det är ljudupptagningar i klungan, David Millar bar mikrofon under tävlingarna och man kunde följa konversationerna mellan cyklisterna under loppet. Något jag aldrig hört förut. Det är filmat långa partier av en specialmonterad kamera på en motorcykel som de fått möjlighet att köra med i loppen. Det är olika kameror som monterats på cyklar. Mycket handhållna, lite skakiga sekvenser, närbilder som inte är så skarpa, det känns lite uppfriskande och levande.

Det blev en film som visar på en cyklist, David Millar som i stort sett redan kastat in handduken. Planen var att följa David Millar under ett år, hans planerade sista säsong som professionell cyklist. Som avslutning skulle filmen visa när han cyklade Tour de France, hans 13:e Tour, så blev det inte. Han blev inte uttagen att cykla Touren, han hade presterat för dåligt under säsongen. 

Hans prestation under säsongen var i linje med den rätt negativa attityd han visar i filmen, att prestera på topp med en så negativ inställning är nog vare sig helt lätt eller ens sannolikt.

Den går att se på SVTplay i en månad till (till 22 augusti 2018),
 Time Trial

I The Guardian går det att läsa mer om bakgrunden till filmen.
The Guardian – Time Trial
 
Se filmen, den är snygg och annorlunda för att vara en dokumentär om proffscykel.

Läs gärna mina andra sidor
Vakthunden och Velocipeter, lite andra vinklar på texter än denna sida.

Några bilder från första rullen genom kameran

Ett par rullar har jag nu hunnit med att knäppa med den nya Contax T. Ett par rullar Kentmere 400, en billig film som ägs av brittiska Ilford. Billig film som jag inte är helt nöjd med. Den är lite väl kornig och den har utfrätta högdagrar. Utfrätta högdagrar, för den som inte känner till det uttrycket, betyder att de ljusa partierna på bilderna inte blir så bra återgivna, det försvinner detaljer i dessa delar av bilden. Att kornet är lite för påtagligt kan jag dock leva med. Hade jag inte gillat korn så kan jag ju ägnat mig åt digital fotografering, där finns inte korn alls, där är det brus. Nedan är några bilder jag tagit på den lilla promenad jag har från bilens parkering till mitt kontor, en ToR blir detta i bilder, det slank med en kort avstickare genom Valvet och förbi Raoul Wallenberg monumentet.

Parkeringen vid Socialhögskolan

Parkeringen vid Socialhögskolan, fint värre!

Slaktad cykel

Vanlig syn i Lund, en slaktad cykel. Denna har två framhjul, saknar sadel och kedja. Svåra förhållanden!

Lexia bok- och pappershandel.

Numer en liten bok och pappershandel inne på gamla kirurgområdet. Mitt emot mitt kontor.

Gamla UB 3

Gamla kirurgen, forna UB 3. Här pluggade och satt jag många timmar då jag själv studerade på 90-talet.

Portvaktsstugan til gamla kirurgområdet

Portvaktsstugan in till gamla kirurgområdet. En flaskhals för många studenter som skall till de norra områdena av universitetet. Tidigare var detta ingången till det gamla sjukhusområdet.

Valvet

Valvet, numera en restaurang.

Raoul Wallenberg monumentet.

Raoul Wallenberg monumentet, hans väska. Står i parken utanför Skissernas museum.

 

Optiken på kameran är otroligt skarp och distinkt, det bästa jag testat på en sådan här typ av kamera. Riktigt kul kamera att fotografera med, min ”rikemans kamera för semestrar” funkar bra för en ”knegare på jobbet”, också!  

Ta sitt ansvar för saker och ting

Kodak har varit ute på tunn is rent ekonomiskt, tom så tunn att isen brast,  det är helt klart. Ett anrikt och gammalt företag som startades av George Eastman under 1880-talet. Det var sedan framgångssaga fram till intåget av digitala kameran, där började Kodak sin krokiga väg utför,  för att 2012 genomgå en omstrukturering och rekonstruktion och heter idag Kodakalaris. Film som var synonymt med Kodak har återigen funnit sina anhängare och försäljningen pekar uppåt. Kodak går återigen med vinst.

 

Att fotografera med film idag kan och får gärna anses som mossigt, men i så fall är det även mossigt att kika på TV, tänker på tablåTV, köra bil med bensin i, ha en manuell växellåda i bilen, läsa papperstidning, skriva med papper och penna, mm. Det finns dock anhängare av alla dessa nämnda inslag i vår vardag. Det har dessutom visat sig att vissa av dessa till synes mossiga saker var riktigt bra och ”kanske rätt väg”!  Film för stillbild och även för rörlig film har ökat i försäljning under det senaste året(en). Jag hade för egen del ett uppehåll under kanske 10 år då jag endast fotograferade med digitala kameror, men har nu återigen delvis återgått till att använda film i kamerorna. Faktum är att flera av mina arbetsprojekt idag är med film och lite äldre kameror. De som läst denna blog tidigare vet detta, och då även att jag gillar film och gamla kameror och objektiv. För rörligt media är det flera stora filmskapare som återfallit till film, Tarrantino, Lucas, m.fl. har sina senaste produktioner på film. Det digitala är väldigt avslöjande, det upplevs av vissa lite för detaljerat och tar då med oväsentligheter.

