Skånsk vinter, en berg och dalbana

Skånsk vinter brukar kunna vara precis så här som det är nu, runt noll grader och lite snö liggandes i diken och på norrsidor av skogsdungar. Det är som om vädret inte riktigt kan bestämma sig, skall det vara varmt, nej kallt, soligt, nej mulet, regna, nej snöa. Idag (lördagen 14 januari) började dagen med solsken och ett par grader kallt, det mulnade på och började som ett fint regn/snöfall. Det drog ganska snabbt över,  återigen visade sig solen. Nu var det dock 1-2 grader varmt. Skånsk vinter! 

Utsikt från Björkensdal

Vy norrut från Björkensdal ut över Revingefältet. Snön faller över fälten.

Det kan vara stressigt under helgerna, dels så vill man hinna med att vara ute, dels så vill man hinna med att vara inne (vinterstudion lockar med skidåkning). Denna dag tog jag en promenad med kameran genom Björkensdal, Prästaskogen och tillbaka hem. 

Vädret hann med att gå från att vara någon grad kallt, en sol som successivt bakades in i allt tätare och mörkare moln. Ganska snart så började ett stilla snöfall, det skapar lite sämre sikt och mer dramatik. Snöfallet dog dock ut snabbt, det klarnade och precis innan det började mörkna så visade solen sig återigen. 

Överlag har denna vinter varit väldigt varm, det har inte varit många dagar med temperaturer under nollan. Vi har dock för närvarande is på de mindre vattnen, så lite kyla har det varit. 

Björkensdal – Prästaskogen

Helt naturligt blir de flesta promenaderna i omgivningarna runt Torna Hällestad. Handen på hjärtat, det kunde vara sämre, stora delar av omgivningarna är naturreservat så det är fina områden. 

 

Fotoförberedelser

Bladaren beredd

Just de områden i skogen som har dessa märkliga träd, dessa Vresbokar är unikt. Enligt inventeringar som gjordes 2006-2009 är detta Europas största bestånd av just Vresbok. Läs rapporten här. Dessa kommer mest till sin rätt i dimma, eller i vart fall under fuktiga förhållanden. Det är även enklare att se trädens knotiga grenverk under tider då träden inte bär blad. 

Genom sökaren

Genom sökaren på kameran.

Naturreservatet med dessa Vresbokar och även omkringliggande områden är popoulära strövområden. Lunds kommun nämner gärna dessa områden då de stolt presenterar vad som finns. Med all rätt, det är fantastiskt fina områden. 

Prästaskogens trollskog. Vresbokar

Prästaskogens märkliga trollska miljö. Träden ser ut att ha ont och verkligen kämpa sig upp mot ljuset.

Prästaskogen - Trollskogen i Torna Hällestad

Prästaskogen – Trollskogen i Torna Hällestad

Bilderna ovan är tagna med mobiltelefonen, bilderna som togs med Hasselbladaren är under framkallning. Alla dessa bilder och även övriga bilder som jag tagit finns att se och är alla till salu. Just nu jobbar jag med att ta kontakt med ett eller flera agenter för att kunna ha bilder att kika på och kunna sälja. Mer om det längre fram. 

Ha en fin fortsättning på vintern. Vi har nu idag fått 11 minuter tidigare soluppgång och 35 minuter senare solnedgång jämfört med årets mörkaste dag. Sammantaget så får vi 46 minuter mer sol på oss jämfört med midvintersolståndet, det är på en knapp månad, så trevligt!

Sydkusten, Svarte

Skånsk vinter,  kan  ibland upplevas som tortyr. Regn, blåst, fuktigt, kallt och mörkt. Denna helg var lite åt det hållet, regn och kanske 2-3 grader varmt, mörkt, jo mest hela dagen. Hemskt väder. En kort sväng ned till sydkusten med kameran laddad. Bra förhållanden för dystra svart-vita bilder, vädret inbjuder inte till något annat.

