Bokcirkel i Landskrona

I går var första träffen på en bokcirkel som arrangeras av Landskrona bibliotek och Landskrona foto. En cirkel som skall ges 4 gånger under hösten/vintern. Vi är i runda slängar 10 personer som deltar och alla deltagarna har fått ge förslag på böcker som skall tas upp. Leder det hela gör Helga Härenstam från HKD-Valand, Göteborg. 

 

Första träffen med temat ”Den egna historien

Till varje träff är tanken att vi skall diskutera 2-3 böcker. Böckerna som är föreslagna skall vara någorlunda möjliga att få fatt i, som lånebok eller att köpa. De bör ju inte heller vara för dyra, för att kännas rimliga. Varje träff har även ett eget tema, böcker som på ett eller annat sätt anknyter till det valda temat. Till den första träffen var det dessa böcker som vi pratade om.

Genomgående för dessa är att fotografen vänt kameran mot sig själv, sin familj, eller sin närmaste omgivning. Böcker som i just detta fallet skapat lite kontroverser, i synnerhet Sally Mann med sin bok. I den är det en hel del bilder på hennes barn, nakna, detta har upprärt många och det har debatterats intensivt. Anna Claréns bok likaså, en bok som handlar om hur en familj får lära sig hantera att få en medlem som är autistisk. Båda dessa böcker har blivit lite anklagade för att hänga ut och kanske även kränka barns integritet. Helga Härenstams bok är lite annorlunda då det är en självbiografisk bok mer än övriga. Även om den är en berättelse om hennes liv, är det just en berättelse som hon skrivit till sig själv om sig själv. Berättelsen är skriven som om hon inte skulle minnas som gammal, kanske just som en 87-åring. Bilder och texter blandas i form av fragment ur en dagbok.

Tre bra och fina böcker, men likväl rätt olika. Vi pratade en hel del om kombinationen bild och text, vilket används lite olika i dessa tre böcker. Sally Manns bok har text i början, där hon själv skrivit om bilderna och innehållet. I slutet är det sedan en efterskrift. De andra två böckerna har genomgående varvat text/bild. Där text och bild kompletterar varandra. För att få fram ett givet budskap är det sannolikt lättare att varva text och bild. Baksidan med det bli kanske att fokus inte hamnar lika mycket på de enskilda bilderna.

Berätta en historia

Alla tre böckerna har ett budskap, vilket framträder rätt tydligt. En berättelse i form av bilder, eller med bild/text. Det kan vara uppväxten, iscensatt av ens egna barn, eller den egna tiden som ung, eller hur en familj rubbas i sina rutiner med en avvikande ny medlem. Något som skiljer dessa böcker åt är hur bilder tillkommit. Sally Man och hennes barn har haft ett samarbete, där de jobbat tillsammans för att få bilderna till vad de är. Om det är för att skildra barnens uppväxt eller kanske barnens och Sally Manns uppväxt. Sally Manns uppväxt, i boken skidrad genom sina barn? Det blir en slags teaterföreställning som fotograferas. Helga Härenstams och Anna Claréns böcker är rena snapshots och inte iscensatta bilder. Inget är mer rätt eller fel än något annat, bara två skilda sätt att berätta och skapa sina bilder.

Det är givande att tillsammans bryta ned och diskutera saker, oavsett vad så är olika infallsvinklar alltid nyttigt och givande. I just detta fallet var det dock inte några större meningsskiljaktigheter, men likväl olika detaljer som kunde belysas på fler sätt än det egna.

Alla som var med hade på ett eller annat sätt en relation till fotografi, om det var yrkesverksamt, eller bara som en rolig hobby.

Samtalet stannade upp lite vid hur utlämnande böckerna var inför de som skildras. Kränks ens integritet? Ett område som inte är helt enkelt. Det är även ett område som idag fått lite väl stor uppmärksamhet, idag kränks människor till höger och vänster av till synes triviala saker som inte borde tas som kränkande.

