Digitala eran, dödar den kreativiteten?

Det sägs att nuförtiden har alla likvärdiga möjligheter att skapa bilder, filmer, kostnaden är liten och kameran finns alltid med i telefonen. Det sägs även att detta främjar kreativiteten, där är det dock delade meningar. Tittar man på den stora mängden bilder som läggs ut så är det förbluffande hur mycket som är lika. Är det så att det digitala formatet istället för att främja kreativitet, kanske hämmar den?

Till att börja med så har större delen av alla människor på jorden INTE tillgång till en telefon, de har faktiskt inte ens elektricitet. Så det där med att det är demokratiskt, är inte helt sant. Vad gäller kreativiteten så kanske det inte har så mycket med en ”smartphone” att göra. Wim Wenders tar det så långt att han anser att det digitala har dödat fotografin. I en intervju för BBC så säger han att det digitala har dödat fotografin och kreativiteten. Programmen och prylarna får göra jobbet. Han säger vidare: ”ju mer begränsad utrustning och budget, desto mer kreativ behöver man vara för att genomföra sitt arbete”

Det är bara som exempel att kika på på Dogma 95 projektet inom film. Ett projekt startat av bland annat Lars von Trier med flera andra. Projektet satt upp en mängd regler som måste följas för att få en film att ingå i projektet. Att begränsa  behöver nödvändigtvis inte innebära att det handlar om materiella ting, det kan vara andra begränsningar. Det är ju annars numera mycket tal om att man har alla materiella förutsättningar. Vilket alltså inte leder till att det skapas bättre bilder, filmer med mera, kanske bara just MER av allt.

Selfies skapar märkliga ideal

Då vi har nästintill obegränsade möjligheter att ta bilder och dessutom nå ut till en stor massa så medför det vissa fördelar, men helt naturligt även nackdelar. Se på alla selfies som haglar ned över en, bilder som ibland är sanningen, ibland väldigt långt ifrån sanningen. Bilder på konstgjorda, förskönade ideal. Efter en tid så kan detta bli normen, en märklig bild av verkligheten. 

Det har idag gått så långt att selfies som tas ofta har pålagda filter. Det är bilder som vi i olika sociala medier matas med, bilder som blir förebilder för många barn och ungdomar, förebilder som är långt från sanningen. Stora ögon, symmetriska ansikten, avsaknad av personliga drag, skavanker och/eller personliga drag är borttagna.

Skapade och pålagda egenskaper som det visat sig är vad många som genomgår olika former av ingrepp har som förebilder.

Med alla filter och appar som finns att tillgå och manipulera bilder med så är det ofta man ställer sig frågan.
– Undrar lite vilken app eller vilket filter som använts på den bilden.

– Vad är äkta och var har fotografen gjort sitt och vad är inte äkta? 

Jag har tröttnat lite på det snabba, digitala, flera med mig har gjort detsamma. På en kurs som jag läser på Akademi Valand har faktiskt en stor del av kursdeltagarna återgått till att fotografera med analoga kameror. Att säga att det är ett trendbrott är  nog lite drastiskt, men att flera reagerat visar dock ändå på något. Det är ett slags ”ställningstagande” att fotografi är något mer än högteknologi, dynamik, megapixlar, färgdjup i bilder med mera.

En lite äldre kamera (kanske så man skulle säga att en kamera ser ut) och en modern, en smartphone.

 

Från idé till resultat

Vissa anser nog att de blir mer kreativa med dagens högteknologiska verktyg. Det går nu enkelt att testa och skapa bilder. Så är onekligen fallet, det är idag en kort väg från idé till resultat. Blir det då bättre idag än innan den digitala eran slog igenom? Vad lägger man in i uttrycket bättre är ju lite avgörande? Innehållet i bilden påverkas ju inte av kameran nämnvärt. Kanske går det inte att komma fram till ett slutgiltigt svar på denna fråga och diskussion, men det är hur som helst tankeväckande att läsa vad Wim Wenders säger. Han har dels varit med ett tag och har fantastiska produktioner bakom sig. Vissa vill nog oavsett det få honom till lite mossig och gammalmodig. Det är också sånt som hör till i sådana här diskussioner. En sak som dock inte går att komma ifrån är att utvecklingen har gått rasande fort, dagens teknologi utvecklas hela tiden och i en hastighet som saknar motstycke. Oavsett vad vi pysslar med så görs alltmer framför en dator.

