Nu är det nog för skarpt, eller?

Kan en bild bli för skarp? Jag menar, verkligen bli FÖR skarp? Det jag kan säga är att fotografier, TV och  film  nuförtiden upplevs så skarpt att det känns skarpare än verkligheten. Kanske är det då för skarpt? Det är ju trots allt inte så vi ser verkligheten.

I somras (juni 2018) var jag några dagar hos min syster i Stockholm. Vi satt då och kikade på något TV-program och jag noterade med viss olust bildens kontraster och skärpa. Det var på tok för skarpt, betydligt skarpare än vad jag var van vid. Jag kunde inte låta bli att mer notera hur skarp jag upplevde bilden, alla detaljer som framträdde, det stal fokus från själva filmens innehåll och handling. 

Så här är det med i stort sett all ny optisk utrustning, det är inte själva optiken eller skärmen som är så remarkabelt bra, det är framför allt det digitala och bearbetningen av informationen som gör att det upplevs så skarpt. 

Äldre kameror, bilder, filmer på TV, med mera de upplevs i jämförelse lite mjuka. Är det så, är de helt enkelt oskarpare? Nej, visserligen har dagens optik fått nya glassorter, och framför allt har ytbehandlingen av linser blivit mycket bättre. Den moderna optiken är bättre, men hur mycket bättre? Den stora skillnaden är inte i själva objektiven, eller den mekaniska kameran, det är elektroniken och dagens mjukvara (dataprogram). Med hjälp av programmet kan man ändra kontraster och övergångar mellan ljust-mörkt. Det här får vårt öga och hjärna att uppfatta det som en högre skärpa, det är så man kan ”öka skärpan” i en annars lite mjuk och kanske även oskarp bild. 

Känns inte som ett stort problem, men något har gått lite snett. Tidigare då var det en våt dröm för många fotografer att få äga en Leica och deras fantastiska objektiv, eller kanske en Hasselblad med deras anpassade Zeiss optik. Det var så skarpt det kunde bli. Skillnaden mot billigare märken var dock inte så dramatisk som man kan tro, prisskillnaden avskräckte dock de flesta. Det fanns en gräns för skärpa, upplösning och detaljrikedom. Många strävade mot den denna ”magiska skärpa”, vilket de uppräknade märkena ovan stod för. Det var skarpt men inte overkligt skarpt.

Idag kan man ta bilder som för ögat ser galet skarpa ut. Bilder som tas med en mobiltelefon som kostade några hundralappar. Vad har hänt?  Idag pratar man exempelvis inom  film om 4K, till och med 8K, otroliga upplösningar.

Färg och ljusomfånget är också digitalt manipulerat

En annan sak som det pratas om är det dynamiska omfånget. Vad är det säger säkert flera? Dynamiskt omfång är hur stor del av ljuset som filmen (i gamla tiders film) eller sensorn (dagens digitala kameror) kan registrera. Från det svagaste till det starkaste. Film har en begränsad förmåga att registrera omfånget, lite beroende på vilken film som används så är omfånget från kanske 5 steg till 10 steg, ungefär. Det mänskliga ögat har ett omfång på ca 20 steg, vilket är väldigt mycket. De digitala kamerorna har i bästa fall runt 12-14 steg. Steg är alltså tänkta steg med ökat ljus från absolut svart till det vitaste vitt (i termer av svart/vit film).

Grejen här är dock att det mänskliga ögat inte kan registrera mer än ca. knappa hälften av sitt max på en och samma gång, så runt 10 steg är vad ögat kan se samtidigt. 

Det är dock precis med dynamiska omfånget som med  skärpan i det mänskliga ögat en fantastiskt realtidsbehandling, ögat ställer om sig hela tiden, det görs utan att man tänker på det. Det ljusaste och det mörkaste ett öga kan se har en spännvid på ca. 20 steg, vilket inte kan ses på en och samma gång. Då ögat och hjärnan är så sinnrikt konstruerade så ställer de om sig hela tiden, vilket gör att man uppfattar hela omfånget. Precis som med skärpan, fokuspunkten flyttas runt i realtid och vi tänker inte på att det är oskarpt runt om.

