En skruv lös -reparera en gammal kamera

Kameror för film nytillverkas inte sedan länge.  Ett problem med det är att reservdelar blir allt svårare att få fatt i, likaså är det med reparatörer. En till synes svår ekvation att få ihop. Faktum är att problemet inte löser sig bara för man har en digital kamera, reparatörer finns det, men många tillverkare slutar serva även digitala kameror som är ett par generationer tillbaka i tiden. 

Jag har ett flertal äldre kameror, de flesta helt mekaniska. Flera av dessa börjar bli slitna och skulle behöva en ordentlig genomgång.  Allt åldras, mekanik likväl som elektronik. Jag köpte nyligen ett knippe gamla kameror, de är tillverkade någonstans mellan 1946 – 1960, den äldsta är en Zeiss Ikon Nettar, se bild nedan, tillverkad under perioden 1946-1951. Den fungerar helt klanderfritt, klara linser och inte så värst sliten till det yttre, inga ljusläckage. 

Zeiss Ikon 'nettar

Zeiss Ikon Nettar, tillverkad ca 1950.

En annan var en Agfa Isolette II, påminner i stora drag om Zeiss Ikon kameran ovan, något modernare. Dessvärre är fokusskruven väldigt trög och jag är där osäker på om fokuseringen fungerar, har inte hunnit med att prova kameran med film. En tredje kamera i detta senaste inköp var en Zeiss Ikon Ikoflex, en TLR (Twin Lens Reflex), en ”tvåögd” kamera . Väldigt populära och bra kameror, mest känd är nog Rolleiflex kamerorna. Just denna kamera är nog den mindre kända av flera olika tillverkare av TLR kameror, lite förbisedd och kanske underskattad. Det är ju Zeiss optik och ett fint mekaniskt arbete bakom denna kamera. Det var lite typiskt och oturligt nog den kamera i den nyinköpta samlingen som jag helst villa ha, dessvärre fungerade inte slutaren.

Reparation om det går?

Jag har nu plockat isär min Zeiss Ikon Ikoflex i ett försök att få igång den låsta slutaren. Detta är robusta saker och personer som inte är fullständigt opraktiska kan med lite vägledning ta isär och förhoppningsvis sätta ihop sådana här saker. Internet är i dessa fall en makalös hjälp. Efter lite sökande så fann jag ett par sidor med bra beskrivningar på liknande fel, med hjälp av dessa hoppas jag kunna fixa slutaren. Det är dessvärre ett mekaniskt, mänskligt handhavande som är orsaken. En eller ett par små metallstift är krökta, de har blivit det av  för våldsamt hanterande. Hade det funnits reservdelar så hade det varit enklaste sak i världen att byta ut dessa. Nu är kameran närmare 60 år gammal och reservdelar har inte tillverkats på väldigt länge. 

Zeiss Ikon TLR

Zeiss Ikon Ikoflex Ic, här med linserna bortplockade och hela slutarmekanismen frilagd. 

Sannolikt kommer inte slutaren att gå att reparera helt. Det är små marginaler och det är finmekanik, men får jag den att fungera en period, kanske några år så är jag rätt nöjd. 

Verket för slutartider, ett litet paket med kugghjul, armar och fjädrar.

Skall köpa en ny lite mindre tång som kan bocka till de krökta stiften, sedan är det bara att montera ihop det igen. Hoppas det skall fungera.

 

Fram med storformatskameran

Ny idé, eller kanske inte…
Fotografera alla i familjen en gång om året, kanske inte så ny idé i sig, men lite kul. För någon månad sedan så tänkte jag att jag skall försöka fotografera alla i familjen på födelsedagen, så alla blir förevigade minst en gång om året i vart fall. Tyvärr kom jag på detta lite sent, hade ju varit kul att få igång detta från tidig ålder, i vart fall med barnen. Har ju visserligen massor av bilder på barnen, men inte systematiskt tagna och många är med odokumentade datum. Digitala bilder får man ju detta på köpet bara man ställer in rätt datum på kameran. Film däremot är inte lika lätt alltid, barnen som blåser ut ljusen på tårtan är ju annars enkelt att datera, men alla bilder är ju inte av den typen.

Testade lite på tjejerna igår. Så nu är snart Marta på tur med sin födelsedag, skall jaga Jerker och få någon bild på honom, och kanske även Lotta. Har nu äntligen fått ordning på värmen i rummet där jag framkallar filmen, det har varit en stadigt sjunkande temperatur, och innan jag tvingades ringa rörmokare så var temperaturen nere på 16 grader.