Vi förlitar oss alltmer på vad en dator kan göra, begränsningarna har med andra ord bara förflyttats till en annan punkt i kedjan från idé till resultat. Vissa saker blir betydligt enklare att göra än tidigare. Det blir dock inte samma utrymme för misstag och det gör att saker och ting tenderar att bli alltmer lika varandra. Kanske är det trist, eller?

Läs gärna mina  andra sidor Vakthunden och Velocipeter

 

Vinylskivan upplever en renässans

Vinylskivan är tillbaka! Att trender, nycker och nu även teknologier går i vågor kan vi vara säkra på. LP-skivan, vinylen, 78-varvare, genom historien har skivor haft många namn och teknologier. Vinyl var då jag växte upp det rådande formatet, LP, EP, Singel, Maxi-singel, all ny musik gavs ut på vinyl. CD-skivans intåg tog stora delar av försäljningen och vinyl blev en marginalprodukt. Men nu är den tillbaka i större skala med alltmer stigande försäljningssiffror.

Sony en av världens största och mäktigast inom musikindustrin startar upp sin vinyl produktion åter igen. 30 år efter att de slog igen sin sista vinylfabrik, ja då öppnar de en ny igen. The Guardian skriver, ”Sony startar vinylproduktion igen efter 30 år”. Detta visar hur svårt det är att förutsäga framtiden. Jag och många med mig gav aldrig upp vinylskivan. Flera bekanta köper LP, EP, Maxi, mer än någonsin. CD skivan är en opersonlig och trist produkt, idag säljer CD skivan väldigt lite. Samlare köper vinyl, yngre köper vinyl,  musik kan man lyssna på i streamat format, så varför köpa en CDs-kiva. Den låter inte bättre än vare sig en vinylskiva eller en streamad tjänst med mycket hög kvalitet. CD-skivan är död! Faktum är att det är fallande siffror även för nedladdade musikformat, det som säljer bäst och ökar mest är just vinylförsäljningen.

Sony producerar vinylskivor igen

Sony startar sin produktion av vinylskivor för att kunna tillgodose efterfrågan, vad som kommer att ges ut av just Sony är väl lite osäkert, men min personliga gissning är att det kommer att bli fler skivbolag som öppnar upp för produktion av vinylskivor igen, de har ju trots allt som mål att tjäna pengar på detta. Ökad försäljning ger ökad omsättning och vinst. 

Ny eller bättre teknologi är inte alltid vinnaren 

Det finns många exempel genom historien där bättre och nya teknologier inte går segrande ur en ”strid” och blir den gällande standarden. Video är ett exempel, där det var 3 olika teknologier som fanns, säkert fler, men 3 som var lite större. Betamax (Sony), VHS(JVC) och Video 2000 (Philips), här blev standarden VHS. Läs mer om detta videokrig. Video var det som gällde tills den digitala DVD-skivan introducerades på marknaden och då var videoformatet dött. 

Inom musikbranchen så var det vinylskivor som var standarden, kassettband var något som industrin jobbade mot, det var ju kopiering av musik, men med en bristande kvalitet och en livslängd som kunde vara väldigt kort så var kassetten aldrig ett hot. Några format som passerat är CD-skivan som var digital, DAT-kassetten, med flera, läs om en mängd format genom tiderna. CD-skivan tog till slut över, nästintill helt, men bara nästintill. Vinylskivor fortsatte att produceras, om än i mycket obetydlig omfattning. Att diskutera vad som låter bäst ger jag mig inte in i här. Jag kan tillägga att jag tvekade in i det längsta med att köpa CD-spelare. Ljud är ju analoga till sin natur, analoga inspelningar är inte exakta kopior av varandra, varje liten skiva är på så sätt lite unik, om än kanske mer i teorin. Digitalt ljud är väldigt rent, lite för opersonligt enligt många, lite stelt och utan några nyanser. Ett analogt ljud uppfattas som lite varmare och mjukare. 

All musik och ljud är ju naturligtvis analoga, det är hur det lagras och samplas som skiljer sig.

Känslan!