Det har faktiskt gått så långt att så fort man visar sig med kamera och riktar den mot något på allmänna platser så är det ofta någon som reagerar, ofta blir man upplyst (helt felaktigt) att det är förbjudet att fotografera där. Det har även hänt att man bli hotad med polisanmälan, för vad kan man undra? Detta är dock en helt annan sak än vad dessa böcker handlar om, men det hänger dock ihop med detta att bli kränkt, att inkräkta på den personliga integriteten.

Ser nu fram emot nästa träff. Kanske finner jag några nya böcker att investera i?

Polaroid är kul!

Polaroid, eller kanske mer korrekt på svenska, direktfilm, det är kul. Hade det inte varit så himla dyrt, då hade jag bara fotograferat med det. Att få bilden i handen omedelbart är fantastiskt. Jag tror nog att de flesta håller med mig om det. Att få den fysiska bilden är något helt annat än att se det på en liten skärm, vilket är fallet med att ta bilderna på sin smartphone. Synd bara att Polaroid lagt ned större delar av sin produktion. Ersättaren, ersättarna, de är inte i närheten av samma kvalitet som Polaroid var. Detsamma gäller ju dessvärre även för Fuji och deras direktfilmer, de är nu nedlagda helt, förutom till deras egna kameror Instax. Dessa kameror är dock inte av någon högre kvalitet.

Nygammalt

Köpte precis nyligen en gammal Polaroid image system. En av Polaroids lite vidare bildformat, de är inte klassiska kvadratiska. Nej dessa är naturligt liggande bilder 9.5 x 7.3. cm. Ropade in kameran och först därefter kollade jag upp om det fanns film till den. Det gjorde det, som tur var. Jag visste ju sedan ifjol att dessa bilder, kameror och filmer var bra. Vad jag däremot inte visste var att Polaroid lagt ned sin tillverkning av just detta formatet under januari år, 2020. Så nesligt! Jag räknade kallt med att nu hade jag en smidig kamera för polaroid film. Det förbyttes snabbt mot känslan av att det skulle vara helt kört och att jag gjort en väldigt usel affär, men så var det inte. Kameran fungerar och film fanns att köpa. Om än bara så länge affärerna har det i lager.

Polaroid image system, även kallad spectre och polaroid 1200
Polaroid image system, en kamera med flera olika beteckningar men med samma filmformat.

Hade om det inte varit så himla dyrt köpte varsin kamera till barnen. Känslan att få sin bild direkt är obeskrivlig.

Mörkrummet del 2

Mörkrummet har nu varit på plats ett tag. Corona epidemin fick mig att efter 16 år på samma plats äntligen ta tag i det, mörkrummet är till slut på plats. Så illa som det låter är det inte, jag återgick ju inte till det analoga fotograferandet för mer än 6-7 år sedan och det är först de senare 2-3 åren som jag funderat på att start upp mörkrummet igen. Nu är det snubblande nära att vara klart.

I helgen, midsommarhelgen så köpte jag material för att bygga klart våtbänken och sköljen. Ja en skölj har jag, men en bättre skölj för baryt papper. En arkivskölj. Har annonserat på ett flertal ställen efter en skölj, ingen har nappat. Till slut tog jag det i egna händer och byggde mig en skölj. Har idag och ett par dagar tidigare målat både skölj och våtbänk. Efter lite googlande så kom jag fram till att expoxyfärg, eller vad det nu kallas för. Det är vilket fall en epoxybaserad färg, ofta använd som underlag för båtar. Vad kan vara mer passande än just färg, grundfärg för  båtar, de lever ju sitt liv i vatten och skall tåla en hel del tuffa tag.Torktiden är lång, en vecka, så jag får hålla till tåls ett tag till. Efter vad jag kunde läsa mig till så skall detta var tåligt och bra. 