För att framkalla film vill jag helst ha 19-20 grader eller uppåt, och helst inte heller över 22 grader. Nu är det fixat så igår tog vi lite bilder som jag framkallade medan tjejerna kikade på ”Fångarna på fortet”. Hade kunnat göra något annat, det programmet har väl överlevt sig själv! Nu blev det vilket fall framkallning av film.

SF_8_4_340 SF_8_2_338 SF_8_1_339

 

Fotot är inte längre ett foto?

När slutar fotografering att vara just fotografering och övergår i bildskapande? Fotografering av idag jämfört med för 15-20 år sedan kan vara två helt skilda saker.

wpid-wp-1453792224486.jpg

Gammal klassisk tvåögd kamera, en japansk Rolleiflex kopia som ännu idag tar fantastiska foton.

 

I artikeln ”Fotografiet behöver uppfinnas på nytt” skriver Håkan Lindgren att fotot inte är vad det varit och idag är inte alltid fotograferande bilder av ögonblick. Det visar inte något som verkligen skett. Detta i sig är inte någon nyhet, det har länge gått att manipulera bilder, vilket även gjordes med fotograferande på film. Den digitala eran och digitalt fotograferande har dock medfört helt andra möjligheter att skapa bilder. Bildskapande är inte är detsamma som att fotografera.

I artikeln i SVD nämner han ett  flertal punkter i som gör att bilden man ser som ett resultat av ett tryck på på en knapp inte är fotografering. Knappen kan vara i kameran, i telefonen, eller vad det nu är man tar bilden med, det är inte ögonblicksbilder. Knapptryckningen sätter igång en massa olika skeenden, som exempel kan det exponeras 20 bilder som bakas samman till en slutlig bild, 20 olika ögonblick som blir en bild. Fler exempel tas upp i artikeln, läs den,  det är ganska talande hur vi omgärdas av så kallad hjälp. Hjälp som skall ta fram det bästa ut saker och ting! Vad nu det är, vad är det bästa och vem har bestämt att det som kommer ut är det bästa?

Jag skrev för några månader sedan om att det gamla hantverket är på väg att försvinna, det ersätts av en massa elektroniska hjälpmedel. Det är lite detta som gör att jag gärna fotograferar med film, det känns lite som om man fuskar då man fotograferar med digitala kameror, det är faktiskt enklare, det går inte att bortse från. Jag skrev ett tidigare inlägg om hantverket dör ut, läs gärna det.

wpid-wp-1453890212489.jpg

Flera generationer kameror, från vänster ljusmätare som krävs för äldre kameror, Yashica MAT (6×6 kamera för film), Nikon FM ( 35mm film), Fujica Half (18x24mm för film), nedre raden Nikon 1 V1 digital systemkamera, Ricoh GR III digital kompaktkamera.

I bilden ovan så är kamerorna från 1958-2013, ett spann på 55 år. Allt har gått framåt och dagens kameror tar fantastiska bilder och är otroligt smidiga. Det gör dock inte att gamla kameror är dåliga, de är dock lite osmidiga i jämförelse med dagens små smidiga kameror.

Jag tänker inte ge mig in i någon diskussion om vad som är fotografering och vad som inte är det, men att fånga ett ögonblick är kärnan med fotografering, ett fruset ögonblick i tiden. Det är lite det som är tjusningen med att titta på gamla fotografier, tidsdokument! Bilderna som skapas idag är det bilder av ögonblick, är det tidsdokument av något som skett? Det är idag inte självklart vad bilden är, ett foto, eller något annat.

Digitala fotografier kan idag otroligt enkelt ”framkallas” i olika program på en dator, det moderna ”mörkrummet” är idag på datorn. Resultatet av ett knäpp på kameran är i stort sett momentant, på en display på kameran kan man enkelt se om det blev som önskat. Kamerorna på övre raden är alla kameror som använder film, fungerar precis lika bra idag som på den tiden de var någorlunda moderna. Filmen från dessa framkallades och kopierades, mörkrummet gjorde då skäl för namnet, just ett mörkt rum. För att få resultatet av dessa kameror så var det flera steg som krävdes, med filmen framkallad och torkad så kunde den betraktas och då först vet man om det blev bra, blundade personen, eller kanske en konstig min fastnade på filmen, bilden blev för ljus eller mörk, horisonten lutar, mm..

