Gammalt blir nytt

NOTE: Skrev denna text för ett par, tre år sedan, blev liggandes, men släpps nu. Det gamla byts ut mot nytt. Det gamla kastas, byts kanske ut helt utan motivering, en onödig konsumtion. Men, det gamla kan även komma tillbaka och bli nytt igen. Trender, mode, beslut, mycket omvärderas och kommer tillbaka. Det saknas beständighet och möjligen kvalitet.

I ett alltmer växande flöde kommer nya prylar, idéer, mode, regnande över oss. Prylar som presenteras som problemlösare, oumbärliga tillbehör, nya och bättre. Ibland ersätts gamla ting med nya som skall vara bättre, de är billigare, effektivare, ja bättre. Andra är helt nya saker som inte haft någon motsvarighet tidigare. Exempelvis boken som funnits mycket länge, men som under 1400-talet fick metoder som gjorde det möjligt att trycka i större upplagor. Boken (den tryckta)  jobbas det idag på att ersättas med läsplattor, penna och radergummi ersätts av dator/skriv & läsplatta, film ersätts av digitala minnen,  glödlampa av LED-lampa. Listan kan göras hur lång som helst. Vissa saker som presenteras som undergörande är dock inte alls något fantastiskt, de presenteras med buller och bång, men försvinner sedan ut genom bakdörren. En del saker är helt enkelt fenomenala, plastens introduktion var nog en revolution, jag var dock inte med under den stora framväxten som var före 60-talets slut.

Då fotografering är något som jag brinner för så är saker som kopplar till just foto något som intresserar mig lite extra. Kodak som verkligen varit på väg att gå i graven, inte en gång, utan flera, har ryckt upp sig, omstrukturerat och kommit tillbaka. Kodaks olika filmer är något som de allra flesta som är lite äldre vet vad det är/var, Kodachrome, Kodak Ektachrome, Tri-X, Plus-X, m.fl. är filmer som är välkända namn. Film har dock tappat marknad i och med det digitala filmandet/fotograferandet.

Kodak har nu precis släppt en ny kamera som filmar på film, MEN även filmar digitalt. Vem vänder den sig till? Jag vet inte riktigt, diskussionen om för- och nackdelar med analogt i motsats till digitalt filmande och fotograferande pågår och kommer att pågå in i framtiden.

Kodaks nya filmkamera, har både film och digital inspelning.

Kodaks nya filmkamera, har både film och digital inspelning.

Filmälskare lovordar fördelar och egenskaper som film har, det rörliga formatet. Kodaks nya lilla kamera får många goda omdömen och framför allt uttalar sig många om att möjligheten att filma med just film görs möjlig på ett nytt sätt i och med detta.

”While any technology that allows for visual storytelling must be embraced, nothing beats film. The fact that Kodak is building a brand new Super 8 camera is a dream come true. With a gorgeous new design, interchangeable lenses and a brilliant scheme for development and delivery of footage, this camera appears to be the perfect bridge between the efficiency of the digital world and the warmth and quality of analog.”

JJ Abrams
Star Wars: The Force Awakens

 

Eller som Quentin Tarantino säger, han är en av flera som fortfarande filmar och producerar sina filmer analogt, dvs. på film.

 

”On film, there’s a special magic on a set when you say ‘action’ and to the point that the take runs until you say ‘cut,’ that’s a sacred time. I’ve always believed in the magic of movies and to me the magic is connected to film. When you’re filming something on film you aren’t recording movement, you’re taking a series of still pictures and when shown at 24 frames per second through a light bulb, THAT creates the illusion of movement. That illusion is connected to the magic of making movies. The fact that Kodak is giving a new generation of filmmakers the opportunity to shoot on Super 8 is truly an incredible gift.”

Quentin Tarantino
Multiple Academy Award® Winner

Vad gäller film är det inte så många som uttalar sig om att det ena är bättre än det andra, för och nackdelar. Det är faktiskt upp till var och en att göra valet.  Film i sig är dyrare och omständigare, film har dock egenskaper som Tarantino trycker på.

Vad gäller böcker och litteratur finns dock inte dessa argument och diskussionen är här en helt annan. Skolan har tidigare i många fall helt fokuserat på att byta ut alla böcker mot läs/skrivplattor, är det rätt väg?! Faktum är att många skolor nu går tillbaka till vanliga böcker, det är visat att läsa på plattor är jobbigare för ögon och hjärna, läsningen blir tröttsammare, batteriberoende är väl en annan hake. Vad gäller skolan så är läs/skrivplattan även något som distraherar, på dessa finns en massa olika saker som stjäl fokus, skrivandet är även lidande då finmotorik inte tränas som penna och papper tvingar en att öva. Fördelar är ju att distribution blir förenklad, alla får senaste innehållet, skicka in och redovisa är enkelt, mm.

