I människans spår

Människan präglar allt den rör vid. Ibland nästan omärkligt lite, spåren syns nästan inte alls. Andra spår är så påtagliga att de inte kan passera obemärkt. Det är denna tvåsamhet som är lite spännande. Människan är en spännande organism, var mänskligheten än passerar händer det saker och omgivningen påverkas.

Någonstans så önskar man att människan inte skall ha det inflytande på omgivningen som den har idag, på samma gång är det människans företagsamhet som är det lockande. Både de med lyckligt utfall, men även de med en katastrofal utgång.

Var igår morse, väldigt tidigt, ned till Malmö för att försöka mig på att få en bild på Turning torso, ett i mina ögon rätt meningslöst statement som mer har som syfte att sätta Malmö på kartan och kanske förvekliga någon arkitekt. Ett direkt opraktiskt och onödigt dyrt bygge, men samtidigt rätt fräckt. Det man dock funderar över är, hade det inte gått att bygga något mer praktiskt, något som smälter in i stadsbilden, OCH samtidigt vara fräckt. Som det är idag ser det rätt malplacerat ut.

Jag tänker dock inte gå in på detta, det är vilket fall spännande när det gamla möter det nya. Jag tog några fler bilder på de gamla Kockumsvarven i förgrunden med Turning torso i bakgrunden, de är dock inte framkallade ännu. Lägger ut det så fort de är framkallade. Detta är dock ett kommande projekt, skall jobba lite med det framöver nu under hösten. 

I spåren av människan, de finns överallt, bara att ge sig ut med öppna ögon.


Skarhult

Galleri

Detta galleri innehåller 4 bilder.

Jag har under de senare veckorna fotograferat alltmer med färgfilm i kameran, det är kul! Beställde precis hem ett par satser med framkallare för att kunna framkalla färgfilm hemma. Här är några bilder från Skarhult i skåne, var ut en … Läs mer

Gösta

Att många har bristfällig koll på lagar, föreskrifter och sin omgivning är ju inte något förvånande eller ovanligt. Det är till och med lite förlåtligt och mänskligt. I byn där jag bor finns det en hel del gamla hus, hus som har gamla anor och en historia från ett annat sekel, till och med ett par tre sekel tillbaka i tiden. Historien bör hanteras varsamt och dessa äldre boningar har i många fall ett egenvärde och de har en historia att berätta. 

Gösta, minns inte hans efternamn, han bodde i ett gammalt och mycket litet hus, på en mycket liten tomt. Så var det förr, allt var mindre, så även människorna. Vilket fall kunde man se Gösta komma igenom byn cyklande, han hade ofta sin käpp fastsatt på pakethållaren. Med tiden fick han som alla äldre,  försämrad balans och en allmänhälsa som försämras. Cykeln fick bli kvar hemma och han promenerade istället, till affären och runt i byn, käppen alltid med. Jag kände inte Gösta personligen, men han var en person som man noterade, och självfallet hejade på då man mötte honom i byn. 

Jag hade för ett par/tre år sedan eller så varit ute, på väg väg hem så noterade jag Gösta som stod i sin lilla trädgård på framsidan av huset. Han hade varit till postlådan för att hämta in tidningen. Jag gick in och pratade lite med honom, vi pratade om väder och vind och jag frågade samtidigt om det gick bra att ta några bilder på honom utanför hans hus. Det gick bra och en av dem är nedan.

Några veckor senare så var han borta, jag vet faktiskt inte var han tog vägen, han var ju inte helt kry och flyttade sannolikt till ett hem för äldre. Hans hus kom så småningom ut till försäljning, det såldes och fick en ny ägare.

En dag ytterligare längre fram i tiden när jag passerade så var det helt tomt på tomten, ja det var inget hus där, kvar var en stor hög med rivningsmassa. Virke, tegel, plåt, med mera. Köparen hade rivit huset!

Det visade sig att köparen dels inte hade rivningslov på huset, vilket gör att man inte heller har byggnadslov för ett nytt hus. Där är vi fortfarande idag, ett par år senare, en tom plats med rivningsrester som påminner om att det sannolikt stått ett hus här, mer än så är svårt att gissa sig till.

Jag är verkligen glad att jag han med att få ett par bilder på Gösta, de är idag tidsdokument över en svunnen tid. Vi blir alla historia någon gång, det är därför jag tycker om sådana här typer av bilder, de är tidsdokument, de får en att minnas. Att dokumentera sin samtid görs idag, men var tar alla dessa bilder vägen? Alla bilder som publiceras på sociala medier, vem tar ansvar för dem? Facebook, Instagram, Twitter, det är privata aktörer som vill tjäna pengar och vad de beslutar sig för i framtiden vet man inte, det finns inte garantier för någon form av långsiktighet. 

Hans granne, Svea, även hon gammal. Hon bodde i byns gamla bensinmack, nedlagd sedan väldigt länge, men det är historien. Hon bodde i grannhuset, henne försökte jag fotografera, men det ville inte hon vara med på. Där fick jag aldrig några bilder, dessvärre. 

Idag går allt med en rasande fart, för 15 år sedan hade vi inte internet i byn, idag har de som vill en fiberoptisk ledning in i sitt hus. TV, radio, hela internet  förmedlas via detta. Samtidigt bor det i byn människor som Gösta som inte är med i den moderna utvecklingen på samma sätt. De saknar internet, de har kanske TV via det marksända nätet, det vill säga via en antenn på taket, (dit hör faktiskt vår familj).

Vårda historien väl är min uppmaning.