 

F_390_178

Bild tagen med en kamera från 1971. (Hasselblad 500 C/M)

Jag har personligen inte några problem med att manipulera bilder, det är helt på sin plats och både tillför och möjliggör saker som tidigare var mycket svåra om inte mer eller mindre omöjliga. Däremot motsätter jag mig att kalla alla dessa stora ingrepp som görs för fotograferande, att exempelvis slå ihop bilder och göra ingrep som är mer än att efterbelysa, skugga, ”cropa” dvs. att klippa ut en del av bilden,  ändra kontraster, tonskalor, färger mm.,  det är inte fotografering, det är bildskapande. Vilket kan leda fram till fantastiska bilder, men det är ju inte fotografering.

Skall man göra det så skall det klart och tydligt framgå om någon undrar, det kan annars sluta som för den norska naturfotografen Terje Hellesø, prisbelönt och hyllad för sina naturfoton, som sedan vid granskning visade sig vara montage. Det finns vissa skolor som inte tillåter minsta lilla manipulering, man får inte ens göra ingrepp i ett motiv, dvs. kanske städa framför huvudmotivet, lägga en tröjärm till rätta, fixa håret, m.m, den strikta dokumentärfotografin har för många dessa oskrivna regler. Fotografering är det dock oavsett manipulering av motiv eller ej, det är ett knäpp och en ögonblicksbild.

Kanske är detta ett ickeproblem tycker många, men var skall man dra gränsen? Jag vill personligen gärna veta om en bild är ett fotografi och en ögonblicksbild, om 50 år kanske alla bilder är montage, det man sitter och kikar på är några hopklipp och den sanna bilden finns inte för det man titta på är en en manipulerad bild, alla ser så vackra och flefria ut, ingen gråter, ingen har en röd näsa, ingen är tunnhårig, ingen har rosiga kinder, sådana bilder är ju fullständigt ointressanta.

img_361-101 (1)

Bild tagen med Yashica MAT, från 1958.

Kate Winslet har skrivit in i sina kontrakt med smink och andra kosmetiska produkter att bilderna inte får retuscheras, Cindy Crawford lät publicera ”äkta bilder på sig själv”. Vilket sjuk värld det är, bilder ljuger. De reklambilder vi idag matas med är bilder är något slags idealiserade människor, men bilderna är inte fotografier, det är något helt annat. Mycket märkliga ideal som dessa bilder förmedlar, ingen ser ut som dessa människor, men många tror det och strävar efter det.

 

R0014210-18042015-84

Bild tagen med Ricoh GR III, en moderna och smidig och fantastisk trevlig kamera.

Så jag röstar för den nya fotografin, där det fotografiska ögonblicket verkligen har inträffat och fångats på någon form av media (film, minneskort, …)

Bättre förr, eller?

 

Bättre förr, eller?

Jag har skannat in en del av mina äldre negativ, har en massa pärmar med S/V negativ från 80-talet och framåt. På 80-talet hade vi i Örebro ett kollektiv med mörkrum, ett ställe som jag verkligen tillbringat mycket tid i. Det var fantastiskt, ett rum med kaffebryggare, soffgrupp,  ljusbord, stereo och kylskåp mm. Ett mörkrum med alla prylar som man behövde för framkallning, kopiering mm. Som en liten spartansk lägenhet, utan fönster och belägen under markplan, dvs. i en källare!

Mörkrumsarbetet var och är ett hantverk, erfarenhet och kunskap  kunde verkligen vara avgörande för ett bra resultat. Idag är fotografering inte ett hantverk på det sättet, dagens kameror har i många avseenden förenklat saker och ting, exponeringskontroll, vad är det undrar kanske någon?  Hantverket är borta. Tolerans, pressa film, korn, mm, uttryck som fått en liten annan innebörd nuförtiden. Några saker som  jag noterat då jag nu scannat in delar av negativsamlingen och som kopplar an till detta är bl.a.