Det var i helgen som gick 10-11 december utlovat trist väder, det stämde väl. Det var grått, regnigt och rätt eländigt. Den planerade fototuren ned till sydkusten var med andra ord som gjord för svart-vit fotografering och gärna även lite diffusa bilder, det regnade och blåste lite. 

Marta jobbar ganska ofta på helgerna, behövde just denna dag skjuts och släptes av i Blentarp. För egen del fortsatte jag på den vägen, Gamla lundavägen. ”Knixig väg” är nästan lite i underkant som beskrivning. Den kan få vem som helst att må illa om man inte kör själv, mycket fjärilar i magen kan det bli om det går lite för fort. Vägen börjar uppe vid Veberöd och via Ystad djurpark går den ned mot Skivarp.

img_201612111827394810.jpg

Körde även på lite vägar som jag inte kört tidigare, eller i vart fall inte åkt på väldigt länge. Passerade Ruuthsbo, och det tillhörande godset. En fin liten kyrkoruin ligger i byn, byggd på 1100-talet. Numera står endast ett lite skal kvar och mycket av ruinen är familjegraven för Ruuthsbo släkten.

Sydkusten och Svarte, inte bara för fiske

Svarte var tidigare ett av de ställen som jag ofta besökte för att fiska. Numera är det inte fiske som drar mig dit. Svarte ligger i östra kanten på Mossbystrand och dess fina badstrand. Det var havet som jag vill komma till och det är nog det absolut närmaste stället på sydkusten om man kör från Torna Hällestad.

Åker man längs sydkusten och är lite observant så kan man se lite av historia, det är en mängd gamla spaningsvärn utmed strandkanten. Dessa gjutna värn, sedan länge övergivna är nu övervuxna och visar på ett annat politiskt läge. Dessvärre känns detta återigen som om ett aktuellt problem med främmande oönskade besökare i våra skärgårdar och vatten. Numera sköts denna spaning på annat sätt, så dessa värn är för alltid igenbommande. 

521_r1_ph_609-redigera

Gammalt värn på sydkusten

img_201612111827362501.jpg

Som så ofta dessa regntunga kalla dagar är att det tar emot, det tar emot att kliva ut ur den varma bilen, ge sig ut i regn och rusk. Ett fint duggande gjorde att allt snabbt blev blött så fort man klev ut från bilen. Min Panoramakamera Horizon 202, den tog dessvärre in en del vatten, den är visserligen av plast, men det är nog inte helt bra med vatten inuti kameran.

Tanken var att ta några bilder med storformats kameran, min  Graflex. Det var dock lite väl mycket regn så det fick bli med smidigare kameror.

img_201612171427238670.jpg

Pinnhålskamera

521_r1_ph_610

Film i kameran är fortfarande det enda

Jag har kommit till insikten att använda dessa gamla kameror med film faktiskt klarar flera saker som inte går att åstadkomma med de fina digitala kamerorna. Dels så känner inte jag till någon modern panoramakamera som är digital. Att ta fler bilder och i Photoshop sedan sätta ihop dessa bilder, det är faktiskt en helt annan sak. Är det människor med på bilden så går det inte att knäppa fler bilder och sätta ihop.

Vissa effekter som dessa bilder har, ses av många som misslyckade då det inte är knivskarpa. Så är det ju inte, det skall ju vara så. Det är också svårt att åstadkomma och få att se naturligt ut med digitala manipulationer, både oskärpan och kornet som film har. Så en tur som denna då jag tog mina bilder med min bakelitkamera och en plastkamera. Faktum är att detta vanligtvis inte är något jag funderar över, men det slog mig när jag tvingades tejpa ihop min ena kamera då jag väl kom hem och torkade upp.

Vädret hade dessutom gjort att all elektronik hade mått lite dåligt, det var detta fina regn som får allt att bli genomblött inom några minuter. Elektronik måste kapslas in ordentligt.