Boken och kanske framför allt pocketboken är dock svår att ersätta, ta med den till badstranden, byt bok med kompisen, den tål vatten, sand, lite saft, kanske en kopp kaffe över sig. Tveksamt om en läsplatta klarar allt detta, dessutom är det batteriberoendet som tillkommer.

Jag minns när jag skulle göra en längre vandring för en massa år sedan, varje litet gram i packningen var under övervägande. Jag tom. kopierade upp böckerna som jag hade med mig för att kunna kasta de lästa sidorna. (Det var en stor tung faktabok i detta fallet och en kartbok).

3D-film är en sådan där lite märklig sak, det är visserligen effektfullt och häftigt med dessa 3D-effekter, men tillför det något till själva innehållet i en film? Jag är benägen att säga att det inte är det. Pratar man med barnen så säger de samma sak, de vill inte gå på 3D filmerna, hellre på den vanliga 2D filmen. Känns även som om 3D flugan, är det en fluga? Om det nu är en fluga/trend så är den vilket fall på väg att krackelera lite då det inte tillför något till berättelsen, det är en effekt som i längden kan upplevas som onödig. Baksidan är även kostnader vid produktion som skjuter i höjden.

Mycket av nymodigheterna har dock en nackdel, de drivs av batterier. Batteriberoendet är idag helt galet, vi har batterier liggandes högt och lågt och var och varannan pryl har batterier i sig. Utan dessa så är sakerna oanvändbara. 

Skall många av nymodigheterna bli bestående, se då till att det får batterier som räcker oändligt länge!

Mörkrummet

Efter många års frånvaro, är jag åter i mörkrummet på riktigt igen. Innan digitala kamerorna helt tog över så stod jag mycket och jobbade med mina kopior. Då var det analoga fotograferandet och kopierandet i mörkrummet som gällde. Idag är det inte så, mörkrumsarbetet är inte många som sysslar med, inte jag heller fram till nu. Att fotografera analogt, men sedan scanna in sina negativ är en sak. Det är något helt annat att löpa linan ut och även ta fram kopior i mörkrummet. 

I och med kursen som jag nu läser på Valand vid Göteborgs universitet, Analoga fotografiska processer, så är en stor del av kursen att just ta fram sina bilder i mörkrummet. Minnena ramlar över mig, jag inser hur kul detta är, hur mycket jag uppskattar och uppskattade det på den tiden. Nu när man klivit in i mörkrummet igen och skall ta fram bilder, först då inser man hur mycket mer jobb det är. Hur hantverket med att fotografera inte riktigt finns kvar, i vart fall hantverket med att rent tekniskt ta bra och välexponerade bilder. 

Felexponerade och svåra motiv med stora kontraster eller kanske det motsatta, väldigt små kontraster, för digitala bilder löser man det ofta i datorn. I mörkrummet är det en helt annan femma. Jag strävar inte efter att förringa och dumförklara bildbehandling i datorn, absolut inte. Nej hade bara glömt hur mycket jobb det ligger bakom en fint framtagen kopia. Det är av stor vikt att redan från exponering få en tekniskt sett bra  bild. Blir det för stort fel här, då är det oftast inte  möjligt att rädda bilden, redan vid små fel ökar omfattningen av jobbet mycket.

En bild blir till

Se som exempel kopian nedan, det är en bild från bilkyrkogården i Småland. 

Bilden ovan är rätt grå. Motivet är från då jag besökte den gamla bilkyrkogården i höstas och det regnande ihärdigt, vilket präglar ljuset och ger ganska en utslätad och trist kontrast. Viket avspeglas i bilden, den är mest grå, det är inte mycket till kontrast. Det går delvis att råda bot på i mörkrummet, men kräver en hel del jobb. En annan sak är detaljer, valet av film och hur den framkallas är då helt avgörande, finkornigt eller grovkornigt. Väl exponerad med en given film, jag då är förutsättningarna givna. Detsamma gäller skärpan, en oskarp bild, den är och förblir en oskarp bild. 

Noggrannhet är och borde vara en dygd för den som fotograferar med film i kameran. Allt detta hade jag lite förträngt under de år jag fotograferade digitalt. Lite kom tillbaka då jag för några år sedan gick tillbaka till att fotografera analogt, det vill säga med film i kameran, men sedan scanna in filmen och digitalisera den. Det går ju till viss del att rädda en felexponerad bild på film, om den bara digitaliseras. 