Att hålla och äga en LP skiva är något helt annat än streamad musik och även CD-skivor. Omslagen kan vara i metall (som i bilden ovan, ”Metal box” med PIL), det kan vara med struktur på, omslag som går att ändra (klä av en person, skala en banan, med mera). Det finns bildvinyl. CDn är rätt trist i sin utformning, ett förfärligt omslag, det som var i plast gick ju i princip alltid sönder. Det är dessutom omöjligt att göra ”bildCD”. CD.skivor lagrar ju informationen i ett reflekterande material som gropar och kullar, det går då inte att lägga in en bild på Kalle Anka, en torr blomma eller ens en svartvit bild.

Att lägga en skiva på skivspelare, lyssna först på ena sidan, den tar slut, vänder då på skivan och lyssnar på andra sidan. Alla låtar kommer i en given turordning, som man givetvis kan efter några lyssningar. ”Shuffle”, det existerar inte på en LPskiva.

 

Contax T, slutligen är jag en ägare!

Vissa prylar får en status utöver det vanliga. De blir lite satta på piedestal. Contax T har varit en sådan kamera för mig. Varför?

Oklart, men så är det, så är det ofta med just Contax i mitt fall. Nu har jag slutligen blivit ägare till en Contax T. En svart liten skönhet som dessutom är ett utmärkt verktyg.

Contax T, en ädelsten i liten förpackning

Contax T, en fröjd för ögat och ett utmärkt verktyg för att ta bilder.

Jag minns när denna kamera kom ut på marknaden, tidigt 80-tal. Jag tyckte det var något magiskt med just denna lilla kamera, påkostad i varje detalj, liten, diskret och snygg. Ett hölje i titan, Zeiss optik, en syntetisk röd rubin som avtryckare. Som ett citat jag fann på nätet. 

It was styled by Porsche Design and made by Kyocera as a rich man’s vacation camera.

Även rika människor skall ju få ha en bra kamera, inte endast en dyr! Enda saken som inte tilltalade på den tiden var att det var en kompaktkamera, det kändes inte så seriöst. Seriöst och riktig på den tiden var en kamera som man kunde byta objektiv på. Priset var för övrigt helt utanför min budget, så det blev aldrig något köp.

Nu, idag när denna kamera slutat tillverkas, ersatt sedan länge av ett flertal modernare modeller så blev jag till slut ägare. Priset är kanske fortfarande högt, det går att få riktigt bra kameror för lägre pris. Det går också att finna betydligt dyrare, som vare sig är bättre eller snyggare.

Problem med äldre saker

Ett problem som det är lätt att förbise med äldre saker är möjligheter för reparation. Både sakerna och reparatörerna som kan detta blir äldre, de blir även färre. Vissa saker går knappt att reparera idag, inte ens enkla saker som egentligen är lite service kan göras. Vi lever verkligen i ett exploaterande. Köp nytt, kassera, och köp nytt, ett par steg har helt enkelt försvunnit. Köpa nytt, serva, reparera, helt utslitet(kassera), köp nytt. Det fina med många äldre saker är att det är mekaniska, det går ofta att reparera, just denna kamera är dock inte helt mekaniskt, håller nu tummarna att den skall hålla några år.

Contax T

Ihopfälld är kameran som ett cigarett paket. I bakgrunden ligger det smakfullt designade fodralet i grå mocka som följer med kameran.

TEST: Några filmrullar

Har nu tagit ett par rullar med kameran. Första intrycket, kameran är verkligen liten, den är nästan på gränsen till för liten för mina händer. 

En annan sak som jag nu kan notera är att den exponerar väldigt bra. Det är en automatiskt kamera, välj bländare och kameran ställer en passande slutartid. 

Detta är en manuellt fokuserad kamera, en mätsökarkamera. Det innebär att man har en liten punkt i mitten på sökaren som får dubbelbild vid oskärpa, när dubbelbilden försvinner är skärpan rätt, det fungerar mycket bra. 

Blixen som följer med har jag dock inte hunnit med att prova, får bli under den stundande semestern.

Så efter drygt 30 år blev slutligen denna lilla fina kamera min. Att den dessutom fungerar bra som just kamera är just nu lite en bonus, det var nog mer habegäret och den utsökta designen och en skarp optik som avgjorde köpet. Lite fjolligt är det nog, lite som gamla gubbar som köper en sportbil då de blir gråhåriga och skaffar skägg.  Gärna en Cabriolet så man får lite rufs i det ibland befintliga håret. 