  • Att jag hade rätt många oskarpa bilder, orsaken kan vara rörelseoskärpa, men även att jag inte hann med att ställa skärpan rätt.
  • Bilder upplevs som oskarpa även om de inte är det.
  • Kornighet, det finns inte idag. Korn är ett menyalternativ i Lightroom eller Photoshop som man kan använda för att få bilder som skall se ut som gamla analoga ”korniga” bilder!
  • Svårigheter med ISO på filmerna. Om man nu skall betrakta höga ISO som svårigheter så är vilket fall filmer som pressas och sedan exponeras under svåra förhållanden ofta inte så lätt att få riktigt bra, de är ofta väldigt tunna och saknar teckning.
Freddie Wadling i Blue for Two, 1987 på Rockmagasinet i Örebro

Freddie Wadling i Blue for Two, 1987 på Rockmagasinet i Örebro

Denna bild är som exempel exponerad på 800 asa och det är en Tri-X. Den är inte helt skarp och den känns lite tunn. Då jag tog den tyckte jag nog inte det, att den var lite oskarp såg jag naturligtvis, men att negativet var tunnt var något jag bara accepterade. Idag är ISO egenskaper på kameror överlag helt otroliga. Vi kan dock bortse från de allra enklaste kamerorna, de funkade inte på 80-talet heller. Vi får jämföra systemkameror eller i vart fall systemkameror  på 80-talet med dagens kameror. En makalös fördel med många av dagens kameror är AutoISO, kör man då som exempel på tidsautomatik (A) så får man en given bländare och kameran ställer sedan exponerings och om det skulle vara för dåligt med ljus så ökas ISO värdet, hur smidigt är inte det!? Det fungerar ju på flera kameramodeller även tom bar för manuellt fotografering, vill man ha fullständig kontroll på rörelse och skärpedjup så är det ju manuellt, vilket blir otroligt mycket enklare med Auto-ISO. Förr var varje film exponerad efter ett givet ISO värde, fick sedan anpassa framkallning efter det. Kontrasten i dagens sensorer är även den helt makalös, den gör att saker och ting upplevs som knivskarpa även om det inte är skarpare än äldre analoga kameror med dåtidens optik. Bilder på film känns lite mjuka, vilket ju är fallet, eller det blir effekten då man förstorar upp från ett litet negativ.

Skärpan är i stort sett optiken som avgör, äldre optik är lika skarp som dagens, jag har i vart fall inte upplevt något skillnad där. Däremot så luras ögat att tro att dagens bilder är skarpare än äldre bilder tagna med film, det är högre kontrast i dagens bilder och då bilder skärps i mjukvara så är det kontraster mellan ljust/mörks som ökas, vilket ögat uppfattar om skarpare. Här tycker jag det är överdrivs väldigt mycket i dagens bilder, en bild blir inte bra för den är skarp. En bra bild är en bild som förmedlar något och som tilltalar betraktaren med sitt innehåll. En känsla!

Vad som finns för att motverka rörelseoskärpa idag är olika slags ”gyro”, det är mekanismer som kompenserar för rörelser och vibrationer då man fotograferar, så det är alltså dubbelt upp. ISO egenskaper som är bra idag vilket gör att man kan använda snabbare tider och/eller mindre bländare och en mekanism som hjälper att fotografera på frihand utan skakoskärpa. Här är det otroliga framsteg som gjorts.

För att inte tala om AF, ”autofokus”, den är idag i många fall blixtsnabb. Det gick att träna upp och många gamla fotografer var väldigt snabba med fokuseringen, men felprocenten var större med manuell fokusering, det är ett faktum.

Dansdepartementet på Bryggis i Västerås 1986

Dansdepartementet på Bryggis i Västerås 1986

Problemet jag hade i många av de bilder jag tog under konserter var dåliga och ojämna ljusförhållanden och det medförde höga ISO värden. ISO 3200 var absolut max på den tiden, många kameror hade inte högre värden än 1600 på ISO ratten, jag exponerade i princip aldrig mer än 1600 och undvek ofta även 1600 då jag ansåg att negativen blev otroligt tunna och kornstorleken för påtaglig då man pressade filmen. Bilden till höger vet jag inte vilket ISO den är exponerad efter men teckning i skuggor är obefintlig.

Allt som jag skrivit om och hänvisat till är småbild, dvs. 35mm, det som idag kallas fullformat om man har en sensor som är lika stor som dåtidens 24x36mm. Dessa kameror har acceptabel kvalitet på bilder med ISO på så högt som 25 000 och vissa tom. högre, det är 4 steg snabbare än mina 1600. Låt oss säga att jag kanske fick 1/30, eller 1/60 del på bilderna ovan, med 4 steg så landar man på 1/500 eller 1/1000, då kan man istället blända ned något steg och få en mindre bländare. Det är skillnad!