Blir en bild bra eller bättre med allt detta? 

De digitala kamerorna klarar alltså av ett väldigt stort omfång. Det går även att kombinera ihop bilder med olika exponering till ytterligare större omfång. Dessa bilder upplevs dock ofta som syntetiska. En bild med ett omfång som är större än vad det mänskliga ögat klarar av på en och samma gång ser ju inte ut som vi uppfattar den.

Jag säger inte att bilden blir vare sig sämre eller bättre med dessa nya tekniker, de ser dock lite manipulerade ut. Vilket i vissa fall är helt i sin ordning, men att se detta hela tiden gör i vart falla mig trött, det känns bara konstlat.

En teknikutveckling som mycket sällan efterfrågas

Teknikutvecklingen drivs inte på av efterfrågan, det är ofta den mänskliga nyfikenheten snarare än behoven. Vad gäller fotografi har verktygen, det vill säga kameror och objektiv sedan länge blivit så avancerade att det idag inte finns behov av något mer avancerat för de allra flesta. En liten spillra nyttjar de mest avancerade bitarna. Inte sällan är det just vetenskap och militär som verkligen kan säga sig dra nytta av det yttersta och mest avancerade.

Alltid en känslig fråga att diskutera, vem är jag som kan påstå något sådant? Finns verktygen så nyttjar naturligtvis många det. Det tenderar dock att bli osakliga argument och situationer för många med detaljfrågor om just det som texten handlar om, man pratar om teknologin bakom bilden, istället för innehållet.

Utvecklingen kommer dock säkert att fortsätta, men blir kanske innehållet lidande, lite som för min del då jag tittade på filmen. Vad handlade den om, egentligen? Jag minns inte, däremot minns jag att det var väldigt skarpt! 

AI förbättrar dina bilder!

Det verkar inte finnas någon som helst måtta på uppfinningsreikedomen inom fotografi. Kameror, objektiv och annat som hör till själva utrustningen blir allt mer högteknologisk och avancerad. Det stannar inte där, mjukvaran för redigering av bilder bygger på  Artificiell Intelligens (AI), med det blir även den intelligent. Snart behöver vi inte ens knäppa på avtryckaren.

”Med hjälp av artificiell intelligens kan nu bildredigeringsmjukvaran Luminar 2018 förbättra himlen i dina bilder i en ny gratis uppdatering.”

Sug på den!

Jag begriper inte hur mjukvaran kan veta hur jag vill ha min himmel, men det måste den ju veta. Det står ju där att den förbättrar himlen. Rätt fantastiskt, eller hur! 

Källa: Kamera och Bild , se denna länk

Det digitala kornet

Förr sade man att bilder kunde vara korniga, i dagens digitala kameror kallas motsvarigheten för brus, det är det digitala kornet. Korn är idag mer ett menyalternativ i redigeringsprogrammet. Detta är saker som konsumenter idag ställs inför vid kameraköp, en massa onödiga bekymmer. Det diskuteras idag brusegenskaper, sensorstorlek, skärpa, spegellös kamera med mera.  Hjälpen är ofta inte hjälp, snarare förvirrande.

En för de allra flesta fullständigt meningslös och onödig diskussion verkar förekomma överallt, på forum, olika sidor på nätet och hos fotohandlare. Det är dels hur brusfria bilder man kan ta med kameran, framför allt på högre ISO (vad är ISO undrar du kanske? ISO är ett sätt att ange hur känslig filmen eller sensorns är för ljus, högre ISO ljuskänsligare, lägre ISO = behöver mer ljus). Tydligen skall alla ha kameror som ger så lågt brus som möjligt på så högt ISO som möjligt. Det är i vart fall sånt som handlare säger till sina kunder, utan att ens fråga vad man skall ha kameran till. 

Blir en bild bättre med lägre brus? Självklart är det inte så. Brus är lite som gamla tiders korn i bilderna. Kornet ökade då med högre ISO värden på filmen, bruset ökar med ökat ISO.  Skulle det vara fallet att brus gör bilder sämre, ja då kan man ju förkasta alla äldre bilder, bilder som tog på tiden bilder fastnade på film, bilder som togs med tidigare digitala kameror. De var ofta korniga och de hade mycket brus, men likväl var de bra! Sedan är det ju vissa typer av bilder som gör sig synnerligen bra utan ett grovt korn eller som är fria från brus.