Nu var denna text var inte tänkt som en hyllningssång till film, snarare ett glädjerop för tillverkare som tar sitt ansvar för saker och ting. Egentligen alla som tar ett ansvar är värda ett hyllande, idag är det annars något självförverkligande som gäller för så många, det är det egna jaget som är i centrum, omgivningen är inte så relevant och viktig. Hur som helst, jag drabbades dock av felaktiga filmer härom dagen och även vid ett flertal tillfällen i vintras. Jag noterade detta i vintras men gjorde då inte något mer med det, blev lite störd och besviken på resultatet, men gick vidare.

Köpte nyligen en liten kamera (egentligen fysiskt ganska stor), kanske mer att betrakta som en leksak, men bilder tar den och bilder blir det. Var ute och exponerade och for hem som ett barn inför julklapparna, framkallade ivrigt för att se hur det blev. Blev oerhört besviken då dessa eländiga negativ dök upp igen med inpräntade siffror och bokstäver som inte skall vara där. Se ett par bilder nedan, kikar du ordentligt så kan man i himlen på bild 1 se 8 och KODAK, detsamma  på bild 2, där det syns siffror och text lite överallt på bilden. Detta hör inte hemma i bilderna. Sitter nu med 30 oexeponerade rullar som är så här, vad annat att göra än leka lite med dessa rullar. Bilderna i sig är annars rätt mediokra och tagna med kameran som är helt och hållet i TRÄ, det kommer en historia om den inom kort.

466_PH__433

Bild 1, landskapet genom ett mycket litet hål, 0.20mm.

Vilket fall så skrev jag till Kodak efter den senaste incidenten med dessa siffror på negativen. De svarade till en början lite plikttroget och var kanske inte helt ärliga, men då jag skrev att jag var väldigt missnöjd då jag insåg att detta var ett känt fel från KODAK så blev det ett annat ljud. Jag fick ersättning för alla felaktiga filmer som jag köpt av den batchen och den tillverkningsemulsionen, vilket för min del var 40 rullar. De skickar detta utan kostnad till mig, sånt gör en människa glad. Felet borde med facit i hand inte ha fått denna omfattning, då felet uppdagats så borde dessa batcher ha dragits tillbaka av Kodak. Vilket nu inte gjordes. Det finns dock lite hopp trots allt, vanligt är ju annars att skylla över problemen på användaren, så som så ofta  banker gör, likaså är mitt webbhotell av den typen.

Bild 2. Porträt med Camera obscura.

Bild 2. Porträt med Camera obscura.

Det oansvariga webbhotellet,

Ett exempel på en aktör som inte tar sitt ansvar är webbhotellet (Citynetwork) som jag har mina sidor på. Sidorna laddar otroligt långsamt och varje gång jag skriver till support om problemet tar det allt längre tid att få ett svar, svaret blir som så ofta att felet är hos mig, aldrig fel hos dem. Vilket inte är fallet! Jag har följt de uppmaningar som givits för att förbättra prestanda,  felet är helt enkelt inte hos mig.  Jag driver inte ett webbhotell, jag har inte en egen server, jag köper en tjänst som förväntas fungera. Jag skulle inte rekomendera detta webbhotell som dessa sidor ligger på idag (20160726). Varför byter jag då inte kan någon tycka, problemet är att det är en rätt komplicerad process att flytta hela materialet till en ny operatör, det är många sidor, databaskopplingar  och annat som skall till för att få det att fungera. Har gjort det ett par gånger och det var mycket jobb och tog mycket tid i anspråk.

Kodak tar sitt ansvar

Däremot så blir jag väldigt glad när ett företag, visserligen med viss tvekan, men då man i klartext skriver att detta är ett problem, ja då hjälper de till och löser problemet. Är det inte så det skall vara? Jag fick dessutom på köpet svar från marknadschefen på Kodakalaris, känns lite som om man tar det på allvar om en person med den positionen svarar en fotograf i lilla Sverige, ett till synes litet problem kan tyckas, vilket det naturligtvis inte är då bilder blivit förstörda och fler skulle blivit det om alla filmer exponerats.

Är på ett strålande humör, känner att det finns hopp. Svårigheter, besvär, negativa saker får just nu inte min uppmärksamhet.

Fram med storformatskameran

Ny idé, eller kanske inte…
Fotografera alla i familjen en gång om året, kanske inte så ny idé i sig, men lite kul. För någon månad sedan så tänkte jag att jag skall försöka fotografera alla i familjen på födelsedagen, så alla blir förevigade minst en gång om året i vart fall. Tyvärr kom jag på detta lite sent, hade ju varit kul att få igång detta från tidig ålder, i vart fall med barnen. Har ju visserligen massor av bilder på barnen, men inte systematiskt tagna och många är med odokumentade datum. Digitala bilder får man ju detta på köpet bara man ställer in rätt datum på kameran. Film däremot är inte lika lätt alltid, barnen som blåser ut ljusen på tårtan är ju annars enkelt att datera, men alla bilder är ju inte av den typen.

Testade lite på tjejerna igår. Så nu är snart Marta på tur med sin födelsedag, skall jaga Jerker och få någon bild på honom, och kanske även Lotta. Har nu äntligen fått ordning på värmen i rummet där jag framkallar filmen, det har varit en stadigt sjunkande temperatur, och innan jag tvingades ringa rörmokare så var temperaturen nere på 16 grader.

För att framkalla film vill jag helst ha 19-20 grader eller uppåt, och helst inte heller över 22 grader. Nu är det fixat så igår tog vi lite bilder som jag framkallade medan tjejerna kikade på ”Fångarna på fortet”. Hade kunnat göra något annat, det programmet har väl överlevt sig själv! Nu blev det vilket fall framkallning av film.

SF_8_4_340 SF_8_2_338 SF_8_1_339