Hade jag vetat då jag fotograferade under 80- och 90-talet att jag skulle skanna in negativen så hade jag nog dels varit lite mer noggrann med mina exponeringar och jag hade nog även använt någon annan film än Tri-X. Tri-X är makalöst bra tycker jag, men det finns andra bra filmer som ger finare korn och tecknar bra. Valet av film är personligt, det var det på den tiden och kanske ännu mer idag för de som fortfarande fotograferar med film. Exponeringstoleranser, teckning i låg och högdager, hur smidig den var att använda och för att inte tala om pris, vilket inte var helt oväsentligt, mm. alla dessa faktorer inverkade på val av film. Skriver nog om det längre fram.

Bilden som är i huvudet för detta inlägg är taget av Sophus Tromholts, en dansk forskare och vetenskapsman som under sent 1800-tal jobbade uppe i Norge. Han tog då bl.a. just denna bild, som är tagen 1882. Han har makalöst vackra bilder, tagna med storformatskamera, stativ och långa exponeringstider. Hans bilder är porträtt och avbildningar av samerna uppe i Kautokeino Norge, sent 1800-tal.

Jag pratade härom veckan med några yngre fotointresserade, frågade om de hade framkallat film eller i vart fall fotograferat med kamera med film i. Nej det hade de inte, det fick mig att känna mig lite gammal. Trots detta så är det inte så länge sedan film, analogt fotograferande var det man hade, de digitala kameror som fanns höll antingen för låg kvalitet eller var makalöst dyra. Den första digitala kameran som vi köpte var en Canon, en liten kompakt kamera som hade 2 eller om det var 5 megapixel och man lagrade det på ett Compact Flash kort, korten var på 32 Mb, vilket är vad två bilder mina nuvarande digitala systemkameror är på idag! Vi betalde då närmare 9000:- för den, helt otroligt. Detta var 2000 eller 2001, jag fotograferade då även med mina gamla systemkameror Nikon F3 och FM, och en fin Contax G2 med flera optik till, hade även några andra lite skojiga kameror som Fujica 18x24mm, dvs. 1/2 formats kamera och en gammal Yashica TLR (6×6 format).  2007 var året då vi köpte en Nikon D300, vilket innebar fullständig övergång till digitalt fotograferande för min del, dock bara under en period. Dessvärre sålde jag då mycket av min gamla utrustning i min ovetskap att att jag skulle återgå till analogt fotograferande igen .

Dessa tidiga digitala kompaktkameror tog inte bra bilder, fördelen och anledningen till att vi köpte den var för att kunna skicka bilder på våra barn, på den tiden hade vi ett barn, bilder på barnen som skulle skickas till föräldrar och svärföräldrar som bodde långt bort. Nu skickade vi inte bilder vilket fall, men det var hur som helst en anledning.

Nenet, en folkgrupp i sibirien, Ryssland. Träffade just dessa 1992 då jag och några kompisar var i sibirien under några månader på sommaren.

Nenet, en folkgrupp i sibirien, Ryssland. Träffade just dessa 1992 då jag och några kompisar var i Sibirien under några månader på sommaren. Enligt Wikipedia så finns det runt 45 000 av dom i områdena kring östra sibiriens ishavskust.

Bilden ovan tog jag 1992 under en vistelse i Sibirien, Ryssland, filmen hamnade av någon anledning i en påse tillsammans med flera andra filmer. Nu i början på detta året så framkallade jag denna filmen (mer än 20 år efter att den exponerats), en Tri-X exponerad efter 400 asa, har sedan skannat in den. Filmen har en hel del märkliga svarta korn som förmodligen är har sin orsak i att silverkornen har reagerat på något under lagringen. Det är dock bilder som jag blev glad över och de är helt Ok, korniga men välexponerade så det var och är teckning i alla delar. Fler Sibirien bilder finns att se på ett annat inlägg under Sibirien 1994, har varit där fler gånger.

Så tillbaka till frågan, var det bättre förr?

Ser man på hur bildhantering och fotograferande som hantverk har utvecklats så var det bättre förr, det tycker i vart fall jag. Jag har hellre en ”silverprint” än en datorutskriven kopia på min väg. En bild som man vet att det ligger mycket jobb bakom och som naturligtvis har ett motiv och innehåll som man tilltalas av.

Sett till möjligheter så är dagens digitala kameror otroligt smidiga och de tar bra bilder, där ha det ju gått framåt. Dagens möjligheter att ta bra bilder har aldrig varit bättre, men som med så mycket annat så är tekniken ibland lite väl hjälpsam. Bilder tenderar att få liknande redigeringar och utseende mycket pga. att kamerorna ”hjälper” en med att ställa in.