Jag minns som exempel då jag var i Sibirien 1992, jag hade med mina två Nikon kamerahus, ett Nikon F3 och ett Nikon FM.  Jag hade inte några problem under de månader vi var i fuktigt och kyligt väder 24 timmar per dygn. Den ena kameran helt mekanisk, den andra byggd som en pansarvagn, delvis mekanisk, de fungerade oklanderligt. Däremot hade mina resekamrater problem och deras kameror slutade tidvis att fungera (jag skriver dock inte ut vilka kameror de hade) :-). Skillnaden var att ett av deras hus var fyllt med elektronik, de andra var lite sämre tätade och höll en lägre kvalitet. Batterier dras dessutom snabbare ur under kyliga förhållanden.

Lite avslutande kuriosa, Horizon 202

Som avslut länkar jag till en mer känd bild som också är tagen med en Horizon 202, en rysk simpel plastkamera. Anton Corbijn tog flera av bilderna till U2 och skivan The Johua Tree med just en sån här. Notera horisontlinjen, det är en kraftig vidvinkel och då horisonten inte är precis mitt i bild så kan det bli så här.

 

 

En annan bild som jag tog med just denna Horizon 202, en bild från då jag och barnen var till Kåseberga på sommarlovet 2015.

cropped-Scan265-1.jpg

Jerker – vinden

Falsterbo

img_201612050714488260.jpg

Falsterbo/Skanör är märkligt nog ett ställe som jag besökte betydligt mer då jag bodde uppe i mellansverige. Nu, då jag bor i Skåne sedan 25 år blir det inte ens ett besök varje år, inte ens vart annat år. Igår var Lotta och jag dock ned en sväng, vi promenerade på Flommen och Skanörs Revlar. 

img_201612050714458660.jpg

Jag brukar säga att skåne inte är platt, det är inte platt. Det finns dock undantag, söder om Malmö är det verkligen platt, och väldigt öppet. Sydvästra hörnet av skåne är synnerligen platt, platt som en pannkaka, 

img_201612050714479821.jpg

Igår fick min panoramakamera Horizon 202, och Pinnhålskameran följa med. Bladaren fick vila fint i ryggsäcken. Landskapet i dessa trakter är som gjort för dessa kameror. Det får nog bli lite fler besök hit ner framöver. Några exempel på bilder från igår kan ses här.

img_201612050714459511.jpg

Det blir så tyst när snön kommer

Med snön som faller, infinner sig även tystnaden. Avlägsna ljud försvinner och  det blir märkligt tyst. 

dsc_0798-01.jpeg

Vaktmästaren  hade varit ute tidigt, det var skottade gångar på kyrkogården.

Vinter och kyla kändes mest som ett besvär, i Skåne brukar inte det inte vara vita och krispiga vintrar. Då man vaknade idag då så möttes man av ett vitt landskap och solen sken över det. Fantastiskt fint! Jag gick till bussen då jag varit korkad nog att skjuta upp däckbytet hela tiden, idag var det definitivt vinterväglag och att köra med sommardäck var nog inte att rekommendera. Bussen dök dock aldrig upp, jag hade då gott om tid att se på alla fåglar som for omkring i luften. Sidensvansarna har kommit, det är uppenbarligen kallare norröver. Koltrastar for runt, flockar med olika trastar, mest björktrast flög mellan rönnar. Alla råkor var lite upptagna med något som jag inte helt säkert vet vad det var.

Det var frånsett fåglarna väldigt tyst. Snölandskapet och att det var så lugnt och tyst inverkade lugnande på mitt vanligtvis ganska hetsiga humör, jag höll mig lugn. Att en buss inte dyker upp skulle kunna få mig att brusa upp, i synnerhet som det inträffar ganska ofta. Fick nu promenera hem igen och ringa till skånetrafiken för att höra om det skulle komma en buss en timma senare. Det gjorde det.

dsc_0803-01.jpeg

Snögubben framför universitetshuset

Det hade även kommit lite snö inne i Lund. Några studenter hade tillverkat en snörektor! Han poserade villigt framför sitt kontor, till en början, men med solens värmande strålar så sjönk han ihop alltmer.

dsc_0795-01.jpeg

Det var annars skönt att få något annat att tänka på än att USA hade fått en clown till president. Clowner vet vi alltför väl sedan denna höst att de inte behöver vara särskilt skoj.