Jag gillar personligen för det mesta kornet i bilder. Kornet ger en annan känsla, i vissa bilder tillför det något som hör hemma i bilden. 

Storleken på sensorn i kameran

En annan detalj som diskuteras är storleken på sensorn i kameran, fullstor (24mmx36mm), dvs. lika stor som gamla tiders filmruta. Det vanligaste alternativet är APS-C, ungefär halva den storleken (24×18). Det finns fler storlekar än dessa, men dessa är de vanligaste i systemkameror. Här står ofta handlare och pratar om saker som för många är både onödiga och obegripliga. Kunden ser ut som en fågelholk och undrar över vilket språk säljaren pratar, det är fullständigt nonsens, obegripligt. 

Återigen borde säljaren fråga vad man tänkte ha sin kamera till, först därefter argumentera för och nackdelar för de olika kamerorna. Så är sällan fallet idag, det pratas om brus och sensorns storlek, antal pixlar, hur skarpa objektiven är. För det mesta helt utan anknytning till verkligheten.

Varför skriver jag allt detta? Jag får ofta frågan från kompisar/bekanta som kanske skall köpa en ny kamera. Vad för kamera, vilken typ av kamera skall man köpa? 

Film är ersatt med sensor

Dagens sensor i kameran motsvarar gårdagens film. Sensorn i kameran läser av ljuset som släpps in och lagrar det som bilder på ett minneskort. Tidigare så var det en film, silverkorn på en bit plast, dessa reagerade på ljuset som släpptes in och det blev en bild. Olika filmer hade olika egenskaper. Idag är sensorn monterad permanent i kameran, utvecklar man en ny sensor så är det en ny kameramodell. 

Dagens kameror är tekniska små underverk, det är idag otroligt mycket enklare än tidigare att ta bilder som rent tekniskt blir bra. Det är ju i stort sett en dator som sitter i kameran, en dator som sköter allt om man så önskar, frånsett att rikta kameran mot objektet. Knäppa på avtryckaren får man också oftast själv sköta, men inte alltid.

Dagens kameror är överlag bra. De bästa kamerorna, de är så bra att det är mycket få som verkligen nyttjar vad de presterar. Bildfilerna från dessa moderna riktigt högupplösta kameror blir enorma, lagring blir ett problem. Läs gärna min tidigare artikel om framtidens problem med lagring.

Slutligen skärpan hos de nya objektiven, den är otroligt bra. Objektiv idag har oftast autofokus, vilken är snabb och precis. Till det så har många objektiv en antiskakfunktion inbyggd. Antiskakfunktionen är ett slags gyro inne i objektivet som reagerar mycket snabbt och parerar  rörelser, skakningar som fotografen orsakar.

Digitala kameror som kanske har knappa 10 på nacken, de är fortfarande bra, riktigt bra. Att byta kamera bara för att det kommer en ny, det är bortkastade pengar. Det är annars lite symptomatiskt i dagens samhälle, köp nytt, släng det gamla. Skrev även en text om detta tidigare.

Mitt förslag

Skulle jag ge ett förslag, köp en kamera som är liten, smidig och enkel. Den tar man med, den är lätt att använda.

En av mina bästa kameror (digitala),  bland de jag har är en Ricoh GR digital III, den är sedan länge utgången och ersatt av Ricoh GR ii. Passar kanske inte alla, den har en fast brännvidd, vilken motsvarar 28mm, en vidvinkel. Oavsett, denna storlek, denna typ av kamera är liten nog att ha i fickan, den tar otroligt bra bilder. 

Alternativet är ju mobilkameran, vilken kanske är den smidigaste av alla. Som sagt, valet beror till största delen vad man vill ta för bilder. Vill en försäljare prompt sälja en systemkamera till dig, fundera då både en och två gånger. De är stora, rätt avancerade och det slutar ofta med att man inte tar med kameran.

Läs gärna mina andra sidor Vakthunden och Velocipeter, mer om annat, mindre om fotografi och bilder.