I just detta fallet med bilden ovan hade det gått att trixa lite med olika framkallare, och även val av film för att få ett mer kontrastrikt negativ. Det går även i mörkrummet att göra något åt det, men som nu kanske framgår så är det inte lika smidigt som att klicka runt lite i Photoshop, Lightroom, eller liknande. 

Jag hade som exempel vid detta tillfället inte hårdare papper, vilket ger mer mer konstrat i bilden. Just detta är ett väldigt gammalt och otroligt fint papper från Orwo, en gammal fabrik som låg i forna DDR. Det är från 1978 och hur fint som helst fortfarande. Jag gjorde 3 olika varianter, varianter som inte har några mer avancerade grepp, bara olika exponering. Detta är inte heller som dagens ofta smidiga papper, papper med variabel hårdhet. Se nedan:

Tre olika exponering, 4,5,6 sekunder, från vänster till höger. Jag är medveten om att det kan vara svårt att se någon större skillnad på bilderna, men det är det. 

Den fysiska bilden är någon helt annat 

Att se sin bild på papper, utskriven eller kopierad i mörkrummet, det är någon helt annat än att se den på en bildskärm. Alla som tar sitt fotograferande på liter större allvar och kanske vill visa upp sina bilder för fler, de borde ta sig tid att få fysiska bilder. Bilderna blir något helt annat på papper än att se dem på en bildskärm eller mobiltelefon. 

Jag säger inte att bilder blir bättre eller sämre, det är bara att bilden blir något annat. Hantverket är dessutom något helt annat, att få en bra bild från mörkrummet är så mycket mer jobb och erfarenhet än att sitta framför datorn. Detta kan jag säga av egen erfarenhet, samma bild framtagen i mörkrummet eller inscannad och redigerad i datorn, det är väsenskilt. 

Till hösten skall jag ha en fotoutställning, jag funderar allvarligt på att ha den helt med kopior från mörkrummet. Den lilla tid jag nu spenderat under kursen, tiden i mörkrummet har verkligen inspirerat mig och fått mig att minnas. Det är kul, det är ett hantverk och det blir fantastiskt fint.  

Jag ser redan fram emot nästa tillfälle att få gå in i mörkrummet. Jag har dessutom nu seriöst börjat röja hemma för att sätta igång det egna mörkrummet fullt ut, inte som idag, lite temporärt. 

Varför håller man på?

Lite då och då frågar man sig vad man håller på med. Är det verkligen meningsfullt, är det kul? Man sliter, tar omvägar, krånglar till det mer än nödvändigt. Det tar emot och känns tungt. Då dyker tankarna upp i huvudet, de negativa tankarna, man frågar sig vad det är man sysslar med.  

Att krångla till det lite och inte ta det lättaste vägen är nog en naturlag för min deI, vad gäller vissa saker skall tilläggas.Vägen till målet blir då en mer påtaglig del av det hela. Precis det motsatta är det naturliga för andra. 

Dokumenterar köpcenter med Hasselblad SWC och färgfilm

Inte helt sällan får jag frågan, varför gör du så här, blir det verkligen bättre? Bättre, bättre än vad? Vad är bra? Det är till att börja med inte frågan om bättre, eller sämre. Varför frågar man något sådant? Jag anser att frågan är helt felaktigt formulerad, för att över huvud taget kunna fråga på ett sådant sätt så måste det finnas referenser till vad som är bra.  Bildens innehåll förändras ju inte på något sätt. Frågan (egentligen ett påstående) har en underton som antyder att jag är fel ute. Det blir helt enkelt inte bättre, inte i deras ögon, de är helt oförstående. Det är nog med ett sådant resonemang väldigt mycket i vårt samhälle som inte kvalar in som bra. Alla skulle åka Tesla eller någon annan elbil, alla skulle har en Rolex, alla billighets affärer skulle inte existera, men så är det ju inte. Vi åker lika bra från A till B i en Fiat, tiden har sin gång oavsett klocka, en billig klocka visar tiden precis lika bra.

Känslan och nöjet

En anledning till att att jag återgick till det analoga fotograferandet, var det mer fysiska. Jag är mer delaktig. Det är också något påtagligt, synbart och konkret över det. Till att börja med är det film, celluloid, belagd med silver. Det är hela processen från att bilden tas till den färdiga bilden, en kedja av moment som skall passeras. För mig infann sig aldrig känslan av att bilden blev färdig då jag fotograferade digitalt. Det var bara halvklart, märkligt, men så var det, så är det. Det kändes dessutom lite som man fuskade då man visade sina bilder. Väntade alltid på frågan, ”har du photoshopat?”, För mig var det samma sak som, ”Har du tagit genvägen, fuskat,  fotograferat digitalt?”. 