Har inte velat sätta igång med att ta fram fiberbaserade kopior, inte så länge jag inte kunde skölja dem tillfredställande. Nu är det snart ett faktum att jag kan det, då är det bara att sätta igång. September är inte långt bort och då skall jag ha en mängd bilder klara att hänga på min utställning. Se mer om den längre fram. Har precis fått en laddning med papper som jag beställde, tänkte mig inte göra stå stora kopior, 20×25 eller så som största. eller om man föredrar tum, 8×10. 

Vissa saker räcker länge

När jag tillsammans med några kompisar startade vårt mörkrum under mitten på 80-talet, då köpte jag självklart en hög med saker. Det var papper givetvis, skålar, en massa nödvändiga saker för ett mörkrum, kemikalier och Photo-flo. Photo-flo är en slags vätmedel tillverkat av Kodak som får vattnet att rinna av filmerna, till största delen för att undvika torkfläckar orsakat av kalk. 

För ett par dagar sedan tog mitt Photo-flo slut, 35 år senare!

Photo-flo

Photo-flo, inköpt under senare delen av 80-talet. Den räckte länge, tog slut för ett par dagar sedan.

Så vissa saker räcker länge, minns nu inte vad jag betalde för denna lilla flaska. Kan det ha varit 25 kr? Om det var det så var det pengar som betalt av sig med råge.

Tillbaka till mörkrummet

Efter många års frånvaro från mörkrummet, det egna mörkrummet, är det nu åter igen dags. Coronaviruset medför trots allt en del positiva saker. Vi flyger mindre, vi kör mindre med bilarna, vi är helt enkelt mer på hemmaplan. Indirekt blir vi då även mer miljövänliga. För egen del så stängde min utbildning på Valand alla sina lokaler, vilket är negativt, vi blev utelåsta från mörkrummet. Det positiva, mer tid över, och all gammal mörkrumsutrustning som varit nedpackad tillgänglig. Bara att sätta upp och dra igång sitt mörkrum igen. Det har jag nu gjort. 

Jag byggde ett nytt uthus för några år sedan, rev en gammal bod/bostad om stod på tomten. Byggde sedan ett modernt och praktiskt användbart hus. Tanken då var att det skulle vara ett hus för aktiviteter. På den tiden drev jag en cykelaffär för fina Italienska cyklar, byggde hjul och servade cyklar. Affären var ungefär halva huset, andra halvan var tänkt att vara omklädnad för tjejerna med sina stallkläder, fler garderober, och ett badrum för alla som tränat. Just tränat var det tänkt som då man skulle kunna torka sina svettiga kläder enkelt utan att få höra att de hängde i vägen. Så blev det inte nu, badrummet blev aldrig inrett, det blev ett förråd.

Ett oinrett badrum är som gjort för att att inreda ett mörkrum, vatten, avlopp och sånt som behövs för ett mörkrum var ju förberett.

Har nu rivit ut allt som var lagrat där och inrett det, och håller fortfarande på med att inreda det. Bänk för förstoringsapparater, våtbänk, bänk med ljusbord och ”torra sysslor”. Skåp för att torka film som framkallats. Snart är det färdigt.

Förstoringsapparaterna i mörkrummet.
Det lilla mörkrummet med dess två förstoringdapparater. En Fujimoto G70 och en Beseler 45MXT.

Utrustningen fanns ju redan

All gammal utrustning från mörkrummet i Örebro har legat nedpackad och förvarad sedan början på 90-talet då det lades ned. Labbet var igång under andra halvan av 80-talet och en bit in på 90-talet, vi var då några som hyrde en lokal på Hertigkarls allé. Ett i mina ögon fint labb med ett rum för själva kopierandet och ett rum med ljusbord, soffor, kylskåp, kaffebryggare, med mera. Där spenderade jag väldigt mycket tid. Nu skall utrustningen få se dagens ljus igen. Förstoringsapparaten var en Fujimoto G70 Color Dicro, som kan ta negativ upp till 6x7cm. All annan nödvändig utrustning är också med där, som kornlupp, avmaskningsramar, framkallningsbaljor, termometrar, mörkrumstimer.