Jag tror även personligen att lagring kommer att bli ett bekymmer i framtiden, lagring av alla bilder. Det tas ju helt klart mycket mer bilder idag än det gjorde då bilder togs och fotograferades på film.

Beständighet är något som det pratas om, men vet vi hur länge dessa utskrifter är beständiga?  Att dessa gamla glasplåtar och negativ är beständiga det vet vi rent empiriskt, för inte så länge sedan hittades det här nere i lund under ett golv en otrolig mängd med glasplåtar, negativ och kopior som legat där i närmare 100 år. Jag kan garantera att hade någon glömt sin dator under golvet och 100 år senare någon funnit den så hade inte dessa bilder på en hårddisk kunnat att återskapas,  så beständighet är nog något som framtiden får utvisa om den är acceptabel.

Jag har återgått till att fotografera med film, inte enbart men mer och mer. Mina skäl till det är att jag finner mer ro i det och att det är roligare, att jag får bättre bilder rent tekniskt är inte en anledning, för det får jag inte. Jag är numera mer rädd om exponeringarna och slösar aldrig med film, en bättre planering av varje bild gör att jag faktiskt tar bättre bilder idag än förr. Dessutom så har jag gått över till större format med film och där blir kvaliteten väldigt hög. Jag gillar även att framkalla filmer och mörkrummet är under konstruktion. Blir förhoppningsvis klart till hösten, då kan jag alltså även kopiera bilder igen.  Det är mer hantverk över fotograferandet igen.

Jag har dessutom svårt att sätta mig in i detaljer i Photoshop och liknande, det är inte kul, tröskeln känns lite för hög. Jag får inte någon kick av det det, som man får då en bild växer fram i skålen i skenet från den röda lampan.

Alla är fotografer!

Idag är alla fotografer, alla som vill är fotografer!
Det är dock bara en mycket liten skara som kan försörja sig på fotografi, det stoppar dock inte där, även journalister, skribenter, med fler klassiska yrken som får allt svårare att försörja sig på sitt hantverk.

Michael Kenna

Fotografi och fotograferande är idag tillgänglig på ett helt annat sätt i och med det digitala. I en intervju så får Michael Kenna frågan om vad han tycker om dagens fotografi.
Läs intervjun här.

Jag är benägen att hålla med honom att det idag inte går att lita på vad man ser, med Photoshop och andra verktyg går det att åstadkomma i stort sett vad som helst, så det som tidigare var en sanning, en bild ljuger aldrig, det är idag en illusion. Det var kanske inte helt sant tidigare heller, men det var ofta rätt uppenbart vad som var manipulerade bilder. Tekniska kunskaper är idag inte så nödvändiga, kostnaden att göra fel är ju i stort sett obefintlig. Vem vet hur exponering fungerar idag? Skärpedjupet, vad är det? Likaså mörkrumsarbetet, det finns ju inte kvar idag. Photoshop är verktyget med stort V för digitalfotografen, det är dessutom mer eller mindre automatiserat med alla applikationer som finns på telefonerna. Blir bilderna bättre då, nej! Rent tekniskt så kanske de är bättre, korn, skärpa, mm., känslan i bilderna kan man dock inte ersätta hur som helst. Jag blir otroligt uttråkad av alla knivskarpa och ofta rätt konstlade bilder, HDR är en sådan grej, det är kul någon enstaka bild, sedan blir det bara trist och platt. Alla överskärpta bilder, där skärpan är helt otrolig, det förtar ofta känslan i bilden. För att inte tala om alla bilder där personen dessutom är redigerad efter något märkligt ideal som är mer eller mindre omänskligt.

Som Michael Kenna säger:

The media and TV and magazines can take photographs from anybody, because the technology has got to the point where you can snap a button on your phone and probably get a technologically better quality photograph than I get with my old Hasselblads and film. It’s changed the whole profession.

Se på hans bilder, de är fantastiska. Han är ”old school” och kopierar forfarande allt i mörkrummet.

Tyvärr är detta en trend inom alla hantverksyrken, de är utdöende! Fotografering är både ett hantverk och en konst. Kanske kommer delar av de gamla hantverken tillbaka och får ett uppsving igen, kvalitet och känsla är inte synonymt med teknologiskt fulländat.