Bättre sent än aldrig. Återstår nu att se om jag tar några bra bilder med den, det är ju trots allt det som är det viktigaste i slutänden. 

Nytt nummer av Fokus Forskning, ”Det digitala samhället”

Idag publicerades senaste numret av Fokus Forskning.  Temat för numret är ”Det digitala samhället”. Ett spännande och tankeväckande nummer med innehåll som berör de flesta. Ett samhälle som å ena sidan vill integrera och förenkla, men samtidigt då även utestänger och komplicerar. 

Du kan läsa tidningen på denna länk

Stefan Larsson, forskare vid Lunds universitet

Stefan Larsson, forskare vid Lunds universitet

Det digitala samhället är på ett sätt som den industriella revolutionen på sin tid. Det är helt nya och banbrytande introduktioner, sätt att tänka och förhållningssätt till mycket. En artikel tar exempelvis upp svårigheten för äldre att anpassa sig i det moderna samhället. Blir det inte bättre med tiden frågar man sig i artikeln, nej det är inte så, det kommer nya saker som tar över och och återigen gör en anpassning svår för delar av samhället, vilket ofta är de äldre. 

En annan artikel handlar om den personliga integriteten. Hur vissa aktörer samlar information och vet otroligt mycket om användarna (Google, Facebook, m.f.l) , medan användarna i sin tur inte har en aning om vad informationen består av, hur den används eller förs vidare till okända. 

Deltag gärna på temaveckans program, här kan du även lösa pressklippet för evenemanget (Det digitala samhället).

Ha det fint, våren är på väg även om april inte visat sig vara en varm och skön månad hittills. ”Aprilväder”  är precis vad som gäller nu, ena minuten solsken, varmt, behagligt, nästa en kall vind och snö som yr i luften. Gransångare sjunger överallt, järnsparv och en kör av de olika trastarna möter en då man kliver ut genom dörren.

Slår ett slag för en bra tidning, Fokus Forskning

Idag kom ett nytt nummer ut av Fokus Forskning. En helt nätbaserad tidning som ges ut av Lunds Universitet. Fokus i innehållet är som namnet antyder, forskning som bedrivs vid Lunds universitet. Tidningen är helt gratis och vänder sig till en bredare publik och kanske framför allt människor utanför universitet.

Du kan läsa tidningen på denna länk

I den period jag är just nu, mellan två jobb, är Fokus Forskning en fantastisk plats att få vara och jobba. Jag kommer att vara med och jobba på tidningen fram tills jag påbörjar mitt nya jobb, vilket just nu är osäkert vilket datum det blir.

Det kommer under detta året att komma ut ett flertal nummer, fler än vad som är vanligt. Till stor del är det på grund av Lunds universitets 350 års jubileum. Läs mer om jubileet på denna länk. Detta numret har temat ”Blir vår värld bättre?” , en fråga man kanske bör ställa sig med jämna mellanrum. Vi har det idag på många sätt och vis så bra som vi någonsin haft det, men kanske är utveckligen inte helt glasklar och pekar åt rätt håll i alla avseenden. Det är flera spännande artiklar under det temat.

Nästa nummer och en kommande bok

Nästa nummer kommer att handla om digitaliseringen av samhället. Numren som planeras komma ut framöver sammanfaller alla med 350års jubileets temaveckor. Läs mer om dessa veckor i denna länk. Nästa nummer av tidningen är beräknat att komma ut 6 april. Håll utkik.
Detta  arbete passar ju även mycket bra in på mitt projekt, att porträttera forskare i Sverige och i synnerhet vid Lunds universitet. Planen och förhoppningen är att det till slut skall bli en bok, mer om det längre fram.

Jag är på jakt efter att porträttera fler forskare, så många som det bara är möjligt. Vet ni någon som kanske skulle passa, eller är du själv kanske forskare. Hör av er, kommer med min gamla Hasselblad redo att ta bilder.

Ha det fint, våren är på väg. Bofink, sånglärka, talgoxe, rödhake och koltrast sjöng alla i dag då jag tog en sväng på norra kyrkogården i Lund. På fälten hemmavid så kunde man höra Tofsviporna.