Sedan jag återgick till att fotografera med film, för så där 6-7 år sedan så har jag alltmer fotograferat med lite större format, 6×6, 6×7, 6×9, 9×12, 4×5, 8×10. Då jag köpte en Graflex kamera för några år sedan så köpte jag även med ett par förstoringsapparater, bland annat en Beseler 45 MXT, vilken tar upp till 4×5 (tum) negativ. Dessvärre är apparaten amerikansk och de går ju på 110V. Det går dock att lösa, kanske inte helt enkelt och smidigt, i synnerhet då lampor som är till dessa inte är de lättaste att få tag i.

Egentligen så behöver mörkrummet inte vara utrustat med tip topp grejor, men väl praktiskt inrett är att föredra. Hade jag fått välja så hade rummet fått vara lite större, det är som det ser ut idag i minsta laget. Framför allt hade jag önskat en längre våtbänk, denna klarar nog inte av 50×60 kopior utan rätt mycket besvär, men det är ju inte heller så ofta man gör det, om ens någonsin.

Grejorna från Örebro landar i skåne

Förstoringsapparaten en Fujimoto och en del andra tillbehör har nu funnit sin plats i mörkrummet. Fujimoton fungerade visade det sig. Var lite tveksam till att den skulle lysa efter så många år i ett dammigt, kanske lite fuktigt förråd. Det tog dock inte mer än 5-6 exponeringar innan lampan smällde. Tur att det går att få fatt i nya lampor.

Halogenlampa till förstoringsapparat.

Beställde omedelbart en ny från Photax. Däremot var det lite bekymmersamt att konstatera att det endast var negativhållare för småbild. På den tiden då apparaten användes så fotograferade jag endast 24×36. Det var ju ett riktigt avbräck. Googlade lite och det såg inte ut att bli lätt att få fatt i för större format. Lade hur som helst ut en annons efter 6×6 och 6×7 till Fujimoto G70 på Facebook, lite på vinst och förlust. Fick ganska omgående napp, en person hörde av sig och hade precis just detta. Så var det bekymret löst.

Inser även att grejor för lite större kopior saknas, gjorde uppenbarligen inte stora kopior på den tiden. Så en avmaskningsram för åtminstone 30×40, kanske rent av 40×50, och likadant med skålar för framkallningen. Oavsett detta så går det nu att sätta igång och kopiera.

Planering & utformning

Vis av erfarenhet från tidigare och även från skolans smarta och välförsedda labb är det nu enklare att planera sitt egna labb för optimalt utnyttjande. Då det är en begränsad yta så måste det planeras väl, minsta lilla skrymsle skall användas på ett smart sätt. En kul inspiration är ”Last one out”. Det är ett projekt där fotografen Richard Nicholson har dokumenterat eldsjälar inom analog teknik och deras mörkrum.

Något som jag inte lagt så stor vikt vid tidigare är nog hur objektiv och skiva/avmaskningsram är justerade i förhållande till varandra. kikade nu på det och det behövde faktiskt justeras. För små kopior är detta inte ett problem, men väl för större kopior, där kommer det att synas. Det är ju en enkel sak att med vattenpass kontrollera, men även med en kornlupp, ställ in skärpan på kopian i mitten, kontrollera sedan skärpan i kanterna, stämmer den? Då är det ju bra fint, är det oskärpa i kanten, då är apparaten inte justerad på ett bra sätt. En annan sak som kan vara jobbig är att skärpan ”poppar ur”, det händer då värmen får negativet att bukta sig. Det är bara en bra hållare som kan åtgärda det, och då oftast med glas, dessvärre. Glas tenderar att kunna samla damm och även försämra det optiska.

Kvar är våtbänken och en vettig skölj. Med det på plats är det sedan fullfjädrat.