Sitter med min pappas gamla super 8 filmer framför mig, de är ihopklippta på stora spolar som kanske är 30-40 minuter vardera. Har inte själv tittat på dessa på säkert 35 år, har dock i  minnet vad det är på rullarna. Det är familjefilmer, från semestrar, från huset i Köping. Filma analogt är idag otroligt ovanligt, gissar att en anledning är kostnaden, det är rejält dyrt. Det kräver dessutom en hel del mer av den som filmar.

Jag inbillar mig att just rörlig film har inneburit ännu större förenklingar och kanske förtjänster än stillbildsfotografi, om man bortser från kostnaden, så är det förenklade möjligheten att klippa, att lägga på ljud, med mera. 

Behöver man förklara sig?

Det finns egentligen inte någon anledning till att behöva förklara sig, varför man håller på alltså. Det är ju upp till var och en att göra sina val. Precis som jag gjort mitt val att återgå till det analoga fotograferandet, har andra verkligen lagt detta bakom sig och helt absorberat det digitala. Varför får man över huvud taget frågan? Det är inte av nyfikenhet de frågar, snarare något oförstående. och möjligen avundsjuka, jag kan bara spekulera. 

I just mitt fall är det inte enbart fotografin som känns så här. Tidigare under mina studier så valde jag att köra Linux, ett fritt och öppet operativsystem. Något som innebar mer jobb och definitivt var krångligare än att köra en MAC eller en PC. Det var dock i mina ögon bättre och framför allt var det kul! Jag valde även att skriva och göra hela min avhandling med hjälp av programvaror som var fria, gratis. Inte alltid till andras glädje, kan jag tillägga. Skulle man byta dokument med varandra, vilket ofta är fallet om man samarbetar, då är det allt som oftast någon liten detalj som skiljer versionerna åt. Det fick man sannerligen alltid höra, ”varför skall du(jag) krångla till saker så?”

Det var/är tilltalande med program som människor utvecklat och gjort tillgängliga för vem som helst, helt utan kostnad. Precis samma sak gjorde jag, inte den enklaste vägen, men en väg som gav lite mer än just en smidig lösning på saker och ting. Allt jag utvecklade blev fritt för vem som helst att använda. Det har sedan hängt med genom livet. Det känns ganska bra, får mig att bli glad, ofta dessutom överraskad.

bild med hålkamera, MAX IV i Lund

Inget är prefekt

Om vi återgår till fotografi; Anton Corbijn satte ord på en känsla som är central. Han jobbar med gamla analoga Hasselbladskameror, en minimal uppsättning objektiv och Kodak Tri-X. Han sa att hans sätt att jobba gav utrymme för misstag, det är inte perfekt, det finns även ett utrymme för slumpen. Människan är inte perfekt och att göra fel är något som är helt naturligt. Det är dessutom en lite mer långsam process, facit finns inte förrän hela kedjan är genomgången.

Det är precis så det känns. Det finns ju inte något rätt eller fel, bara en känsla av vad som verkar rätt eller fel. Det digitala ger dock i stort sett obegränsade möjligheter att skapa overkliga, orealistiska bilder. De sociala nätverken, med alla delade bilder bidrar säkert, där färger är förstärkta, detaljupplösning och dynamik är sedan länge mycket högre än vad det mänskliga ögat kan uppfatta. Det känns inte äkta, det är lite för perfekt, skavanker och fel är bortplockade. Det känns mer som en konstruktion och oäkta.

Gammalt blir nytt

Det har lite blivit så att det gamla har blivit nytt, igen. I jakten på det lite unika, där har det gamla det analoga funnit sin plats. Då det med det digitala går att ta bilder som är tekniskt perfekta, att göra identiska kopior, där finns ett litet, men dock existerande utrymme för det analoga fotograferande. Det personliga tenderar i många fall att försvinna i det digitala, teknologin tar överhand.

Det hörs fler och fler som dels värdesätter ett annat hantverk, men även ett annat uttryck i bilder. Bilder som kanske inte är bättre, men man vet att det är genuint, det är inte redigerat in i minsta detalj. Det är lite sånt här som är en drivkraft, får en att hålla på. Självklart är glädjen i att hålla på det som är motorn, men det kommer inifrån, men uppskattning utifrån bidrar ju även det.

Så varför man håller på är så enkelt som att det är kul, känslan av att ha gjort något man är nöjd med. Det är inte heller kanske alltid den enklaste vägen man väljer. Varför skall man välja det, det är då inte alltid en lika stor utmaning, en del av nöjet är faktiskt vägen framåt.